Julias seger – från hjärntumör till en svensk klassiker

Efter reklamen: Se också: 82-åriga Wally Funk tar revansch, nekades rymdfärd för att hon var kvinna

En tidig söndagsmorgon i april 2020 vaknar Julia Franzén, då 31 år, upp och känner att något är väldigt fel. Under ett par veckor innan har hon både svimmat och kräkts, men avfärdat sitt mående som symptom på Covid – en logisk tanke under den då rådande pandemin. Men den här morgonen förstår hon att det nog rör sig om något mycket allvarligare.

– Jag kände väldigt tydligt att det här inte bara var en förkylning. Jag var trött och kände mig yr, och halva sidan av kroppen domnade av, berättar Julia.

Då Julias man var och spelade golf var hon ensam hemma med parets två små barn.

– När han kom hem så gick jag och träffade några tjejkompisar. Vi hade satt oss ute på ett fik för att få frisk luft, och då kliade mina ena kompis mig på armen.

”Det är något som inte stämmer”

Men Julia känner inget på sin arm. Hon ser att vännen rör den, men känner det bara ytligt. Både hon och vännen förstår båda att något inte är som det ska vara.

Julia går hem och lägger sig, och hon sover, många timmar. På kvällen när hon vaknar känner hon sig ännu tröttare.

– Då ringde jag 1177 och sa att ”jag vet inte om jag håller på och dör här, det är något som inte stämmer”. Så gjorde hon alla de här testerna via telefon, dra upp armen och så. Och de klarade jag. ”Då är det inte en stroke i alla fall”, sa hon då, berättar Julia.

Innan hon lägger på försäkrar Julia sig om att det är okej att hon går och lägger sig för att sova igen. Nästa morgon söker hon vård. Hon börjar på vårdcentralen hemma i skånska Höllviken.

I fem dagar blir Julia skickad ”fram och tillbaka”, som hon beskriver det. När läkarna inte hittar någon förklaring på hennes symtom tar de till slut beslut om en akut hjärnröntgen, och Julia skickas till Trelleborg. Men även där avfärdas tanken om en stroke, och Julia skickas hem igen. Dagen efter rings hon tillbaka och efter ytterligare några dagar får hon äntligen en hjärnröntgen – och ett svar: hon har haft en hjärnblödning.

– Det var på något vis en lättnad. Jag är inte knäpp, jag har inte överreagerat.

Varför Julias hjärna har drabbats av en blödning är dock inte uppenbart, och hennes röntgenbilder skickas därför vidare till Lund. En vecka senare får Julia beskedet att hon har en godartad tumör i lillhjärnan.

Vid det första beskedet på sjukhuset hade Julia varit själv eftersom pandemin innebar restriktioner, men när telefonen ringer från Lund kan hennes man Henrik vara med på högtalarsamtal, ta anteckningar och ställa frågor.

– Det finns inget i mig som är folkskyggt, men då ville jag inte träffa någon. Så det var ändå skönt på något sätt, vi kunde isolera oss och få vara med varandra, säger Julia om hur det var att få sitt sjukdomsbesked mitt under en pandemi.

livsödenSabina fick en stroke efter fästingbettet: Jag fick en andra chans

Nu ställs Julia inför ett livsavgörande val. Antingen så opererar man bort tumören, som dock sitter så olyckligt till att risken för bestående komplikationer är hög. Läkarna kan inte garantera något. Det andra alternativet är att låta tumören vara. Risken då ligger främst i en ny hjärnblödning, och under det första året är den hela 50 procent. Så hur tar man ett sådant beslut?

– Jag tog beslutet tillsammans med läkaren. Jag frågade honom, ”om du hade varit jag, vad hade du gjort?” Och då sa han att han hade valt att inte operera.

– Jag valde att fokusera på chansen, att jag inte skulle få en ny hjärnblödning. Jag vände det såklart med vänner och familj, men när jag väl har bestämt mig så är det det mindsetet som jag sätter på och det gjorde jag den dagen.

Döper sin tumör till YOLO

Mitt i allt det här var Julia samtidigt mamma till två små pojkar, en som då var två år och en som var åtta månader, som hon behövde finnas där för. Efter sjukskrivning och rehabilitering kom hon så småningom tillbaka till vardagen, och på dagen ett år efter att hon fick det där livsomvälvande beskedet startar Julia företaget Yolita. Namnet kommer från uttrycket YOLO, You Only Live Once (=Man lever bara en gång, reds. anm.), vilket även är vad Julia valde att kalla sin tumör.

nöjeMarie Picasso försvann från rampljuset – bytte namn efter sjukdomen

Yolita sålde varor med livsbejakande budskap, som Brave, Love More och Down-to-earth, och hälften av vinsten gick oavkortat till Hjärnfonden. Julia ville hjälpa andra, särskilt de som inte fått besked om en godartad tumör, genom att bidra till forskningen.

Julia, som i hela sitt liv varit en aktiv person, kämpade sig tillbaka till löpningen och kunde efter sju månader springa sin första mil. Då tänds en glöd i henne.

– Då tänkte jag att jag inte skulle vara statistiken, säger Julia. Så jag anmälde mig till en halvmara. Jag hade aldrig sprungit i närheten av en halvmara, men det skulle jag bara göra. Och samtidigt samlade vi in runt 20 000 kronor när vi sprang loppet.

Och därefter kom idéen om nästa stora utmaning, eller utmaningar. I det tjejgäng som Julia sprungit halvmaran med fanns Josefine och Cilla, som hade kört en svensk klassiker.

