Vem mördade de tältande ungdomarna vid Bodomsjön?
Tonåringarna Anja Tuulikki Mäki, Maila Irmeli Björklund och Seppo Antero Boisman mördades brutalt när de tältade, medan deras vän Nils Gustafsson mirakulöst nog överlevde.
Ännu har ingen dömts för trippelmordet vid sjön Bodom då Anja Tuulikki Mäki och Maila Irmeli Björklund, båda 15, och Seppo Antero Boisman, 18, mördades i sitt tält. Deras huvuden hade krossats med, vad man tror ska ha varit, en stor sten. Det mesta om vad som hände den där sommarkvällen den 5 juni 1960 vid sjön Bodom träsk i Esbo, Finland, har förblivit en gåta.
Det är inte för inte att många svenskar, när de hör talas om Bodommorden, genast tänker på tältmorden i Appojaure. Det finns många likheter mellan Bodommorden och det olösta dubbelmordet på de nederländska makarna Janni och Marinus Stegehuis, som knivmördades natten till den 13 juli 1984 när de låg i sitt tält vid sjön Appojaure utanför Gällivare.
Det finns dock flera skillnader mellan Bodommorden och tältmordet i Appojaure. I dag är tältmordet i Appojaure preskriberat. Finland har dock till skillnad från Sverige aldrig haft preskriptionstid för mord.
En annan skillnad är också att det finns en överlevande bland camparna från attacken vid sjön Bodom. Den överlevandes namn är Nils Gustafsson, som vid tiden för morden var 18 år. När man fann mordoffren hittades han skadad vid tältet.
Nils Gustafsson misstänktes för morden
Nils Gustafsson har inte bara blivit sedd som ett av offren utan också varit en av de misstänkta för dådet. Så sent som i augusti 2004, alltså 44 år efter morden, häktades och åtalades Gustafsson. Han hade då hunnit bli 64 år.
Länge var den allmänna uppfattningen att Gustafsson fått så pass allvarliga skador att han drabbats av minnesförlust och själv varit nära att dö. Under rättegången som hölls menade åklagaren att han hela tiden överdrivit sina skador och att han omöjligen kunde ha drabbats av minnesförlust.
Flera läkare kallades in som experter. När de gjort sitt utlåtande ansåg domstolen att när Gustafsson hittades var han helt handlingsförlamad på grund av sina skador och att det heller inte kunde uteslutas att han drabbats av minnesförlust.
Åklagaren hade flera huvudmotiv som han ansåg att Gustafsson haft. Ett av de främsta huvudmotiven som åklagaren lyfte fram var att Gustafsson gjort närmanden mot Irmeli och att han tappat besinningen när hon avvisat honom. Domstolen fann dock inte att detta påstående kunde styrkas. Detta baserade domstolen på att Gustafsson och Irmeli sällskapat med varandra.
Bodommorden är utan tvekan Finlands största mordgåta. När rättegången mot Gustafsson hölls blev det mycket tydligt hur djupa spår fallet satt i det finska samhället. Alla de stora dagstidningarna hade egna avdelningar gällande rättegången. In till tidningarna kom också mängder med insändare rörande fallet Gustafsson.
Bröt ihop i häktescellen
Under rättegången som hölls mot Gustafsson ville många ställa upp som vittnen. Flera av dessa fick på goda grunder sin trovärdighet och sitt omdöme ifrågasatta.
Bland annat uppgav ett vittne att hon på mordkvällen tagit sig till mordplatsen på ett sätt som inte kunde stämma överens med verkligheten. Att hon sedan kände igen Gustafsson var så klart heller inget som kunde användas i bevisningen mot honom, som länge synts med både namn och bild i pressen.
Gjort är gjort, det blev femton år!
Efter att rättegången pågått en längre tid kom åklagaren att ta upp det faktum att utredaren på Centralkriminalen vittnat om att Gustafsson brutit samman då han häktats. När Gustafsson förts till häktescellen hade han, enligt utredaren, kastat sig på sängen och utbrustit:
– Gjort är gjort, det blev femton år!
Kan detta uttalande som Gustafsson ska ha gjort tolkas som ett erkännande? Åklagaren försökte i alla fall få det till det. Gustafsson själv bestred att han ens sagt det utredaren hävdat att han sagt. Domstolen gjorde till slut bedömningen att Gustafssons påstådda uttalande inte varit ett allvarligt menat uttalande i skuldfrågan.
