Mystiska Greta Garbo ville bara bli lämnad ifred
Greta Garbo var en av sin tids mest framstående skådespelare som förstod att utnyttja filmmediets möjligheter till fullo. Hon var också en skicklig affärskvinna som förhandlade sig till med dåtidens mått mätt skyhöga löner i filmbranschen.
Och utöver det blev hon ofta utsedd till den vackraste kvinnan som någonsin levt. Men det som verkligen har odödliggjort denna svenskfödda Hollywoodstjärna som från början hette Greta Lovise Gustafsson är den mystik som hon omgav sig med.
Men var hon så blyg som hon utgav sig för att vara? Ville denna populära kvinna, som aldrig gifte sig eller fick barn och som hela livet bodde ensam, verkligen bli lämnad ifred?
Och hur hade hon känt för att ännu en gång få sitt liv beskrivet? Nu när 30 år har gått sedan hennes död den 15 april 1990.
Den svenska sfinxen
Eller var hon så slug och hade räknat ut att mystiken, tillbakadragenheten och de stora solglasögonen som hon under många år gömde sig bakom, var det bästa sättet att öka och hålla intresset från de många fansen vid liv?
Och därför glatt sig åt att hennes pr-strategi fortfarande var effektiv efter ett kvarts århundrade.
Ända från början av sin karriär i Hollywood undvek Garbo branschens sociala begivenheter och fester till förmån för sitt eget eller vänners sällskap.
Hon skrev inte autografer, svarade aldrig på brev från fans, gav få intervjuer – sammanlagt 14 under sitt liv – och tackade nej till att ingå pr-avtal med sin filmstudio, MGM.
Hon höll sig också borta från Oscars-utdelningarna, även när hon själv var nominerad. I pressen kallades hon ofta för ”den svenska sfinxen”. Hennes tillbakadragenhet och blyghet inför främlingar förstärkte den mystik som hon utstrålade, både på vita duken och privat. Men trots – eller kanske på grund av – hennes ihärdiga strävan att inte bli omnämnd blev Greta Garbo paradoxalt nog en av 1900-talets mest omtalade kvinnor.
Cheferna på filmbolaget började också efter den inledande irritationen över denna besvärliga nya stjärna utnyttja hennes mystiska image och växande kultstatus.
De tillmötesgick hennes krav på att alla gäster skulle lämna studion när hon spelade in sina scener. Vid närbilder sattes det upp en skärm runt Greta Garbo och kameran så att ljudfolk och tekniker inte kunde se henne under inspelningen. När hon fick frågan om varför hon hade så mycket emot åskådare under inspelningarna svarade hon: ”När folk tittar på är jag bara en kvinna som gör miner framför kameran. Det förstör illusionen.”
Ryktena gick
Med sitt vackra, karaktärsstarka och melankoliska ansikte samt ett väsen som verkade sammansatt av kontrollerad passion och upphöjd oåtkomlighet var hon som gjord för rollen som tragedienne i romantiska dramafilmer.
Halvvägs i sin Hollywoodkarriär, närmare bestämt 1932, yttrade hon repliken i filmen Grand Hotel som sedan dess är förknippad med både skådespelaren och privatpersonen Garbo: ”I want to be alone – I just want to be alone” (Jag vill vara ensam – Jag vill bara vara ensam).
Damen med solglasögon
Och eftersom hennes tillknäppta livsstil utanför filminspelningarna kombinerades med en stor umgängeskrets som till största delen bestod av homosexuella samt rykten om att hon själv var bisexuell så smälte person och stjärna samman i en ännu mer kittlande symbios.
Efter 28 filmer och 15 år som Hollywoodstjärna drog sig Greta Garbo 1941 tillbaka från offentligheten. Då var hon blott 35 år gammal.
Hon lämnade Hollywood men blev amerikansk medborgare och flyttade till New York där hon köpte sig en sjurumslägenhet som hon bodde i resten av sitt liv.
Efter det arbetade hon inte mer och visade sig inte offentligt, men fick enligt knapphändiga uppgifter tiden att gå genom att arbeta i trädgården och samla på konst. Dessutom hade hon en stor umgängeskrets av jetsetters som hon träffade privat.
Under många år tillbringade hon somrarna i Klosters i Schweiz och hon reste med jämna mellanrum i världen tillsammans med andra kändisar och förmögna personer såsom skeppsredaren Aristoteles Onassis och den Oscarsvinnande fotografen, scenografen och designern Cecil Beaton.
Även om hon höll sig undan rampljuset kunde Garbo ofta ses promenera på New Yorks gator, ofta med en eller flera pressfotografer i hälarna.
Med åren blev det till en rad paparazzibilder av en brysk och efterhand åldrande dam iförd peruk eller bredbrättad hatt, solglasögon och uppfälld kappkrage.
