Julia är yxtillverkare: Tälja blir ett sätt att knyta an till naturen
21 år gammal blev hon chef för en yxfabrik, men för åtta år sedan valde Julia Kalthoff att starta eget och är specialiserad på täljyxor.
I dag är hennes yxor eftertraktade i hela världen.
Allt började med att Julia Kalthoff, 35, gick en smidesutbildning på Gränsfors bruk för att lära sig mer om metall. Då var hon inte särskilt intresserad av yxor, men i dag är hon en av två kvinnliga yxtillverkare i Sverige – vad hon vet.
– Men om det är någon läsare som vet någon mer så kan vi bilda en klubb, säger Julia på skorrande skånska när Hemmets veckotidning besöker henne i hennes verkstad Kalthoff axes i Vasastan i centrala Stockholm.
Chef hos anrika yxfabriken Wetterlings som 21-åring
Där inne luktar det träslöjdsal och olika typer av yxor hänger på rad. Julia är specialiserad på täljyxor, en nättare yxa med konkav egg.
I verkstaden håller hon kurser, man kan lära sig alltifrån hur man gör egna yxskaft, till skärbrädor, ätskedar och mycket mer. Själv har Julia den senaste tiden fastnat för att tälja björnar.
– Det är kul att det inte är helt plant, då kan det ju bli fel. Men när man gör en björn, då blir det bara lite annorlunda. Det är mer fritt, säger hon.
Men vi backar bandet.
Julia har nämligen en väldigt intressant historia som började när hon som 19-åring gick flera smidesutbildningar på Gränsfors bruk, som är kända för sin yxtillverkning. Men Julia hade inte råd att betala utbildningarna. I stället jobbade hon på Gränsfors för att betala av kursavgifterna och lärde sig på så sätt allt om yxtillverkning.
21 år gammal fick hon en förfrågan om att bli tillfällig chef för Wetterlings, en annan anrik yxtillverkare, som ägs av Gränsfors bruk. Den ordinarie vd:n Gabriel Brånby skulle resa utomlands och vara borta i tre månader.
– Då behövde de någon som kunde hålla ställningarna under tiden. Gabriel frågade: ”kan inte du göra det?”, och jag sa: ”ja okej, vad gör man då?”. ”Du kan bara svara i telefon och om det händer något så får du fixa det.” Jag tänkte: jaha ja, det kan jag nog, säger Julia och ler åt minnet i dag.
Jobbet innebar så klart mycket mer än att svara i telefon och fixa saker, men i dag kallar hon tiden på Wetterlings med högsta ansvar för sex anställda en ”väldigt bra skola”. Gabriel gav henne stöd och coachning och hon arbetar fortfarande utifrån den livsåskådning och företagsfilosofi som Gabriel har.
Satsar på hållbarhet – fick stipendie av kungen
Hennes tid på yxfabriken resulterade bland annat i att hon fick ta emot stipendiet Kompassrosen av kungen ”för sitt mod att som ung kvinnlig vd våga satsa på hållbarhet”, lät motiveringen bland annat. Under Julias ledning blev Wetterlings bland annat självförsörjande på el med hjälp av vattenkraft och solceller. Men Julia tror också att de trodde på henne som chef.
– De såg potential att jag kanske skulle göra någonting bra, säger hon.
Av prispengarna, 250 000 kronor, valde hon att utveckla sig själv.
– Bland annat gick jag i terapi, för att bli en bättre ledare för att man får komma till rätta med sina egna grubblerier och problem som man har. Sen har jag använt pengarna till att lära mig om metallurgi (läran om framställningen av metaller), om e-handel, om varumärkesbyggande på sociala medier …
Så man kan säga att det priset var starten för ditt företag nu?
– Ja, det kan man nästan göra. Men när jag fick stipendiet bestämde jag mig för att jag ville plugga på universitetet, säger hon.
Hon kunde inte använda stipendiepengarna till det, då reglerna inte tillät det, utan var tvungen att söka studielån som många andra. Från början hade hon ingen aning om vad hon ville studera.
– Det var Gabriel som tyckte att jag skulle plugga ekonomi. Det var jätteroligt – och jättetråkigt. För jag visste ju att jag inte ville jobba med redovisning till exempel. På de kurserna kände jag bara: Gud – det var ju döden.
– Men sen kom jag på, men herregud, jag kan ju jobba med yxor!
Startade eget – säljer till hela världen med stål från Dalarna
Julia hade aldrig tänkt tanken förut att hon kunde utnyttja sin spetskompetens inom yxtillverkning och starta eget. Men nu kunde hon faktiskt ta fram en produkt som hon själv stod för.
– För det hann vi aldrig riktigt på Wetterling. Allting var tvunget att rulla hela tiden, alla löner och elräkning och kunder …
Nu säljer Julia täljyxor till hela världen, till människor som vill ha en meningsfull och rolig hobby. När hon inte själv täljer små björnar gillar hon att laga mat och gå på restaurang, vara ute i naturen och dansa tango.
