Tv-experten Erika Åberg: ”Tittarnas kärlek rörde mig till tårar”

Erika Åberg, 43, sitter tillbakalutad i sin rosa divan på kontoret i centrala Gävle – en sekelskifteslägenhet med högt i tak, stuckatur och kakelugn. Just nu är det marknadsföringen av hennes nya bok Byggnadsvård som står högst på agendan, men byggnadsantikvarien Erika har många strängar på sin lyra. När hon inte syns i Det sitter i väggarna på SVT tillsammans med antikexperten Rickard Thunér, skriver hon bland annat artiklar och håller föredrag.

Erika delar kontoret med sin make Björn, som är konsult inom offentlig upphandling. De brukar turas om att jobba i stan och hemma på gården i Hedesunda, tre mil söder om stan.

– Det tog tio år innan vi blev klara med renoveringen av vårt hus. Det senaste året har vi byggt ett orangeri som en liten ”belöning”! Nästa projekt är att renovera bryggstugan på gården, och att bygga en ekopool som renas av växter i stället för av klor, säger Erika, som hellre drar igång ett nytt projekt under lediga stunder än att ligga och lata sig.

Renoveringen började nästan direkt när det unga paret köpte gården sommaren 2006. Ett våghalsigt köp får man nog säga, med tanke på att Erika och Björn blev tillsammans bara fyra månader innan!

– Vi hoppades intensivt på att förhållandet skulle hålla, och det har det ju gjort, säger Erika och skrattar åt minnet att det Björn föll för hos Erika var att hon hade så snygga gardiner.

Rostfärgat vatten

Boningshuset, som förmodligen är byggt under andra halvan av 1800-talet, flyttades från en annan by till sin nuvarande plats 1911. När paret köpte gården och dess fem byggnader visste de inte hur mycket som behövde åtgärdas.

– Vi var så glada som hittade ett hus under miljonen, men efter en tid visade det sig bland annat att all el behövde bytas ut, att brunnen hade ont om vatten och att vattenledningarna var gamla. Plötsligt luktade duschvattnet dyngstack av sumpgaser, och mitt blonda hår blev rostfärgat, berättar Erika roat.

För att orka fixa allt från ny dränering runt huset till tapetsering av väggar har Erika och Björn delat 50/50 på restaureringsarbetet. När den ene skrapat fönster och slitit bort lister har den andre sett till att de två barnen Milton, 12, och Eleonora, 9, fått mat på bordet och kommit iväg till skolan.

– Barnen har ju fått växa upp med färgburkar, skarvdosor och lister drällandes i huset. När de ser husannonser i tidningen brukar de peka på enplansvillor med ”golv som man kan glida på” och säga att de att absolut inte vill bo i ett gammalt hus, säger Erika och skrattar.

En stor del av renoveringen ligger till grund för Erikas nya bok. Den är uppdelad i tio kapitel om bland annat hur man planerar sin restaurering och om hur man kan återbruka och välja hållbara material i stället för att köpa nytt. Idén att samla alla sina tips och tricks i en bok fick Erika när hon la upp texter och bilder på projektet i sin blogg.

– Jag märkte att läsarna ville ha steg-för-steg-beskrivningar på hur vi gick tillväga, och jag fick många nördiga detaljfrågor, vilket jag älskar!

Erika Åberg har hantverkare i släkten

Som liten hade Erika Åberg en dröm om att jobba med hästar. På högstadiet funderade hon på att bli inredningsarkitekt, och på gymnasiet lutade det åt scenografi.

– Jag tyckte det verkade häftigt att skapa atmosfäriska miljöer som berättar olika saker och förmedlar en stämning. Och det är lite det jag jobbar med nu, fast i äkta miljöer.

Intresset för byggnadsvård och inredning fick Erika från lite olika håll under uppväxten. Hon är uppvuxen i kedjehus i Gävles 70-talsområden, med föräldrar och bonusföräldrar som var intresserade av inredning och som gärna drog igång diverse renoveringsprojekt.

I familjen finns dock ingen släktgård och man pratade sällan om släktens historia, vilket gjorde den tonåriga Erika nyfiken på släktforskning och gamla hus.

– Vi har väldigt få arvegods, men jag minns ett slagbord från 1830-talet med fantastisk patina, som kom från min gammelmormor. En dag när jag kom hem från skolan stod min bonuspappa och målade det med tjock vit målarfärg, och jag bara skrek ett ångestvrål rakt ut, haha!

Det var Erikas mormor som skulle ha bordet i sin lampaffär, där hon bland annat klädde om nötta lampskärmar för hand – ett intresse för återbruk som gått i arv till barnbarnet.

Även Erikas morfar var en inspirationskälla. Som yrkesmålare hade han en liten hobbyverkstad hemma i källaren där han gjorde imitationsmålningar av marmor och trä på piedestaler och skåpsluckor.

– Jag minns hur han gjorde egen äggoljetempera, och hur det tände till i hans ögon när han knäckte ett ägg och blandade ihop färgen. Det var väldigt fascinerade, man såg hur roligt han tyckte det var, berättar Erika.

Vad byggnadsvård betyder för Erika Åberg

Erikas farfar var murare och upplevde hela byggbranschens förvandling när miljonprogrammen växte fram på 1960-talet. Erika hade många frågor till honom när hon pluggade till byggnadsantikvarie på Gotland i början av 2000-talet.