– Jag visste inte ens var det var, en svensk klassiker, säger Julia. När de gjorde det så tänkte man att de var fullkomligt tokiga, men nu sa vi att, okej, vi kör en tjejklassiker. Sedan blev det snabbt att vi sa att vi kör en halv klassiker.

Vägen till en svensk klassiker

Det blev dock ingen halv klassiker, eller tjejklassiker för den delen. Det blev en hel, en svensk klassiker. Det trots att merparten av tjejerna i gänget aldrig hade stått på ett par längdskidor, aldrig hade cyklat på en landsvägscykel och aldrig hade simmat i en våtdräkt. Men mellan mars och september 2024 så åker de Vasaloppet på 90 kilometer, cyklar Vätternrundan på 315 kilometer, simmar Vansbrosimmet 3 kilometer och springer Lidingöloppet på 30 kilometer.

Genom sitt jobb inom marknadsföring kommer Julia i kontakt med Sverige Springer, vilket leder till att hela deras resa blir först en serie och sedan en dokumentär, #Yoloklassikern.

Som stöttning kopplades tjejgänget på tio personer ihop med exlängdskidåkarna och coacherna Anna och Emil Jönsson Haag.

– Vi är så otroligt tacksamma för att vi haft dem med oss. De flesta av oss hade ju aldrig stått på ett par längdskidor innan, så det betydde ju jättemycket! Och sen är de ju två fantastiska människor som varit med oss på alla sätt och vis under det här året, kämpat och gett tips, men framför allt trott på oss.

Resan som vännerna gjort tillsammans har inte bara stärkt dem fysiskt och psykiskt, det har även svetsat samman dem på ett helt nytt sätt.

– Det finns inte mycket som kan bryta det här gänget. Vi ställer upp i vått och torrt. Och vi hoppas ju också att dokumentären kan inspirera till det här kamratskapet, att man gör saker ihop med andra.

– Det känns fint att få lov att inspirera. Jag tror och hoppas att dokumentären kommer att göra det, och att jag får fram allt det där som jag vill. Och att en helt vanlig tjej kan ta sig an och våga göra det här, säger Julia.

Sedan de där tunga dagarna med ovisshet och beskedet om hjärntumör har det nu hunnit gå mer än fyra år. Julias tumör röntgas varje år, och är oförändrad. Risken för att hon ska få en ny hjärnblödning har blivit allt mindre för varje år, och i dag är den nästan på noll.

– De säger i princip att det inte finns några risker, utan att det handlar om att leva med de men jag har. Jag får stanna ganska ofta när jag springer, men herregud, det gör ingenting – bara jag kan springa!

Ett till barn – och ett bröllop

Under de här fyra åren har hon även bytt jobb, och familjen har utökats med en ny medlem, lilla Tilde.

– Det var min första fråga till läkaren när allt hände. För jag hade en så stark känsla att jag ville ha ett barn till. Då sa han att du kan bli gravid, det är inte farligt, men vi måste titta på lite studier på förlossningar för kvinnor med samma diagnos. Jag fick inte lov att krysta allt för länge, men hon kom på första.

Har din resa påverkat ditt liv som mamma?

– Mycket. Jag är en väldigt känslosam mamma. Livet var ju ganska skört redan som det var som småbarnsmamma, så kom det som en andra bomb i magen. Det var jättetufft, men jag hade så mycket att kämpa för och jag tror att det gjorde oss starkare.

Vid Julia sida har kärleken Henrik hela tiden funnits, och i augusti 2024 hann paret även med att gifta sig.

– Ja, vi gifte oss under vårt Yolo-år. Så mycket har hänt. Jag har bytt jobb och fått ny tjänst på jobbet, och gift mig och så hela #Yoloklassikern. Min man är raka motsatsen till mig. Han är väldigt lugn.

– Han hade nyligen förlorat sin pappa när allt hände, så det var mycket under det året. Men han bröt aldrig ihop. Henrik var den starka, han såg till att det fanns mat på bordet och att ungarna var rena. Han har dragit ett lass hemma, men han säger att han gör det med glädje. Och han har uppmuntrat mig till klassikern, trots att den krävt mycket tid.

Slog makens tid

Faktum är att även Henrik gjort en svensk klassiker, året innan Julias. Och på slutspurten, när hon sprang Lidingöloppet, så hade hon hans sluttid på 3:13 i bakhuvudet – en imponerande sluttid. När Julia gick i mål gjorde bräckte hon dock makens tid med sju minuter när hon klockade in på 3:06.

Nästa mål är ett maraton

I dag är vardagen tillbaka i Julias och familjens liv. Det blir mycket pusslande med tre små barn och ett nytt, krävande jobb, men träningen är ändå alltid prio.

– Jag är inte mig själv utan träning, jag kan inte leva utan den. Därför startar jag varje morgon med träning. Jag är på gymmet halvsex, och efter det springer jag eller cyklar jag. Sedan går jag hem och väcker familjen. Jag vill ha så mycket tid som möjligt med barnen, och jobbar och tränar på obekväma tider för att få ihop livet.

Ann Westin fick dubbla hjärnblödningar

nöjeKomikern Ann Westin: Inte ens döden kan skrämma bort min humor

Och all den där träningen behövs, för Julia har nämligen redan siktet inställt på ett nytt mål:

– Ja, det kan ju bli ett nytt temaprogram. För nu kan det bli ett maraton.

Efter reklamen: Här är de vanligaste formerna av cancer i Sverige