Allt om päronkvitten – så tar du tillvara på den goda marmeladfrukten
Det lilla kvittenträdet med sina krokiga grenar, gärna planterat vid en mur eller södervägg, ger en exotisk touch åt trädgården. Skotten är, precis som blomfodren och senare frukterna, mjukt ullhåriga. Knopparna är vridna, med strimmor i skärt, och slår i maj ut till stora, vita eller svagt rosa blommor. De påminner mycket om äppelblom.
Ännu bättre blir det när frukterna kommer frampå höstkanten. De kan vara runda eller päronformade och går då ofta under namnen äppelkvitten respektive päronkvitten. Det är dock inte mer än formen som skiljer dem åt, båda tillhör arten Cydonia oblonga. Med tiden skiftar frukterna färg, från en grönaktig ton via klargult till varmt gyllengult. Sätter du tänderna i en sådan frukt slår den dock tillbaka! Färsk är den både besk och träig. Frukterna behöver tillagas för att bli aptitliga. De plockas in före första frosten och får ligga och eftermogna i en skål. En aromatisk doft fyller då hela rummet. Utomhus hinner frukterna sällan mogna i det svenska klimatet.
Odlingsråd för kvitten
Namn: Det vetenskapliga namnet på päronkvitten är Cydonia vulgaris var. pyriformis. Äppelkvitten heter Cydonia vulgaris var. maliformis. Det är alltså bara formen som skiljer dem åt.
Zon: 1–2.
Läge: Föredrar en vindstilla och solig växtplats, men klarar även halvskugga.
Jord: Varm, näringsrik och väldränerad. Hellre sur än kalkhaltig.
Storlek: 3–5 meter högt.
Beskärning: JAS (juni–september) eller efter skörden.
Den sista sensationen kommer när du kan servera din hemkokta kvittenmarmelad till ostbrickan. Även färgen blir ovanligt vacker. Ju längre kvitten kokas desto rödare blir marmeladen.
Faktum är att kvittenmarmeladen förmodligen är ursprunget till all annan marmelad. På portugisiska är ordet för kvitten ”marmelo”. Ett mindre sockersött alternativ är att använda frukterna för att göra en frisk dryck med det snubbelvänliga namnet kvittenkvass. Recept på båda läckerheterna får du här.
Från början kommer kvitten från västra Asien, men växten har också vuxit i södra Europa under årtusenden och kan vara ursprunglig där. I de skånska slottsträdgårdarna blev det modernt att plantera kvittenträd under 1700-talet. Därifrån har växten spritt sig och växer nu förvildad runt om i landskapet. Kvitten används ibland som grundstam när man ympar päron. Ibland händer det att äkta kvitten förväxlas med rosenkvitten. Visst tillhör de båda rosväxterna samma familj, men rosenkvitten räknas till ett annat släkte, Chaenomeles, och växer som krypande buskar. Rosenkvitten är härdigare än äkta kvitten och ger betydligt mindre frukter, som passar bäst att koka gelé av.
Kvittenmarmelad
Du behöver:
4 kvittenfrukter, ca 800 g
2 citroner
1 dl vatten
6 dl socker
Gör så här:
- Skala och skär kvittenfrukterna i små bitar.
- Pressa citronerna till saft.
- Blanda alla ingredienserna i en kastrull. Koka på svag värme till önskad konsistens. Ju längre koktid, desto mörkare, rödare färg.
- Häll upp den varma marmeladen på väl rengjorda, heta burkar och skruva åt locket på en gång. Då står sig marmeladen hela vintern.
Foto: Karin Wildheim