Hon använde sig av täcknamn som Harriet Brown, Alice Smith, Mary Jones, Fraulein Gussie Berger och Miss Sorenson för att komma undan offentligheten och pressen, men också för att bevara bilden av sig själv som en evigt ung, mystisk skönhet.
När hon var pensionerad fortsatte man visa hennes bästa filmer på både tv och bio. På det sättet förblev hon en av vita dukens största skådespelare.
Efter att ha lämnat Hollywood var Greta Garbo under nästan ett halvt århundrade en levande legend.
Men 1990 avled hon på sjukhus i sviterna av lunginflammation och njursvikt.
Diskret även efter döden
Även hennes begravning och valet av gravplats var en privat och tillbakadragen angelägenhet. Hon blev kremerad omedelbart efter sin död och därefter tog det hennes brorsdotter Gray Reisfield ett årtionde att besluta sig för vad som skulle hända med hennes berömda fasters aska.
Det handlade både om att undvika nyfiket pressfolk och att graven blev vandaliserad och att Garbos aska stulen.
Valet föll slutligen på den lugna och avskilda naturkyrkogården, Skogskyrkogården, en kvarts bilfärd från Garbos hemstad Stockholm. Där tog brorsdottern och tolv andra familjemedlemmar från USA ett dämpat farväl vid urnsättningen i juni 1999.
Ett fåtal fotografer och filmteam bjöds in att dokumentera händelsen på diskret avstånd.
Dagen efter hölls en minneshögtid som sändes i svensk tv, men endast 35 personer var med på plats under ceremonin.
Dåvarande amerikanska ambassadören i Sverige, Lyndon Olson Jr, yttrade dessa ord: ”Essensen av Garbos gåta är mystik. Hon kommer alltid att vara en vacker, gåtfull och mycket speciell person.”
Samma vecka som begravningen ägde rum kom Greta Garbo på femte plats efter en omröstning om århundradets Hollywoodlegender.
Evigt liv i cyberrymden
Familjens strävan att ge Garbo ro efter sin död var dock delvis förgäves. Visserligen är det ytterst diskret vid hennes grav på Skogskyrkogården. Det står tex inte på hemsidan att graven finns där. Man måste veta att hon är begravd där och leta upp Greta Garbos grav på kartan över kyrkogården.
Från mitten av 1990-talet revolutionerade internet vår kultur och kommunikation – och därmed fick både historiker och Greta Garbos många fans möjlighet att hitta och utbyta information, rykten och inte minst de många ikoniska bilder av henne som togs under Hollywoods guldålder.
Det finns många fansidor med namn som Garbo forever som har uttalade mål att göra Garbo odödlig via internet. Och i Sverige tog Riksbanken beslutet att föreviga henne på vår 100-kronors sedel.
Vad hade Garbo själv tyckt om denna odödlighetsförklaring? Hade hon hatat den eller hade hon lett över att tusentals människor 30 år efter hennes död dagligen påminns om henne? Det är det ingen som vet. Sin innersta hemlighet fick hon i alla fall med sig i döden.
Greta Garbo har kallats en av de vackraste kvinnorna någonsin
• Föddes som Greta Lovise Gustafsson 18 september 1905. Hon växte upp under enkla förhållande på Södermalm i Stockholm. Pappan var renhållningsarbetare och mamman arbetade som sömmerska.
• Hon arbetade på varuhuset PUB vid Hötorget i Stockholm, först som springflicka och sedan som expedit. I en reklamfilm för företaget fick hon sin första filmroll. Hon gjorde flera under sin tid där. Detta ledde till att regissören Erik A. Petschler gav henne en liten roll i filmen Luffar-Petter från 1922.
• Därefter sökte hon in på Dramatens elevskola. Här mötte hon den kände regissören Mauritz Stiller som erbjöd henne en roll i Gösta Berlings saga.
• Inför premiären av Gösta Berlings saga bad Stiller Greta att byta namnet Gustafsson mot ett mera artistiskt klingande efternamn. 1923 ändrade hon det till Greta Garbo.
• Spelade in sammanlagt 24 Hollywoodfilmer, både stumfilm och talfilm. Ett urval; Mata Hari, Anna Karenina, Kameliadamen, Ninotchka, Christina inte minst Grand Hotel från 1932 där hon levererade sin mest berömda replik: ”I want to be alone. I just want to be alone” (”Jag vill vara ensam – jag vill bara vara ensam”).
• Det sägs att Garbo under andra världskriget i hemlighet samarbetade med brittiska underrättelsetjänsten och identifierade nazistsympatisörer i Stockholm.
• Fyra gånger Oscarsnominerades Garbo, men hon vann aldrig. Men 1954 fick hon en heders-Oscar för sina oförglömliga insatser inom filmen.
• 15 april 1990 dog Garbo i New York, 84 år gammal.
