Så ska du placera pionerna för maximal blomning – viktigt att tänka på

Efter reklamen: Så håller du fästingarna borta från din trädgård

Vi har nog alla funderat över pionens liv och leverne. Alla som har läst författaren Bodil Malmstens bok Priset på vatten i Finistère minns hennes kamp med pionerna.

Men hur är det när det kommer till kritan? Är dessa skönheter så kinkiga som ryktet säger? Pionerna är ju samtidigt bland de trognaste växter som finns i gammaldags trädgårdar och kan dyka upp vid en torpknut långt efter att stället övergivits och lämnats åt sitt öde.

Olika sorters pioner

Pionerna delas upp i tre olika släkten; buskpioner som även kallas trädpioner, örtartade pioner och luktpioner. Gemensamt för dem alla är att de genom sina viltväxande anor fått med sig robust motståndskraft för klimatvariationer. De vilda pionerna växer på norra halvklotet, från Europa, via Sibirien och Kaukasus, till Kina och Japan. Dagens talrika mångfald härstammar från ett 30-tal arter som har korsats fram genom åren. De vilda plantorna har alla enkla blommor, medan dagens hybrider är rena underverk av form, doft och färger.

Pionen är inte särskilt arbetskrävande, den besväras till exempel inte av skadedjur och tål torka bättre än de flesta andra växter. De stora, vackra blomhuvudena gör växten lite känslig för blåst och regn, därför bör pionerna helst stöttas upp så att de inte lägger sig ner.

Pionerna har djupa rötter men visst går det att flytta dem. Ha bara med i beräkningen att det tar ett par år efter flytten innan plantan är i sin gamla goda ”blomsterform” igen. Men när de väl känner sig hemmastadda blir de ofta gamla. Det är inte ovanligt att se stolta pionplantor bland förfallna torp och nedrasade husgrunder runtomkring i landet.

trädgårdTrädgårdsmästare John Taylor: I år är det pionens år – och enkla piontips

Placering i trädgården

Pioner är relativt lättodlade och kräver ingen större arbetsinsats för att ge en vacker blomning och genom att välja rätt växtplats kan du säkra blomningen. Pioner klarar både sol och skugga. Fördelen med att de står i skugga är att blomningen varar längre men tänk på att de behöver ett par timmar sol om dagen, minst halva dagen, annars blir blomningen inte lika riklig. Däremot kan ett alltför soligt och varmt läge förkorta blomperioden något.

Helst ska pioner inte planteras på en plats där det tidigare stått pioner, men om utrymmet inte tillåter en ny plats så går det bra att blanda ut den befintliga jorden med kompost eller ny jord, blandningsförhållande 1:1. Om du har plats för fler pioner, välj gärna sorter som blommar vid olika tidpunkter – då blir blomsäsongen extra lång! Tänk också på att pioner växer till sig med åren. Ge pionerna upp till en meters utrymme att bre ut sig på.

Pioner vill inte stå med rötterna i blöt, de vill helst ha väldränerad och näringsrik jord, gärna lerjord med mycket kompost eller barkmull. Både de perenna pionerna och Itoh-hybriderna ska planteras grunt, rothalsen ska täckas av högst 5 cm jord. Vid för djup plantering kan blomningen helt utebli men det går lätt att rätta till genom att du gräver upp plantan och lägger till mer jord under rotklumpen. Buskpioner planteras däremot något djupare, 10–15 cm.

Att flytta pioner

Pioner har rykte om sig att vara svåra att flytta och dela – det stämmer inte. Däremot ska man ha med sig att blomningen kan dröja något efter en flytt. Pioner flyttas med fördel på tidig höst. När du grävt upp rotklumpen kan du försiktigt dela den, så det blir så stor rotklump som möjligt till varje planta. Ju färre rötter som följer med, desto längre tid tar det innan just den delen blommar igen. Jordförbättra med naturgödsel och plantera sedan pionklumpen grunt. Se till att vattna ordentligt efter plantering.

Går bra att samplantera

En stor pionrabatt kan vara maffig men blir trist när den är överblommad. Därför passar växten bra att samplantera – med det mesta.Vårblommande lökar, som tulpaner och narcisser, passar bra i pionrabatten. Pionens frodiga bladverk döljer dem när de vissnar ner.

Kraftfulla, gammaldags perenner, som funkia och daggkåpa, gör sig fint ihop med pionerna. Välj gärna senblommande perenner, som höstanemon, som växtkompis för att få blomning hela säsongen.Eftersom pioner klarar halvskugga bra kan de också samplanteras med mindre träd, exempelvis japanska lönnar.

Härdiga pioner i Sverige

Bond- och luktpioner vill stå i god och djup jord. Den ska vara fuktighetshållande men väldränerad och gärna kalk- och lerhaltig. Även en etablerad pion gillar att få en årlig gödselgiva efter blomningen.

Bondpionen är en hybrid mellan bergpion och turkisk pion. Den kom till Norden tidigt, har odlats här sedan 1600-talet. Bondpionen blir dryga halvmetern hög, blommar i maj och juni. Blommorna är vita, ljust eller mörkt rosa eller djupröda, som hos den gamla välkända sorten 'Rubra Plena'. Bondpionen har härdighet B och kan alltså odlas i hela landet på skyddade och väldränerade lägen.

När bönder och torpare tog bondpionen till sitt hjärta föll den i status. Istället satsade de högre klasserna under 1800-talets andra hälft på luktpioner, som vid den tiden kallades kinesiska pioner.

Luktpionen och dess tusentals hybrider har lika god härdighet som bondpionen. De blir lite större, ofta 70 till 90 centimeter höga, och blommar något senare, ända fram till en bit in i juli. Blommorna kan vara fyllda, halvfyllda eller enkla. De vanligaste färgerna är rött, rosa och vitt men det finns även rariteter.

Bond- och luktpionen har många odlingsvärda släktingar

• Dillpion, Paeonia tenuiflora, utmärker sig genom sina flikiga, dilliknande blad. Ursprungssorten blommar med enkla, klarröda och doftande blommor under sen vår och försommar men även namnsorter och hybrider förekommer. Härdighet B. Höjd 50-60 centimeter. Trivs i full sol.

• Svavelpion, Paeonia mlokosewitschii, är en annan pion med avvikande utseende. Den blommar i gult och bjuder därtill på ett lätt daggigt och blågrönt bladverk. Vilt växer den den i soliga slänter, bevuxna med avenbok och ek, i sydöstra Kaukasus. Härdighet B. Höjd 50-80 centimeter.

• Sibirisk pion, korallpion, luddpion och lackpion kan också odlas i stora delar av landet. Ännu härdigare är bergpion, turkisk pion, rosenpion och sidenpion.
• Det finns även buskpioner (även kallade trädpioner), Paeonia suffruticosa, med vedartade grenverk som kan nå ett par meters höjd. Buskpionen är helt enkelt en magnifik, blommande buske.

Se upp för parkslide!

trädgårdParkslide – mardrömsväxten som hotar både hem och trädgård

Källa: zetas.se, blomsterlandet.se
Text: Karen Elise Lindberg
Översättning: Marie-Louise Lidén
Foto: Karin Wildheim, TT