Greta Garbo kom aldrig över sin stora kärlek
Det började med en kort reklamfilm för varuhuset PUB i Stockholm, där hon också var butiksbiträde, och slutade i tillbakadragen ensamhet i en lägenhet på Manhattan i New York. Däremellan fanns en hel ocean av obesvarad kärlek. Greta Garbo, på 1920- och 1930-talet filmvärldens mest gåtfulla älskling, kom aldrig över förlusten av hennes hjärtas allra största kärlek.
Som 16-åring hade dottern till renhållningsarbetaren Karl Alfred Gustafsson varit djupt förälskad i Martin Lundberg. De hade träffats när Greta fotograferades i olika hattar. Men hon förkrossades efter att ha avfärdats: ”Greta, jag vill bryta vår förlovning. Jag har hittat en annan som är både vackrare och trevligare än du.”
Garbos kärlekssorg
I dagar kunde Greta bara befinna sig under täcket i utdragssoffan i familjens enrummare på Blekingegatan 32 på Södermalm i Stockholm. Om nätterna låg alltid hennes ett år äldre syster Alva vid hennes sida och mamma Anna, som städade åt rika familjer, försökte trösta bäst möjligt.
Kärlekssorgen var oändlig. Kanske fanns redan då en tanke på att skygga sig i huvudsjalett och mörka solglasögon.
Omsider började Greta ändå på Dramatens elevskola och föll med besvarade känslor handlöst i den två år äldre klasskamraten Mimi Pollaks famn. De stormtrivdes. Samma tillbakalutade livssyn, samma torra sarkastiska humor. Greta, som i sin ungdom var glad i att dricka och gärna utforskade erotiska marker, hade även manliga kärleksaffärer. Men det var Mimi som tog hennes hjärta. För alltid.
Mimi Pollak bildade familj
När Mimi Pollack långt senare, 1930, fick sonen Lars tillsammans med sin make Nils svarade Greta skämtsamt i ett telegram från USA: ”Djävla älskade unge! Jag är så lycklig över att ha blivit pappa!” Greta skämtade ofta om att de var män, hon brukade kalla Mimi ”killen” och sig själv ”Gurra”. Men bakom den skämtsamma tonen fanns en sorg över att behöva släppa drömmen om en framtid tillsammans.
I boken Djävla älskade unge! som utkom 2005 publiceras samtliga 34 brev som Greta skrev till sitt livs kärlek. Författaren Tin Andersén Axell lärde känna Mimi Pollak under en filminspelning på 1980-talet och en dag plockade Mimi upp en påse på sitt köksbord: ”Tin, kolla här, vill du se alla brev Greta Garbo skrev till mig?” Mimi var så stolt över dem att hon tidvis bar vissa av dem med sig i handväskan. Efter hennes bortgång 1999 fick Tin Andersén Axell kopior av breven av Mimis son Lars.
– Gretas brev visar att hon avgudade Mimi. Och sättet de är skrivna på gör det givet att tro att hennes kärlek besvarades av Mimi, i alla fall under de första åren. Det blir helt uppenbart. Man skriver inte sådana brev till en väninna om det inte finns ett gensvar, säger Tin Andersén Axell.
Brevväxlingen började redan innan Greta reste till Hollywood och blev Greta Garbo med hela filmvärlden. De skrev till varandra när Mimi besökte sina föräldrar i Karlstad eller släktingar i Österrike, och när Greta var på filmjobb i såväl Istanbul som Berlin. I breven behövde tungorna inte alltid aktas, enkönade romanser på den tiden var straffbart. Intimiteter, om så bara att hålla handen, fick ske i slutna rum.
”Jag röker. Har du sett en rykande skorsten? Inte!? Jag påminner i alla fall om en sådan, så gott som hela dagarna när jag inte är hemma. I denna rök som långsamt ringlar sig mot himlen ser jag din bild”, skrev Greta 1924 och senare samma år: ”Mimmy, killen! Tack skall du ha för ditt smaskiga brev. Glad förstår du blev jag! Du är söt som vill att jag skall hälsa på hos dig, men jag kan inte av många skäl som kan förklaras när du kommer till Stockholm. Älskling du saknas något.”
