Carolas otydliga symtom var vulvacancer
Egentligen är Carola Siberg alldeles för ung för att kunna drabbas av vulvacancer. De allra flesta kvinnor som få cancer i de yttre könsorganen är nämligen över 70 år. Och Carola var ju en levnadsglad 42-årig ensamstående mamma till två söner när hon drabbades. Och levnadsglad, det är hon förvisso fortfarande, trots den pärs hon gåttigenom.
Jag ödslar inte tid på onödiga saker och jag vet att det inte finns något ”vi gör det sen”.
– Jag är glad för varje dag jag får med mina barn. Jag ödslar inte tid på onödiga saker och jag vet att det inte finns något ”vi gör det sen”. Man ska göra det nu.
Det var förra våren hon upptäckte att något inte stod rätt till där nere. Carola fick ett sår som kliade. Till att börja med tänkte hon inte så mycket på det eftersom hon även har lichen, en hudsjukdom som ger klåda och eksem i underlivet. Det behandlas med kortison och brukar läka ut inom några veckor.
Men den här gången läkte det inte. Såret var kvar och det sved och gjorde ont.
– Till slut hade jag så ont att jag inte kunde kissa, säger Carola.
Hon bokade tid hos gynekologen som genast sa: ”Vi måste ta vävnadsprov och se om det är vulvacancer”. Carola blev livrädd.
– Herregud, vad är DET för cancer, tänkte jag. Jag hade aldrig hört talas om vulva-cancer.
Tiden efter provtagningen grät hon väldigt mycket. Den semester hon hade planerat blev inte vad hon hade tänkt sig. För en vecka in i semestern ringde gynekologen och talade om att Carola hade en elakartad form av vulvacancer som måste opereras akut. Hon fick veta att man måste ta bort stora delar av hennes yttre könsorgan.
– Det väckte så många tankar hos mig. Skulle jag vara helt ihopsydd där nere efteråt? Skulle jag någonsin kunna träffa en man och kunna ha ett aktivt sexliv igen?
Jobbigt efteråt
Carola hade turen att få en väldigt förstående gynekolog som förstod hennes oro. – Hon förklarade att man numera försöker bevara så mycket som möjligt och att man syr ihop underlivet på ett sådant sätt att det går att ha sex så småningom. Under operationen fick man ta bort nästan hela klitoris, ena blygdläppen och några lymfkörtlar.
– Jag låg inne i tre dagar. De första dagarna gjorde det fruktansvärt ont att kissa. Jag kunde inte sitta, ha trosor eller torka mig med toapapper och jag behövde hjälp att duscha den första tiden efter operationen.
Hon var fullständigt oförberedd på hur jobbig tiden efteråt skulle bli. Först efter en månad kände hon att läkeprocessen hade gett resultat. Men tankarna hade, och har, hon kvar.
– Tyvärr finns det ingen psykologisk hjälp att få efteråt, det finns ingen att prata med om hur sexlivet kommer att bli. Precis som med bröstcancer, försvinner ju en del av kvinnligheten när man har opererats, säger Carola.
Även om Carola har väninnor som hon kan prata öppet med, är det inte riktigt samma sak som det skulle vara att få prata med någon som själv har gått igenom samma sak.
– Och att få bidrag till rehab har visat sig nästan omöjligt. Som ensamstående mamma har jag inte möjlighet att betala avgiften själv.
Kan komma tillbaka
Även om Carola är cancerfri just nu får hon göra regelbundna kontroller några år till. För vulvacancer kan komma tillbaka, särskilt om man har hudsjukdomen lichen. Lichen och vissa typer av vulvacancer kan nämligen orsakas av en liknande typ av HPV-virus som ger livmoder-halscancer.
– Inför varje ny cancerkontroll kommer alla tankar tillbaka och jag återupplever skräcken från den dagen jag fick veta att jag hade cancer. Men trots allt mår jag väldigt bra idag och jag är tacksam för varje ny dag. Bara en sådan självklar sak som att få hämta mina barn i skolan är en ren glädje!
Hon har ännu inte haft någon relation. Men hon vet att hon kommer att kunna ha ett sexliv, när hon hittar en man hon känner sig trygg med.
– Till dess lägger jag min energi på att hitta mig själv igen, säger hon.
Tänk på det här!
