Susanne och Anders valde att donera döde sonens organ: ”Marcus har räddat liv”
Mitt i sorgbeskedet fick de frågan om organdonation och sa ja.
– Det var rätt, säger Susanne även om beslutet var tungt att ta.
Katten Mimmi hoppar upp i soffan och kurar nöjt ihop sig, medan kompisen Missan buffar nyfiket på besökarna. I familjen Henriksson älskar man katter. Sonen Marcus var inget undantag.
– Han och hans sambo Elina hade två nakenkatter och det var han som valde ut kattkullen som vi köpte Mimmi från. Marcus tyckte att Missan behövde en kompis, ler Susanne.
Flyttade för att orka med sorgen
Katterna är en påminnelse om sonen de miste alltför tidigt. Marcus blev bara 28 år. Ett fotografi på honom sitter på väggen och hans hockeyhjälm står ovanpå hyllan i vardagsrummet. Han finns i den gula fjärilen som landade på gravstenen när Susanne var där, och hans närvaro känns tydligt när Susanne behöver den som mest.
– Det är också när jag är som mest ledsen som katterna kurar ihop sig tätt intill mig, säger Susanne.
Hon och Anders dukar fram kaffe och fikabröd på det stora köksbordet i lägenheten på Kungsholmen i Stockholm. Det har fått flytta med från Vännäs i Västerbotten när Susanne, Anders, Nils och Engla valde att bosätta sig nära de utflyttade barnen.
Tanken på att flytta väcktes bara några månader efter att det mist sin älskade son och bror.
– Vi flyttade inte för att fly, utan för att orka. Vi behövde något annat att fokusera på och vi kände så starkt att vi ville vara nära de som är viktigast i livet – våra barn, säger Anders.
Marcus älskade hockey
Härom året välkomnade Anders och Susanne en ny familjemedlem till livet. Dottern Nadja födde en liten son och de blev mormor och morfar.
Det strålar om Susanne när hon berättar om lille Karl Adrian Marcus – den stora lyckan som kom in i deras liv ett drygt år efter att den stora sorgen och smärtan oväntat svepte in.
– Marcus var en storebror som de andra såg upp till. Jag och han var otroligt tajta. Om jag mådde dåligt kände han det och om han inte mådde bra märkte jag det direkt. Han var väldigt familjekär och hade sagt till sina jobbarkompisar ”tänk att man kan få ha en så bra familj”, säger Susanne och fortsätter:
– Marcus hade jobbat i hemtjänsten och han jobbade som elevassistent, och var lika omtyckt överallt. Marcus var en otroligt snäll och omtänksam person. Hans stora intresse var att spela hockey.
Marcus började spela hockey redan i fyraårsåldern. Till en början i Malmberget, där familjen bodde när han var liten, och senare i olika lag i Umeå-trakten. Han gick hockeygymnasiet i Vännäs och missade helst inte en enda träning eller match.
Susanne och Anders Henriksson
Ålder: Båda är 53 år.
Familj: Vuxna barnen Nadja, David, Nils och Engla. Sonen Marcus avled i december 2021.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
Yrke: Susanne arbetar som socionom och Anders som it-konsult.
– När Marcus var liten åkte vi jämt på olika matcher och cuper. Det var så roligt att följa hans intresse. Marcus var en duktig målvakt, säger Anders och berättar att deras förstfödde son spelade i Umeå Dragons under de sista åren.
Marcus och hans flickvän Elina bodde med sina katter i samma by och det var bara ett stenkast till föräldrahemmet.
– Vi umgicks jätteofta och hade bland annat planerat att fira nyår tillsammans, säger Susanne med tårar i ögonen när hon börjar berätta om den sista tiden i sonens liv.
Fick inte kontakt med Marcus
Marcus hade varit förkyld till och från under hösten och drabbades till slut av en bihåleinflammation som han fick behandla med antibiotika.
– Efter behandlingen kände sig Marcus bättre och den 12 december gjorde han en fantastisk match. Han hade en räddningsprocent på 97, vilket är otroligt bra. Dagen efter kom Marcus spontant över och åt middag med oss. Han brukade göra det, men ingen kunde ana att det var vår sista måltid tillsammans.
Fakta om organdonation
- Den 1 juli 2022 infördes en ny lag om organdonation. Den gör det möjligt att i högre utsträckning respektera viljan till donation. Den nya lagstiftningen stärker individens vilja och önskan, det är du och ditt beslut som kommer vara avgörande vid organdonation.