Sista ordet i media och bland allmänheten gällande Gustafssons skuld eller oskuld är ännu inte sagt. Han kom dock att frias av en enig tingsrätt och för sitt frihetsberövande som varade i 59 dagar fick han 44 900 euro i ersättning från staten.
Andra möjliga gärningsmän
Det är långt ifrån bara Gustafsson som varit misstänkt för Bodommorden. Bland andra som varit misstänkta för Bodommorden återfinns den tyskfödde Hans Assmann, som var en ökänd våldsman.
På morgonen efter morden hade Assmann dykt upp på ett sjukhus med blodiga kläder. I Finland har det utkommit flera böcker som drivit teorin om att Assmann inte bara begick morden i Bodom utan även andra mord.
Sin sista tid i livet bodde Assmann i Sverige. På 90-talet när han låg på sin dödsbädd erkände han ett av de andra mord som han varit misstänkt för. Teorin om att Assmann begick Bodommorden har utredarna dock aldrig tagit på allvar eftersom han hade alibi för natten då morden begicks.
En annan som varit misstänkt är Pentti Soininen. Soininen var precis som Assmann en ökänd våldsman. Under mitten av 1960-talet hävdade han för en medfånge att han låg bakom morden vid sjön Bodom. Soininen var dock bara 14 år när morden begicks, en omständighet som så klart får en att undra om han verkligen kan ha klarat av att överbemanna fyra äldre tonåringar.
Kan ”kioskmannen” vara mördaren?
Näst efter Gustafsson är Valdemar Gyllström, som också kallas för Vallu eller kioskmannen i folkmun, den mest uppmärksammade bland de misstänkta. Teorin om att det var han som begick trippelmordet vid sjön Bodom är det många som tror på, inte minst många av ortsborna i Esbo.
Gyllström var en kioskägare som bodde bara en kilometer bort från mordplatsen. Under kriget hade han varit intagen på mentalsjukhus där han ska ha uppvisat symptom som besinningslös våldsamhet varvat med lugnare perioder, under vilka han kunde vara vänlig men också manipulativ.
I trakterna kring Esbo var Gyllström mycket fruktad. Bland annat har boende i Esbo berättat om att han kunde skjuta med hagelgevär mot folk om de beträdde ”hans väg”. Andra ortsbor har berättat att han brukade gömma rakblad i äpplena i sina äppelträd för att han ville skada äppeltjuvar. Han ska också haft ovanan att kasta sten på folk.
Vidare har många av ortsborna i Esbo sagt att ingen ortsbo skulle ha tältat vid det ställe där morden skedde, detta för att Gyllström terroriserade campare genom att skära ned tältsnören för att sedan skrattandes springa från platsen. Det här gjorde han alltid om någon satte upp ett tält på det näs där morden skedde. Anledningen till detta ska ha varit att han ansåg att platsen var hans och ingen annans.
Mordoffren Anja Tuulikki Mäki, Maila Irmeli Björklund, Seppo Antero Boisman och den överlevande Nils Gustafsson tycks inte ha brytt sig om att frukta Gyllström. Anledningen till det var troligtvis för att de inte alls kände till Gyllström. De fyra ungdomarna kom nämligen utsocknes ifrån och var hemmahörandes i Vanda.
Tragiska ödet i Bodomsjön 9 år efter morden
Det finns än mer omständigheter som gör Gyllström intressant som möjlig gärningsman. Flera ortsbor i Esbo har bestämt hävdat att de såg Gyllström komma från mordplatsen strax efter morden. Dock var det först efter att Gyllström dött som de vågade berätta detta för polisen.
Gå och dränk dig i sjön
Vad mer är att 1969, alltså nio år efter morden, ska Gyllström ha erkänt för en vän vid namn Börje.
– Nej, du ska inte tro det var du, skaBörje enligt polisprotokollen sagt i fruktan över att han skulle bli ihjälslagen av Gyllström för att han nu visste för mycket.
– Tro nu din jävla galning, ska Valdemar Gyllström ha sagt tillbaka varpå han sedan ska ha frågat Börje:
– Vad tycker du jag ska göra?
– Om det är du som gjort det tycker jag du ska gå och dränka dig i sjön, ska Börje ha svarat.
Drog Börje en skröna när han berättade detta för polisen? Kanske, kanske inte. En skröna är det dock inte att Valdemar Gyllström några timmar efter samtalet med Börje gick och dränkte sig i Bodomsjön.