Familjen seglade jorden runt i fyra år: ”Nu har vi klivit i land för gott”
Den 6 juni 2018 vinkade familjen farväl till släkt och vänner vid hamnen i Marstrand på den svenska västkusten – och kastade loss mot sitt livs största äventyr.
Resan varade i drygt fyra år, ända fram till den 15 augusti 2022 seglade de jorden runt i båten Nadine. Fyra år som familjen samsades på en yta av 14,78 meter på längden och 4,35 meter på bredden.
– Som tur var gick vi av många gånger i olika länder längs vägen och sov även ett par nätter i land. Annars hade vi antagligen blivit rejält tokiga, skrattar mamma Madeleine Elggren.
– Vi flög också hem en månad över jul och nyår 2019, lägger hon till.
Blev isolerade i en vik under pandemin
Att åka 19 dygn på öppet hav i Stilla havet och tolv dygn på Atlanten var en utmaning. Men inte i närheten av hur det var att tillbringa 42 dygn i följd i en vik vid ön Tahaa, i Franska Polynesien…
– På grund av pandemin blev vi isolerade och fick inte åka därifrån. Samtidigt fick bara en vuxen åt gången gå i land för att handla mat i en pytteliten butik. Barnen var tvungna att stanna kvar på båten hela tiden och fick inte ens bada, berättar pappa Marcus Olai.
Under resans gång passerade de flera oväder med åska och höga vågor på havet men mest dramatiskt var när de hamnade i en cyklon under långseglingen mellan Bora Bora och Fiji. Mitt i natten slogs plötsligt hela elsystemet ut. Ingenting fungerade och de fulla seglen kunde inte tas in.
– Marcus försökte att ratta båten i det minst sagt hårda vädret och samtidigt väckte jag barnen i akterhytten. Vi lyckades till slut att starta om batterierna där. Det var väldigt otäckt och givetvis blev vi rädda, berättar Madeleine.
– Eftersom vi hade två dygns segling kvar till Fiji gjorde vi ett nödstopp på Tonga, där vi fick bra hjälp att gå igenom båten ordentligt, tillägger Marcus.
Läskigt var också när de tog sig igenom Röda havet mellan Afrika och den arabiska halvön.
– Dels var vi lite oroliga att vi skulle bli rånade av rövare, som ju är väldigt vanligt på vissa ställen där. Sedan fastnade båten i ett jättestort fiskenät utanför Somalias kust, självklart mitt i natten och i hård sjö! Det gick inte att köra vidare och det är klart att vi fick panik. Men vi lyckades efter många timmar och flera nödanrop senare få tag på nätet och kunde dra upp och skära bort det som fastnat, säger Marcus.
Marcus tog skepparexamen för många år sedan och hade genomfört en långseglats till Karibien i slutet av 1990-talet. En stor fördel att ha med sig när familjen gav sig av.
– Jag tog också skeppar- examen och övade praktiskt på att köra båten innan vi drog i väg. Det är viktigt att mer än en kan köra, så att man kan turas om och får möjlighet att vila emellanåt. Vi körde två eller tre timmar vardera i sträck, säger Madeleine.
– Egentligen handlar det mer om övervakning när man är på öppet hav, eftersom båten är inställd på autopilot. Även om det händer att man åker flera dagar i sträck utan att möta någon annan båt gäller det ju att någon har koll hela tiden, säger Marcus.
Familjen Elggren-Olai
Namn: Madeleine Elggren, 36, Marcus Olai, 44, trillingarna Wilma, Lucas och Maximilian, 12, och hunden Kiva.
Bor: I ett hus i Hjulsbro, Linköping.
Yrken: Madeleine arbetar som hundfrisör och Marcus inom fastighetsbranschen.
Var beredda på allt
En annan förutsättning är att inte alla i besättningen har tummen mitt i handen…
– Nej, det behöver ibland skruvas och fixas med olika saker och är man mitt ute på havet finns ju inte så många verkstäder att fråga om hjälp, skrattar Marcus.
Före avfärden utbildade sig Madeleine också till undersköterska – för att ha baskunskaper i akutsjukvård om något skulle hända ute på öppet hav.
– Men vi hade tur och klarade oss från något sådant. Ingen av oss blev ens sjösjuk. Visst kunde vi känna av när det var höga vågor, men det var faktiskt ingen som behövde kräkas eller så. Det värsta som hände var när Lucas fick vårt stora fiskedrag i ögat under en seglats på Maldiverna. Men som väl är gick allt bra, säger Madeleine.
Av många underbart fina platser som familjen hann besöka hittade de två favoriter – som mamma och pappa delar med barnen.
– Öarna i Franska Polynesien och Australien, säger trillingarna Maximilian, Lucas och Wilma i kör.
– Ja, i framför allt Australien skulle vi kunna tänka oss att bo. Ett fantastiskt land med väldigt trevliga människor, tycker Madeleine.
Familjen fick vänner för livet
Men det var inte helt enkelt att få åka in till landet mitt under pandemin…
– Jag tror det var 16 A4-papper per person med en massa olika frågor som skulle fyllas i och besvaras. Och trots att alla testade negativt för covid-19 fick vi sitta två veckor i karantän på ett hotellrum. Men där fanns i alla fall wifi, till skillnad mot när vi var ute på havet, så barnen var ganska nöjda ändå, säger Marcus.
Pandemin överrumplade dem rejält och ställde till det en hel del på många sätt.