- Lär känna din familjehistoria! Risken för att få cancer är större om sjukdomen finns i släkten. Risken ökar om så kallade förstagradssläktingar, det vill säga föräldrar och syskon, har haft cancer. Men även cancer hos andragradssläktingar, mor- och farföräldrar och föräldrars syskon, ökar risken.
- Man bör också vara vaksam om det finns många fall av cancer i släkten och om någon fått sin diagnos före 50 års ålder.
- Om någon i släkten har drabbats av bröstcancer före 35 års ålder, eller äggstockscancer före 45 år ålder, är risken större oavsett släktgrad. Forskning visar att 47 procent av dem med livmodercancer hade släktingar som fått diagnosen livmodercancer före 50 års ålder.
- Gå på cellprovtagningar! Det är det absolut bästa sättet att hitta förstadiet till livmoderhalscancer. Hittar man det tidigt, kan man behandla det så att det inte utvecklas till cancer överhuvudtaget. Källa: Nätverket mot gyncancer
4 varianter av gynekologisk cancer – varningssignalerna du bör känna till
Livmodercancer (Corpuscancer)
1400 kvinnor drabbas årligen men sjukdomen är ovanlig före 40 års ålder. Det finns två typer av livmodercancer. Typ 1 livmodercancer är allra vanligast. 80 procent får typ 1. Den här formen beror troligen på ett ökat påslag av östrogen i kroppen beroende på övervikt.Även högt blodtryck är riskfaktorer.
Typ 2 livmodercancer har inte i lika mycket med livsstilfaktorer att göra. Den har en sämre prognos än typ 1.
Symptom: Vanligaste symtomet är blödning efter klimakteriet.Andra symtom är oregelbundna blödningar, blodtillblandade flytningar åren före och kring menopaus och rikliga flytningar.
Riskfaktorer:
- Hormonbehandling mot klimakteriebesvär där enbart östrogen ingår. I Sverige är sådan behandling mycket ovanlig.
- Fetma.
- Högt blodtryck.
- Diabetes typ 2.
- Att ha fått sin första menstruation tidigt.
- Sen menopaus.
- Ärftlighet.
Äggstockscancer (Ovarialcancer)
Är den aggressivaste formen av gyncancer. Cirka 700 kvinnor per år drabbas och drygt 500 av dem dör. Ju tidigare sjukdomen upptäcks, desto bättre prognos.
Symptom: Ihållande utspänd buk, tidig mättnadskänsla, bäcken- eller buksmärta, ökande urinträngningar och blödning efter klimakteriet. Nästan 90 procent av patienter med äggstockscancer har något slags symtom, även i ett tidigt stadium, men symtomen är vaga och förväxlas med andra tillstånd.
Riskfaktorer:
- Ärftlighet är den största riskfaktorn.
- Risken för äggstockscancer ökar ju fler ägglossningar en kvinna har.
- Flera graviditeter och amning minskar däremot risken.
- Hormonell ersättning med till exempel östrogen.
- Barnlöshet.
- Endometrios ökar risken, även om den är liten.
Livmoderhalscancer (Cervixcancer)
Varje år får cirka 450 kvinnor i Sverige livmoderhalscancer. Nästan all livmoderhalscancer orsakas av det sexuellt överförbara HPV-viruset.
Symptom: Livmoderhalscancer ger väldigt få symtom, särskilt i tidiga stadier. Ibland kan man få små blödningar mellan menstruationerna eller blodblandade flytningar.
Riskfaktorer:
- Många sexpartners ökar risken för att få viruset HPV.
- Rökning.
- Upprepade underlivsinfektioner.
Vulvacancer
Cancer i de yttre könsorganen, till exempel blygdläpparna, klitoris eller mellangården, är ovanligt. Ungefär ett par hundra kvinnor drabbas varje år, de flesta är i 70-års åldern. Vissa typer av vulvacancer är vanliga även hos yngre kvinnor och man tror att de orsakas av HPV (humant papillomvirus).
Symptom: Ett sår eller knöl i underlivet som inte läker. Det kan ge besvär som klåda, smärta eller blödningar från underlivet.
Riskfaktorer:
- Vid vissa hudsjukdomar har man ökad risk att utveckla vulvacancer, det gäller bland annat lichen.
- Rökning.
- Fetma.
