Äldreboendet med egen skönhetssalong: Så härligt att bli ompysslad
Undersköterskan Linda Karlsson fick idén till skönhetssalongen när hon såg corona-borden stå staplade utanför personalrummet. De köptes in för att de boende skulle kunna ta emot besökare på ett säkert sätt under pandemin. Borden hade en plexiglasskiva på mitten för att inget virus skulle spridas från gästerna till de boende.
– Jag kom på att de kunde komma till användning igen om vi tog in dem i allrummet och skapade en liten skönhetssalong. Tidigare piffade vi de boende i köket, men det är ju inte lika roligt som att gå på ”salong”. På det här viset får de lite egentid också. Vi får en pratstund på tu man hand och det är alltid trevligt, säger Linda Karlsson.
Personalen målade om ett coronabord och placerade det i hörnet så att det är lite avskilt från de andra aktiviteterna. De hade en gammal furuspegel i förrådet som de målade med guld och glitter och sedan fäste de en ljusslinga runtom för att få bra belysning och samtidigt lite flärd.
– Vi ville ge de boende glamour, få lite Hollywoodkänsla, förklarar Linda Karlsson. Det har inte kostat många kronor för vi har ju främst skapat detta genom återbruk.
– Vi ska ju komma ihåg att de boende inte bor på vår arbetsplats – det är vi som jobbar i deras hem! Och vi måste göra allt vi kan för att de ska ha det så trivsamt som möjligt, både när det gäller inredningen, maten, omsorgen och aktiviteterna, konstaterar Jenny Lindgren som är enhetschef på Roma äldreboende.
I början av mars öppnade skönhetssalongen och den blev snabbt populär. Damerna ser fram emot sina besök.
– Oh ja, det är hemskt bra! Jag känner mig yngre varje gång jag suttit här!
Det berättar Kerstin Ryström som precis fått håret lagt. Hon brukade rulla håret själv men tycker det är jobbigt att hålla upp armarna nu när hon blivit äldre, och hon är tacksam att någon gör det för henne. När undersköterskan Linda Karlsson tagit ut spolarna lägger sig lockarna fint runt ansiktet. Då är det dags för luggen att bli blå! Linda berättar att de boende tycker det är kul med en färgklick i den annars grå kalufsen. Färgen är lätt att tvätta ur så skulle de ångra sig är det lätt åtgärdat. Linda skojar med Kerstin och frågar om det inte är dags för en tuppkam snart. De skrattar hjärtligt hela tiden och bara att höra det bubblande skrattet känns som själavård.
Manikyr och massage på äldreboendet i Roma
När håret är pimpat är det dags för naglarna. Det är många äldre som inte har erfarenhet av att gå på skönhetssalong.
– Många har jobbat med händerna hela livet, till exempel inom vården eller på en bondgård, och händerna har varit deras verktyg. Nu får fingrarna en helt annan slags uppmärksamhet. De tycker det är skönt med beröringen och de blir glada av att se sina välvårdade och färgglada naglar, säger enhetschefen Jenny Lindgren.
– Jag har väl aldrig varit såhär fin förut, utbrister Dagmar Wedin som just fått naglarna målade i en blekrosa nyans. Dagmar är 94 år, och bodde tidigare på en bondgård i Follingbo, strax utanför Visby. Hon tog hand om man och barn, hem och kreatur, och gick upp tidigt för att mjölka korna. Det fanns aldrig en tanke på att ha målade naglar.
– Jag var bondkärring, på ren svenska! utbrister hon med ett skrockande skratt. Nu är det robotar som mjölkar korna men så var det inte på min tid. Jag är ju gammal som gatan, haha, nästan lika gammal som den gamla järnvägsrälsen här utanför.
När nagellacket har torkat får Dagmar handmassage av undersköterskan Anna Nyberg.
– Det är så skönt! Jag är så glad för salongen. Bättre kan det inte vara! Mina händer är inte längre som förut. Jag kan inte skriva längre, träffar inte raden som jag borde.
Strass, glitter och glamour. Varför inte?
På äldreboendet arrangerar man fina middagar flera gånger per år. Det började med att de ordnade Nobelfester och sommarfester, sedan hade de höstfest, och i år var det galamiddag. Vid dessa festligheter är det alltid trerättersmiddag som de dukar upp på långbord i det stora utrymmet vid entrén. Då åker finporslinet, silverbesticken och finglasen från vitrinskåpet fram. Damerna får hjälp med sminket, håret och de klär upp sig i finklänningarna och sina käraste smycken.
– Det ska vara mycket blingbling, säger Linda Karlsson. De som inte har något glittrande får låna av oss – jag och kollegan Anna Nyberg har mycket strass och glitter. Förra gången lånade en av damerna min tiara med blå stenar, och hon blev så fin att hon kunde passa in på den riktiga Nobelmiddagen!
