Trebarnsmamman Susann, 39, drabbades av hjärtinfarkt – får inte skaffa fler barn
Nu lever hon med oron för att det kan hända igen.
Susann Björkvall, 41, hade varit sjuk i covid under flera veckor i januari 2023. Tappat smak och lukt och känt sig orkeslös när hon i början av februari skulle tömma och sälja en lagerlokal i den lilla byn Äppelbo i Dalarna, där familjen bor.
Hon hade kört och burit flera stora lådor om 20–30 kilo, en baggis för hästtjejen Susann som är van att ta i och bära höbalar. Men när de sista sopsäckarna skulle upp på hästtransportens ramp fick hon plötsligt ett kraftigt tryck över bröstet.
Samtidigt blev armarna svaga och det började stråla och värka.
– Det var som en bil hade parkerat på mig. Jag fick världens tryck och hade svårt att andas. Det värkte så fruktansvärt i båda armarna och jag tänkte att nu brast bröstmuskeln, säger Susann när vi hörs över telefon.
Hon orkade inte lyfta påsarna utan fick släpa in dem. Sedan damp hon ner på soffan inne i huset för att ta igen sig. Det var dålig tajming med att sträcka bröstmuskeln och få så här ont. Susann skulle börja studera till undersköterska senare samma dag och kände sig lite stressad.
Samtidigt ringde hennes mamma Ing-Britt för att höra om hon ville ha något från affären i Vansbro. Susann berättade att hon hade ont och tagit två Alvedon. Ing-Britt och Susanns bror Stefan blev oroliga och åkte hem till henne.
– Min bror ringde 112 direkt när han såg mig där i soffan. Jag var kallsvettig och kippade efter luft. Jag tänkte att det gör väl så här ont om en muskel brister, säger Susann och skrattar lite åt det nu i efterhand.
Att hon i själva verket kunde ha drabbats av en hjärtinfarkt var ingenting hon ens reflekterade över. Detta trots att många i släkten varit drabbade av hjärtsjukdom, högt blodtryck och högt kolesterol och att ärftligheten är en viktig faktor.
Susann Björkvall
Ålder: 41 år.
Familj: Sambo Micke Hedlund, 42, sonen Loke, 10, och tvillingarna Isabella och Evelyn, 7, dvärgpinschern Coci och ponnyn Gary.
Gör: Har jobbat inom restaurang, varit vårdbiträde, linjearbetare, barnflicka, sparktillverkare, och haft egen butik tills hon fick barn och valde att bli hemmamamma på heltid.
Bor: På en gård mitt i byn Äppelbo i Dalarna.
Susanns gammelmorfar dog endast 43 år gammal av en hjärtinfarkt mitt under älgjakten, Susanns mormor hade hjärtproblem, kärlkramp, högt blodtryck och medicinerades för det och avled vid 53 års ålder. Hennes morbror fick sin första hjärtinfarkt vid 40 och dog av sin tredje, även han under älgjakten.
Susanns moster fick en hjärtinfarkt för några år sedan och avled i år, troligtvis av sin andra infarkt. Susanns två andra mostrar har högt blodtryck och en har hjärtsvikt. Hennes mamma har en förstorad hjärtkammare och högt blodtryck.
– Och pappa gick hemma i flera dagar med tryck över bröstet innan vi tvingade i väg honom med ambulans till sjukhuset. Det visade sig att han hade en pågående hjärtinfarkt. Han hade förträngningar och fick genomgå en ballongsprängning där de satte in en stent, berättar Susann.
En stent är ett litet metallnät som ska hålla blodkärlet öppet.
Tänkte inte på hjärtinfarkt
Men tanken på att hon själv skulle drabbas fanns inte på kartan.
– Nej, det är ganska konstigt, men man tänker ju inte att det händer en själv, utan mer äldre personer.
20 minuter efter samtalet till SOS kom bedömningsbilen ut till gården. Susann, som fortfarande var säker på att hon drabbats av en muskelbristning, frågade om det kunde göra så ont – och visst kunde det det, sa sjuksköterskan.
Susann fick morfin mot smärtan, men visade sig olyckligtvis vara allergisk mot det, och fick ett andningsuppehåll. Sköterskan fick i gång henne igen och nu blev det ilfärd de tolv milen in till Falun. I ambulansen fick Susann nitroglycerinspray, som tog bort lite av trycket över hjärtat.
– Det kändes lättare att andas, men jag hade fortfarande fruktansvärt ont i armarna, säger hon.
Inte ens nu trodde Susann att hon drabbats av hjärtinfarkt. Utan tänkte att maskinen kanske visade någon störning på hjärtat eftersom hon hade så ont i armarna.
– Jag lever ofta i förnekelse när det gäller sjukdomar och ser mig som odödlig och oövervinnerlig, säger hon.