Förhållandet med Mimmi Pollack
Sommaren 1925, inte långt innan avfärden till USA med regissören och hennes ”upptäckare” Mauritz Stiller, skrev Greta: ”Älskling Mimosa. Jag ger mig i väg som en ganska olycklig ung dam som du förstår. Om du visste vad det känns gott att en människa som är så rar emot en. Jag älskar dig, jag tackar dig. Jag är glad å dina vägnar Mimmie, jag hörde i dag en människa som sa att Nisse var så gränslöst kär i dig. Du är värd mer än någon annan att bli lycklig. Du är den enda älskling som jag verkligen talat med om vad som gör ont. På återseende Mimmie. Glöm mig inte! Alltid din Greta.”
Vid det laget var det långa förhållandet över. För Mimis del var den intima delen i relationen med Greta ett avslutat kapitel. Hon hade förälskat sig i skådespelaren Nils Lundell som hon senare kom att gifta sig med.
Men i Greta fastnade kärleksaffären för eviga tider. Ständigt tänkte hon på den enda hon hade älskat riktigt, riktigt djupt, på den hon aldrig kunde få tillbaka. Sorgen blev allt större och resten av livet låg Greta regelbundet till sängs i månadslånga depressioner. Mimi var hennes andra och sista stora kärlek, och än en gång fick Greta ett oläkligt knivhugg i hjärtat.
Emellertid bestod vänskapen, ett slags kamratskap där bara den ena suktade. Som i det som skrevs och postades i december 1925: ”Min lilla Mimosa. Tack för ditt brev det var välkommet må du tro. Om du visste vad jag längtar hem. Jag tynar väl bort en vacker dag. Jag har börjat för en amerikansk regissör min första film. Upp klockan 6 och hem kl 6 o 7 på kvällen igen. Stupat i säng o inte kunnat sova ibland. Och ensam, ensam. Gud vad det är hemskt. Jag går aldrig ut nån kväll bara hem till mitt lilla tråkiga hotell. Jag struntar i allting snart. Kan du inte göra en tripp hit, så bor du hos mig. Om vi sutte på N.K. eller på Strand vid en konjak och finge prata. Jag känner mig utesluten ur paradiset när jag tänker på det. Du är ett hägrande moln för mig som jag i tid hoppas nå! Gurra.”
Greta Garbo drog sig undan
Greta Garbo blev en av Hollywoods mest beundrade stjärnor. Publiken och kritikerna älskade den vackra, svala och nordiskt exotiska skådespelerskan med den magiska rösten – hon talade med noggrann frasering, långsamt och eftertänksamt. Anna Christie (1930) var den första film där man hörde Garbo fälla en replik: ”Gimme a whiskey, ginger ale on the side, and don’t be stingy…” (”Ge mig en whisky, ginger ale vid sidan av, och var inte snål … ”) Filmen lanserades med lockropet ”Garbo talar!” och blev en enorm succé.
Mystiken kring henne växte. Hon gav sin sista intervju 1928, skrev inga autografer, svarade aldrig på beundrarbrev och sågs aldrig på filmpremiärer. Greta Garbo blev ”den gåtfulla” och ”den gudomliga”. Med tiden fick hon allt mer att säga till om vid inspelningarna eftersom filmproducenterna blev livrädda när hon ibland utbrast: ”Nej, det här är inte bra. Jag tror jag åker tillbaka till Sverige!”
När insikten av att Greta kanske aldrig skulle kunna återvinna Mimis hjärta hade börjat nå henne skrev hon åter till sin älskade: ”Rara Kära Mimi! Det känns alltid så gott att veta att du finns om jag också ej får träffa dig. Vad som kommit över mig kan jag ej fatta ej förstå att det är sant och kan ej ändras. Det är plötsligt som om livet tagit slut någonting har dött inom mig. Jag har väntat på brev eller telegram vari man sagt att allt som skett inte var sant. Vill du hälsa så mycket till Nisse och så till din familj. Mimmie jag längtar efter dig kan du ej komma. Min uppriktiga längtan följer dessa rader över till dig och Europa.”
Och senare, sannolikt med känslor av både förtvivlan och förhoppning: ”Kanske jag är hemma snart och då vill jag inte få grå hår för din otrohet. Skriv Misse till mig. Skriv något för min ensamma själ, den är hungrig vet du. Jag är inte lycklig precis. Herregud om jag fick prata med dig. Om jag blev bra här och fick lite pengar då ville jag försöka vid teatern igen. Och då skall jag ta dig med till mig om du ville eller ej. Då måste du skilja dig. Jag blir galen på att leva utan allt jag tycker om.”
