Margareta Sjödin – skådespelerskan som blev konstnär
För fyra år sedan gav Margareta Sjödin ut de två böckerna ”Sländan och draken” och ”6 efter 60”, på eget förlag.
Den förstnämnda boken handlar om hur man kommer över rädslor på äldre dagar.
– Rädsla är en bra drivkraft, säger Margareta. Om man utmanar någonting man är rädd för och kommer förbi det, kan man utvecklas mycket som människa. Det vill jag gärna påminna om.
– Den andra boken handlar om äldre människors erotik. Innan jag började skriva intervjuade jag sex väninnor i ämnet.
– Jag tycker att det är viktigt att såväl unga som gamla förstår att vissa saker inte slutar och försvinner bara för att man når en viss ålder.
Det litterära och konstnärskapet med pensel i all ära. Margareta Sjödin är fortfarande mest känd för allmänheten för någonting helt annat.
Populär i Partaj
Redan 1969 gjorde hon succé i TV, i rollen som ”dum blondin”. Varje gång hon sjöng eller dansade i den populära humorserien Partaj, hällde skådespelarkollegan Mille Schmidt en hink vatten över henne.
Men allra mest omtalad blev Margareta för att hon regelbundet tittade in i kameran och sa: ”Har jag gjort bort mig nu igen?”
Det här är Margareta Sjödin
Yrke: Konstnär och före detta skådespelare.
Ålder: Född 15 mars 1942 i Härnösand.
Familj: Särbon Bengt Hellsten, döttrarna Hanna, 45, Emma, 38, och Josefina, 35 år.
Bor: I lägenhet i Stockholm
Partaj blev Margaretas stora folkliga genombrott. Dessförinnan hade 27-åringen från Västernorrland, utan att ha väckt större uppmärksamhet, bland annat varit med i ett TV-program som informerade om högertrafikomläggningen 1967.
Hon hade också synts i några av Povel Ramels Knäpp upprevyer och gjort en del filmroller, bland annat mot Ernst-Hugo Järegård i Het snö och mot Sven-Bertil Taube i Lejonsommar.
– Sven-Bertil och jag sjöng in en låt till filmen också. Jag var så nervös! Men Sven-Bertil lugnade mig. ”Det ska nog gå bra, ska du se”, sa han.
Alla i Margaretas närhet var dock inte glada över hennes framfart i Partaj. De etablerade komikerna Carl-Gustaf Lindstedt och Lars Ekborg tyckte att den blonda tjejen fick för mycket plats i rampljuset och försökte stoppa hennes medverkan.
– Men producenten och regissören Birgitta Zachrisson stod vid min sida, säger Margareta.
– Fast jag vill poängtera att både Carl-Gustaf och Lars i grunden var två godhjärtade och härliga människor. Det de gjorde den gången var väl sådant som händer ibland med skådespelare.
Läs också: Sven-Bertil Taube: Jag förstår att jag har varit en dålig far
Vi träffar Margareta i hennes konstnärsateljé i Tyresö, söder om Stockholm.
Hon visar några av sina senaste målningar. Dramatiska och färgstarka bilder, med mycket känslor i motiven.
– I all min konst har jag alltid sökt det poetiska och lyriska. Jag inspireras mycket av österns abstrakta tänkande.
Efter uppväxten och skolgången i Härnösand utbildade sig Margareta till folkskollärarinna.
Samtidigt drömde hon om att bli konstnär. Hon älskade att teckna och måla.
– Jag sökte till Konstfack i Stockholm, men kom inte in. Ungefär samtidigt såg jag en tidningsannons, där de efterlyste ”en söt flicka med stor mun och stora ögon”, till en filmroll mot Jarl Kulle och Christina Schollin.
Se också: Christina Schollin i Tillsammans med Strömstedts
– Jag fick inte den rollen, men efter provfilmningen flyttade jag ändå till Stockholm, för att byta spår och gå teaterskola.
Margareta gjorde filmdebut i Ormen 1965. Därefter följde några år med ett flertal film- och TV-roller.
Men en bit in på 1970-talet tog det stopp och Margareta försvann ur blickfånget. Komedifilmen Miss and Mrs Sweden, med bland andra Gunn Wållgren, Sven Lindberg och Per Oscarsson, och komedipjäsen En gång till, Sam blev de sista jobben för ett tag.
