Sabina fick en stroke efter fästingbettet: Jag fick en andra chans

Efter reklamen: Se också: Så skyddar du dig mot fästingar

För Sabina Räw Frank var sommaren 2021 en helt vanlig sommar. Hon njöt av ledigheten som frilansande skådespelerska efter en vår där hon bland annat medverkat i humorserien Hallberg och i barnprogrammet Agenterna, båda i SVT.

Som många andra denna sommar fick hon en fästing eller två, som hon knappt la någon vikt vid. Hon plockade bort dem och sedan fortsatte semestern som vanligt med maken Olof och dottern Bonnie, som då var ett år.

Fick värk och kräktes efter fästingbettet

I september började Sabina känna sig dålig. Hon fick rygg- och nackvärk, yrsel och kräktes flera gånger dagligen. Hon kunde inte förstå vad det skulle kunna vara och sökte vård flera gånger.

– Läkarna förstod inte heller vad det berodde på, säger Sabina när hon tillsammans med Olof tar emot Hemmets veckotidning med ett stort bullfat i den ljusa lägenheten på Södermalm i Stockholm.

Symptomen förvärrades med tiden. När våren 2022 kom hade Sabina rasat 15 kilo i vikt och varit inlagd på sjukhus flera gånger. Hon hade också börjat höra dåligt.

Den ödesdigra dagen den 10 maj 2022 låg Sabina i sin sjukhussäng på Huddinge sjukhus och pratade med Olof i telefon. Hon var medtagen.

– Du var tvungen att lägga på, för du orkade inte prata mer. Jag hörde av mig en stund senare på dagen och fick inte svar och fick inte tag på läkare heller, minns Olof.

Det gick ett helt dygn av stor oro. Till slut fick Olof kontakt med en läkare på sjukhuset.

– De var jättefrågande. ”Oj, har inte du fått svar? Hon är flyttad till neurointensiven. Hon har fått en stroke.” Då visste vi inte om du skulle överleva, säger Olof och kramar Sabinas hand medan tårar faller från hennes kind. Olof konstaterar:

– Det var det värsta jag har varit med om.

Det är smärtsamt för dem båda att tänka på det som hände, men Sabina minns ingenting från själva stroken.

– Läkaren skrev i journalen att jag talade osammanhängande före stroken, säger Sabina som i dag har svårt att uttrycka sig muntligen, som en följd av afasin och talapraxin som hon drabbades av.

Det har dock blivit mycket bättre.

I början kunde du inte prata alls. Hur var det?

– Jag tänkte inte på det förrän lite senare, säger Sabina som också var halvsidesförlamad, och inte kunde gå när hon vaknade upp efter stroken.

Olof minns desto mer från första tiden på sjukhuset.

– Det tog ett bra tag innan talet kom i gång. Men fysiskt gick det från en dag till en annan, från rullstol, till rollator, till att halta själv till att gå på några veckor.

Delar sina erfarenheter på Instagram

Efter stroken konstaterade läkarna att Sabina hade drabbats av neuroborrelios, orsakat av borreliasmitta från fästing, en diagnos som kom som en lättnad för Olof efter många månader av oro för sin fru. Äntligen fick Sabina rätt behandling.

– Även om man insåg att det här kommer att påverka resten av livet för hela familjen, så kändes det också som att botten var nådd – och nu blir det bara bättre.

Smittan hade inte upptäckts eftersom ingen läkare hade gjort en så kallad lumbalpunktion, eller ryggvätskeprov, då ingen misstänkte neuroborrelios.

Kan ni känna bitterhet i dag över att de inte gjorde de testerna?

– Ja …, säger Sabina uppgivet och Olof tar vid:

– Jag försöker att undvika att bli bitter för att det är så giftigt. Men det finns där i bakhuvudet, säger han och berättar att de anmält vårdmissen på uppmaning av neurologerna på Huddinge sjukhus.

– De vill ju förbättra vården också, förklarar han.

