Per Lasson i Tunna blå linjen har en förebild: "Kaptenen gav mig en rejäl tankeställare"

Per Lasson hade spelat teater på olika scener i landet under två decennier då karriären plötsligt tog en helt annan vändning – som förändrade tillvaron fullständigt.

Framför allt rollen som polisbefälet Jesse i SVT:s mycket populära tv-serie Tunna blå linjen – men också som Mats Kroon, ett före detta hockeyproffs i ungdomsserien Eagles.

Han påminns ofta om det stora genomslaget i tv-rutan.

– Det är ju en viss skillnad när bara totalt några tusen människor besöker en teaterföreställning mot när ett par miljoner tittare ser varje avsnitt av Tunna blå linjen på tv. Att bli känd just för sakens skull är inget som har lockat mig, men det är ju något som följer med i mitt yrke – och är oftast bara trevligt när folk kommer fram för att ta en bild eller prata, säger Per.

Per Lasson känner igen sig i rollfiguren Jesse

Han kan känna igen sig privat i sin karaktär Jesse när det gäller flera saker.

– Båda är familjära, älskar vårt jobb och är både trygga och lugna personer. Ingen av oss vill bara sitta inne och jobba på exempelvis kontor. Vi vill vara ute och träffa en massa olika människor.

Se också: Bakom kulisserna på Tunna blå linjen säsong 2

Efter reklamen: Bakom kulisserna på Tunna blå linjen säsong två

Det märks verkligen att Jesse ligger honom varmt om hjärtat. Per tycker om att visa en chef med mjukare sidor – som vinner respekt utan att vara en traditionellt tuff ledarsnut.

Annat var det i yngre år – då Per jobbade inom militären …

tvVäntan är över – premiärvisning av ”Tunna blå linjens” andra säsong redan i augusti

– Man skulle nog inte kunnat tro det nu, men jag var faktiskt en av de värsta fänrikarna – som gapade och skrek åt folk. För det hade jag sett att de gjorde i krigsfilmerna. Men så fick jag en rejäl tankeställare av en kapten en dag. Han menade att en riktigt bra chef inte behöver vråla i ansiktet på dem han eller hon basar över, utan får respekt genom att använda så lite kraft och maktmedel som möjligt.

Erfarenheterna från det militära kom till nytta

Efter gymnasiet hemma i Ystad – där Per växte upp – arbetade han bland annat som lärare i matte och fysik och som försöksassistent på ett lantbruksföretag innan militärtjänstgöringen.

– Jag blev kvar inom militärpolisen i Stockholm åtta månader efter att ha gjort lumpen i 15 månader. Men den där händelsen då kaptenen ifrågasatte mig bidrog till att jag tänkte till och insåg att jag absolut inte ville vara där. Jag är ändå glad och tacksam över erfarenheterna som jag fick och de kom till användning när jag spelade in Tunna blå linjen. Det finns mycket av min gamla kaptens mentalitet i Jesse.

Om Per hade jobbat som polis i dag skulle han garanterat ha samma temperament och agera ungefär som sin rollkaraktär. Men att den chansen skulle inträffa är närmast lika med noll.

– Ja, därför att jag är för rädd för att ha det yrket. Det upptäckte jag om inte annat under inspelningen. Trots att det ju inte är på riktigt fick jag en ohygglig puls i vissa scener som tog lång tid innan den släppte. Min beundran och respekt för poliser och allt vad de måste stå ut med har ökat enormt. Tänk bara en sådan sak som att det andra människor flyr av rädsla för måste polisen kasta sig in i och lösa.

Polisträning för skådespelarna

Innan inspelningen av den första säsongen drog i gång fick Per och de andra fem bärande rollfigurerna i serien handledning av den före detta skådespelaren Jimmy Endeley – som nu arbetar som polis.

De gick bland annat igenom polislagen, visitation, att sätta på handfängsel, avväpna folk och hade också träningspass i brasiliansk jujutsu.