Söp ihop om nätterna
Gretas tungsinne berodde möjligen även på att hon inte fick vara sitt riktiga jag – fantasifull, rolig och utåtriktad. Anledningen till Gretas tystlåtenhet som Hollywood-ikon berodde på att hon inte kunde ett enda ord engelska när hon reste över Atlanten. Detta gjorde att hon blev avskärmad och snabbt skapades en bild av henne som gåtfull. Det gjorde henne också olycklig och till en skygg ensamvarg.
I ett brev talar hon om att hennes domnade livsandar vaknat till liv efter att ha nåtts av nya ord i ett kuvert från Mimi och att hon precis avslutat en filminspelning: ”Men jag har varit och är så nervös de sista månaderna att jag ej kan sova. Jag känner inga filmfolk mer än att jag säger god dag till dem på vår studio. Jag är ansedd som ett gammalt original. Jag som alltid satt uppe halva nätterna och söp med dig hemma. Ska börja om två dagar med nya filmen. Går och småsvär över det men måste börja. Jag vill ej vara bortglömd. Så länge jag får är jag alltid Mimosas Gurra.”
1932 hade Greta Garbo huvudrollen i filmen Mata Hari. Hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. För att stilla sina egna lustar hade hon vissa manliga affärer. Bland annat kurtiserade hon med skådespelaren John Gilbert och smickrades när han friade. Men Greta avböjde. Ty Mimi Pollak hade den största platsen i hennes hjärta.
”Jag ber om att få berätta dig ännu en gång min gamla visa. Du är den enda Mimosan för mig och ingen kommer säkert att ta din plats. Jag drömmer alltid om att få se dig snart och finna ut om du bryr dig så mycket om mig gamla ungkarl. Som jag har sagt dig förut är jag fullständigt apatisk. Går fortfarande sällan ut därför att jag ej trivs med amerikanare. Misse så fort jag kommer hem skall vi ha en Operakällan ´dinner´”, skrev Greta till sin stora kärlek på andra sidan Atlanten.
Bröt kontakten
Från 1931 fram till 1934 uteblev korrespondensen mellan Greta och Mimi. Först när Hollywoods största stjärna 1935 var på ett längre besök i Stockholm återupptogs kontakten och Greta förklarade glädjen över att ha Mimi i tankarna: ”Käraste Mimosa. Skulle ha skrivit för länge sedan men jag har varit dålig ända sedan min födelsedag o här ligger jag i en säng, bitter en aning. Jag har i alla fall haft sällskap av ditt ”huvud” som jag är gränslöst glad över att ha. Men om jag vetat att du skulle ha besvär med allt det där när jag råkade säga att jag tyckte om det, hade jag nog inte så fort sagt att jag ville ha det. Åh, Mimosa jag skulle önska att vi satt på elevskolan, jag längtar dit och jag vill gå med dig. Om du vore här o jag vore kry skulle jag inbjuda dig att bada, Gud vet vad som hände oss efter det.”
Långt senare, när Greta till fullo accepterat Mimis nej, blev de ännu bättre goda vänner. Under Stockholmvistelserna brukade Greta bo hos Mimi på Brantingsgatan 54 på Östermalm. Mimis son Lars tyckte mycket om sin gudmor, tant Greta, eftersom hon var så glad och rolig.
Efter filmen Tvillingarna 1941, hennes enda fiasko, fick Greta den förevändning hon önskade för att kunna lämna Hollywood och den karriär hon aldrig hade trivts med. 36 år gammal flyttade Greta till New York och valde en evig tillvaro avskild från offentligheten. Den fattiga tjejen från Södermalm i Stockholm hade i stjärnglansen tjänat nog för att kunna leva utan ekonomiska bekymmer.
Greta Garbo ville ogärna beröra tiden i Hollywood. Till en vän lär hon dock ha sagt: ”Där slösade jag bort de bästa åren av mitt liv. Jag lät mig fördärvas av pengar, berömmelse och snålhet.” Och under alla dessa år denna obesvarade kärlek till en kvinna långt, långt bort.