– Pandemin slog till direkt när vi kommit tillbaka till båten efter en månad i Sverige, i januari 2020. Karantänsreglerna och andra regler ändrades från en sekund till en annan och skilde sig mycket åt mellan olika länder. Vi visste aldrig vad som väntade bakom nästa hörn och i stället för att kunna gå av när och var vi ville för att besöka ett land fick vi tillbringa många dagar isolerade på båten, förklarar Madeleine.
– Ett tag var vi nära att ge upp, då funderade vi starkt på att försöka sälja båten och åka hem. Men vi är ju rätt envisa av oss och ville verkligen fullfölja resan som vi drömt och längtat så länge efter, säger Marcus.
– Ja, det är ju något oförglömligt som vi hade pratat om att göra flera år innan, men ville vänta tills barnen blev lite äldre. Frånsett att familjen blev ännu tajtare har vi även fått vänner för livet i form av andra långseglarfamiljer, som vi stötte på flera gånger längs vägen.
Trillingarna fick undervisning på båten
Tack vare besparingar, smarta investeringar och försäljning av egna fastigheter hade de råd att både köpa båten – en Hallberg-Rassy 46, Nadine – och kunde även klara sig några år utan att arbeta.
De var också tvungna att lösa frågan om skolan. Trillingarna skulle ju ha börjat i första klass på Blästadsskolan i Linköping i augusti 2018, samma år som familjen gav sig av.
– Vi trodde att det kanske skulle bli svårt att få igenom, men var inga problem alls. Då är det nog svårare att få igenom en veckas ledighet från skolan precis före ett lov, skrattar Marcus.
Paret köpte in undervisningsmaterial på egen hand och utökade det med tiden.
– Vi hade med oss allt studiematerial upp till årskurs tre hemifrån. Fjärde årets böcker beställde vi och hämtade ut på Fiji. Sedan köpte vi hela årskurs fem på engelska medan vi var i Australien. Barnen studerade olika intensivt beroende på om vi var ute till havs eller iland någonstans. Men de följde hela tiden terminsbetingen och hamnade inte på efterkälken, berättar Madeleine och lägger till:
– De fick ju även lära sig mycket annat som att räkna valutor, och om djur, kulturer och språk. De fick många olika erfarenheter, och gick även i skola några månader på Raiatea, en fransk/tahitisk skola i Franska Polynesien, berättar Madeleine.
Något som hela familjen uppskattade mycket var att kunna lämna ekorrhjulet med inrutade scheman hemma och verkligen få ta dagen som den kommer.
– Det var en helt underbar förmån att få umgås med sina barn hela tiden. Vi njöt av livet och levde i nuet.
– Bland de största och häftigaste ögonblicken är alla djur vi fått se i sina naturliga tillstånd som delfiner, valar, hajar, andra fiskar och olika sorters sköldpaddor. Mestadels höll alla sams ombord, säger hon:
– Visst hände det att barnen blev osams, men faktiskt väldigt sällan och då är det bra att försöka lösa det direkt. Det var ju inte så att man kunde gå i väg någonstans, säger Madeleine med ett leende.
Och även mamma och pappa höll mestadels sams… Madeleine skrattar:
– Det brukar ju skojas om att Göta Kanal är ett skilsmässodike att åka båt i. Men det verkar inte gälla när man kör världen runt. Å andra sidan är vi ju inte gifta ännu, så vi behöver ju inte skilja oss, säger hon.
Nu är de tillbaka i vardagen
När familjen Elggren-Olai drog i väg för att upptäcka världen var trillingarna alltså bara sju år och när de gick iland i Marstrand igen den 15 augusti i fjol hade de hunnit fylla elva år.
Vid hemkomsten till Linköping väntade femte klass direkt och det var första gången de gick i skolan.
– Det blev förstås en stor omställning för dem. Nu kunde de ju inte längre ligga och dra sig på morgnarna och göra skolarbetet när de ville. Sedan blir det ju mycket nytt med alla klasskompisar och att inte bara ha varandra att ta hänsyn till längre, säger Madeleine.
Svaret på vad barnen saknar mest kommer fort och utan tvekan:
– Den sköna värmen och att upptäcka nya länder hela tiden. Men det har varit roligt att träffa nya kompisar här hemma och är bra med ett stabilt wifi. Fast vi skulle inte tacka nej till att åka i väg igen, är Wilma, Maximilian och Lucas överens om.
Det är inte aktuellt, säger mamma och pappa. Båten är nämligen numera såld och i stället har de köpt en herrgård i närheten av där de bor nu som ska renoveras till sommaren.
– Det gick fort att hamna i ekorrhjulet igen, med jobb och vardag. Och blev mycket påtagligt är hur mörkt och kallt det är i Sverige på vinterhalvåret. Då är det kul att ha något stort projekt på gång, säger Marcus.
– Vi får tillträde den 30 juni och då sätter vi gång att renovera huset. Att bara sitta hemma sysslolösa är inget för oss, säger Madeleine.
Rutten som familjen åkte
Marstrand-Danmark-Engelska kanalen-Biscaya-Spanien- Portugal-Madeira-Teneriffa-La Gomera-Gran Canaria-Kap Verde- Karibien-ABC-öarna-Colombia-San Blas-Panama-Stilla havet- Galápagosöarna-Söderhavet-Franska Polynesien-Fiji-Australien- Indonesien-Borneo-Thailand-Maldiverna-Röda havet-Djibouti- Sudan-Egypten-Suez-Cypern-Grekland-Italien-Monaco-Frankrike- Spanien-Ibiza-Mallorca-Gibraltar-Portugal-Belgien-Holland- Tyskland-Marstrand i Sverige.