Novell: Hon ”lånar” en pojkvän för att slippa sin mammas tjat om barnbarn
Då får Alicia en idé ...
Alicia la nycklarna på hallbordet och tog av sig ytterkläderna. Hon hade som vanligt cyklat hem från jobbet på vårdcentralen och det hade börjat regna. När hon tittade sig i spegeln såg hon att den blöta mössan fick henne att se ut som en sorglig figur. Hon tog av den, rättade till sitt korta hår och såg att mascaran runnit men ryckte på axlarna. Det spelade ingen roll hur hon såg ut, hon ville ändå ta sig ett bad och fredagsmysa.
Men nej, snickaren var kvar. Alicia hörde sång och hammarslag från köket. Via det kombinerade sov- och vardagsrummet styrde hon stegen mot köket.
Vardagsrummet var en röra utan like på grund av att alla matvaror och köksredskap hamnat där när köket skulle bytas ut. Snickarna hade varit där sedan gårdagen och rivit ut det gamla köket och hade fortfarande några dagar kvar att arbeta nästkommande vecka innan nya skåp, vitvaror och nytt golv var monterat och lagt.
Snickaren, som hette Lucas, avbröt sig mitt i sin Elvisimitation av Can't help falling in love, tittade förvånat på Alicia och sa:
– Är du redan hemma?
– Redan? Jag slutar alltid jobbet klockan fem. Men jag ska väl fråga dig, är du fortfarande kvar?
– Japp! Jobbarkompisen är sjuk i dag och jag har jobbat ensam. Tänkte faktiskt inte på vad klockan är. Jag ska strax gå, ska bara göra en sak först.
– Visst, gör färdigt du. Du sjunger riktigt bra, förresten.
Lucas log och Alicia tänkte att han var ganska gullig. Han bar snickarbyxor och ett tungt bälte med verktyg. Ovanför en t-shirt stack en grov hals upp och ovanpå den vilade ett trevligt ansikte. Han hade en glugg mellan framtänderna och var absolut inte lik Elvis, även om han faktiskt sjöng ganska bra. Han utstrålade karaktär och styrka. En glad typ som var trygg i sig själv.
Hon tänkte att snickaren var ganska gullig
Nu kändes det plötsligt förargligt för Alicia att hon såg så ovårdad ut, men sedan slog hon bort det, det spelade ingen roll vad han tyckte om henne.
Alicia kokade en kopp te på vattenkokaren som stod på tvättmaskinen i badrummet och satte sig sedan i soffan och startade sin laptop. Klockan var sex och mamma Birgitta väntade. Det var en rutin de haft sedan Birgitta skaffat dator, att varje fredagkväll skulle de prata via datorn. Det var bättre än ett vanligt telefonsamtal, de kunde se varandra tack vare webbkameran.
I och med att de bodde femton mil från varandra träffades de inte så ofta. Birgitta var relativt nybliven pensionär och visst var hon en underbar mamma som Alicia älskade. Men Alicia suckade och stålsatte sig var gång innan hon ringde upp Birgitta. Hon visste hur det skulle bli.
Efter att ha pratat om hur vädret varit, hur det gått på jobbet för Alicia och vad Birgitta och pappa Tore gjort under veckan som gått, skulle Birgitta börja prata om att Alicia borde stadga sig och hitta en kille. Det var samma visa varje fredag.
Alicia var 31 och nog förstod Birgitta att sjuksköterskestudierna inte varit en lämplig tid att skaffa barn under, men nu tickade den biologiska klockan och Birgitta ville ha barnbarn innan hon blev för gammal för att ha glädje av dem.
De senaste gångerna de pratats vid hade Birgitta tjatat om att Alicia borde börja dejta på internet. Alicia tänkte ibland att det kanske inte var helt sant att hon ville leva ensam, det hon sa om någon frågade. Men Birgittas krav hade fullständigt låst henne i rädsla för att träffa någon. Just för att minsta lilla dejt som Birgitta fick reda på skulle växa till något stort och kravfyllt.
Fixeringen vid barnbarn var nästan inte normal
Alicia tyckte att Birgittas fixering vid att få barnbarn var på gränsen till att inte vara helt normal. Men efter hälsningsfraserna hade Birgitta något att berätta som hon knappt kunde vänta med att få ur sig.
– Du vet min väninna Susanne! Hon fick ett barnbarn i förrgår. En liten pojke. Jag har fått ett kort på honom som jag ska skicka till dig. Han är så söt. Och Susanne är så lycklig och det kan jag förstå, men …
– Mamma lilla, jag är trött. Det var ju roligt för Susanne, men hur går det med bokcirkeln?
Alicia frågade för att kunna byta samtalsämne men Birgitta hann inte svara för just då stod Lucas bakom soffan.