”Kära Mimosa. Jag är nog värre än ni min fru. Jag har kommit ifrån allt. Inte för att jag är likgiltigt för das Leben utan det hela bottnar väl i att man är utstött och att man ej hittat någon som man vill dela livet med. Du får glömma att jag finns så går det bra”, skrev Greta och sjönk än mer in i svårmod under de dagliga promenaderna i Central Park i New York.
Julen 1984 ville Mimi fira med henne. Men Greta, då 76 år, avstod att flyga hem till Stockholm: ”Jag är sjuk och kan inte ta några beslut just nu. Det är en sådan förlust av liv att inte kunna vara frisk. Bara Gud vet hur mycket jag skulle älska att vara med dig. Tack kära lilla Mimosasan!”, maskinskrevs i sjurummaren på 450 East 52nd Street på Manhattan där Greta bodde i mer än 40 år.
Jag har blivit så ful
Sorgen var oändlig. Kanske var det inte så märkligt att hon skyggade sig i huvudsjalett och mörka solglasögon när hon begav sig ut i metropolens folkvimmel. Av den i ungdomen så repliksnabba, skickligt imiterande och livsglada fanns det sedan länge ingenting kvar.
Vid ett tillfälle sa Greta till Mimi Pollak: ”Jag har blivit så ful när jag har blivit äldre.” Det smärtade henne djupt. Ty Garboidentiteten grundades inte på hennes begåvning som skådespelerska och komedienn, utan på att hon var så vacker.
Med kärleken var det än värre. Den sved och bröt ned. Aldrig någonsin kom Greta Garbo över kärleken till Mimi Pollak.
– Misslyckandet med Martin Lundberg satt så hårt i Greta att hon kände sig mest trygg med kvinnor. Alla nätter som delades med systern Alva var nog en kompass. De delade ju säng under hela uppväxten, säger Tin Andersén Axell.
Hon lät Mimi Pollaks son Lars läsa manus innan Djälva älskade unge! gavs ut med de aldrig tidigare offentliggjorda breven.
Greta Garbo avled 1990
– Han gav mandat för sin mamma. Och med den kännedom som ges via hennes brev tror jag att Greta bara hade tyckt att det var skönt att allting kom fram. Allt som talar emot den skuggfria bilden av ”den gudomliga” som alla vill bevara men som inte stämmer.
När Greta Garbo 84 år gammal avled den 15 april 1990 ville ingen på New York Hospital meddela hur eller av vad hon dött av. Sjukhuset hade fått i uppdrag att in i det sista bevara skådespelerskans krav på förtegenhet. Garbo hade också begärt att i stället för blommor till begravningen skulle penninggåvor skickas till en klinik som specialiserat sig på dialysbehandling.
Trots att hon under sin livstid och efter sin död hyllades som en av de mest glänsande stjärnorna fick Greta betala högt för sin resa till Amerika och kändisskap.
”Jag reste, du gifte dig. Jag känner mig utestängd. Slutligen blir jag ensam för att jag inte kan annat”, skrev Greta Garbo till Mimi Pollak.
Alltid denna ocean av obesvarad kärlek.
Källa: Djälva älskade unge! (Fischer & Co 2005), garbosallskapet.se, alltomhistoria.se, popularhistoria.se, dn.se, wikipedia.se
Fakta Greta Garbo
Namn: Greta Lovisa (född Gustafsson).
Yrke: Skådespelerska.
Född: 18 september 1905 i Stockholm.
Död: 15 april 1990 i New York.
Karriär: Utbildade sig till skådespelerska på Dramatens elevskola. For till Hollywood 1925 och medverkade i 28 filmer. Hon rankas i USA som den femte bästa skådespelerskan genom tiderna. Hon avslutade sin karriär bara 36 år gammal 1941.
Familj: Hon varken gifte sig eller skaffade barn.
Filmer i urval: Stumfilmerna Virveln (1926), Åtrå (1926) och Anna Karenina (1927). Talfilmerna Anna Christie (1930), Mata Hari (1932), Grand Hotel (1932), Drottning Christina (1934), Anna Karenina (1935), Kameliadamen (1936), Ninotchka (1939) och Tvillingarna (1941).
Utmärkelser: Garbo nominerades till Oscars för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romantik (1930), Kameliadamen (1936) och Ninotchka (1939), men vann aldrig. Däremot fick hon en Oscarstatyett 1955 – hederspriset The Academy’s Honorary Award med motiveringen: ”För sina oförglömliga framträdanden i filmer.”