De äldre bjuds på gräddlikör med jordgubbssmak
Vid ett av borden sitter ett gäng damer och spelar Fia med hutt. Nej, det är ingen felstavning utan i det här spelet kan man ta sig en hutt, antingen när man blir bortknuffad eller när man vinner. Faktum är att reglerna är så generösa att man behöver inte ens spela Fia utan kan sitta bredvid och smutta på en drink ändå. När Allers besöker Roma dricker damerna gräddlikör med jordgubbssmak.
– Det började häromåret med att en av damerna fick en flaska Madeira i julklapp. Hon bad om att få några extra glas för hon ville ”bjuda de andra töserna”. Då skojade vi och frågade om det var Fia med hutt de spelade, och där och då blev detta en tradition, berättar Linda Karlsson.
Fia-spelandet pågår hela tiden, även när damerna roterar vid bordet för att ta plats i skönhetssalongen. De slår tärningarna och följer vaksamt de andras framåtryckningar på spelbrickan. Katrina Ylander brukar inte spela Fia men får en hutt ändå, hon gillar jordgubbslikören. Katrina är 77 år och från Barlingbo socken.
– Jag jobbade tidigare som ekonomibiträde på det före detta regementet A7 och det syns på händerna, tycker jag. Idag har jag gjort både håret och naglarna. Det är så skönt att bli ompysslad, säger Katrina Ylander och ler förnöjt.
Kunde inte gå med rullatorn hemma
Roma Äldreboende ligger bredvid det gamla järnvägsspåret i Roma. Nuförtiden körs tåget bara vissa dagar per år, men när damerna var unga kunde de ta tåget till Visby eller till södra Gotland. Margareta Lindgren och hennes man bodde först i Follingbo där de arbetade som lärare i den lokala skolan. När skolan lades ned flyttade de till radhuslängan som ligger mittemot äldreboendet, och där bodde de i många år.
– Så jag flyttade bara 92 steg! Längre än så är det inte mellan mitt gamla hem och det här. Jag kunde inte bo kvar hemma för jag kan inte komma fram med rollatorn där, det är för många trappsteg.
Margareta Lindgren var textillärare och är van vid pilliga jobb och att vara noggrann med detaljerna, men det är svårt på ålderns höst när fingrarna inte vill samarbeta som tidigare, så hon älskar att få sätta sig på salong Görsigfin.
– Under coronan kändes dagarna ganska långa. Det var så lite folk här, för först fick vi ju inte ta emot några besökare. Nu är det liv och rörelse igen, och det är roligt med aktiviteterna som personalen hittar på.
På uteplatsen utanför allrummet finns odlingslådor där det växer hallon, jordgubbar, rabarber och kökskryddor. Lådorna är placerade så att det är lätt att komma åt även om man sitter i rullstol. Snart kommer det lokala växthuset för sitt årliga besök. De dukar upp på innergården så att alla kan komma ut och lukta och känna på växterna.
– Det brukar vara ett efterlängtat besök, säger Linda Karlsson. De boende kan köpa plantor till sina lägenheter och vi köper plantor till de gemensamma rummen och rabatterna.
Wall of fame på äldreboendet
I korridoren är ena väggen fylld med inramade porträtt. Det är svartvita foton på unga fröknar i livets begynnelse.
– Det här är vår ”wall of fame” förklarar undersköterskan Linda Karlsson med stolthet. Det är bilder på våra damer när de var unga. Jag tyckte det skulle vara fint att se vem de en gång var. Det är så lätt att glömma bort att den här personen varit ung, att det bakom rynkorna döljer sig ett helt liv, en intressant person. Vi har alla varit kära, kanske fått barn – alla har ett unikt livsöde. När man flyttar in här kanske man är gammal och rynkig, men man känner sig oftast ung inuti, eller hur, Kerstin?
– Jo, det gör man! Jag känner mig som 15! utbrister Kerstin Ryström, och pekar sedan ut fotot på henne i unga år.
När någon flyttar in på äldreboendet får de fylla i en levnadsberättelse, om de orkar och vill, och genom den kan personalen få en bild av det liv som hen har levt, vad de har arbetat med och vilka intressen de har.
– Det är otroligt bra för oss som jobbar här att veta vem vi har framför oss, det är inte minst en bra konversationsstartare när vi lär känna dem. ”Jaha du gillar att sy, du har jobbat inom jordbruket, och du gillar fågelskådning och så vidare, säger Linda Karlsson.
Vi slåss om den enda mannen på boendet
På den här avdelningen är det idel glada damer och endast en man. Det har bara råkat bli så, för det är för tillfället överskott på damer.
– Ja, honom slåss vi om allihop, utbrister Kerstin Ryström och skrattar. Han verkar dock inte ha något emot att vara ensam herre här… Ja, det ska jag säga att han är både snygg och rar, och han månar om oss allihop.
Efter en förmiddag på skönhetssalongen är det dags att inta lunch. Idag blir det hembakt krusbärspaj till efterrätt. Stämningen är glad och uppsluppen och damerna betraktar sina blänkande naglar när de väntar på maten.