Berit fick ny karriär som pensionär: ”Jag älskar det här!”
Här, i en liten röd och undangömd byggnad, tillverkas genuina skinn- och läderhantverk som bälten, sandaler med mera. Men framförallt genuina träskor, eller trätofflor som man också säger.
Det ikoniska skodonet har funnits i Sverige sedan 1500-talet och lyckats överleva trender och nymodigheter. Inte ens plastvarianten, ibland lite slarvigt kallad Foppa-toffeln, har lyckats knäcka de äkta trätofflorna, som vanligtvis är tillverkade av bottnar i al med ovandel i gediget läder.
– I nästan varje hem finns ett par träskor, och det är inte ovanligt att en hel familj delar på det paret, säger Berit som självklart bär träskor i vardagen – och gärna sina egentillverkade sandaler till fest.
Trots sina snart 75 år håller Berit, efter mer än 40 år, fortfarande på och spikar trätofflor för hand. Ett hantverk som utöver fallenheten också kräver fysisk styrka för att spänna lädret över lästen så att passformen blir perfekt.
– Jag har inte satt något slutdatum för när jag tänker lägga av. Jag älskar det här och det är som medicin för kroppen, riktigt bra medicin, säger Berit.
Flera gånger i veckan kör hon mellan hemmet i Lidköping och verkstaden i Tidan, en sträcka på sex mil.
Att flytta hem tillverkningen går inte.
– Det skulle bli för jobbigt att flytta den här, säger hon och lägger handen på den ett ton tunga stansen som hon använder för att stansa ut ovandelen i läder till tofflorna.
– Och sedan skulle jag störa grannarna för mycket med dunsandet och spikandet, säger hon.
Men tillägger samtidigt att hon faktiskt även har en butik hemma i Lidköping.
I nästan varje hem finns ett par träskor
Berit är född i Ljusdal och berättar att hon alltid varit intresserad av skapande. Som barn sydde hon sina egna dockkläder, gjorde kåsor i trä och flätade näverkorgar.
– Särskilt sömnad har jag alltid varit intresserad av och jag sydde kläderna till mina tre barn. Det jag håller på med nu är också en form av sömnad, fast i andra material.
Familjen hamnade på Skaraslätten i början av 1960-talet eftersom hennes pappa fick jobb där, och hennes mamma ursprungligen var från trakten.
Trots hantverksintresset, var det inte den grenen Berit valde när hon kom ut i arbetslivet. Det blev i stället den kommunala omsorgen, mestadels på ett bibliotek som lånade ut böcker till de äldre på servicehus.
Allt började med väskor och bälten
I början av 1980-talet arbetade hon på en skolexpedition och läraren i textilslöjd hade gjort stora shoppingkassar med ett speciellt mönster. Väldigt vackra tyckte Berit och frågade hur hon sytt kassarna.
På den vägen fick hon kunskap om skomakarsömnad och hon började sy läderväskor med vackra mönster.
Hennes väskor väckte uppmärksamhet och snart fick hon in beställningar. Läderväskorna utökades med bälten och andra vackra läderprodukter. Hon utvecklade en hobby som med åren skulle bli allt mer omfattande.
Det här är Berit:
Namn: Berit Göransson Johansson.
Ålder: 74 år.
Bor: Lägenhet i Lidköping.
Familj: Maken Benny, 69, tre vuxna barn från tidigare äktenskap, Anna, 51, Henrik, 49, och Claes, 46. Sex barnbarn.
Gör: Pensionär, men har egen verkstad där hon tillverkar trätofflor, sandaler och en del andra läder- och skinnprodukter.
Fritid: Jag promenerar mycket och sedan har vi en kolonilott där jag tycker om att odla blommor.
Lädret hade oanade möjligheter för en intresserad hantverkare, och det dröjde inte länge förrän hon hittade ett nytt spår – träskor.
– Jag hade fått vetskap om en träskotillverkare i Tidaholm som skulle lägga ned. Jag var där en dag och fick lära mig hur de tillverkade sina träskor. Tillsammans med min dåvarande man köpte vi verksamheten. Vi bodde då i Vinninga och det var där jag började med min tillverkning. Jag sålde träskorna på beställning, eller ute på hantverksmässor.
Hon blev mäkta förvånad när det kom fram en man till henne på hantverksmässan i Hjo och sa:
– Jag har dina knivar hemma.
Hon undrade vad han menade, vilket gav sig snabbt. Tidigare ägaren till toffeltillverkningen hade inte sålt alla inventarier till Berit, utan ett femtontal knivar hade sålts till mannen som nu stod framför henne.
Knivar kan i sammanhanget jämföras med formarna som används när man bakar pepparkakor och stansar ut olika figurer ur pepparkaksdegen.
Mannen lät henne köpa tillbaka knivarna, vilket innebar att tillverkningen blev enklare.
– Det fanns olika knivar för olika skostorlekar. Tidigare hade jag fått använda en pappersmall och skära ut storleken med specialknivar, säger hon och pekar på väggen ovanför arbetsbänken.
Där hänger ett antal olika träskoknivar, anpassade för olika skostorlekar, från 22/23 och upp till storlek 47 för de som har riktigt stora fötter.
