Adam: Min flickvän var gravid med en okänd man
Det upptäckte hon först efter fyra månader.
Och hon hade ingen aning om vem pappan var.
Det var inte så att min Anna haft hur många killar som helst. Åtminstone inte enligt henne själv. När hon gjorde slut med sin förra kille, efter fyra år tillsammans, ville hon vara fri.
Hon festade med sina väninnor och struntade i vad andra tyckte om hennes uppförande. Vid två tillfällen hade hon följt med en kille hem som hon efteråt inte haft en aning om vem det var. Och en av dem var barnets far.
Hade planerat en långresa till Australien
Anna och jag blev kära redan första kvällen när vi träffades på en fest hos gemensamma vänner. Det blev så att hon följde med hem till mig och sedan dess har vi i princip bott tillsammans i min lägenhet.
Vi klickade direkt och har väldigt roligt ihop. Hon är lite smågalen, men även kärleksfull och omtänksam. Precis så som jag vill att min tjej ska vara.
Efter några veckor började vi planera för allt spännande vi skulle göra tillsammans. Framför allt en långresa till Australien där vi båda tänkte söka jobb och försöka bli kvar i ett år.
Flera av mina vänner hade gjort så och nu tyckte vi att det kändes väldigt lockande att ge oss iväg på äventyr. Vi två tillsammans.
Graviditetstestet var positivt – jag var inte pappan
Det var först efter att vi ansökt om visum till Australien som Anna började må illa. Först var det en söndagsmorgon efter att vi varit på krogen, och vi trodde då att hon hade ätit något olämpligt eller druckit en öl för mycket.
När samma sak upprepades på måndagen och dagen därpå började hon ana oråd. Inte så att hon trodde att hon var gravid utan snarare att hon drabbats av ett magsjukevirus.
Jag var rentav beredd på att även jag skulle drabbas, men när inget hände mig och Anna fortsatte att kräkas när hon vaknade fick i alla fall jag en föraning om något annat.
I podcasten Lätta ditt hjärta får du ta del av vanliga människors berättelser om svåra och utmanande perioder i livet. Podden bygger på läsarberättelserna som i många år publicerats i Aller medias veckotidningar och på allas.se. Programledare är journalisten Elin Samuelsson som vid sin sida har psykologen och författaren Helena Kubicek Boye. Klicka här för att börja lyssna – eller tryck på play i spelaren nedan!
Jag föreslog att hon skulle göra ett graviditetstest, men hon slog bort det med ett skratt och svarade att hon åt p-piller så det fanns ingen anledning. En vecka senare gick jag därför själv och köpte ett test och nu fick hon lov att använda det.
Graviditetstestet visade sig vara positivt och test nummer två likaså. Anna blev nu tvungen att erkänna att hon kanske var gravid. Då trodde vi båda att hon blivit det nyligen och att barnet var hennes och mitt.
Efter första läkarbesöket ställdes vår kärlek på prov då vi fick veta att hon var i fjärde månaden. Därmed var det uteslutet att barnet var mitt. Vi hade ju knappt varit tillsammans i tre månader.
Jag kunde inte riktigt ta till mig det här och drog mig undan, trots att jag förstod att Anna behövde mig mer än någonsin. Tanken på att hon väntade någon annans barn, nu när vi var så lyckliga, var svår att hantera.
Min systers ord fick mig att skärpa till mig
Jag åkte hem till min syster och bad om att få sova på hennes soffa i några dagar. Det var hon som sa till mig att uppföra mig som en vuxen person och se problemet för vad det var.
Om jag nu älskade Anna så mycket som jag påstod kunde jag älska detta lilla barn som om det verkligen var mitt. På samma sätt som man kan älska ett barn förutsättningslöst om man adopterat det. Barn var ju alltid välkomna, resonerade hon. Men det var ju lätt för henne att säga, tänkte jag.
En knapp vecka senare flyttade jag hem till min lägenhet där Anna fortfarande var kvar. Hon hade packat sina saker och var på väg till sina föräldrar eftersom hon hyrt ut sin egen lägenhet.
Efter att vi pratat i många timmar kom vi fram till att vi skulle klara av det här tillsammans.
För två veckor sedan föddes en alldeles underbar liten Oscar. Han är naturligtvis inte alls lik mig men väldigt lik Anna – ett otroligt vackert barn. Och resan till Australien känns just nu väldigt, väldigt oviktig och mycket långt borta.
Berätta din historia!
Läsarberättelser är era berättelser direkt ur livet. Ett liv innehåller så mycket – glädje, sorg, dramatik och spänning. Alla bär vi på en historia.
Vill du berätta din? Mejla oss på [email protected]