- Närståendes roll kommer fortfarande vara viktig, men är i den nya lagen renodlad till att vara en källa till information om den avlidnes inställning till donation. Förhoppningen är att Sverige, tack vare den uppdaterade lagstiftningen, ska dubblera antalet organdonatorer.
- Anmälan om organdonation görs till donationsregistret som handhas av Socialstyrelsen. Vill du donera organ och vävnader efter din död är det dit du ska anmäla dig, där kan du också kontrollera, ändra eller ta bort en tidigare anmälan. Det är din senaste anmälan som gäller.
Källa: Socialstyrelsen.se och mod.se
Marcus jobbade som vanligt hela veckan, men skickades hem av arbetskompisarna på fredagen. Han såg så blek och hängig ut.
Susanne berättar att hon ställde en fråga om hur han mådde i familjens chatt. Hon fick inget svar av honom, men sambon Elina skrev att Marcus kanske hade drabbats av magsjuka eftersom han hade kräkts.
Under eftermiddagen fick Elina inte längre kontakt med Marcus och hans tillstånd försämrades så dramatiskt att han drabbades av ett hjärtstopp.
Elinas pappa och en läkare som bodde i närheten gjorde hjärt- och lungräddning på Marcus och tillsammans fick de igång Marcus hjärta igen.
– När Elina sms:ade ”Ring!” förstod jag att något hemskt hade hänt. Då var de redan på väg med ambulans till akuten på Norrlands universitetssjukhus och vi kastade oss iväg så fort vi kunde, berättar Susanne.
Vi kunde aldrig föreställa oss hur allvarligt läget faktiskt var
På sjukhuset väntade Marcus sambo Elina och hans svärmor.
– Vi fick gå in till Marcus. Han var medvetslös och uppkopplad till en respirator, men hans hjärtslag och värden såg fina ut så vi kunde aldrig föreställa oss hur allvarligt läget faktiskt var, säger Anders.
Viktigt beslut om organdonation
Efter många oroliga timmar tillsammans i väntrummet gjordes tester på Marcus hjärna som visade att han var hjärndöd.
Det var mitt i natten när två läkare kom och gav beskedet att bihåleinflammationen hade spridit sig till hjärnan.
– Vi fick veta att de får in ungefär två sådana fall per år och det enda sättet att rädda Marcus hade varit om han kommit in till sjukhuset mycket tidigare, berättar Anders.
Susanne nickar och säger att sorgen att förlora ett barn gör så ont att man inte tror att man själv kan överleva.
Marcus liv gick inte att rädda, men hans organ skulle kunna rädda andra liv.
Hur ställde de sig till det, undrade doktorn?
– Vi behövde inte ta beslutet där och då, men vi kände alla att det var rätt att säga ja. Visst är det ett tungt beslut att ta, men vi har andra barn med kroniska sjukdomar och det kan förstås ha bidragit till att det kändes rätt att hjälpa andra som är i stort behov av organ, säger Susanne och fortsätter berätta:
– På lördagen kom våra barn, Marcus moster och morbror, samt andra nära och kära, för att ta farväl. Alla tyckte att vi tagit rätt beslut som sagt ja till donation.
Fick tack från anonyma mottagaren
Hon och Anders säger att Marcus var vältränad och stark, och alltid påminde dem om att hålla igång med träningen. Det är ord som finns kvar hos dem fortfarande.
– Efter Marcus död åkte vi skidor varje eftermiddag och när jag sprang Tjejmilen senast gick det bättre än vad det någonsin gjort tidigare, säger Susanne och lägger till:
– Jag är säker på att Marcus var med mig hela vägen.
Marcus organ flögs till Göteborg och Norge.
Familjen vet inte vilka personer som har fått organen och är själva anonyma inför mottagarna, men via sjukhuset förmedlades ett brev från mannen som fick Marcus hjärta.
– Han skrev och tackade för att han har fått chansen att leva längre, han berättade att han har barnbarn som han nu får följa genom livet. Sorgen och smärtan efter Marcus blir inte mindre, men vetskapen att han har räddat fem liv skänker tröst och värmer våra hjärtan.
Susanne och Anders berättar sin historia för att lyfta vikten av organdonationer.
De har själva tagit ställning för detta och hoppas att fler människor väljer att göra detsamma.