Så fick rosorna sina namn – kvinnorna bakom namnen
Rosor är ljuvliga och det finns många anledningar att vilja ha dem i sin trädgård. Utseendet, doften och charmen är de vanligaste. Många rosor, särskilt de gammaldags, bär namn efter mer eller mindre kända personer, ofta kvinnor och en del blir så fascinerade av den historiska länken att de väljer rosor efter namnet.
Dagens rosförädlare har fortsatt trenden och David Austin, känd för de vackra engelska rosor han tagit fram sedan 1950-talet, har namngivit många av dem efter olika drottningar, prinsessor och ladies.
Men vem var egentligen kvinnorna bakom de fantasieggande rosnamnen? Vår kunskap om dem har ofta försvunnit in i historiens dunkel men de lever för evigt kvar i rosorna som bär deras namn. Mer romantiskt kan det väl knappast bli!
Ghislaine de Féligonde – kvinnan bakom rosens namn
Det finns två olika historier om kvinnan, Ghislaine de Féligonde (1914–1994), bakom denna ros.
Den sanna versionen är inte riktigt lika romantisk som legenden, som säger att hon räddade sin svårt sårade far från slagfältet i Somme under första världskriget. Eftersom hon bara var två år gammal då, kan hon knappast ha lyckats med detta. Den sanna historien är dock romantisk nog för att ge namn åt en fantastisk ros.
Ghislaine var dotter till en fransk greve och tillbringade somrarna hos sin morbror som ägde ett slott i de franska alperna. När morbrodern dog ärvde Ghislaine slottet. Familjen kände den berömde franske landskapsarkitekten Forestier och den kände rosförädlaren Turbat.
Turbat skapade en prisbelönt ros men hade inget bra namn för den. Forestier föreslog att den skulle döpas efter deras goda vänners lilla dotter.
’Ghislaine de Féligonde’ är en moschataros (myskros), som blir en stor buskros eller liten klätterros. Den är stark, härdig och frisk och blommar i princip hela sommaren. Knoppen är gul, blommorna skiftar i gult-orange-aprikos-rosa-vitt, är små, fyllda och sitter i klasar. Mångas favorit!
Lady Emma Hamilton: Så fick rosen sitt namn
En färgstark ros – och en lika färgstark kvinna!
Emma Hamilton (1765-1815) var en uppburen skådespelerska i det sena 1700-talets London. Hon kom från en fattig bakgrund, hennes pappa var smed i en liten by på landet, och när han dog flyttade hon och hennes mamma till London. Där upptäcktes snart Emmas stora skönhet och hon blev musa åt den kände målaren George Romney, vars många porträtt av henne snart gjorde henne till en av Englands mest berömda kvinnor.
Emma Hamilton var elegant, tjusig, vältalig, rolig och snabbtänkt, och hon blev snabbt populär bland överklassen och aristokratin. Hennes kläder och håruppsättningar blev högsta mode och hennes middagsbjudningar legendariska.
Hon uppvaktades av otaliga rika män, inklusive Englands blivande kung George IV, men blev mest känd som älskarinna åt Lord Nelson. Trots att hon rörde sig i Londons förnämsta cirklar uppnådde hon aldrig ekonomisk frihet utan dog ensam, utfattig och med skulder upp över öronen.
Så fick rosen Mme Boll (Comte de Chambord) sitt namn
Inte nog med att denna ros har två namn, ’Mme Boll’ och ’Comte de Chambord’, ingen vet med hundraprocentig säkerhet om det verkligen är samma ros, även om man numera anser att rosor i handeln ska säljas under namnet ’Mme Boll’.
Rosexperten Lars-Åke Gustavsson anser att det är två olika rosor.Vem var då Mme Boll? Förmodligen fru till den amerikanske rosförädlaren Daniel Boll, som introducerade rosen 1858. Han ville förmodligen ge rosen ett mer romantiskt namn än Mrs Boll.
’Comte de Chambord’ då? Den franske rosförädlaren Moreau-Robert presenterade denna mycket lika (kopierade?) ros två år senare som han namngivit efter Greven av Chambord (1820-1883), mer känd under sina andra namn Hertigen av Bordeaux och Henrik V, ”den siste kungen av Frankrike” och den siste av ätten Bourbon. En visserligen mycket intressant man men alltså ingen kvinna…
Denna portlandros, ’Mme Boll’ eller ’Comte de Chambord’, är i vilket fall som helst mycket vacker. Busken blir drygt en meter, är frisk och robust med bra remontering. Blomman är klart rosa, fylld och starkt doftande. En favorit bland de gammaldags rosorna.
Claire Austin: Så fick rosen sitt namn
Claire Austin (1957- ) är rosodlaren David Austins dotter.
Hon började arbeta tillsammans med sin far 1983, när hon tog över hans stora samling av pioner och irisar från hela världen. Hon fortsatte samlandet och startade 1999 sin egen plantskola, som hon idag driver tillsammans med sin man. De specialiserar sig, förutom på pioner och irisar, även på dagliljor och andra härdiga perenner.
Pantskolan har erkänd status som ”vårdhavare” av två nationella samlingar av örtartade pioner och trädgårdsiris. Claire är nu en av Englands mest kända och respekterade växtkännare och hon har skrivit många böcker och artiklar.
Austinrosen ’Claire Austin’, är robust, frisk och starkväxande. Blomman är gräddvit med vaniljgula knoppar, bollformad och med stark och god doft. En av de bästa engelska rosorna.
Därför heter rosen Lady of Shalott
Huvudpersonen i Lord Tennysons dikt ”The lady of Shalott” är en ung kvinna av börd, som är inlåst i ett torn på en ö i en flod.
Ingen vet att hon sitter i tornet. På grund av en mystisk förbannelse kan hon bara se världen genom en spegel och måste väva det hon ser. När hon en dag ser den stilige riddaren Sir Lancelot rida förbi glömmer hon sig och vänder sig om för att se på honom. Spegeln spricker från kant till kant och hon inser att förbannelsen slagit till. Hon lyckas lämna tornet i en liten båt och flyter nedströms mot Camelot, men dör innan hon når fram. Hon hittas av Sir Lancelot som blir förälskad när han ser henne, men då är det förstås för sent.
Dikten har många bottnar och har gett upphov till ett flertal analyser om kvinnornas roll i det viktorianska England. Den är inspirerad av legenden om Kung Arthur och riddarna runt runda bordet, sagor som är mycket välkända och älskade i England.
Austinrosen ’Lady of Shalott’ är starkväxande och frisk och är en av Austins härdigaste rosor. Blomman är stor, guldorange och doftande.