14-åriga Molly dog av Tramadol – langaren åtalad: ”Hoppas på dom”
Men efter en festkväll med vännerna gick hon och la sig – och vaknade inte mer.
Hon hade tagit Tramadol i kombination med alkohol.
Nu står en man åtalad för vållande till annans död för att ha sålt tabletterna till henne, och föräldrarna Johan och Malin Gnospelius försöker att göra allt för att ingen annan ska drabbas.
Det var en helt vanlig fredagskväll just innan sportlovet. Hemma hos trebarnsfamiljen Gnospelius serverades middag, men yngsta dottern Molly tackade nej. Hon skulle ut med sina kompisar och vinkade glatt hej då i hallen innan hon gick. Föga anade Malin och Johan att det var sista gången de såg Molly i livet.
Det har gått drygt ett år sedan hon dog. Ett år av ofattbar sorg. Ett år av ett ekande tomrum.
Kände sig aldrig oroliga över Molly
Malin och Johan väljer att berätta om det som hände, i förhoppning om att Mollys öde ska skaka om och öppna ögonen för de livsfarliga preparat som ungdomar kan få i sig.
De hade inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att Molly skulle dö av ett par tabletter; de oroade sig för mycket annat så som föräldrar gör. Men inte just det.
– Molly var en sprallig och rolig tjej som gärna stod i centrum och som rörde sig i många olika miljöer. Hon hade ett enormt kontaktnät, var social och omtänksam och väldigt inkluderande. Samtidigt var hon mogen och klok, säger Johan och får nickande medhåll av Malin.
– Jag kände mig aldrig särskilt orolig för henne. Hon hörde alltid av sig och svarade på sms. Jag visste att det förekom alkohol och cannabis i de kretsar hon rörde sig, men jag litade på hennes omdöme. Vi hade pratat om droger, att hon inte skulle ta tabletter om hon erbjöds. Då svarade hon ”chilla mamma, så klart tar jag inga tabletter. Jag vill väl inte bli knarkare!”.
Malin säger att Molly på många sätt var en stark tjej som vågade stå upp för sig själv. Tolv år gammal berättade hon att hon gillade tjejer.
– Det var modigt att berätta för oss. Men det var sådan hon var, hon hade inget filter. Hon var en levnadsglad och äventyrlig tjej som ville uppleva så mycket som möjligt, för henne fanns bara möjligheter. Falun var lite för litet för henne, hon drömde om att flytta till New York. Det känns tungt att aldrig få veta hur det skulle ha blivit.
Molly hittades livlös av systern
Orädd. Kärleksfull. Lite bångstyrig. En ganska typisk fjortonåring. Hon trodde att hon var odödlig och hade förstås inte en tanke på konsekvenserna när hon tidigt på fredagskvällen sannolikt impulsköpte det smärtstillande läkemedlet Tramadol av en kille vid Knutpunkten i Falun.
Hennes kompis gjorde detsamma och de svalde ner tabletterna med alkohol. Men Molly tyckte inte att hon fick någon effekt alls och tog därför en till.
Johan och Malin Gnospelius
Ålder: Båda är 46 år.
Familj: Två döttrar på 19 och 17 år, samt avlidna Molly.
Bor: I Falun.
Gör: Båda är socionomer och driver företaget Landa Familjevård som bland annat hanterar familjehemsplaceringar.
Kring midnatt träffade hon på sin syster nere på stan och de gjorde sällskap hem. Då mådde Molly bra, förutom att hon var lite illamående. Hon berättade att hon hade tagit Tramadol, men verkade inte nämnvärt påverkad. Hon drack ett glas vatten och gick och la sig, skrollade på mobilen och pratade med en kompis tills hon somnade.
– Vi lade märke till skorna och jackorna redan när vi kom hem vid 01-tiden på fredagskvällen. Och det var skönt att veta att barnen var hemma när vi gick och lade oss, säger Malin.
Systrarna försökte återuppliva henne
När Molly kring lunchtid på lördagen fortfarande inte hade vaknat gick systern in i hennes rum för att väcka henne.
– Vi var hos vänner för att äta lunch när jag fick ett samtal från min dotter som i panik berättade att det inte gick att väcka Molly. Systrarna försökte återuppliva henne och ambulans tillkallades. Samtidigt kastade vi oss i väg till sjukhuset, säger Malin och fortsätter:
– Under den korta resan in slets vi mellan hopp och förtvivlan, men vi förstod någonstans att det nog var kört. Men man greppar efter halmstrån och tänkte att hon får hjälp på sjukhuset. Väl framme på sjukhuset fick vi beskedet att det inte fanns något att göra.