Julias 4 tips för att tälja med yxa
1 Ha en bra yxa som är vass.
2 Håll inte yxan för hårt, utan låt yxans vikt göra arbetet.
3 Lyssna på ljudet när du täljer, det ska vara ett krispigt ljud.
4 Glöm inte att stanna upp och titta på det du täljer så att du inte yxar bort för mycket.
Jag frågar om det är ett tungt jobb med yxtillverkning, och det är det säger hon.
– Jag har haft tennisarmbåge i ett år. Men nu börjar det bli bättre.
Knepet är att styrketräna.
– Det är tungt för att det är serieproduktion. Vi gör ju monotona saker många gånger efter varandra, förklarar hon.
Att tillverka yxor tar egentligen flera månader, eftersom de jobbar i serier. De gör ungefär mellan 20 och 30 yxor per vecka, men om hon bara skulle göra en yxa tar jobbet egentligen ungefär två timmar att slutföra.
Stålet tas fram i Smedjebacken i Dalarna. Julia har kommit fram till rätt recept för hennes yxstål med hjälp av en doktor i eggmetallurgi, men sedan nördat ner sig på egen hand.
– Han har förslagit flera olika stål som man rekommenderar som är potentiellt bra. Jag har smitt eggar i dem, härdat och testat med att hugga i rep, papper, gran och kvist. Alltså sådant som man inte ska göra med en yxegg. Jag har tittat i mikroskop och sett vilken egg klarar av det här bäst, säger hon.
Hon kallar det för verktygsstål, och ståltillverkning är egentligen en hel vetenskap med olika ingredienser, men sammanfattningsvis förklarar hon:
– Det är inget märkligt stål utan det är ganska nära det traditionella som man använder till yxeggar, bara att det är lite lägre kol och lite mer legeringsämnena som gör det väldigt segt. Då får man en väldigt hög egghållbarhet, och det är det man vill ha.
Vi tar en titt på en över 100 år gammal kopieringssvarv som står i verkstaden. Den håller Julia och hennes två deltidsanställda på att renovera nu. I dag används en nästan likadan svarv hos en av deras leverantörer i Småland, som försvarvar deras yxskaft i ask efter att de, i sin tur, fått dem levererade från sågverket på Ekerö, utanför Stockholm. Tanken är att Julia och hennes kollegor ska göra svarvandet själva när kopieringssvarven är i bruk.
– Man kan stoppa i vad som helst här, till exempel träskobottnar.
Till skillnad mot en vanlig svarv kan du tillverka asymmetriska saker, förklarar hon.
När eggarna levereras grovslipas de, härdas, finslipas, borstas, poleras och oljas.
– Alla de här dutt dutt-grejerna, säger Julia.
Yxan har varit så viktig i vår historia
Samma sak när yxskaften är svarvade. Då täljer och putsar Julia det sista på yxorna, innan hon oljevaxar. På skaftet använder hon linolja, som hon egentligen vill sluta med på grund av brandrisken.
– I vår förra verkstad, två veckor efter att vi flyttade därifrån, så började det brinna. För att någon hade glömt en linoljetrasa.
Hon säger att hon ibland kan vakna på natten och bli kallsvettig när hon tänker på riskerna med linolja. Men än så länge har hon inte hittat något bättre substitut.
– Vi håller hela tiden på att testa oss vidare, säger hon.
Det märks att hon har en passion för sitt yrke. När jag frågar varför det blev just yxor säger hon:
– Jag tycker att yxorna har någon slags särställning, för att det förlänger våra armar. Man får en frihetskänsla och känner sig väldigt stark och kapabel och kreativ. Allt är möjligt. Jag tror att många människor, när man tar upp en yxa, känner att det är något mänskligt, för att det har varit så viktigt i vår historia. Så tror jag att det sitter i ryggmärgen på något sätt.
Just täljyxor är hon ännu mer passionerad kring. På ett Ernst Kirchsteiger-vis berättar hon om sin kärlek till att tälja.
– När man täljer då får man umgås med träet. Vilket jag tycker är väldigt fint. Det är liksom som ett sätt att knyta an till naturen, säger hon och fortsätter:
– Man letar efter en form i träet, och tar fram den. Michelangelo sa: ”Ta bort allt som inte är en människa.” Alltså det är ett sökande, och en kreativ lek. Och det pågår en sådan lång stund. Man kan verkligen drömma sig bort i det på något sätt.
Det här är Julia
Namn: Julia Kalthoff.
Ålder: 35.
Bor: Gärdet, Stockholm.
Familj: Pojkvän, mamma, pappa och syster.
Gör: Vd för Kalthoff axes, som tillverkar täljyxor och håller i kurser i täljteknik.
Vision: Ett gott liv!