– Man kan inte lära sig allt som skådespelare, men man kan lära sig hur man får det att se ut som om man kan, menar Per.

tvManusförfattaren Cilla Jackert om Tunna blå linjen: ”Fascinerande hur poliser hanterar jobbet”

Till skillnad mot de flesta andra polisserier bygger Tunna blå linjen inte på dramatiska mordutredningar och rafflande actionscener. Den skildrar de vardagliga fallen och tragedierna, som sällan syns på löpsedlarna.

– Jag tycker om att det blir så autentiskt och personligt, att man även får följa människan bakom poliserna. Både manuset och ensemblen är fantastiskt bra. Vi kände nog alla direkt att det kunde bli något alldeles extra, men det är klart att allt positivt från både publik och kritiker har varit överväldigande. Det är också jättekul att vi fått så mycket fin respons från riktiga poliser, som säger att deras vardag speglas på ett väldigt realistiskt sätt. Vi har även riktiga poliser och brandmän som statister och det finns alltid någon att rådfråga.

Per Lasson är skåning från början

Per är alltså skåning från början – men har bott många år med sin familj i Stockholm. Därför blir det en hel del pendlande till Malmö fram och tillbaka under inspelningen av serien. Den aktuella andra säsongen tog sex månader att spela in och blev klar under senvåren.

– Det är klart att jag kan få dåligt samvete när jag är borta mycket från familjen och uppskattar verkligen att min fru drar ett tungt lass vissa perioder. Men det är i alla fall lite enklare att vara i väg nu när barnen är lite äldre och jag är noga med att använda tiden då jag är hemma till att umgås med dem. Jag hoppas att de uppfattar mig som en kärleksfull och närvarande pappa som de alltid kan komma och prata om vad de vill och behöver med.

Inspelningen av säsong 2 var ännu tuffare

Den andra säsongen – som innehåller åtta avsnitt – gick lite snabbare att spela in. Men den var tuffare både fysiskt och mentalt.

– Jag var helt slut efteråt, tog flera veckor att återhämta mig. Och då var jag ändå i bättre fysisk form än inför den första säsongen. Tanken var att jag i den första skulle vara en före detta vältränad som lagt på sig lite extra – och nu tränat upp mig igen. Så jag fick slita lite mer på gymmet än vanligt, haha.

Per är glad och stolt över att han verkligen tog tag i det här med skådespeleriet. Under många år var det bara något han sysslade med på fritiden i form av amatörteater.

– Min rädsla var att jag som 50-åring skulle sitta och fundera över varför jag inte gav det chansen någon gång. Men nu slipper jag att ångra det, ler han.

Efter att ha lämnat militärpolisen i Stockholm började Per att plugga drama, teater och film i Lund – och jobbade samtidigt med mindre teatergrupper. Något som senare ledde till att han kom in på Teaterhögskolan i Malmö – med studier mellan 1995 och 1999.

– I ärlighetens namn var jag mer intresserad av att spela in film och ganska måttligt intresserad av teater som konstform. Men under utbildningens gång lärde jag mig att älska att stå på scenen. Det ledde till anställning på Malmö Stadsteater och sedan har jag varit runt på många olika teatrar och spelat.

Bröt bondetraditionen

Någon lantbrukare blev det alltså inte av Per, som växte upp på en avstyckad gård i Örum, utanför Ystad. Hans pappa jobbade med jordbruk och mamma som sjuksköterska.

– På min pappas sida har arbetet gått i arv – då både min farfar, pappa, farbror och faster arbetat inom lantbruket. Jag hjälpte till en del när jag var yngre, men det var inte riktigt något för mig.

Och tur är väl det för alla som följer och gillar Pers agerande framför kameran eller på scenen.

– Varför låtsas att man kan eller är intresserad av något, då man inte är det? Det finns ju en anledning att till exempel gå till verkstaden och leja bort arbetet med bilen. Då tänker jag att jag är estet i stället. Där räcker för mig att byta däck på bilen och bli lite skitig om händerna för att känna mig nöjd, skrattar han.