Birgitta, 81, kör husbil ensam i Europa – blev rånad men fortsätter ändå

Efter reklamen: Se också: 5 vanliga resemyter de flesta av oss tror på

När den här intervjun görs befinner sig Birgitta Bodin i samhället Bleik på ön Andøya, norr om Lofoten. Här har hon ställt upp sin husbil och vandrar längs den kilometerlånga vita stranden och njuter av de mäktiga klipporna som stupar brant ned i havet.

Det är hennes tredje resa till Nordnorge, ensam i husbilen som hon köpte för fem år sedan. Bredvid hennes bil står andra husbilar, många från Tyskland. Inga från Sverige faktiskt.

– Hav och berg där jag kan vandra, det är det som jag älskar mest. Helst vill jag stå på en plats där solnedgången slutar i havet. Precis som här och på Teneriffa där jag också brukar vara, säger Birgitta.

Hon tillbringar mer tid på resande fot än hemma i sin lägenhet i Öregrund mellan Uppsala och Gävle.

Vid intervjun är det augusti och hon har varit ute med sin husbil sedan före midsommar och tillbringat lång tid i Norge.

– Det blev lite längre än jag tänkt eftersom jag parerar hemresan med ett barnbarns bröllop i Luleå.

Husbilen har en boyta på runt fem kvadratmeter och sovdelen kan enkelt förvandlas till soffgrupp om hon får besök. Hon har kök med spis och kylskåp, toalett och dusch.

Rachel och Henrik lever på resande fot

livsödenRachel och Henrik lever på resande fot: Har stärkt äktenskapet

Ja, där finns de bekvämligheter man behöver för att vara på resande fot. För Birgitta blir det ungefär tio månader om året, och månaderna hon är hemma kan det bli en och annan kortare utflykt.

– Enda problemet är att utrymmet inte riktigt räcker till för allt jag vill ha med mig.

Hon är fricampare, vilket innebär att hon ställer sig var helst hon hittar en plats med vacker utsikt, gärna vatten och berg i kombination. Helt ensam brukar hon dock inte stå, utan helst jämte andra husbilar. Det är för säkerhetens skull.

– Det finns tre fördelar med husbil: frihet, frihet och frihet, säger hon.

Birgitta Bodin kör runt i Europa

Hon undviker campingplatser eftersom hon inte vill känna sig inträngd och där finns inte utsikten hon vill ha. Ibland är det dock nödvändigt att köra in på en campingplats för att få möjlighet att tvätta kläder.

– Tyvärr kostar det ganska mycket i Sverige. Ute i Europa är det betydligt enklare eftersom där finns massvis med tvättautomater, säger hon.

På campingar kan hon också tömma avloppstank, tanken med gråvatten och fylla på färskvatten. Hon har en fast gasoltank, som utöver uppvärmning förser bland annat spis och kylskåp med energi. Gasen kan hon tanka på de flesta bensinstationer i Europa. Solcellerna på husbilstaket bidrar till stor del av strömförsörjningen.

Hon har vant sig vid att manövrera husbilen på kringelkrokiga och smala vägar i exempelvis de spanska bergen eller Alperna.

– Den är liten och smidig, och är inte svårare att köra än den Volvo kombi som jag hade tidigare.

Birgitta är född på en ö på Västkusten och i tonåren drömde hon om att få ut och resa, se världen. Men så kom livet emellan. Hon träffade en man, gifte sig och fick sitt första av två barn som 20-åring. Nästa barn kom två och ett halvt år senare och det där med att resa och se världen fick läggas på is.

– Min dåvarande man var mest för att segla, säger hon.

Efter 13 års äktenskap skilde de sig och när barnen nått tonåren var det dags att förverkliga det hon inte hunnit med tidigare – ut och resa. Hon har bland annat backpackat i Asien, åkt genom Afrika och Sydamerika. Ibland har hon rest med sällskap, men ofta har hon också rest ensam. Hon har genom åren besökt ett 80-tal länder.

Den mesta tiden av sitt yrkesverksamma liv arbetade Birgitta som biomedicinsk analytiker vid Universitetssjukhuset i Uppsala. Hon planerade sina semestrar för att kunna göra långresor.

– Under två år tog jag bara ut två veckors semester och gjorde kortare resor. Det tredje året tog jag ut de tidigare sparade semesterveckorna för att kunna resa i tre månader, berättar hon.

Efter 20 år i villa sålde hon den och köpte lägenhet. Under flera år flyttade hon ständigt till nya adresser. Hon beskriver sig själv som en rastlös själ, som ständigt vill ha en ny utsikt.

När hon flyttat ett antal omgångar bestämde hon sig för att inte investera mer i bostäder, utan sätta sig i en hyreslägenhet.

Då blev det pengar över efter försäljningen och när det blev svårare att resa under coronapandemin började hon snegla på ett nytt färdsätt – husbil. Det hade hon funderat på i flera år och tyckte nu det var dags att göra slag i saken.

Hösten 2020 gjorde hon och en väninna en utflykt nedåt Norrtälje där det fanns en husbilsåterförsäljare. När Birgitta kom in i hallen stod den där och bara väntade på henne.

