Mer än var tredje som mår dåligt efter en förlossning berättar inte för någon: ”Många skäms”
– Skammen spelar en väldigt stor roll i det här, säger psykologen Eva Lyberg.
Att bli förälder innebär en stor omställning i livet och att man påverkas psykiskt är därför kanske inte så konstigt. Man räknar i dag med att ungefär tolv procent av alla nyblivna mammor drabbas av en postpartumdepression, även kallat förlossningsdepression.
Men kanske kan det vara vanligare än så – i en undersökning som nyligen genomförts på allas.se svarade hela 26 procent att deras psykiska mående försämrades eller försämrades avsevärt i samband med att de fick barn. För 29 procent av dem höll det dåliga måendet i sig i ett år eller längre.
Psykologen: Många skäms otroligt mycket
Eva Lyberg, psykolog med 15 års erfarenhet av psykisk ohälsa i samband med att man bli förälder, tror att mörkertalet är stort.
– Jag tror tyvärr att många inte upptäcks, man fångar inte upp alla som drabbas. Många skäms så otroligt mycket för att de mår dåligt att de aldrig berättar om det. Man tänker att nu har jag blivit mamma och jag borde vara lycklig och jag borde älska mitt barn, men så är det inte. Man matas med bilder av lyckobubblan samtidigt som man själv mår skit och då är det lätta att tänka – vad är det för fel på mig? Inte bara är jag inte lycklig, jag mår riktigt dåligt och känner inte att jag älskar mitt barn, säger hon.
Ångest och katastroftankar vanligt
Att känna ett visst mått av oro när man har fått barn är naturligt, poängterar Eva Lyberg. För att spädbarnet ska överleva och få sina mest grundläggande behov tillgodosedda krävs det att föräldern har en biologisk instinkt att se till barnet och inte lämna det vind för våg. Men vid en förlossningsdepression dras det här till sin spets.
#bebisbubblansprack – om förlossningsdepression
Här får du möta kvinnor som berättar sina historier. Med #bebisbubblansprack vill vi bryta tabun och ge fler mod att prata om förlossningsdepression.
– Dålig sömn, känslan av att vara en dålig mamma och dessutom känna sig ensam skapar stress i nervsystemet och det blir som en näringslösning för oro, ångest och katastroftankar. Föräldraoron kan leda till tankar om att själv vara den som kan skada barnet och det gör att man känner sig ännu mer konstig och onormal. När man är ensam med de tankarna kan de kidnappa en in i ett totalt nattsvart tillstånd.
Man förväntar sig att bli lycklig när man blir mamma och blir man inte det känner man att det är något fel på en
Mer än var trejde pratar inte om det
Av de personer som svarade att de mådde sämre eller avsevärt sämre i samband med att de blev föräldrar, uppgav hela 39 procent – mer än var tredje person – att de aldrig hade pratat med någon alls om sitt mående. Eva Lyberg säger att ämnet fortfarande är så pass tabubelagt att många hellre lider i det tysta än att avslöja sina tankar och känslor.
– Mycket handlar om förväntningar, både ens egna och samhällets. Man förväntar sig att bli lycklig när man blir mamma och blir man inte det känner man att det är något fel på en. Skammen spelar en väldigt stor roll i det här.
Rädd för att barnet ska tas ifrån en
Men det kan också finnas andra förklaringar till att man inte vågar berätta om hur man mår som nybliven förälder.
– I England gjordes en undersökning där man frågade just det här – varför kände du att du inte kunde berätta om dina känslomässiga problem eller din psykiska ohälsa? Och ett av skälen som angavs var att man var rädd för att myndigheterna skulle ta barnet ifrån en. Man är helt enkelt orolig för att man ska bedömas vara en dålig mamma och därför berättar man aldrig om det, inte ens för BVC-sköterskan eller sin barnmorska.
Vissa berättar – men får ingen hjälp
39 procent av deltagarna i undersökningen på allas.se svarade att de aldrig sökte vård för sina problem. 27 procent svarade att de borde ha sökt vård. Och elva procent svarade att de hade sökt vård, men inte upplevde att de hade fått hjälp. Det sistnämnda är något som Eva Lyberg känner igen.
– Tyvärr träffar jag en del som har berättat om hur de mår, men som inte har fått förståelse. Det kan vara inom det egna nätverket, men också en BVC-sjuksköterska till exempel. De upplever att de inte har blivit tagna på allvar eller fått någon riktig förståelse för hur jobbigt de har det. Och här ska sägas att de flesta BVC-sjuksköterskor är jätteduktiga på att ställa många frågor och fånga upp, vilket faktiskt är den del av deras uppdrag. Men många är också stressade eftersom de får fler och fler arbetsuppgifter och vet om att ifall de ställer fler frågor blir man sittande länge, vilket kan göra att de helt enkelt undviker att fråga djupare.
