Eileen lider av tvångssyndrom – är sjukligt besatt av renlighet
Eileen Elisabeth Bærentz, 44, lider av tvångssyndrom, OCD (obsessive-compulsive disorder). Hon är rädd för sådant som många förvisso tycker är lite äckligt, men hos Eileen går det mycket djupare än så. Allra mest rädd är hon för kroppsvätskor och avföring. Hon är också livrädd för att få smuts på sig och sedan aldrig bli kvitt det.
– För att undvika att bli äcklig och smutsig har jag en massa ritualer som jag följer. Och även om jag lyckas stå emot lusten att tvätta, så är tankarna alltid där, säger hon förtvivlat.
Jag är så slutkörd av att vara rädd hela tiden
– Jag är så slutkörd av att vara rädd hela tiden att jag inte har något liv längre. Det enda jag önskar är att få rätt behandling, men specialisterna som kan ge den är få.
När intervjun görs väntar hon på en plats på Gaustad sykehus, ett psykiatriskt sjukhus i Oslo, för att få en fyra dagars OCD-behandling.
– Eftersom jag inte är självmordsbenägen hamnar jag dessvärre sist i kön.
Eileen har varit igenom den tuffa exponeringsterapin förut, så hon vet vad som väntar. Men även om hon beskriver dagarna som ett helvete, och hon får många ”läxor” efteråt, så vet hon att det är det enda som hjälper.
– När alternativet är att ha det som jag har det nu, så är valet enkelt, säger Eileen tyst.
.– Jag hade äntligen börjat få lite kontroll över mitt liv, men så kom coronapandemin, som ledde till att jag blev sjukare än jag någon gång varit.
Började i tonåren
Styvmamman var den som först reagerade på att Eileen började tvätta sig onormalt mycket i 13–14-årsåldern. Det ledde till ett första besök hos en terapeut. Eileen har sedan gått hos psykolog eller psykiater under stora delar av livet för att få bukt med ångesten. Det är bra att ha ett ställe, där hon får tömma huvudet på de tankar som ständigt maler. Men det var först i 25-årsåldern som Eileen fick diagnosen OCD.
– Diagnosen och läkarintyget gav mig vissa rättigheter på skolan, som till exempel extra tid vid prov, så att jag kunde klara utbildningen till florist. Jag är väldigt intresserad av inredning och att jobba med blommor passar mig bra, säger Eileen och ler.
– Jag har alltid gillat att arbeta och jag hade extrajobb redan i grundskolan.
Eileen berättar att även om hon tycker om att jobba så blir tankemönstret värre när hon blir trött, så i långa perioder har hon haft minskad arbetstid. Utan att hon vet varför så blev ångesten värre och värre, och när hon var lite över 30 blev det riktigt illa. Tvångstankarna och ritualerna hade helt tagit över hennes tillvaro och Eileen var borta från arbetslivet i nio år. I samråd med läkare har hon provat flera läkemedel, utan att hitta någon medicin med önskad verkan.
Då kom genombrottet
År 2012 fick hon OCD-behandling i Trondheim, vilket gjorde henne bättre. Men det var inte förrän våren 2016, då Eileen fick behandling av OCD-specialister på Gaustad sykehus i Oslo, som genombrottet kom. De fyra dagarna malde ner tvångstankarna.
– Det var som att få livet som gåva, säger Eileen, som hyser ett starkt hopp om att få lika bra effekt av behandlingen nästa gång.
Eileen hade ett jobb i en inredningsbutik när Norge upplevde lockdown på grund av covid-19. Hon permitterades från jobbet och snart var det klippt igen.
Det var som att få livet som gåva
– Oavsett åt vilket håll jag såg, eller vart jag gick, uppmanades alla att hålla sig hemma, hålla avstånd och, inte minst, tvätta sig. Man skulle tvätta sig ofta och ordentligt. Det var handsprit överallt och jag blev ännu mer besatt av renlighet, säger Eileen.
– Och även om det lättat lite nu är skadan redan skedd. Jag vet att det enda som kan hjälpa mig är OCD-behandling.
Se också: Karin blev änka vid 33 års ålder
Kristeam bara på dagtid
Eileen har fått numret till ett kristeam som hon kan ringa när hon helt bryter ihop. Men de stänger klockan 15.30.