– Förlåt att jag stör men jag är klar nu …
Längre hann inte Lucas innan Birgitta förtjust utbrast:
– Oj, vad roligt! Får jag hälsa på honom? Du kan väl inte hålla något sådant hemligt, Alicia. Kom närmare så jag får hälsa på dig unge man och se hur du ser ut. Vad heter du?
Lucas skakade på axlarna och såg frågande ut men ställde sig mot soffans rygg och böjde huvudet så att webbkameran kunde fånga in hans ansikte.
– Jag heter Lucas, sa han.
Alicia vände sig om, hon såg att Lucas var förbryllad och skulle just till att förklara för Birgitta att Lucas var snickaren som jobbade i köket, när hon fick en idé.
Hon blinkade några gånger åt Lucas, sedan hittade hon en lapp och en penna och utanför kamerans räckvidd skrev hon: ”Kan du låtsas att du är min kille, jag förklarar sedan.”
Lucas hade då begripit hur det låg till och nickade jakande. Han var full i skratt men lyckades hålla sig från att skratta. Vara kille åt Alicia? Tja, hon var verkligen fin så det hade han inget emot.
Han blev full i skratt men lyckades hålla sig
Tvärtom gick det inte en dag utan att han längtade efter en kvinna att dela sitt liv med. Hur hon skulle vara för att passa ihop med honom hade han redan räknat ut. Det viktigaste var att hon skulle tycka om att han var fritidsmusiker och älskade matlagning. Och hon skulle vara självständig och smart. Utseendet var inte utan betydelse, men skönhet förgår men intelligens blir kvar livet ut. När allt kom omkring passade det riktigt bra på Alicia.
Lucas log ännu mer, både mot Alicia och Birgitta.
– Nu får ni berätta! Hur träffades ni?
– I köket, sa Lucas. Hrrmm, jag menar, vi stötte på varandra på …
– Just det, sa Alicia. I ett kök.
Hon kunde inte fatta att hon satt och ljög sin mamma rätt upp i ansiktet. Men nu var det gjort. Och det var ju bara en halv lögn, sa hon sig sedan – Hon hade inte sagt att hon var ihop med Lucas, det var Birgitta som tagit det för givet.
Det Alicia insett var att hon kunde slippa tjat om pojkvän ett litet tag och sedan säga att de inte passat ihop och att allt runnit ut i sanden. Hon hade bara att leda in samtalet på annat när hon talade med Birgitta.
– Vad jobbar du med? undrade Birgitta.
– Jag är snickare.
– Då förstår jag hur ni träffades, du sätter in köket hos Alicia och så blir det … ja ni vet vad jag menar.
– Mamma lilla, vi får sluta nu, sa Alicia.
– Javisst, ja. Pappa väntar på sin middag. Hej då Lucas, det var trevligt att träffa dig. Hej då, lilla Alicia.
Det hade bara fattats att Birgitta påmint Alicia om att inte glömma ställa väckarklockan, men så pinsamt blev det inte. Men nästan. När Alicia lagt ihop datorn flinade Lucas fortfarande lika brett. Alicia kände rodnaden på sina kinder men förklarade hur allt låg till.
– Okej, sa Lucas. Men det där med barn vill jag nog vänta lite med.
Då kunde inte Alicia hålla sig för skratt men skrattet tystnade när Lucas fortsatte:
– Nu när vi är ihop kanske vi skulle göra något ihop. Ska vi gå ut och äta i morgon kväll?
Lucas visste inte var han fick sitt mod ifrån, kanske vågade han just för att Alicia skrattade. Hans stora bekymmer var nämligen hur han skulle närma sig de kvinnor som verkligen intresserade honom. Då fick han tunghäfta och visste inte vad han skulle säga.
Nu såg Alicia på honom som om hon inte förstod om han menade allvar eller skojade. Då var tunghäftan där igen, han vågade inte fullfölja det han faktiskt frågat henne utan sa:
– Jag bara skojade.
– Bra, för jag dejtar inte. Det mamma inte kan förstå är att jag är nöjd med att leva ensam.
Lucas kände en blandning av besvikelse och av pinsamhet, en rädsla att Alicia skulle göra narr av honom. Han samlade sig dock och tog sedan adjö av Alicia och körde hem med en känsla av tomhet inuti. Tack och lov att han hade mycket att göra den kommande helgen, så att han slapp tänka på sin ensamhet.
Lucas kunde inte få Alicia ur huvudet
Samtidigt visste han att han inte skulle kunna få Alicia ur huvudet, den tjejen hade gjort något med honom och väckt hans längtan på ett sätt han aldrig upplevt förr. Can't help falling in love. Att inte kunna hjälpa att han blev kär – med ens stämde orden han sjungit så många gånger. Men som det också stod i sångtexten –”only fools rush in”, bara dårar rusar fram. Han måste tänka ut något sätt att närma sig Alicia.
