Art, 90, och Maria, 49, har en vision ihop: "Nu kommer det något gott ur allt vårt elände"

Art har levt ett internationellt liv och vigt nästan hela sitt yrkesliv åt att jobba för en bättre värld. Hon har jobbat åt FN i Bangkok, Wien, Genève och New York.

Maria har arbetat med personalfrågor och problemlösning i både stål- och skogsindustrin. Nu jobbar hon med begravningar.

Kvinnornas vägar korsades när Art Kosol, 90, bjöd in Maria Dolores Ehrling, 49, att föreläsa för den internationella Rotaryklubb hon tidigare varit ordförande för. Maria hade skrivit en bok om mänskliga rättigheter och skyldigheter. Kvinnorna fann varandra direkt och ur det första mötet har en djup vänskap vuxit fram.

– Vi ses nästan varje dag, Art bjuder på fantastisk thaimat - vi har så kul ihop. Och vi har massor att prata om! Båda har levt i destruktiva relationer och vi brinner för att göra världen till en bättre plats, säger Maria.

Lovades bort som 15-åring

Art har en livshistoria som innehåller stoff som skulle räcka till en hel bok. Hon säger själv att hon föddes in i en väldigt privilegierad familj, men saknade privilegier.

– Jag var flicka och förväntades bara att göra som jag blev tillsagd, säger Art som föddes 1932 som dotter till dåvarande vice premiärministern och marinchefen i Thailand.

Hon växte upp i gamla stan i Bangkoks fashionablaste kvarter, och kom att bli en bricka i ett diplomatiskt spel som inte var lyckligt.

– Min pappa lovade bort mig som 15-åring till en man jag aldrig träffat. Han var marinofficer och skulle skickas till England av diplomatiska skäl. Syftet var att förbättra relationen med de allierade.

Art förklarar att de allierade inte litade på Thailand efter andra världskriget, de trodde att thailändarna fortfarande dolde något.

– Pappa trodde att det bästa sättet att bättra på relationerna var att skicka sin dotter dit, och jag skulle ha gjort vad som helst för min far. Jag älskade honom och var otroligt stolt över honom. Men jag visste ingenting om kärlek och sex och min man var tolv år äldre. Vi hade aldrig någon samlevnadsundervisning i skolan, det var tabu att prata om sex, och som flicka förväntades jag inte att ställa några frågor, säger Art som skulle bli brutalt utsatt för sexuella övergrepp om och om igen i flera år, av mannen hon tvingades att kalla för sin make.

Till bords med drottning Elizabeth

Utanför hemmet skulle hon vara den representativa hustrun och Art har varit med om många historiska händelser.

– Jag var så ung och förstod inte då det stora i att vid två tillfällen sitta till bords med drottning Elizabeth i Buckingham palace. Jag var med när hon kröntes till drottning. Hon var snäll och väldigt vacker, det minns jag, säger Art, som ännu tydligare minns den fruktansvärda vardag hon tvingades utstå i hemmet.

– Jag var min makes sexmaskin. Han var kontrollerande, aggressiv och hotfull. Från den första natten efter bröllopet sov han med en pistol under kudden och han gillade att skrämma och hota mig. Han kunde skjuta vilt omkring sig och skröt över att han var en prickskytt. Han hade total kontroll över mig och jag var livrädd varje dag i 13 år.

Art berättar att de ständiga sexuella övergreppen av maken ledde till att hon var konstant gravid. Hon drabbades av sex missfall och födde fem barn. Det var de som var hennes glädje och kärlek.

Styrde bilen rakt in i en lastbil

Art fick alltid tassa på tå för mannens ständiga vredesutbrott, då han kunde slå sönder saker och kasta dem omkring sig. Trots att han själv ständigt vänsterprasslade var han sjukligt svartsjuk och det höll flera gånger på att kosta Art livet.

– En gång när vi åkte hem från en fest var han rasande på mig. Han beskyllde mig för att ha betett mig som en prostituerad. Han var berusad men körde ändå bilen och plötsligt sa han att vi båda lika gärna kunde dö. Han vred ratten och körde rätt in i en lastbil. Jag kastades ut genom framrutan med huvudet och hela överkroppen, innan jag slungades tillbaka i bilsätet igen. Det var ett ögonblicksverk som fullständigt trasade sönder mitt ansikte.

relationerHanna blev bortgift mot sin vilja: ”Det var som en mardröm”

Art försökte öppna munnen och säga något till sin man, som själv var helt oskadd. Men det gick inte. Hela ansiktet var som ett enda öppet sår.

Art fördes med ambulans till sjukhus, där hon opererades. Under nära åtta timmar syddes hennes ansikte ihop.

– Dagen därpå kom min man på besök, bara för att hånfullt konstatera att det var rätt åt mig. Att jag skulle se ut som ett spöke och ingen skulle vilja se åt mig mer. Jag har fortfarande kvar ärr i mitt ansikte, säger Art och pekar på sin kind.

Pappan räddade henne när hon försökte ta sitt liv

Från den dagen tystnade Art helt, hon grubblade dag och natt på hur hon skulle kunna ta sig loss från äktenskapet. Skilsmässa var inte socialt accepterat. Vid det här laget hade familjen även hunnit bo i USA och återvänt till Thailand och när Art vid två tillfällen försökte ta sitt eget liv räddade hennes pappa henne. Han tog Art till sjukhuset.

