Lee Christiernsson har landat i sitt nya jag: ”Jag känner mig fri”

Efter reklamen: Se också: Birgitta gjorde en könskorrigering - vid 83 års ålder

Lee Christiersson var 5-6 år när hen började känna att det var något som inte stämde. Hen kunde inte identifiera sig med och ville inte vara som alla andra killar.

– Jag ville inte klä mig som pojkar eller män klädde sig och minns att finkläderna som mamma köpte och la fram till mig ledde till många bråk eftersom jag aldrig ville ta på mig dem.

Det förväntades att den lilla killen skulle tycka om de könssteoretypa kläderna och att den lilla killen skulle se upp till hur pappa eller morfar klädde sig.

I samma ålder hade Lee börjat gå i sin mammas garderob och visste väl inte exakt vad det var hen sökte just då, men vet i dag att det var ”mer kvinnliga uttryck”.

Saknade andra förebilder än de traditionella

I den familj Lee växte upp i på 70-talet var det än mer könsstereotypt än i dag, killar skulle se ut på ett sätt och tjejer på ett annat.

– Den gråzon som jag hamnat i nu existerade inte överhuvudtaget. Från den åldern upplevde jag att jag hamnade i ett slags tomrum, säger Lee.

Nacka, där Lee växte upp, beskriver hen som ett småborgerligt område utan några regnbågsflaggor så långt ögat kunde se. Där syntes varken homosexuella, ickebinära eller transsexuella personer. Den kristna familjesynen, ekonomisk framgång och sportsliga prestationer stod överst.

– I den familjeidyll som jag växte upp i fanns det inga människor som stack ut och jag fick därför tidigt lära mig att passa in och både dölja och trycka undan de där andra tankarna som ibland, under mer dystra stunder, kom upp till ytan. Från början var jag väldigt blyg och den enda pojken som stod och tittade på när de andra klättrade i träd eller spelade fotboll, men sedan anpassade jag mig efter de andra. Jag lärde mig att bli tuff, snabb och stark.

Lee har i nästan hela sitt liv känt sig inlåst i sin manliga kropp, och helst av allt hade hen fötts som kvinna.

– Ja, då hade det blivit rätt från början. Nu gör jag bara det bästa jag kan av situationen som jag hamnade i, vilket gjort att jag hamnat i det här mittemellan-läget och är orsaken till att jag i dag identifierar och känner mig som icke-binär, säger Lee som förklarar att det är en ytterst knepig situation eftersom det inte finns en juridisk motsvarighet.

Det är endast inom sjukvården som det finns en beskrivning och diagnos. På 1177 står följande: Könsdysfori är när könsidentiteten inte stämmer överens med det kön du registrerades som när du föddes och att det innebär ett lidande för dig.

Bar en maskulin mask som hela Sveriges Snickar-Björn

Ironiskt nog föddes Lee med en väldigt, utifrån samhället syn, traditionellt maskulin kropp. Rejäl hårväxt och massor av muskler. För att tackla sina jobbiga tankar gjorde Lee det ”bästa han kunde” av det manliga och den machostämpel hen sedan fick, som till exempel hela Sveriges hetaste ”Snickar-Björn”.

– Jag fick allt det många män strävar efter, det som på något vis bevisar att man är man, det fick jag. Jag gjorde det bästa jag kunde av min killgrej och om det innebar att skulle få bättre jobb genom att kasta av mig t-shirten, skit samma, då gjorde jag det. Jag hamnade på listor över Sveriges sexigaste män. Det var inget mål jag strävade efter, samtidigt var det ett bra alibi för den jag egentligen ville vara.

I dag kan Loui Sand än

hälsaLoui Sand föddes som kvinna: ”Jag hade två val – att dö eller ändra kön”

Lee gömde sig bakom överdrivet mycket jobb, men tog även till alkoholen. Några glas vin när det behövdes för att slappna av från de mörka tankarna av ångest.

– Speciellt under lediga stunder blev det som allra jobbigast. Då hade jag plötsligt ingen roll, ingen arbetskostym att gömma mig bakom. Då var det plötsligt bara jag, och vem var jag egentligen? När jag skulle vara mig själv blev det så tydligt att jag befann mig på fel stig.

Lee hade berört och delat sina innersta tankar för den fru hen levt med i 14 år och år 2019, ett år innan deras skilsmässa, sa Lees fru till hen:

– Du kanske är transsexuell.

Det var något som Lee känt och innerst inne vetat om hela sitt vuxna liv, men aldrig vågat ta vidare.

Dubbellivet ledde till depression och ångest

Exmakarna har två döttrar tillsammans och förmodligen hade Lee kommit ut tidigare om hen inte hade varit pappa, och under småbarnsåren sattes de där andra tankarna åt sidan när fokus låg på föräldraskapet.