Det fortsatte att regna under lördagen och Alicia tillbringade den med att läsa och försöka strunta i röran i lägenheten.
När det på lördagseftermiddagen ringde på dörren masade hon sig upp och ut till titthålet i dörren för att se vem det var. Hjälp! Vad hade hon gett sig in i? Men hon måste öppna dörren. Och det med det leende hon nu kämpade för att visa.
– Mamma! Vad gör du här? Varför har du inte ringt?
– Lilla gumman. Du förstår, jag fick sådan lust att träffa min kära syster Karin, vi har inte setts på så länge. Jag tog tåget ner i morse. Jag bor hos henne förstås, du behöver inte oroa dig, jag ska låta dig och Lucas vara i fred. Men jag ville förstås passa på att hälsa. En överraskning. Är inte Lucas här?
– Ehhmm … Han är ute.
Alicia förbannade sin lögn. Nu hade hon haft tillfälle att säga exakt hur det var, men i stället fortsatt att ljuga. Hon bjöd in Birgitta och kokade te åt henne. Alicia kände sig stygg och som den värsta dottern på jorden. Birgitta fullkomligt strålade av glädje och hur i hela världen skulle Alicia kunna göra henne besviken genom att säga sanningen?
– Om ni inte har något speciellt för er, vill jag bjuda er på afternoon tea på Stadshotellet i morgon. Det har de varje söndag eftermiddag, med pianomusik, sa Birgitta efter att ha pratat om allt från Susannes barnbarn till hur hon skulle börja på stickkafé och lära sig sticka babykläder.
Alicia sa ja till inbjudan, hon fortsatte att skjuta upp den oundvikliga sanningen. Birgitta åkte till sin syster och lämnade Alicia med hennes dåliga samvete. Hon bestämde sig dock för att väl på Stadshotellet skulle hon säga sanningen till Birgitta och så be om förlåtelse. Kanske skulle Birgitta förstå att Alicia blivit pressad till att ljuga för att hon inte orkade med mer tjat.
En punktering på cykeln som tvingade henne att leda den, gjorde att Alicia blev sen till Stadshotellet. När hon kom in spejade hon efter Birgitta och fann henne vid ett bord längst in i restaurangen. Tillsammans med Lucas. Alicia kände vreden stiga, hade Birgitta verkligen kontaktat Lucas bakom Alicias rygg? Hur hade hon fått hans telefonnummer? Och hur kunde Lucas gå med på det?
Alicia stålsatte sig och Birgitta hälsade henne med ett glatt utrop följt av:
– Varför har du inte berättat att Lucas är musiker på fritiden? Och just i dag spelar han piano här. Men jag förstår att du ville överraska mig. Vi kommer så bra överens, Lucas och jag. Men … Vad är det? Ni ser så konstiga ut.
– Jag ska förklara, men jag ville vänta tills Alicia kom, sa Lucas.
Mamman var lika glad trots den lilla lögnen
Alicia hade nära till tårarna över att behöva göra Birgitta ledsen, men allt eftersom Lucas talade slappnade hon av. Han tog på sig hela skulden och förklarade det som ett missförstånd, han hade fattat fel när Alicia och Birgitta pratades vid.
– Men varför sa du inget i går? undrade Birgitta vänd till Alicia.
– Du var så glad så jag ville inte göra dig ledsen.
– Äsch, det gör inget. Jag får ju träffa min syster, och dig, Alicia. Och Lucas, din kille eller inte, är en trevlig man.
Birgitta var lika glad som förut och skrattade åt missförståndet.
Lucas lämnade dem för att sätta sig vid pianot och medan han spelade tittade han på Alicia lika ofta som hon tittade på honom. Efter en stund började hon le mot honom när hon mötte hans blick, och han log tillbaka.
Med ens visste han att han hade en chans och denna gång var inte tunghäftan där, nu hade han ju musiken att uttrycka sig med. Medan Birgitta tog för sig av kakor och scones förklarade hon glatt:
– Jag får låna lite av Susannes barnbarn ibland och så ska jag jobba på en parklek en dag i veckan, frivilligarbete. Oroa dig inte Alicia. Jag får träffa barn ändå utan att ha egna barnbarn.
– Det blir nog bra, lilla mamma, sa Alicia och tänkte att hennes mamma ändå var fantastisk, positiv och glad och med en förmåga att vända allt till det bästa.
Lucas höjde handen till en vinkning innan han började sjunga Can't help falling in love. Alicia vinkade tillbaka och log för sig själv. Var det någon man hon faktiskt skulle kunna träffa utan att hennes mamma blev till sig, så var det Lucas. Han var oskadliggjord i Birgittas ögon, men i och med det tillgänglig för Alicia. En liten dejt kunde väl ändå inte skada.