Se också: Miranda blev bortgift som 13-åring - "Min kropp var bara en underdel"

Efter reklamen: Miranda blev bortgift som 13-åring: Min kropp var bara en underdel

– Barnen var små, men situationen var olidlig och jag fruktade ständigt för mitt liv. När min pappa med egna ögon fick se hur min make torterade mig tillät han mig till slut att skiljas. Men jag kunde inte stanna i Thailand, där jag skulle fördömas på grund av skilsmässan. Det som var ännu värre var att jag inte fick ta med mig barnen. Enligt lagen hörde barnen till sin far!

Art, som tagit en examen i affärsadministration, fick jobb hos FN i Genève. Hon ville jobba för en bättre värld.

– Jag trivdes på jobbet men jag saknade mina barn och grät varenda dag. Min yngste son var fem år när jag åkte och jag träffade inte barnen förrän två år senare och efter det bara sporadiskt genom åren. Jag kunde aldrig berätta för barnen hur svårt min exman misshandlade mig när vi levde ihop, jag ville att de skulle ha en positiv bild av sin far. Därför har många lagt skulden för skilsmässan på mig.

Art säger att hon alltid tänkt att hon inte vill ångra någon försumlighet mot sina medmänniskor den dag hon lämnar jordelivet. Hon vill inte orsaka någon skada, utan bara göra gott.

Kärleken tog henne till Sverige

Många av de projekt hon engagerat sig i, både i sitt arbete för FN i en rad länder, och i ideellt arbete, har fokus varit hjälpbehövande kvinnor och barn.

– Vi måste kämpa för kvinnors rättigheter, särskilt i de länder där de helt saknas, och barnen måste komma i första hand. Det viktigaste av allt är att hjälpa världens barn. De är vår framtid!

Så småningom tog kärleken Art till Sverige. Här hjälpte hon bland annat maken Sven-Olof att starta fem livsmedelsbutiker i Vivo-kedjan. När Art blivit änka och fyllt 85 år fick Art också ett nytt intresse. Hon började tävla i friidrott och har tagit 13 guldmedaljer i spjut, slägga, kula och diskus i veteran-SM.

– Hon är helt fantastisk! Vem skulle tro att Art är 90 år? säger Maria och ger sin väninna en varm kram.

Sexmissbruk och besök hos prostituerade

Marias egen historia börjar i lilla Söderköping. Studier och jobb tar henne till Gävle, Östersund och Stockholm och vid 32 års ålder går hon in i en relation som kommer att bli mycket osund.

– Jag var gravid i sjätte månaden när jag upptäckte att min man gick till prostituerade. Vi gick i samtal, i beroendeterapi, men hans sexmissbruk fortsatte och jag bestämde mig för att skiljas. Hans sorg över skilsmässan tog sig destruktiva uttryck, säger hon sorgset.

relationerMaria och Linda råkade ut för samme man – startade Psykopatpodden: ”Vi levde under hot och skräck”

Maria berättar att exmannen stalkade henne och skickade hotfulla sms. Hon skaffade sig personskydd och installerade kameror utanför sin bostad för att värja sig.

– Jag polisanmälde hans olika hot, men de var så subtila att det inte gick att åtala honom. En av de mest hotfulla situationerna var när en affärsbekant upptäckte att jag hade en laserprick i pannan. Vi satt på en lunchrestaurang och jag förstod då hur allvarligt det var. Jag isolerade mig mer och mer. Det var en fruktansvärd period i livet. Mitt mantra var ”this too shall pass”.

Ett mål att ha uppnått om 100 år

Maria visste redan då att hon skulle överleva och att något gott skulle komma ur situationen.

– Jag visste bara inte då vad det var. Nu vet jag! Det är stiftelsen som vi skapar nu, för de kommande 100 åren, för utsatta, för kvinnor, barn och för mänskligheten.

Efter mannens död skrev Maria boken A State of Grace - Human Rights and Human Obligations, och det är den som både är upprinnelsen till att Maria och Art möttes och till den stiftelse de är på väg att grunda.

Idén är att, via föreläsningar, workshops, poddar och kurser för såväl privatpersoner som för organisationer, bidra till en bättre värld. De vill sprida kunskap utifrån FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och skyldigheterna – vi har som människor.

Själva meningen med livet

– Alla vill ha fred på jorden och en god värld att leva i. Förändringen börjar i varje individ! Vårt mål är att alla människor ska känna till principerna för mänsklig värdighet om hundra år. Förändring tar tid, därför är perspektivet så långt. När alla människor signerat the human contract och lever efter de sju principerna om våra rättigheter och skyldigheter får vi en bättre värld, säger Maria och efterlyser mer civilkurage när man ser något som är orätt.

Art säger att drivkraften kommer ur hennes och Marias egna livskriser.

– Jag har jobbat med välgörenhet i hela mitt liv, för barnhem i Thailand och jag är ordförande för Swedish thai culture society. Vi har samlat in en miljon till drottning Silvias childhood foundation. Man mår bättre själv när man hjälper andra. Jag är buddhist och enligt vårt sätt att se det föds man, man blir äldre och sjuk och dör. Men så länge vi lever ska vi göra något bra av våra liv. Det är själva meningen med livet.