– Är man liksom inte sjuk på eftermiddagen, kvällen och natten? säger hon uppgivet.
Hon skulle vilja se betydande förändringar vad gäller vården av psykiskt sjuka.
– Har du brutit ett ben får du hjälp med en gång, säger hon och fortsätter:
– Så skulle det vara för alla, inte bara dem med synliga, fysiska skador. Hade jag inte haft min storasyster, min styvmamma och goda väninnor att ringa till så vet jag inte hur det skulle ha gått.
Psykologen Bjarne Hansen bekräftar att corona har fått tvångssyndrom att blomma upp hos en del.
– Personer som kände att de hade kontroll på tvångssyndromet kan ha upplevt att coronapandemin triggat sjukdomen, så att de blivit sämre igen, säger Hansen.
Eileen vet att det är tröttande för omgivningen att ständigt behöva övertyga henne om att tvätten är ren nog och att hon själv inte fått smuts på sig. Och att ja, hon har kommit ihåg att tvätta sig. Hon gruvar sig för något så nödvändigt som att gå på toaletten. När det är som värst klarar hon inte ens att stiga upp, utan drar sig allt mer tillbaka in i sig själv.
Akuten-besök förvärrade
För en tid sedan kollapsade Eileen totalt och hamnade på akuten. Där fick hon höra att hon var stark, så att detta skulle hon säkert klara, allt skulle gå bra.
– Så skickades jag hem igen med rådet att tvätta mina kläder eftersom jag varit på ett ställe med möjlig coronasmitta. Det var kanske inte det smartaste att säga till någon som redan är fixerad av att tvätta. Jag var desperat när jag kom hem och tvättade både mig själv, kläderna och allt annat som jag inbillade mig kunde ha fått något på sig.
– Fortfarande måste jag tvätta händerna innan jag kan hänga upp tvätten, och jag är rädd för att kläderna jag har på mig inte är tillräckligt rena, så att plaggen jag hänger upp kan få smuts på sig. Att irra runt i den här onda cirkeln gör mig totalt utmattad. Om jag hade sagt att jag var självmordsbenägen hade jag inte suttit här idag. Då hade jag fått behandling mycket fortare, säger hon.
Medan hon väntar läggs Eileen in ett par veckor på en psykiatrisk avdelning på Lovisenberg.
– Jag tror inte att jag blir bättre där, men jag får i alla fall ett avbrott. Det är tufft att vara ensam, säger hon.
Översättning: Helena Schoug
Det här är OCD
Tvångssyndrom kännetecknas av återkommande, obehagliga och oönskade tankar och/eller tvångshandlingar. Tvångssyndrom kan behandlas.
De som lider av tvångssyndrom (OCD, obsessive-compulsive disorder) förstår å ena sidan att tankarna inte är rationella och att tvångshandlingarna är överdrivna eller obefogade. Å andra sidan är tvivlet och obehaget så stort att de inte vågar lita på det som de egentligen vet. Tvångstankarna och beteendet uppträder ofta så intensivt att det i väsentlig grad går ut över vardagen, för många upptar detta många timmar varje dag. Ofta innebär detta också en betydande belastning för anhöriga.
De vanligaste tvångstankarna handlar om rädsla för:
- Att bli smittad eller smitta andra med en farlig sjukdom.
- Att man har glömt något viktigt och att detta kan orsaka exempelvis brand eller inbrott.
- Att andra olyckor kan inträffa.
Andra med OCD kan plågas av tankar med sexuellt innehåll, eller tankar som upplevs som väldigt opassande samt tankar på att utföra handlingar som kan skada någon de tycker om. Tankarna är inte lustbetonade, och det är inget man önskar göra. När tankarna dyker upp medför det ett intensivt obehag och rädsla för att det kan vara förbundet med en reell risk att få sådana tankar.
För att dämpa obehaget som tvångstankarna medför, och för att försäkra sig om att de negativa händelserna inte inträffar, utförs tvångshandlingar.
De vanligaste tvångshandlingarna är:
- Överdrivet tvättande eller koll av dörrar, fönster och elektriska apparater.
- Överdriven ordning, symmetri eller upprepning.
- Mentala ritualer som att räkna till ett speciellt tal.
- Tänka på positiva ord för att neutralisera negativa tankar.
- Be andra personer att upprepade gånger försäkra att saker är som de ska.
Källa: Helsenorge.no