Johan har svårt att hålla tårarna tillbaka. Dödsbeskedet gick inte att ta in, det var som att jorden rämnade och himlen föll ner. Det kändes overkligt ochofattbart.
– Det kunde inte vara sant, det fick inte vara sant! Men jag är tacksam över att vi fick se Molly relativt snabbt, det gjorde det lättare att förstå det ofattbara. Men det känns fortfarande overkligt att hon är borta ...
Malin fångar upp makens blick och säger att de ändå finner en viss tröst i vetskapen att Molly troligen inte led. Hon somnade i sin säng, i trygghet, ovetandes om att hon inte skulle vakna mer.
Vill varna andra ungdomar för att ta Tramadol
Snart började det droppa in meddelanden från Mollys vänner som undrade om hon var okej eftersom hon inte svarade. Då valde Malin att gå ut på Facebook med den tragiska nyheten.
Vi har mötts av en enorm kärlek och omtanke från omgivningen
Hon kontaktade också de närmaste vännernas föräldrar. På så vis spreds nyheten i Falun och snart tändes ljus utanför Mollys skola. Vännerna gick man ur huse för att komma förbi med blommor och ljus.
– Det var ett bra beslut att vara öppna och berätta, inte minst för att vi ville gå ut och varna andra ungdomar för att ta Tramadol. Vi har mötts av en enorm kärlek och omtanke från omgivningen, säger Malin.
Hon fortsätter:
– Många av Mollys vänner har varit här och delgett oss det som hände under den där kvällen. Vi har sett videoklipp där hon dansade och var lycklig, säger Malin med ett leende och tillägger att de via andras berättelser skapar nya minnen av Molly, trots att hon är död.
Kärleken från vänner och närstående gör sorgens börda aningen lättare att bära.Både hon och Johan är rörande överens om vikten av att prata med sina barn om farorna med att ta droger och tabletter. Men de önskar mer nyanserade samtal så att barnen verkligen förstår vad livsfarliga preparat kan leda till.
– Jag kan ibland tycka att man larmar och varnar lika högt oavsett om det gäller alkohol eller andra droger. Alkohol kan förstås också vara potentiellt livshotande, men den här sortens preparat kan leda till omedelbar död redan i små doser. Det är viktigt att nå ut med den informationen till ungdomar, säger Johan.
Har startat en insamling på Facebook
Han upplever att det nu, efter Mollys död, pratas mycket mer om faran med tabletter och andra droger. Det förs viktiga samtal mellan barn och föräldrar – för när en vän har dött blir det plötsligt på riktigt. Mollys öde är en stor sorg för alla hennes vänner och bekanta, det går inte att glömma.
Johan och Malin ser också ett ökat engagemang i kommunen kring de här frågorna. Men det behövs mer, mycket mer. Därför har de startat en insamling på Facebook i Mollys namn, ”Glöm aldrig Molly”, som hittills har samlat in flera hundratusen kronor. Tanken är att så småningom bilda en stiftelse för att stötta olika projekt mot droger.
– Det är ett sätt att omvandla Mollys meningslösa död till något meningsfullt. Blommor och ljus i all ära, men att skänka pengar som kan bidra till att detta inte händer någon annan är bättre, säger Johan.
De vet vem som sålde tabletterna till Molly; en då 17-årig pojke. Det gjordes en polisanmälan och i april i år åtalades den i dag 18-årige mannen för vållande till annans död.
– Vi hoppas på en dom. Vi känner inget hat mot pojken, han är bara en bricka i ett större spel, men det är bra att han får sitt straff och han ska inte få sälja till någon annan igen.
Välbehövd resa för att samla kraft
Malin och Johan försöker ta sig igenom dagarna efter bästa förmåga, trots att sorgen och saknaden är ständigt närvarande. Johan berättar att tiden direkt efter Mollys död präglades av planeringen av begravningen, de hade inte riktig tid att låta sorgen ta plats.
Det fanns också andra anhöriga som behövde stöd. Molly stod sin mormor väldigt nära och för henne blev det en svår chock att förlora sitt älskade barnbarn.
– Vi har gråtit och skrattat tillsammans när vi har gått igenom Mollys saker. Vissa dagar är tyngre än andra, men vi försöker fokusera på att ta en dag i taget, säger Johan och berättar att de besöker graven varje dag.
Direkt efter begravningen reste familjen i väg till Thailand – för att komma ifrån och samla kraft under solen.
Johan sänker sin klarblåa blick.
– Det var härligt, men också väldigt jobbigt. Där blev det extra tydligt ett det saknas en person i familjen. Vi har varit i Thailand många gånger och Molly älskade att resa och särskilt resa långt. Hon fattas oss varje dag.