Experter på att luras – möt bedragarna som lyckats med det omöjliga
Den där vita lögnen på dejten, fusklappen på provet i skolan, de överdrivna bedrifterna på jobbet och de stulna idéerna presenterade som sina egna – så kan det starta. Och där går gränsen för de flesta som börjat gå denna bedrägliga väg.
För andra kan det i stället bli en livsstil, och ibland utan att de själva märker det. Ofta har dessa individer någon egenskap som gör att de inte upptäcks alls eller att de lätt blir förlåtna för i princip vad som helst.
Framgångsrika bedragare är nästan alltid människor som snabbt blir omtyckta av sin omgivning. Ingen som blir framgångsrik på det området klarar sig utan att ha en naturlig aura av pålitlighet, en stor dos av charm och gärna ett imponerande yttre.
Sedan är en del bedragare iskalla och väl medvetna om sina bedrägerier, andra däremot kan vara så omfamnade av sig själva att de inte längre kan skilja sanning från det påhittade. Oavsett vilken sorts bedragare de är så kan de göra stor skada.
Utnyttjar offrens drömmar
Det är fascinerande hur dessa manipulatörer kan lyckas med sina bedrägerier, trots att deras upplägg många gånger går emot allt förnuft. Gemensamt är att de ofta surfar på en våg av vad som ligger i tiden – trender inom ny teknik, nya sätt att bedriva företag eller något annat som känns modernt och imponerande.
Men i grunden utnyttjar de samma sak årtionden efter årtionden: Offrens önskan om ett bättre liv, oavsett om det handlar om kärlek, rikedom, hälsa eller något annat. Bedragarna förstår människors väsen.
Det finns också människor som blivit kära på riktigt
Man ska heller inte glömma att några av världens mest framgångsrika företag faktiskt verkade vara rena lurendrejerier från början, om det inte vore för att de faktiskt lyckades till slut. Det finns också människor som blivit kära på riktigt, mot alla odds och mot all rimlighet i helt fel sammanhang.
Det är aldrig så enkelt som att säga ”om det verkar för bra för att vara sant, då är det också det”. Då hade inte bedragarna haft en chans – någonsin.
Att det omöjliga faktiskt visar sig vara möjligt ibland förändrar allting. För det är den lilla spillran av verklig tur som lägger grunden för bedragare att lyckas, trots allt. Precis som att vi hoppas på den där rätta lottoraden, trots att vi är väl medvetna om att det är mot alla odds. Vi vill ha hoppet kvar. Vi vill tro.
Anna Sorokin – ”den tyska arvtagerskan”
En nu levande bedragare är ryskfödda Anna Sorokin. Hon levde under flera år under namnet Anna Delvay, en identitet hon tog när hon 25 år gammal bosatte sig i New York 2016.
Anna påstod sig vara en mycket förmögen tysk arvtagare, trots att hennes pappa var lastbilschaufför. Hon spred en historia om att hon kom från en rik familj och hade en stor förvaltningsfond på över 500 miljoner kronor.
Hon bodde enbart på lyxiga hotell, åt på de dyraste restaurangerna, klädde sig exklusivt i de rätta märkena – allt utan att betala något själv. I stället lyckades hon övertala sina nyfunna rika vänner att betala. Hon hade nämligen svårt att överföra sina enorma tillgångar från Europa till USA – det var i alla fall vad hon sa.
Anna spelade rollen perfekt. Umgänget var det rätta och hon betalade vissa saker – med kontanter, aldrig med kort. Hon var aldrig snål, utan gav mycket dricks. Den välpolerade ytan lurade alla.
Hon lyckades låna över 800 000 kronor från en bank utan att ha några tillgångar alls. Hon sa att hon skulle starta en konststiftelse och var mycket övertygande.
2017 kom verkligheten ikapp och hon arresterades för grov stöld. Hon dömdes till fängelse både då och två år senare. Inför rättegången anlitade hon en stylist för rätt uppmärksamhet.