Men nu, efter skilsmässan, tog viljan att göra något med den tid som fanns kvar av livet över. Samtidigt tog orken att bära självföraktet och självkritiken Lee så länge känt slut.

– Det kändes både svårt och läskigt att ta reda på mer och ens tänka tanken på att komma ut eller leva livet som transperson. Samtidigt skulle det upplevas som ett misslyckande om jag inte vågade. Jag såg det dessutom som ett misslyckande att leva kvar i den rollen som jag fått. Hur jag än vände och vred på situationen så kom jag inte ifrån självföraktet.

relationerLasse blev Louise: ”Jag var man på dagarna och kvinna på nätterna”

Separationen fick ett bra avslut och Lee började leva varannan vecka-liv med sina barn. Veckorna med dem gick på autopilot och Lee gjorde allt för att vara världens bästa pappa: hjälpte med läxor barnen och skjutsade till olika aktiviteter. Men under ensamveckorna ”var det svårt”.

– Det var första gången på länge som jag verkligen gav mig tiden att känna efter. Jag visste inte vilken väg jag skulle gå. Hur skulle jag bejaka de känslor jag bar på, skulle jag försöka leva ett slags dubbelliv? Ju mer jag tänkte på olika nödlösningar, ju sämre mådde jag.

År 2020 drabbades Lee av en depression. I ett års tid led Lee av ångest och hamnade i ett hemskt mörker.

– Det var dålig sömn, mycket alkohol och jag misskötte mig på ganska många olika plan, men märkligt nog lyckade jag att sköta mig medan jag hade barnen. Jag passade på att gråta när de var i skolan.

Lee bröts ner så mycket att hen började förstå alla de som tar sina liv.

– Min målsättning var att hitta ett nytt sätt att leva mitt liv på. Och jag förstod att om jag inte förr eller senare skulle hitta det så skulle jag inte längre stå ut med att leva.

Lee gick i terapi och påbörjade en utredning. Känslor mognade, en tanke ledde till en annan.

Till slut accepterade Lee sig själv som icke binär transsexuell, men kunde ändå inte riktigt glädjas. Hen behövde berätta för sin omgivning. Till slut kändes det helt rätt att berätta; för föräldrarna, barnen, vännerna och svenska folket. Det absolut jobbigaste var att berätta för barnen.

– Utan tvekan. Jag hade sådan enorm ångest inför det. Det jag oroade mig för var att de skulle bli besvikna på mig, känna hat eller själva bli mobbade i skolan som skulle leda till trauman för dem resten av deras liv. Allt skulle då vara mitt fel och så skulle hela min ”komma-ut-process” helt misslyckas eftersom jag ändå är en älskade förälder. Därför kändes allt så skört.

Vid årsskiftet 21/22 hade Lee strategiskt bokat in två nätter på hotell och tog med barnen och deras mamma dit.

– Ibland kopplar man ju jobbiga upplevelser ihop med platser och jag ville helt enkelt inte att något av deras hem skulle bli kontaminerade med jobbiga känslor.

Lee beskriver två jobbiga dygn med både skratt och gråt. Bland det första hen gjorde var att lägga ut bilder på andra transpersoner som bland annat Caitlyn Jenner, Lina Axelsson Kihlblom och Tone Sekelius. Men även könsöverskridande bilder på sig själv där hen var uppklädd med kvinnliga uttryck. Bilderna öppnade för samtal och den äldsta dottern la ihop ett och ett ganska direkt.

Barnen reagerade med chock, oro och sorg.

– Den äldsta dottern insåg snabbt hur dåligt jag måste ha mått så länge och kände empati med mig. Hon blev mest ledsen för min skull, säger Lee och förklarar hur viktigt det var att ge dem, och alla andra hen berättade för, tid.

Barnen fick ett år på sig innan allt blev offentligt.

Lee säger att det är förvånansvärt hur snabbt barn kan anpassa sig till nya situationer, för efter ett tag började de tycka att det var spännande att följa processen. Och när acceptansen infann sig blev Lee frisk från sin depression.

En lång och smärtsam fysisk resa

Nu väntade en tuff tid, för förutom den mentala och själsliga resan följde nu en medicinsk och fysisk resa. Lee stod i kö i 31 månader för att ens få påbörja en utredning för könsdysfori och har än i dag inte fått sin diagnos.

– Att få en diagnos på ett papper skiter jag i. Men att få min diagnos klubbad kommer göra tillvaron så mycket lättare för mig. De stora och dyra operationerna har jag visserligen redan gjort och bekostat själv. Men med en diagnos får jag till exempel köpa mediciner i Sverige och även få viss sjukvård. Jag är fortfarande inte klar med procedurerna kring att lasta bort skägget och jag kommer till exempel bli erbjuden en logoped.