FÖRLOSSNINGSDEPRESSION
Att känna starka känslor under, eller strax efter, graviditeten är vanligt. Människors reaktioner kan vara olika, vissa kan bli nedstämda, andra får en depression. Om man mår dåligt under en längre tid kan man behöva söka vård. Ju tidigare du söker vård, desto fortare kan du må bättre.
Symtom att hålla utkik efter:
Vid en depression är du nedstämd nästan varje dag i mer än två veckor. Du känner dig nedstämd större delen av tiden.
Du kan känna igen dig i ett eller flera av följande påståenden:
- Du kan ha svårt att känna glädje. Sådant som du tidigare tyckt om att göra är inte längre roligt.
- Du har problem med sömnen och är mycket trött, utan energi och har svårt att koncentrera dig.
- Du har skuldkänslor och känslor av hopplöshet. Du känner dig värdelös.
- Humöret växlar. Du känner ångest, stark oro eller panik.
- Du går upp eller ner i vikt, har svårt att äta eller småäter hela tiden.
- Du orkar kanske inte sköta din hygien och kan även ha svårt att orka ta hand om barnet.
- Det är jobbigt att träffa vänner och närstående.
- Du har tankar om att skada dig själv eller barnet.
Symtomen kan vara olika från person till person.
KÄLLA: VÅRDGUIDEN 1177
Olika typer av psykisk ohälsa i samband med förlossning
Eva Lyberg tycker egentligen inte att förlossningsdepression är ett särskilt bra begrepp. Hon upplever att många nyblivna mammor får diagnosen och att antidepressiva mediciner ofta slentrianmässigt skrivs ut, men att bakgrunden till den psykiska ohälsan ibland är något annat som måste behandlas på andra sätt.
Till exempel kan ens dåliga mående bero på en traumatisk förlossning – Eva Lyberg liknar traumat som kan komma ur en förlossning vid det som kan uppstå efter att ha varit i en krigszon – och då är det snarare traumabehandling som krävs. Eller så har man drabbats av utmattning till följd av sömnlösa nätter och stort stresspåslag. Då behöver man mycket hjärnvila, vilket går stick i stäv med råd som ges till förlossningsdeprimerade om att motionera hårt och få mycket social stimulans.
Om vi såg till att nyblivna mammor var mindre ensamma är jag övertygad om att betydligt färre skulle känna sig så deppiga denna tid i livet
En annan grupp är de som fått en så kallad ”high need baby”, som ofta uttrycker sin vilja eller sitt obehag väldigt högljutt och som bara är nöjd om han eller hon får vara nära sin förälder. Där hjälper inte heller antidepressiva mediciner, enligt Eva Lyberg.
– Sedan finns det förstås de med ren depression, det råder det ingen tvekan om och de måste få behandling. Men jag vill gärna problematisera begreppet och säga att vi måste titta bredare och ställa fler frågor till personer som mår dåligt i samband med graviditet och förlossning.
Ensamhet leder också till ohälsa
Under alla år som Eva Lyberg har träffat nyblivna mammor som brottats med psykisk ohälsa, har det blivit tydligt för henne att de många av dem skulle behöva är mer sällskap.
– Många mår så dåligt på grund av ensamhet. Om vi såg till att nyblivna mammor var mindre ensamma är jag övertygad om att betydligt färre skulle känna sig så deppiga denna tid i livet.
Så här gick undersökningen om förlossningsdepression till
- Mellan den 11 och 19 maj 2022 genomförde vi en undersökning på allas.se. Där fick våra läsare svara på ett antal frågor om sitt psykiska mående i samband med att de blivit föräldrar.
- Totalt deltog 5 413 personer.
- På frågan ”hur skulle du beskriva ditt psykiska mående i samband med att du fick barn?”, svarade 41 % (2 231 personer) att deras mående var oförändrat. 33 %(1 773 personer) mådde bättre, medan 17 % (904 personer beskrev sitt mående som försämrat och 11 % (505 personer) som avsevärt försämrat.
- De personer som svarade att deras mående blivit försämrat eller avsevärt försämrat, fick sedan svara på frågan ”pratade du med någon om detta?”. 39 % (547 personer) svarade att de inte pratade med någon alls medan 15 % (209 personer) sökte professionell hjälp. 14 % (202 personer) pratade bara med sin partner medan 13 % (179 personer) pratade både med sin partner och annan närstående. Ytterligare 13 % (190 personer) svarade att de både pratade med närstående och sökte professionell hjälp. 6 % (82 personer) pratade bara med andra närstående.
- I undersökningen svarade de flesta som mått dåligt att det höll i sig i en till tre månader. Men det mest anmärkningsvärda är att hela 15 % (217) svarade att de mådde dåligt i ett till två år. Ytterligare 14 % (203 personer) mådde dåligt i mer än två år och 16 % (219 personer) svarade att de fortfarande mår dåligt.