Hon frigavs 2021, och när Netflix plockade upp historien gav det henne 2 685 000 kronor i intäkter, som konsult inför inspelningarna av serien Inventing Anna. Det mesta gick till att betala av skulder.
I september 2024 var Anna med i amerikanska Let’s Dance – med fotbojan!
Tindersvindlaren Simon Leviev
En annan nu levande mästerbedragare är Simon Leviev som föddes 1990 som Shimon Hayut. Han utgav sig tidigt för att vara son till miljardären Lev Leviev och använde detta för att förföra kvinnor.
Dejtingappen Tinder gav honom tillgång till offer över hela Europa och han lurade uppskattningsvis till sig omkring 80 miljoner kronor mellan åren 2017 och 2019. Bland hans offer fanns en svensk kvinna, Pernilla Sjöholm, som trott på honom och som ska ha blivit av med åtminstone en halv miljon.
Simon var urtypen för en ovanligt avancerad romansbedragare som ägnade sig åt att ljuga sig till en förmögenhet – som att han behövde låna pengar på grund av att hans bankkonton frusits inne eller av andra orsaker.
På sociala medier visade han upp en falsk extravagant livsstil där han låtsades vara en världsvan resande affärsman inom diamantbranschen.
Han verkade dessutom vara bra på att skapa en känsla av trygghet hos sina offer – som att de känt honom i många år och han omgav sig med ett team som skulle ge sken av ett äkta liv med barndomsvänner och arbetskollegor.
Upplägget var väl genomtänkt och svårt att se igenom. 2019 dömdes han till 15 månaders fängelse, men kom ut efter bara fem. Vid samma tid gjordes en Netflix-dokumentär om hans brott – Tindersvindlaren.
Amy Bock gifte sig som man
Nyzeeländska Amy Bock ägnade sitt liv åt olika bedrägerier utan större framgång. Hon föddes 1859 och dog 1943, 84 år gammal.
Under tidiga år jobbade hon som lärare, husmor och ledsagare. Men hon fick lämna sina tjänster ett flertal gånger efter att begått olika bedrägerier mot sina arbetsgivare.
Hon blev aldrig bestraffad – kanske eftersom hon var både mycket flitig och omtyckt, dessutom ångrade hon sig alltid djupt och grät så övertygande att ingen kunde hålla henne ansvarig, eller så dömdes hon bara till kortare straff.
Hon lyckades få en rik änka att falla
1902 lurade Amy till sig tillräckligt med pengar för att köpa en hönsgård. När hon avslöjades dömdes hon till två års fängelse, men kom ut efter ett år eftersom hon uppträtt exemplariskt.
Nästan direkt började hon förfalska checkar och fick ännu ett längre straff på tre år. Amy var urtypen för en livsstilsbrottsling som hela tiden återgick till sina ganska misslyckade bedrägerier.
När hon kom ut 1907 hittade hon ett nytt sätt att försörja sig på – hon tog en ny identitet som man, en fårfarmare som hon döpte till Percival Leonard Carol Redwood. Hon lyckades få en rik änka att falla för hennes manliga alter ego och de gifte sig 1909. Fyra dagar senare avslöjades allt och Amy arresterades.
Resten av sitt liv ägnade hon sig åt olika mindre bedrägerier och var verkligen inte särskilt framgångsrik, men verkar ha haft charm. Hennes livsstil som kriminell gav aldrig någon rikedom, men hon var omtyckt av sin samtid.
Victor Lustig skulle sälja Eiffeltornet
Den charmige bedragaren Victor Lustig föddes i Bohemia – dagens Tjeckien – 1890. Han var äventyrlig och språkkunnig, vilket ledde honom till de lyxiga kryssningsfartyg som gick mellan Europa och USA.
De rika resenärerna intresserade honom. Han försörjde sig på mindre bedrägerier och bar till exempel med sig en låda som han berättade kunde kopiera sedlar. Det fungerade, men det var inte tillräckligt lönsamt för hans smak.