– Jag hade verkligen en bra karriär på gång. Det var mitt eget fel att skådespeleriet tog slut, säger Margareta.
– Om jag hade kört vidare hade jag nog blivit en komedienn med tiden. Jag var ju en skojig flicka i botten!
– Men jag var tvungen att flytta till USA. Annars hade mitt äktenskap brakat ihop och jag hade kanske inte haft mina två yngsta döttrar.
Margaretas man Bengt Hellsten hade tillsammans med två affärspartners, Jonas och Robert af Jochnick, startat det kända kosmetikaföretaget Oriflame och den amerikanska marknaden skulle erövras.
Andy Warhol var fåordig och blyg
På plats i Kalifornien försökte Margareta fortsätta sin scenkarriär, men hon fick inga roller i sitt nya hemland.
Några gånger åkte hon hem till Sverige för att arbeta, bland annat för att spela mot Ingvar Kjellson i TV-serien I väntan på Dr Forsman, men till slut beslöt hon att enbart satsa på sitt konstnärskap.
– Det var skönt att ha målandet att falla tillbaka på. Redan 1972 hade jag min första utställning i Skåne, säger Margareta, som snabbt blev en omtyckt och prisad konstnär i USA.
– Framför allt svenskamerikanerna gillade det jag gjorde. Jag öppnade ett galleri intill huset där vi bodde, Swedish Art of Malibu.
– Vid ett tillfälle ställde faktiskt Sigvard Bernadotte, vår nuvarande kungs farbror, ut där.
– Men jag tycker fortfarande att det mest spännande var när jag hade en gemensam utställning med Andy Warhol. Det var i Los Angeles 1986.
– Andy var väldigt fåordig och blyg, när vi gick på röda mattan inför alla fotoblixtar vid vernissagen.
Bara en kort tid efter Margaretas möte med Andy Warhol dog den världsberömde popkonstnären. Margareta hade beställt en målning av honom, men Warhol hann aldrig leverera tavlan.
– Andy älskade Ingrid Bergman och han ställde ut olika silkscreentavlor med hennes porträtt. Jag ville köpa den blå varianten av honom.
– Men det visade sig att det var den versionen han själv gillade bäst, så den ville han behålla. Men han lovade att måla en ny till mig, för 20 000 kronor.
Trots välmående och yrkesmässiga framgångar blev hemlängtan till slut för stor för paret Hellsten-Sjödin. Flytten tillbaka till Sverige påskyndades av en våldsam skogsbrand som härjade i Malibuområdet 1993, då 350 hus brann upp.
Margaretas och Bengts hus klarade sig, men levnadsomständigheterna blev ändå besvärliga och makarna beslöt att återvända hem.
Läs också: Så har branden 2018 påverkat Hollywoods stjärnor
Sjutton år har gått sedan dess och än i dag lever Margareta på sin konst. Hon säljer främst via sitt galleri och hon har regelbundet utställningar i både Sverige och USA.
– Jag brukar säga att jag förmodligen hade blivit sinnessjuk om jag inte hade fått hålla på med konst. Och det stämmer verkligen. Om jag inte får vara kreativ dör jag.
3 snabba med Margareta!
Tror du att du kommer att uppfylla drömmen om att få göra en filmroll igen?
– Jag hoppas det! En roll i en komedi skulle inte vara så tokigt. Många personer som jag träffar säger faktiskt att de vill se mig spela något igen.
– Någon av alla de unga och duktiga svenska regissörer, som är aktiva i dag, borde nog ge mig en roll som en rolig mormor, som tror att hon är yngre än vad hon är…
Vad minns du främst från Partaj-tiden?
– Att Lars Ekborg tyvärr blev dödssjuk, fast vi inte visste det då. Jag minns att han började klaga över smärta i sidan av kroppen.
”Jag har så ont i sidan här, Margareta. Och jag vet inte vad det är…”, sa han oroligt. Senare framkom att det var cancer.
Hur är det att än i dag ofta bli förknippad med repliken ”Har jag gjort bort mig nu igen”?
– I början tyckte jag att det bara var kul, men nu kan det kännas lite tjatigt att bli förföljd av det där.
– Det har också påverkat min karriär som konstnär. Många tror att jag inte kan måla, när de förstår vem jag är. De tror inte att jag är seriös och tillräckligt duktig.