Efter utbildningen levde Erika kollektivliv i Göteborg, men som den ordningsamma person hon är var det inget för henne. Så när hon fick jobb på Länsmuseet Gävleborg tog hon sitt pick och pack och flyttade hem till Gävle igen. Där arbetade hon med bland annat industriminnen, som kyrkoantikvarie och som kontakt till privatpersoner som restaurerar sina hus utan att förvanska dem.

För Erika Åberg handlar byggnadsvård inte i första hand om estetik och stil.

– Byggnadsvård betyder inte att man plöjer ner hundratusentals kronor i en nostalgisk och mysig stil med pärlspont och bomullsgardiner. För mig är miljöaspekten viktigast, att man renoverar varsamt för att hushålla med resurserna, säger hon.

Erika nämner hur man förr i tiden byggde hållbart, lät virket växa klart innan man skördade skogen och använde naturliga material för att göra exempelvis färger och tapeter – material som varken gör hus eller människor sjuka, som hon säger.

– Både byggande och inredning har blivit en del av vår konsumtion. Det går trender som på ett eller annat sätt uppmanar folk att riva ut och sätta in nytt. Det var ju helt hysteriskt i början av 2000-talet när alla skulle byta kök! Jag tycker det är vansinnigt att slänga saker som funkar, bara för att man inte gillar stilen, säger hon.

Erika Åberg blev expert i Det sitter i väggarna

Under tiden på Länsmuseet började Erika skriva artiklar och krönikor för tidningen Gård & Torp. Och efter elva år som fast anställd i en bransch där jobben inte växer på träd, sa trygghetsnarkomanen Erika Åberg upp sig från museet för att satsa på skrivandet.

Bara en vecka senare fick hon ett mail från ett produktionsbolag i Stockholm, som behövde en expert till en ny serie om gamla hus med byggnadsvård och historia i fokus. Erika tänkte att hon kunde hjälpa dem att hitta hus som de kunde filma.

– Men så kom ett filmteam hem till mig och ställde mig framför kameran till ett testavsnitt! Jag fick låtsas vara besökare i mitt eget hus, och statister fick spela husets ägare. Jag var helt tafatt och visste inte var jag skulle titta eller hur jag skulle hålla händerna. Och tänk om de skulle framställa mig som dum blondin!

Men när SVT tackat ja till programförslaget kände Erika att hon absolut ville vara med på tåget. Hösten 2015 hade Det sitter i väggarna premiär och har sedan dess sänts sex år i rad med runt en miljon tittare. De första fyra åren hade Erika sällskap av historikern Christopher O’Regan. Tillsammans åkte de landet runt och grävde fram historia om gamla hus och dess före detta ägare.

Det sitter i väggarna nära att läggas ner

Just som Erika blivit varm i kläderna tillsammans med sin nye parhäst Rickard Thunér, även känd från tv-programmet Antikrundan, meddelade SVT i höstas att programmet skulle läggas ner till förmån för nya program för en yngre publik.

– Det kom som en kalldusch när vi fick beskedet under inspelningen av säsongen 2020, alla i teamet blev jätteledsna. Vi har haft så vansinnigt roligt under inspelningarna och ville verkligen fortsätta, berättar Erika.

Se också: 6 saker du inte visste om Antikrundan

Efter reklamen: 6 saker du inte visste om antikrundan

Erika blev så ledsen att hon grät, och det tog tid för henne att bearbeta beskedet. Och när Erika och Rickard skrev på sina privata Instagram-konton att de nu hade spelat in sista avsnittet lät kritiken inte vänta på sig. Medier började skriva om beslutet och trogna tittare hörde av sig, både till SVT och direkt till Erika.

– Vi visste att vi hade många tittare, men inte att de var så lojala och engagerade. Då blev jag så rörd att jag började gråta! säger Erika lyckligt.

Tittarstormen ledde till att SVT drog tillbaka beslutet, och i oktober 2020 meddelade de att Det sitter i väggarna kommer tillbaka 2021 med en ny säsong.

Erika Åberg blev allvarligt sjuk

Men redan 2017 hade programmet kunnat ha nått vägs ände – i alla fall med Erika i rutan.

– Jag hade varit på vårdcentralen och fått veta att jag hade öroninflammation. Men dagen därpå fick jag sådana vansinniga smärtor. Jag kräktes rakt ut och kunde inte röra mig. Jag låg i sängen och tänkte: ”Somnar jag nu så dör jag”.

Björn ringde ambulansen och Erika lades in på intensivvårdsavdelningen. Det visade sig att hon även hade drabbats av hjärnhinneinflammation, bihåleinflammation, inflammation i övre luftvägarna och bakterien mastoidit.

– Mastoidit är en ovanlig följdeffekt av öroninflammation, där inflammationen sprider sig till skelettet bakom öronen. Det var en extremt stark smärta, säger Erika och ryser av sin egen beskrivning.

Efter en och en halv vecka på infektionsavdelningen med intravenöst antibiotika fick Erika komma hem. Men inte förrän ett par månader senare kunde hon återgå till inspelningen av den tredje säsongen.

– Jag var så försvagad i benen att jag knappt orkade trycka ner kopplingen i bilen, minns hon.

Det tog ett halvår innan Erika friskförklarades, men än i dag lever hon med biverkningar som tinnitus och hjärntrötthet. Hon är noga med att lyssna på kroppens signaler, tar ofta pauser och håller igång med träning och yoga.

– Jag är så otroligt tacksam över sjukvården och att min kropp klarade av sjukdomarna. Utan behandling hade jag dött, säger Erika Åberg.

tvKarl Fredrik på Österlen: Så fick gården namnet Eklaholm