Det är en så kallad ”plåtis”, en mindre variant av husbil som är byggd på ett skåpbilschassi och som blivit en mycket populär modell.

relationerBodil och Petri köpte slott i Frankrike: ”Kärlek vid första ögonkastet”

Köpte en husbil direkt

Egentligen ville hon att hennes son skulle kommit och tittat så att hon inte gjorde en dålig affär. Men han skulle ha tid först några dagar senare och säljaren sa att hon måste lägga handpenning på 10 000 kronor, eftersom det fanns flera intresserade.

Birgitta vågade inte vänta utan slog till direkt. Bilen var av 2005 års modell, hade gått 6 100 mil och kostade 330 000 kronor. Som 78-åring inledde hon en ny era inom resandet och sedan dess har hennes kära husbil adderat sin körsträcka med ytterligare 6 000 mil.

Planen var att se både de nordiska länderna och stora delar av Europa från ett annat perspektiv än tidigare när hon tog ut husbilen i april 2021.

Första sommaren nöjde hon sig med att resa runt i Sverige. Men redan på hösten begav hon sig söderut genom Europa, till Spanien. Den resan gjordes tillsammans med en annan husbilsåkare från Piteå, som hon knutit kontakt med via Facebook.

– Jag var tidigare motståndare till Facebook, men det fanns grupper jag kunde gå med i och då ha kontakt med andra som åkte ensamma i sin husbil. En annan Facebookgrupp har ordnat träffar på Kanarieöarna och jag har varit på två sådana och lärt känna många andra husbilsåkare.

Andra året gjorde hon sin första resa till Norge och Lofoten. När vintern närmade sig var det dags för andra resan söderut genom Europa och nu åkte Birgitta utan att ha sällskap av någon annan husbil. I Portugal träffade hon en ensamåkande husbilstjej som hon slog följe med och tillsammans tog de färjan över till Kanarieöarna.

Som husbilsåkare har Birgitta också anammat en annan nymodighet – GPS.

– Tidigare hade jag alltid förlitat mig till vanliga kartor när jag skulle resa. Men ska man åka husbil underlättar det med GPS och numera klarar jag mig inte utan den, skrattar hon.

Råkade ut för en kriminell liga

Att åka ensam i husbil i Sydeuropa har sina risker. Det finns kriminella ligor som inriktar sig på att råna husbilsåkare – något som Birgitta råkat ut för.

– Det hände i Spanien när jag var på väg tillbaka till min husbil efter en promenad. Sex unga män dök upp, omringade mig och hotade med kniv. Jag stannade inte, utan fortsatte att gå. Då slet de omkull mig och tryckte ned mig på marken, sedan ryckte de av mig ryggsäcken och försvann.

– Dessbättre hade jag både mobiltelefon och kreditkort i mina fickor, så det fick de inte med sig. Däremot låg mitt pass i ryggsäcken och det var jobbigt att bli av med det eftersom det vid den här tiden tog så lång tid att få nytt pass i Sverige. Jag fick använda vanligt ID-kort nästa gång jag skulle resa utanför Sverige. Om jag stannat när de hotade mig hade de muddrat mig och hittat både mobilen och kreditkortet, det hade varit värre.

Rånrisken är som störst längs motorvägarna i Europa och dessa undviker Birgitta. Inte bara för kriminaliteten, utan för att hon hellre kör på småvägar och får uppleva mer. Hon kör helst långsamt så att hon hinner se mycket.

– En gång åkte jag tillsammans med en man som ville komma ned så fort som möjligt till stränderna i Spanien, medans jag ville ta det lugnare, stanna oftare och vandra i bergen. Det slutade med att vi fick skiljas åt eftersom vi ville så olika. Visst kan det ibland vara lite ensamt att åka själv, men fördelen är att jag får göra det jag vill och i min takt.

Som pensionär har hon gott om tid och kör i lugn takt och sträckor på 10-20 mil kan ta två till tre timmar. Sedan pausar hon, och tar gärna en vandring om omgivningarna är vackra.

Birgitta vill slippa svensk vinter

Utöver sina två barn består hennes familj av sex barnbarn, tre bonusbarnbarn och två barnbarnsbarn. Familjen har sedan länge vant sig vid att Birgitta är på resande fot större delen året, även vid jul och andra större högtider.

– Jag tycker om den svenska sommaren, men den svenska vintern vill jag helst slippa. Jag har nog inte varit hemma en hel vinter sedan 1980-talet, berättar hon.

Numera har Birgitta en Facebooksida där hennes familj kan följa hennes äventyr med husbilen. Och så kan de förstås ringa till varandra, förutsatt att det är bra täckning där hon befinner sig.

Husbilen innebär samtidigt att hon betalar för en lägenhet som hon sällan bor i. Därför har funderingarna funnits på att köpa en större husbil och bo i permanent. Men när hon i våras fick lunginflammation skrotades de planerna.

– Att vara så sjuk och bo i en husbil skulle vara svårt, säger hon och därmed får hennes kära plåtis fortsätta rulla på ett tag till.

Det finns en plats dit hon skulle vilja resa med husbil – Island.

– Men överfarten med båt dit är ganska dyr, så jag får se hur det blir med den saken.

Åka husbil kommer hon i alla fall att fortsätta med, så länge hon orkar.

– Det enda jag ångrar är jag inte köpte husbil 40 år tidigare och fick uppleva den här friheten, säger hon.