Anna blev gokart-mamma: Vi kör vårt eget race

Efter reklamen: Se också: Här är Bliss – paracheerlaget från Täby

Anna minns det som i går, första gången hon satte sin fot på en riktig gokart-bana. Motorerna vrålade, bensinlukten låg tung och det gick fort – väldigt fort. Sonen Alexus, då sju år, ville testa en ny sport och de åkte till den första träningen med skräckblandad förtjusning.

– Vi kom dit glada i hågen med vår lilla skåpbil och såg de här välutrustade skåpbussarna rulla in. De hade riktiga mekanikerhyllor och jag stod där med en Willyskasse med tre skruvmejslar i. Det här kommer gå käpprätt åt helvete tänkte jag. Men det kunde jag ju inte säga till Alexus …

Anna var ensam mamma på gocartbanan

Anna var den enda ensamma mamman på hela banan, och papporna pratade bara med varandra om inställningar, bensinblandningar och storlek på drev hit och dit. Saker hon hade noll koll på då. Anna var redo att packa ihop och åka hem, men såg på sonen att han var ledsen.

– Han sa: ”Men mamma ska vi verkligen ge upp nu bara för att du inte kan skruva?”

Där och då bestämde Anna sig, det här skulle bara gå.

– Jag kunde inte låta mina rädslor stå i vägen för min son. Vi skulle fixa det här tillsammans.

Efter några träningar var Alexus frälst. Så Anna satte sig på skolbänken och råpluggade, kollade Youtube-filmer, googlade allt och blev telefonstammis hos kartingbutiken Radne i Järfälla.

– Jag ringde dem säkert 50 gånger första säsongen och frågade om allt, de blev nog jättetrötta på mig men var otroligt hjälpsamma.

Även om karting var helt nytt har motorer alltid varit en stor del av Annas liv. Hon växte upp i den pyttelilla byn Valsjärv i Norrbotten med äldre bröder och fick alltid höra att hon var en pojkflicka.

Anna körde moppe, och bil så fort hon fick, flugfiskade och åkte skoter.

– Mamma peppade och sporrade mig jämt att våga göra saker som jag ville. Vad är det värsta som kan hända? frågade hon alltid.

När Anna flyttade till Sundsvall 2007 tog hon MC-kort.

– Det var lite mer noggrant med sånt i storstan, säger Anna och skrattar.

Och när hon skulle köpa sin första egna hoj träffade hon numera sambon Andreas. Han var alldeles utomordentligt serviceminded men det tog ett tag innan Anna förstod att han var intresserad. Nu 16 år senare är de fortfarande ihop och har sönerna Asterix, 14, och Alexus 10. Familjen på bor på ön Alnö utanför Sundsvall och äldsta sonen började köra motocross redan när han var fyra år.

hälsaAnna åkte permobil genom djungeln: ”Allt går om man vill”

– Vi är en riktig cross-familj och hade väl lite tagit för givet att Alexus också skulle hålla på med det. Men så en dag kom han och sa: Mamma jag vill inte åka cross längre, jag vill prova gokart.

Anna tog med honom till en gokart-bana i Hudiksvall så han fick testa med en hyrkart. Men det var inte det Alexus hade i tankarna, han ville köra med en riktig kart.

– Då fick jag lite av en chock. Men jag insåg också att jag inte kunde tvinga honom att köra cross.

Anna satte sig ner och pratade igenom det hela med Alexus som då bara var sex år och förklarade att cross och karting är två sporter som tar mycket tid. Men Alexus var säker på att han ville köra.

Anna tänkte på sin mammas bevingade ord: Vad är det värsta som kan hända?

Men även sambon Andreas skulle med på tåget.

– Han sa: ”Är du medveten om att det är du som blir ansvarig för kartingen? Du får bli gokart-mamma. Eller så får du ta över crossen, men vi måste dela upp oss, det funkar inte annars.

Nästa skräck – sonen ville börja tävla i karting

Anna åkte till den första träningen och tänkte herregud hur svårt kan det vara?

Rätt svårt visade det sig.

Karting (som de inbitna kallar det) fungerar nämligen inte på samma sätt som en traditionell sportaktivitet där du har ett lag och en tränare som hjälper dig utvecklas. Utan du är rätt ensam och behöver lösa det mesta själv. I Sundsvall där familjen bor finns inga uppstyrda träningar utan du får boka tid på banan och åka iväg och köra själv. Och för varje träning har Anna lärt sig mer och mer.

Men efter två säsonger kom nästa skräck – Alexus ville börja tävla. Vilket ställde helt andra krav på Anna.

För att få lite koll på hur tävlingarna funkade åkte de och tittade på en i Örnsköldsvik och där hade alla stora ekipage och tält man hyr in sig i. Då insåg Anna att hon inte kan titta för mycket på hur alla andra gör – de fick köra sitt eget race. Hon började med att söka licens, köpa extra däck och komplettera utrustningen för att kunna tävla. De åkte även iväg på en träningshelg till Umeå och hyrde in en slags privattränare som var med under hela helgen.

Efter den helgen fick Anna ett helt annat självförtroende och förra sommaren åkte karting-duon iväg på sin första tävling i Lycksele. En stor milstolpe.

