Så förvandlade Kerstin och Jörgen sin kala tomt till en drömträdgård
Redan i februari drar trädgårdssäsongen igång hemma hos Kerstin och Jörgen. Då tar de med sig morgonens kaffekopp ut i trädgården för att gå en runda och se vad nytt som tittar upp ur myllan.
Snödropparna skvallrar om att det finns hopp. Julrosorna vaknar tidigt och blommar sedan ihärdigt i månader. Ändå skakar Kerstin Blomdahl varje år på huvudet och menar att det är för glest i bäddarna. Kanske borde hon så in lite extra, plantera något nytt och bättra på lite varstans.
Det visar sig i regel att hon har fel, för i april sätter det fart ordentligt och då blir det dags att börja speja efter de första sparrisknopparna.
– Vi har försökt plantera mycket som kommer igång tidigt, förklarar Kerstin, för att det ska finnas något nytt och spännande att glädja sig åt hela tiden.
Så kommer maj månad med full fröjd i trädgården till den gamla lotsbostaden i Påskallavik, med utsikt över Kalmarsund och Blå Jungfrun i horisonten. När körsbärsträden och päronträden blommar, narcisser och tulpaner ännu vajar på höga raka stjälkar samtidigt som forsythia och mahonia lyser i klaraste gult, ja, då tar morgonpromenaderna allt längre tid och det är svårt att alls gå in igen. Om vädret tillåter blir Kerstin och maken Jörgen kvar utomhus för att ägna sig åt trädgården, det som kommit att bli ett stort intresse för båda två.
– Som hos många andra, påpekar Kerstin, bestod vår trädgård mest av gräsmatta under åren med barn. Här fanns högresta tallar och några få rabatter. Så slog blixten ner i en av tallarna och då bestämde vi oss för att ta bort allihop.
Här bor vi
Vem: Kerstin Blomdahl, 79 år, fd lärare, Jörgen Gustafsson 80 år, fd skolledare.
Var: I Påskallavik, en bit söder om Oskarshamn.
Trädgårdens ålder: 25–30 år.
Yta: Cirka 1450 kvm.
Jordmån: Morän.
Zon: 1–2.
Började med två smällspirea
Då, för ett trettiotal år sedan, var trädgårdsformgivning inget det pratades om. Trädgård var ingen ”trend”, utan snarare något de verkliga entusiasterna ägnade sig åt. Sådana som Kerstins mormor, mamma och morbror. Jo, hon hade att brås på och visste hur det skulle kunna se ut. Kerstin betraktade sina stora, tomma gräsytor och kände att där behövdes något. Men hur börja? Lite på måfå grävde hon ner två smällspirea.
– De såg verkligen helt vilsekomna ut, säger hon med ett skratt, så jag fortsatte att gräva, för att göra plats för fler växter runt omkring.
Sedan gick det inte att hejda henne, eller som Jörgen säger, ”det var då det stora vansinnet rullade in”. Även om det inte fanns någon upplagd plan från början, så föddes hela tiden nya idéer och anläggningen växte organiskt fram allt efterhand. Kerstin gick med i Svenska Trädgårdsamatörerna och fann likasinnade. Det var lärorikt, samtidigt som odlarna triggades av varandra och växtsamlingen utökades snabbt. Även Jörgen smittades av entusiasmen.
– Vi har lugnat ner oss lite, säger Kerstin. Mest för att det börjar bli väldigt trångt. Jag får fokusera på att gräva upp, dela, möblera om och tukta. Tuktning belönas i regel med friska, välvuxna buskar. Dessutom får jag många småplantor som jag kan dela med mig av. Det är också roligt!
Frösådderna varierar från år till år
Under uppbyggnad av en trädgård, är det lätt att bli för ivrig och inte tänka på hur stort allt växer sig så småningom. Tidigare husägare satte körsbärsträdet alldeles framför husets entré. Det verkade säkert oförargligt i starten men har med åren vuxit sig rejält högt och omfångsrikt.
– Det skräpar ner något ofantligt, muttrar Kerstin, när det rasar ner först körsbär och sen löv. Man sopar och förbannar trädet flera gånger om, men på våren är allt förlåtet. Att stiga ut genom ytterdörren och stå under en sky av körsbärsblommor är svårslaget.
Jörgen har gjort köksträdgården till sina domäner, så han kan fortfarande ägna sig åt lite nördigt samlande eftersom frösådderna ser lite olika ut varje år. Han menar att det är helt naturligt när man är matglad, att leta efter nya spännande tomatsorter eller udda varianter av kål och bönor.
I växthuset står nu vårens alla småplantor och väntar på att det ska bli varmt nog att få komma ut i bäddarna. I trädgårdens planteringar börjar det redan mulla till sig. Allt som lyser är dock inte blommor. Genom att också välja växter med bladverk som drar åt gult och rött eller är brokbladiga, gör variationen bland bladen att man upplever planteringarna som mer spännande säsongen igenom. Kanske är det ändå nu på våren som färgrikedomen är som mest slående. När vintertrötta ögon fröjdas åt friskheten och den spirande mångfalden. Det är verkligen hänryckningens tid!