Afasin påverkar förmågan att skriva

Livet efter stroken ser helt annorlunda ut för Sabina som tidigare var beroende av sitt talspråk, som skådespelare. Under sin rehabilitering gick hon hos logoped varje vardag, men det tog tid innan talet kom tillbaka successivt.

Hur kändes det när det väl började komma?

– Hoppfullt, säger Sabina med tårfylld blick.

Hon har delat sina framsteg på Instagram där hon läser både sina egna och andras texter. Afasin har också påverkat hennes förmåga att skriva, allt tar mycket längre tid än förut, men hon föredrar att skriva då det är lättare att uttrycka sig i längre meningar.

På grund av språkstörningen behandlas hon ibland annorlunda av folk som inte känner henne. Det är ingen intellektuell funktionsnedsättning, ändå tror vissa att hon är lite korkad, eller som ett barn som måste lära sig på nytt.

Om det skriver Sabina själv insiktsfullt på Instagram:

”Jag är inget barn. Det är bara det att det är svårt att överhuvudtaget uttala det man talar om. Det sitter i ljudlandskapet, men går inte att ljuda”, förklarar hon och förtydligar att hon förstår precis allting.

Talapraxi gör det svårt att prata

Förenklat gör afasi att det ibland är svårt att hitta rätt ord och vid talapraxi har man svårigheter att koordinera musklerna när man talar. Sabina har båda diagnoserna, men mestadels talapraxi.

– Med talapraxi finner man alla orden, men man har svårt att uttala för att man inte finner den i munmotoriken, munnen talar inte rätt, förklarar hon.

I dag besöker Sabina logoped en gång i veckan men hon har också stöd av andra strokedrabbade via Afasiförbundet och Alma folkhögskola, som erbjuder en kurs för personer med afasi.

Sabina berättar att läkarna också har funnit att hon har problem med att koncentrera sig och att strukturera saker.

– Om det är olika människor som pratar väldigt mycket, alltså för mycket, så börjar jag att lägga av, nästan som att jag är ständigt trött.

Hon övar på att strukturera sig genom att laga mat varje dag. Det är svårt att ha koll på flera saker samtidigt.

– Jag kan läsa ett matlagningsrecept tio gånger, men det blir bättre.

Jobbigt för dottern att mamma var sjuk

Dottern Bonnie var så liten när hennes mamma drabbades av stroke att hon inte minns hur Sabinas tal var innan. I dag är hon fyra år och hon och Sabina har utvecklat ett eget sätt att kommunicera på.

– Hon väntar på dig och verkar inte på något sätt reflektera över att du och jag pratar annorlunda. Utan det är bara, du pratar på ditt sätt, jag pratar på mitt sätt, och det verkar självklart för henne, berättar Olof.

Han minns däremot att det i början var väldigt jobbigt varje gång Bonnie såg en ambulans eftersom det var så förknippat med att hennes mamma var sjuk.

– ”Titta, där kommer mammas bil”, kunde hon säga.

I dag ser Sabina positivt på framtiden, hon har ingen plan B om hon inte kan återgå till skådespeleriet. Det är hennes stora morot.

– Om två, fem eller tio år kan jag prata, ordentligt till och med, siar Sabina om framtiden.

Dockteater, eller teater i någon form, kan hon också tänka sig att jobba med.

Får sitt andra barn i augusti

Innan intervjun är slut vill hon och Olof dela en glad nyhet. Sabina stryker sig på magen.

– Vi har en liten bebis …, hinner hon bara säga innan hon blir avbruten av ett stort grattis från en rörd reporter.

Hon berättar att det är en flicka som kommer i augusti och att Bonnie är jätteglad och stolt över att bli storasyster.

– Det första hon ville göra var att måla med vattenfärger på din mage för att bebisen skulle få det fint, berättar Olof.

De hade planerat ett till barn innan stroken, men livet kom emellan. Nu känns framtiden ljusare igen.

– Det tog en lång stund för dig att formulera det på grund av att talet var så dåligt, men du sa förra sommaren att det kändes som att du hade fått en andra chans. Även om man blir känslosam nu, och det är väldigt jobbigt att prata om det som har varit, så är det möjligt att blicka framåt, avslutar Olof.