Hittills har Lee gjort en läppoperation, en fettsugning av hakan, och ett Brazilian Butt Lift som innebär att man tar fett från olika delar av kroppen för att sedan injicera på höfter och rumpa.

– Dessutom har jag gjort en bröstoperation och nu senast en här vid halsen, säger Lee och visar ärr bakom öronen som fortfarande inte läkt.

Lee är fortfarande både öm och svullen, och förklarar att rumpoperationen den i särklass mest smärtsamma.

– Då fettsög man 360 grader runt mage, midja och rygg och fiskade upp allt fett man kunde hitta. Oftast måste man göra flera vändor, men just nu känner jag att det räcker. Det är nu upp till mig att genom kost, sömn och rätt träning få den kropp jag önskar.

Enligt Lee är en period på fem år rimlig innan man nått den kropp man önskar med hormoner och transformera kroppen dit man vill.

Men underlivskirurgi har aldrig varit aktuellt?

– De första två sakerna som folk frågar om sedan jag kom ut är: ”Vem ska du ligga med?” och ”Vad ska du göra med snoppen?” Det är klart att jag har funderat över det, men det ligger långt ner på listan. Andra, livsavgörande saker är så himla mycket viktigare: Att få en själslig balans och ro i kroppen.

Attraheras du fortfarande av kvinnor?

– Ja. Jag vet inte hur man ser på en ickebinär och vad man kallar det oavsett vem man ligger med. Vi i Sverige ligger knappt med varandra längre, ändå är vi så otroligt fixerade vid kön och sexualitet. För mig är inte det där en jätteviktigt fråga.

Längtar du efter att träffa någon?

– Jamen först nu, när jag landat i mig själv, känner jag mig att redo att träffa någon. Jag har faktiskt precis gått ut på Instagram där jag lagt ut en kontaktannons, jag hoppas att jag kommer få en massa intressanta svar på den.

Samtidigt som Lee kände en lättnad när hen i februari 2023 kom ut offentligt, så kände hen sig samtidigt otroligt trött.

– Det dröjde några månader och sedan fick jag en rad klassiska symtom och blev utbränd. Jag var konstant trött, hade svårt att koncentrera mig och var otroligt stressad för minsta lilla inbokade grej.

Största skillnaderna med ha gått från Björn till Lee, förutom att det ibland tar längre tid att göra sig iordning, menar Lee är följande:

– Jag känner mig fri i min kropp, fri i mina intressen, fri rent socialt och fri på arbetsmarknaden. Könsnormer gäller inte längre mig och det känns otroligt skönt. Jag har på vissa plan frigjort mig från samhällets normer och förväntningar.

Det är först i år som Lee läkt från sin utmattning.

– I dag mår jag bra, jag vaknar på morgonen och känner mig både glad och peppad. Livsglädjen är tillbaka. Jag är på riktigt tillbaka i arbetslivet och har börjat tacka ja till saker.

Och så kommer du ut med din självbiografi?

– Ja, jag tycker att det finns en låg grundkunskap kring transfrågor och det finns så mycket fördomar. Vi behöver fler texter där man kan identifiera sig med transsexuella och icke-binära personer. Det behövs fler röster och berättelser så att våra unga lättare kan navigera, ta egna beslut och förhoppningsvis hamna rätt. Det är lika viktigt att veta att man inte har könsdysfori som att man har det, och så ska man komma ihåg att diagnosen i sig inte ger ett lyckligt liv.

Är det många som hört av sig till dig sedan du kom ut?

– Jag har fått mycket återkoppling från alla möjliga håll, framför tacksamhet både från föräldrar och barn med liknande problematik. Det finns ett stigma i samhället och jag undrar varför vi ska vara elaka mot någon som rör sig utanför normen? Det finns så mycket att göra när det kommer till de här frågorna. Man kommer väldigt långt med solidaritet och respekt, sådant som samhället har brist på just nu.

Hur har det varit att vänja sig vid ett nytt namn?

– Svårt, i början hade jag svårt att inte presentera mig som Björn och det tog tid innan jag reagerade när någon kallade mig Lee. Men eftersom jag själv har upplevt den här biten som krånglig kan jag också känna förståelse för alla i min omgivning som säger fel. Sådant här måste få ta tid. Det är inte av illvilja mina vänner kan kalla mig Björn, det är en vanesak. Jag inser att det är viktigt för alla transpersoner med pronomen och namn, men man måste ha tålamod med sin omgivning.

Efter reklamen: Fyrbarnsföräldern Wilhelmina föddes som pojke