– Men att bli en i gänget bland karting-papporna, det är jag fortfarande inte. Det har varit jättesvårt att komma in där.

Vad tror du det beror på?

– Vet faktiskt inte, jag har mycket fler vänner inom motocrossen. Där har jag blivit välkomnad på ett helt annat sätt. Det kanske har att göra med att det är många familjer som kommer till kartingen, mamma, pappa, barn liksom. Och att jag är där ensam. Det har helt klart varit tufft.

Många mammor har kommit fram till Anna och sagt att hon är modig, och att de inte fattar hur hon klarar allt själv. För det är mycket konkande. Inför varje träning behöver hon se till att karten funkar som den ska, tvätta den och lasta in den i släpvagnen. En träning tar sedan cirka fem timmar från att de lämnar hemmet tills att de kommer hem. Och detta gör Anna och Alexus tre gånger i veckan under säsong.

Kartingen är helt klart en livsstil.

– Med tiden har jag lärt mig att det de här papporna inte heller kan allt, och min sambo som jobbar med motorer, han kan inte heller allt. Så jag litar på min egen intuition, och sedan är jag inte rädd för att be om hjälp. Det är en styrka jag har. Så fastnar jag har jag ett underbart nätverk av mekaniker jag ringer.

resorFamiljen seglade jorden runt i fyra år: ”Nu har vi klivit i land för gott”

Den kartingmotor Alexus kör liknar en motorsågsmotor och som tur är finns vännen Erik som jobbar med att renovera motorsågar i närheten.

– Han är en life saver!

Men ibland skiter det sig ändå. Som när duon hade åkt hela vägen till Umeå, sex timmar i bil enkel väg, bokat hotell för en hel helg och karten sedan inte startar. Det var inte kul.

Lägger nästan all fritid på karting

Från april till oktober är det bara karting som gäller. Egentiden ligger på noll och pulsen går helt klart upp.

– Jag vill inte använda ordet stressigt men folk runt omkring mig vet att jag går upp i det här och det sociala får helt klart stå tillbaka.

Runt 15-20 timmar i veckan lägger Anna och Alexus på kartingen under sommar-halvåret.

– Det är som ett halvtidsjobb inser jag nu. Men det är otroligt kul och jag och Alexus blir väldigt tighta.

Familjelivet blir också lite annorlunda under sommaren när hon och Andreas i princip fokuserar helt på varsitt barn.

– Det har varit det tyngsta. Jag har mått jättedåligt över det, som mamma. Men ibland byter vi av så att jag följer med Asterix och min sambo följer med Alexus. Så att man inte blir totalt bortkopplad.

Hur mycket pengar lägger ni på motorsport?

– Det klart att det går mycket pengar, det går inte att sticka under stol med. Men allt handlar om prioriteringar. Jag ville köpa ett par skor som jag tyckte var skitsnygga, men tänkte: det kan jag få fyra nya kartingdäck för. Eller en svindyr vinterjacka, sånt lägger inte jag pengar på utan det går in på kartingsparkontot.

– Mina presenter har ju också sett lite annorlunda ut sedan vi började. Jag fick till exempel ett däckbytarkit i Mors dags-present och en verktygslåda när jag fyllde 47 år – och blev superglad!

Mitt under intervjun ringer Alexus och frågar om han får följa med en kompis hem, padelträningen efter skolan har han helt glömt bort.

Så Alexus kör padel också?

– Ja, jag sa att om han ville ha en aktivitet under vintern också så måste det vara något enkelt för annars orkar inte jag. Det är som terapi faktiskt, man behöver bara packa ett rack och sedan får jag sitta där en timme i veckan och dricka kaffe och titta på en boll som flyger runt – ljuvligt!

Hinner du ha något egetfritidsintresse?

– Under kartingsäsongen är det enkla svaret nej. Men träning har alltid varit viktigt för mig så det försöker jag få in när vi är på hotellrummet till exempel, eller att jag går ut och springer. Men under vinterhalvåret prioriterar jag mig själv.

Anna driver även gymmet Alnö fitness och en yogastudio där hon leder gruppträningspass.

För att orka med den intensiva sommarperioden har Anna lärt sig att sänka kraven på sig själv.

– Allt måste inte vara tip topp-städat, good enough räcker fint.

Var du perfektionist innan?

– Ja det får jag nog erkänna, trosorna var färgkoordinerade i lådan liksom, säger Anna med ett skratt och berättar att det nog var väldigt nyttigt för henne att få lite halvstökiga motorintresserade söner.

Efter att hennes föräldrar hastigt och oväntat gick bort för 15 år sedan har Anna lärt sig att fokusera på det som verkligen betyder något. Tid med familjen. Pojkarna växer upp och den här intensiva perioden kommer inte vara för alltid, så hon ser till att njuta av livet här och nu.

– Jag har haft mycket sorg i mitt liv, och tänker att livet är här och nu. Skjut inte upp saker.

En dröm hon och Alexus har är att spara ihop tillräckligt mycket pengar för att en sommar kunna åka till ett träningsläger på Gotland. Då ska även resten av familjen följa med.

– Det är så kul för oss att ha ett gemensamt mål att kämpa mot. Vi blir väldigt sammansvetsade.