Rickard Söderbergs koloniträdgård återskapas på Solliden – invigning 30 juni
”Allt började, så som så mycket i mitt liv, med en kopp rykande hett kaffe.” Så inleder operasångaren Rickard Söderberg sin senaste bok Täppan – tankar från en trädgård. Det är en bok som handlar om hur Rickard och hans make Anders rätt spontant köpte sig en koloniträdgård när tillfället föll dem i knät och hur de har tagit sig an projektet.
– Livet händer och man hänger bara på, säger Rickard och skrattar. Sen när vi väl såg den kom paniken, vad har vi gjort?
De hade inte ens sett tomten när de skrev på papperna och när de väl kom till koloniträdgården var den minst sagt i stökigt skick. Den lilla stugan var långt ifrån beboelig med bråte på golvet och ett tak som sett sina bästa dagar. Trädgården var igenvuxen och det var svårt att föreställa sig vad som en gång varit, men det var något som kallade på Rickard.
Hur tar man sig an en koloniträdgård utan erfarenhet?
– Det var kaos och jag gjorde misstaget alla gör: jag kastade mig ut, började gräva och odla hysteriskt. Det tog någon månad för mig att stoppa mig själv. Jag var tvungen att sätta mig ner, titta på vad jag har, ta ett par djupa andetag och fundera över vad jag vill. Och nu har jag äntligen hittat hem.
Med tiden blev det mer fokus på den inre trädgården, mitt i sitt pysslande när han stod med gödsel upp till öronen började Rickard dra paralleller mellan trädgård och liv. Han var nog inte den enda som hade känslan av att livet går snabbt och han ville skapa en plats som får lov att vara mysig och stilla. Den känslan resulterade i en bok.
– I den här boken finns inga odlingstips eller skötselråd, det finns hundratals böcker om det. Den här boken får vara en plats där det är mysigt och stilla, här hoppas jag man kan hitta ett lugn.
Vad har varit mest lärorikt under det här projektet?
– För mig, som är en högpresterande person, har det varit att låta saker ta tid. Ta luktärtor till exempel: de ska gro, de ska växa, de ska få knoppar och sen kanske de blommar. Naturen har lärt mig att det får ta tid.
Oftast vill man se resultat direkt men det funkar inte så, särskilt inte i en trädgård har Rickard insett. Till viss del har trädgården gett honom bättre tålamod, även om han fortfarande blir frustrerad har han accepterat att trädgårdsarbete inte går att forcera. Det har gått fyra somrar sedan de mer eller mindre spontanköpte sin koloniträdgård och nu ska den återskapas på självaste Solliden. Till våren förvandlas Gustaf V:s gamla krocketplan för 11:e året i rad till en härlig koloniträdgård.
– Jag kan fortfarande inte tro de! Jag har gått hela hösten och samlat fröer som gror på Solliden i detta nu! Mitt lilla hus, min gärdsgård, hela min Täppa har flyttat till Solliden. Det är så himla häftigt!
Hur hoppas du kunna inspirera andra på Solliden i sommar?
– Jag var noga med att det inte bara skulle vara visuellt fint att se på. För mig är det viktigt att alla sinnen får vara med – det ska dofta, smaka, man ska höra fåglarna och känna rasslet från gruset under fötterna och det var Solliden helt med på! Jag hoppas att många kommer dit, strosar, andas och bara är i nuet en liten stund.
Rickard vill att besökarna tar med känslan av skönhet och lugn hem. Det gör inget om det är lite smuts eller ogräs i hörnen. Från och med den 8 maj är arbetet i full gång med att återskapa Rickards trädgårdsdröm och den 30 juni invigs utställningen officiellt av H.M Kungen.
Har du någon favoritdel i din trädgård?
– Det är nog min kaffegrotta. En kaffegrotta är något väldigt skånskt, det är en berså som är helt igenvuxen med kaprifol och jag älskar att sitta där med en kopp kaffe och se hur solen sipprar in genom lövverket. Det är fantastiskt mysigt.
Foto: Rickard Söderberg, Andreas Paulsson