Men det händer att hon ibland får specialbeställningar, som inte standardknivarna klarar av.
– Då blir det till att ta fram brytbladsknivarna och skära ut lädret för hand.
En specialbeställning kan också vara av det annorlunda slaget.
– En dam ringde mig och ville ha ett par sandaler där den ena var i storlek 42 och den andra i storlek 39. Hon hade så olika storlek på sina fötter och berättade att när hon vanligtvis handlade skor fick hon köpa två par för att kunna matcha ihop storlekarna till ett par.
Ett klassiskt hantverk
Träskobottnarna köper Berit in från tillverkare i Småland och det är al som gäller, det klassiska träskomaterialet. Det är slitstarkt och tål väta. Bottnarna är också försedda med en limmad sula när hon köper dem.
Hon målar med lasyr så att bottnarna antingen blir bruna eller svarta.
– Lasyren gör att ådringarna i träet framträder på ett sätt som jag tycker är vackert.
När hon stansat ut ovandelen så ska lädret målas och det sker med narvssvärta, en speciell läderfärg. Berits signum är oxblodsfärgad ovandel och den får hon fram genom att blanda svart med mahogny som bearbetas in i lädret med trasa.
Hennes tofflor förses med en vacker bård och här ligger en del av det riktiga hantverket. Med läderpunsar, ett verktyg med olika mönster i änden, knackar hon fram bården så att lädrets naturfärg får det att se ut som ett målat mönster.
– Sedan lägger jag ned lädret i varmt vatten några minuter så att det blir formbart. Därefter spikar jag dit lädret på träbotten med häftpistol och klamrar. Tidigare satt man och spikade lädret för hand, berättar Berit.
Hon pressar sedan in lästen av nylonmaterial i toffeln. Den formar till och trycker samtidigt vattnet ur lädret. Det normala är att ett par tofflor får stå ett par dygn med lästen i.
– Sista momentet är att jag lägger en flätad rem över ovandelen. Den tillverkar jag med hjälp av en speciell stanskniv, berättar Berit.
Rikskända kunder
När hon börjat med träskotillverkningen spred sig ryktet som en löpeld på Skaraslätten, och långt utanför den också. Beställningarna strömmade in. Hennes hobby växte, men hon hade aldrig några planer på att ägna sig åt toffeltillverkningen på heltid.
Inte förrän hon fyllt 65 år och blev pensionär.
Det mesta säljs till privatpersoner på beställning, eller på mässor. Hennes tofflor ska ha den personligt hantverksmässiga touchen över sig, det är viktigt.
Jag älskar det här, det är som medicin för kroppen
Fast vid ett tillfälle har hon använt sig av återförsäljare, och det var inte vem som helst utan självaste Christina Schollin.
– Det började med att jag var på besök i Stockholm och besökte hennes Änglabutik i Gamla stan. Jag noterade att hon sålde mycket saker i trä. Jag undrade vem som hade gjort dom, det var hennes bror. Jag berättade att jag arbetade med att spika träskor för hand. Hon blev intresserad och frågade om vi skulle ha ett samarbete.
Men villkoret var förstås att det skulle vara änglatofflor, alltså änglamotiv på ovandelen. Christina Schollin skickade med bilden på hennes blinkande ängel som skulle pryda tofflorna. Berit vände sig till ett tryckeri i Borås som tog fram en kliché. Utifrån den fick hon för hand stansa in änglamotivet.
En annan kändis som burit Berits trätofflor är Linda Lindorff, programledare för populära Bonde söker fru. Berit följer programmet och noterade att programledaren hade olika stövlar för varje program.
Träskorna är ju djupt rotade i bondekulturen, och då borde hon skifta skodon tyckte Berit.
– Jag skrev ett mejl till henne och hon nappade på idén. Jag fick hennes skostorlek och jag skickade upp ett par. Men inget hände och efter sex veckor kom tofflorna tillbaka, vilket var konstigt. Men sedan skulle Linda Lindorff vara med på en lokal matmässa och jag åkte dit med träskorna.
Det fanns en förklaring till varför paketet kommit tillbaka. Linda Lindorff hade åkt till BB och fött dottern Lykke, sex veckor för tidigt. Hon hade inte haft möjlighet att åka till posten och hämta ut paketet.
– Hon tog glatt emot träskorna och hade dem på sig i tre program. Det var härligt att höra klampet från dem. Och Lykke fick också ett par, berättar Berit innan det är dags att gå bort till stansen och fortsätta jobba.
En ny kund väntar på sina unika trätofflor från toffelverkstaden i Tidan.
Trätofflorna kom redan på 1500-talet
Träskor har funnits i Sverige sedan 1500-talet. Träskotillverkning var länge ett sätt för småbrukare att få extrainkomster under vinterhalvåret. Då var träskorna helt i trä, men under industrialiseringen i början av 1900-talet ersattes träskorna nästan helt av det vi kallar trätofflor, med ovandel i läder.
Som material till träskor används vanligtvis al, men även björk och bok. Det finns även trätofflor som inte har botten av trä, utan som görs helt eller delvis av gummi för att ge bättre komfort om de används mycket under en dag.
Källa: Wikipedia
