Weepy voiced killer erkände i dödens väntrum

Samtalen är skrämmande att lyssna på, än idag. Det har gått 40 år sedan en av USA:s märkligaste seriemördare började terrorisera kvinnor i städerna Minneapolis och Saint Paul i Minnesota. Paul Michael Stephani är ett namn som för alltid kommer att vara ökänt, inte minst bland larmoperatörerna i området – det var nämligen de som tvingades lyssna på hans alltmer bisarra erkännanden och rop på hjälp.

Överlevde brutal attack

Allt började tidigt på nyårsdagen 1981. En ung kvinna vid namn Karen Potack hittades svårt misshandlad i en snödriva på en gata i Saint Paul. En okänd man slog larm från en telefonkiosk – ”Det ligger en skadad kvinna här, snälla skynda er”, vädjade han – men personen var försvunnen när ambulans och polis kom till platsen. Karen Potack var ohyggligt skadad. Någon hade slagit henne i huvudet med sådan kraft att delar av hennes hjärna var synliga. Som av ett mirakel överlevde hon, men hade inget minne av den våldsamma attacken.

Mördade med ishacka

Ett halvår senare hittades en annan ung kvinna i Saint Paul, denna gång död. 18-åriga Kimberley Compton hade mördats vid en byggarbetsplats i stadens utkant, och hennes nakna kropp bar spår av att ha utsatts för flera små knivhugg. När rättsläkare undersökte liket mer noggrant märkte de till sin förvåning att Compton hade mördats med en ishacka – ett minst sagt ovanligt mordvapen. Polisen valde att hemlighålla den makabra informationen från allmänheten. Den 6 juni 1981 – två dagar efter Kimberley Comptons död – ringde en man till polisen. Han andades häftigt och det lät som att han hade nära till tårar. Hans röst var märkligt ljus; den gick ofta upp i falsett på grund av att han var så upprörd:

– För helvete, kan ni inte hitta mig nu? Jag knivhögg precis någon med en ishacka. Jag kan inte hindra mig själv. Jag fortsätter bara döda någon, sa mannen bland annat.

Till en början avfärdade polisen det hela som en busringning från en galning. Men mannen med den märkliga rösten hade nämnt en ishacka. Det var information som bara mördaren själv kunde känna till. Två dagar senare ringde han igen. Med samma gälla röst lovade han – felaktigt, visade det sig – att ge sig själv till känna. Den 11 juni ringde han och grät:

– Jag är ledsen för vad jag gjorde mot Compton, sa han.

Polisen lyckades spåra samtalet till en telefonkiosk i närheten av platsen där Kimberley Compton mördades, men när de kom dit hade mannen gått upp i rök. Det var uppenbart att det var mördaren själv som ringde. Antingen för att reta polisen – eller för att han genuint var ledsen över vad han gjort. Pressen började kalla den mystiska mannen för ”The Weepy-Voiced Killer” – ”Mördaren med den gråtande rösten”. Men utöver de märkliga samtalen hade polisen inget att gå på. Allt de kunde göra var att vänta, och hoppas att mördaren skulle begå ett misstag eller ge sig till känna.

Erbjöd Barbara Simons skjuts

I augusti 1982 satt 40-åriga Barbara Simons vid en bardisk inne på klubben Hexagon i Minneapolis. En vänlig, tunnhårig man började prata med henne, och Simons tyckte om honom.

– Han är gullig. Jag hoppas att han är snäll, för han ska ge mig skjuts hem, sa Simons till en servitris.

Dagen därpå hittades Barbara Simons mördad vid stranden av Mississippifloden strax utanför Minneapolis. Hennes lik bar spår av att ha huggits med ett smalt och vasst föremål mängder av gånger, och rättsläkare slog fast att mördaren sannolikt hade använt sig av en skruvmejsel – eller en ishacka. 48 timmar efter att kroppen hittats ringde det hos polisen igen. Samma gråtande, pipiga röst – och samma kusliga erkännande:

– Jag är ledsen att jag dödade den där flickan. Jag högg hennes 40 gånger. Jag har dödat fler människor. Jag kommer aldrig att komma till himlen, hulkade den okända mannen.

”The Weepy-Voiced Killer” började nu sätta skräck i hela delstaten, och polisen satte in extra resurser för att fånga honom. Men den 21 augusti 1982 hände något som ingen hade kunnat förutse. Larmcentralen fick samtal från en gråtande man med gäll röst, som bad dem om hjälp:

– Jag behöver en ambulans. Jag är helt uppskuren. Jag åkte på stryk och jag blöder, sa mannen.

samhälleJohn Allen Chau ville sprida guds ord- mördades på paradisstrand

Denise gav igen

En halvtimme dessförinnan hade polisen larmats till utkanten av Minneapolis. En man hade sett hur en ung kvinna knivhöggs av en okänd man, som sedan flydde från platsen. Den skadade kvinnan hette Denise Williams, och var en 19-årig prostituerad. Svårt chockad berättade Williams för polisen hur hon plockats upp av en tunnhårig man, som sedan skjutsade henne till en öde återvändsgränd. Där började han hugga henne med en skruvmejsel, men hon gjorde motstånd och slog honom i huvudet med en glasflaska varpå han började blöda. Polisen lade ihop ett och ett.

samhälleMike Malloy-mordoffret som vägrade dö

Den blåslagna Paul Michael Stephani, 37, greps på sjukhuset, och pekades senare ut av Williams som den som attackerade henne. Stephani bedyrade sin oskuld, men teknisk bevisning band honom till mordet på Simons. Bland annat kunde hans syster identifiera hans röst från de inspelade larmsamtalen. Vid den följande rättegången dömdes han till 58 års fängelse.

Även bakom lås och bom fortsatte Paul Stephani att förneka sina brott. Men 1987 diagnosticerades han med dödlig cancer, och bestämde sig för att göra en helomvändning – och erkänna alltihop:

– Jag går hellre till graven med vetskapen att jag har lättat mitt hjärta. Jag kan fortfarande inte fatta att det här har hänt. Jag vaknar på morgnarna och hoppas att jag har drömt alltihop, sa han.

Se också: Krimfallen som skakade Sverige

Efter reklamen: Krimfallen som skakade Sverige

Till allas förvåning erkände sig Stephani även skyldig till ett mord som ingen hade misstänkt honom för. Den 21 juli 1982 hittades den 33-åriga lärarinnan Kathleen Greening drunknad i badkaret i sitt hem utanför Saint Paul. Utredarna slog fast att hon blivit mördad, och Greenings ex-make var ett tag misstänkt för mordet. Men han åtalades aldrig, och fallet förblev olöst – ända tills Paul Michael Stephani tog på sig det. I juni 1988 drog Stephani sitt sista andetag i Oak Park Heights-fängelset utanför Minneapolis. ”The Weepy-Voiced Killer” blev 53 år gammal.