Väl inne på Falu lasarett blev Susann uppkopplad mot EKG i ett övervakningsrum där det låg flera andra patienter.
Värken i armarna hade försvunnit och när en ung kvinnlig läkare kom in med ett stort leende på läpparna blev Susann osäker – kunde hon ha inbillat sig allt?
– Jag kände att jag ville sjunka genom jorden då jag var helt säker på att det var en muskelbristning och att jag hade tagit upp både en ambulans- och vårdplats i onödan. Jag tänkte: ”Nu blir det här världens snackis i fikarummet”, säger Susann och ler genom luren.
Men läkaren berättade i stället att Susann hade fått en hjärtinfarkt och att hon skulle upp på hjärtmottagningen.
– Jag blev inte rädd, utan var lugn av all personal runt mig.
Läkaren frågade om Susann förstod vad hon hade varit med om. Hon svarade ja, men insåg egentligen inte omfattningen. Susann var fortfarande stressad över skolan som skulle börja och tänkte att hon kunde plugga från sängen i stället för att vara sjukskriven.
Det är jobbigt med oron för att det kan hända igen
Dagen efter fick Susann genomgå en kranskärlsröntgen. Hon upplevde den som väldigt smärtsam och läkarna förklarade att hennes kärl krampade och protesterade extra mycket när katetern fördes in eftersom hon var så ung.
Alla Susanns stora kranskärl såg fina ut. De hade inga förträngningar, vilket i sig var jättebra, men samtidigt fanns det inget att göra för att förhindra att det skulle kunna hända igen.
– Det hade kanske varit skönare om det varit en förträngning, för då hade man kunnat göra en ballongsprängning, säger hon.
Susann hade drabbats av småkärlssjuka
Troligtvis var det Susanns små kärl som krampade.
– Läkarna säger att jag har småkärlssjuka. Jag hade covid när jag drabbades och när jag googlat har det visat sig att fler med covid har drabbats av det, säger hon.
Det har också visat sig att Susann har en läckande hjärtklaff, vilket man i dagsläget inte opererar. Men det ger ändå inte helt svar på varför hon drabbades av en hjärtinfarkt.
– Skillnaden för mig och mitt mående tror jag hade varit om det hade funnits ett kärl som hade förträngningar och som man kunde ha åtgärdat, sedan hade det varit bra med det. Men nu har man inget riktigt svar på varför jag fick den där hjärtinfarkten. Det är jobbigt att leva i ovisshet om varför det hände och oron över att det kan hända igen, säger hon.
Fakta om hjärninfarkt
Orsakas av syrebrist i hjärtmuskeln. Det beror oftast på att det bildats en blodpropp som täppt igen hjärtats kranskärl. Blodet kan inte passera och den del av hjärtat som skulle ha tagit emot blodet drabbas av syrebrist, vilket leder till att hjärtmuskelcellerna skadas och dör om syrebristen inte upphör tillräckligt snabbt.
Det mest typiska symtomet hos både män och kvinnor är kraftig smärta mitt i bröstet. Ibland strålar smärtan ut till arm, nacke, hals, käkar, mage eller rygg. Smärtan är ihållande i minst 15 minuter. Den drabbade kan även må illa, få yrsel och känna ångest. Vissa kan få en så kallad ”tyst infarkt”, som inte ger någon smärta. Tyst hjärtinfarkt upptäcks oftast med EKG eller vid en ultraljudsundersökning och är vanligare bland kvinnor, äldre och personer med annan samsjuklighet, som diabetes och njursjukdom.
Varje år drabbas omkring 23 500 personer i Sverige. Årligen dör runt 5 000 svenskar till följd av hjärtinfarkt. Antalet hjärtinfarkter har nästan halverats samtidigt som överlevanden har ökat kraftigt.
Källa: Hjärt-Lungfonden
Det har nu gått två år sedan infarkten. Susann mår relativt bra, men hon äter fyra hjärtmediciner morgon som kväll. Hon har tvingats sälja sina travhästar eftersom hon inte får rida, och hon får aldrig stressa upp sig.
– Jag försöker vara aktiv, som att ta med barnen till simhallen, ut och gå i skogen och hjälpa döttrarna med ridningen. Men livet är inte detsamma efter, jag kan inte göra lika mycket som innan.
Sorg att inte kunna skaffa fler barn
Susann fick rådet att gå men inte springa. Cykla men inte i uppförsbackar.
– En stor sorg är att vi inte får skaffa fler barn. Läkaren säger att jag troligen inte överlever en graviditet på grund av den blodvolym som skulle öka i kroppen.
Det här har drabbat inte bara Susann utan hela hennes familj, säger hon.
– Mina barn kan ibland känna oro och min mamma har alltid med en nitroglycerinflaska i väskan ifall jag skulle ha glömt att ta med mig en. Jag är otroligt tacksam för hela min familj som alltid funnits och finns där, stöttar och hjälper när jag behöver det.