Men så en dag 1925 läste han en artikel om hur dyrt det skulle bli att reparera det då impopulära och rostande Eiffeltornet i Paris. Redan när tornet byggdes 1889 var det många som ifrågasatte det och många fransmän ville nu att det skulle rivas.
Victor fick en idé om hur han skulle kunna göra pengar på känslan som fanns. Han bjöd in skrothandlarna i Paris till ett hemligt möte och förklarade att de hade allt att vinna på att komma, men bara om de gjorde så utan att berätta om det.
Victor såg till att företagarna blev väl mottagna med limousiner och dyra rum på det exklusiva hotellet Crillon. Sedan lurade Victor i dem att det nu gick att lägga bud på skrotet som skulle finnas efter Eiffeltornet och att han var tillförordnad av staten att genomföra detta.
Victor valde en av spekulanterna och visade tydligt att han dessutom gick att muta. Han tog emot 70 000 dollar och höll sig sedan gömd. Victor förväntade sig att bli efterlyst, men skrothandlaren skämdes för mycket för att anmäla.
Victor Lustig blev mannen som sålde Eiffeltornet utan straff. Uppmuntrad av detta gjorde han om hela bedrägeriet ännu en gång och tog emot fler bud, men den här gången gick offret till polisen och Victor fick fly till USA.
Där träffade han gangstern Al Capone och lyckades lura även honom. Han pratade sig till ett förtroende om att investera 50 000 dollar av Capones förmögenhet i aktieaffärer.
Efter två månader återlämnade Victor pengarna med orden att det tyvärr inte gått att fullfölja affären. Capone blev så förvånad över ärligheten att han gav Victor 5 000 dollar, vilket varit Victors mål från början.
Han avslöjades till slut för ett av sina förfalskningsbedrägerier 1935 och fängslades på Alcatraz, där han också avled. Under sin karriär som bedragare bytte han namn hela 22 gånger!
Charlez Ponzi sökte trubbel – och fann det
Det är få kriminella som lyckas få sitt namn odödligt på det sätt som Charles Ponzi. Hans namn beskriver en speciell typ av brott – Ponzibedrägerier.
Charles hade emigrerat från Italien till Boston där han direkt försökte nå den framgång som så många andra sökte i USA. Det gick inte alls, och 1919 var han helt bankrutt.
Då fick han en helt unik affärsidé av en slump. Ett brev med en internationell svarskupong fick honom att inse att kupongen kostade olika i olika länder, men kunde alltid bytas in mot frimärken och därmed ge en liten vinst varje gång. Det han inte räknade med var postens avgifter, fast när han väl bestämt sig spelade det ingen roll – han ville lyckas och detta var hans chans.
Charles erbjöd sina klienter en 50-procentig avkastning efter bara 90 dagar. Naiva investerare nappade och de första lycksökarna fick mycket riktigt den avkastning de blivit lovade – men inte från själva affärsidén, utan från nya investerare.
Ett antal banker gick till och med omkull
Framgångshistorierna spreds snabbt och allt fler ville vara med och satsa. Det behövdes eftersom de nya klienterna finansierade vinsterna för de ursprungliga investerarna.
Ponzi blev omskriven i media som en vinnare, en som lyckats nå den amerikanska drömmen på bara några månader. Han köpte allt han drömt om, ett enormt hus och levde ett liv i ofattbar lyx.
Ganska snart blev han dock uppmärksammad av myndigheterna och hela verksamheten avslöjades – och korthuset föll snabbt. Ett antal banker gick till och med omkull på grund av bedrägerierna, Charles Ponzi hade svindlat till sig runt 15 miljoner dollar på mindre än ett år och dragit med sig över 40 000 vanliga människor som investerare.
Han satt fängslad i perioder mellan 1920–1934. Efter fängelsetiden blev han deporterad till Italien där han uttalade de numera kända orden inför de italienska journalisterna:
– Jag letade efter trubbel, och hittade det.
Charles Ponzi dog utblottad 1949.