Theresias exman får inte kontaktförbud – trots år av misshandel och hot
På darrande ben går hon fram till den väntande bilen med dotterns hand i sin. ”Det kommer att gå bra” försöker hon säga för att underlätta för dottern i den svåra situationen som de båda har dömts till i tingsrätten. Obevakat umgänge varannan helg. Trots hot, våld och misshandel framför barnens ögon. Om du inte samarbetar riskerar du att förlora vårdnaden.
Plötsligt rycks bildörren upp och Theresia slits in i bilen samtidigt som telefon och plånbok tas ifrån henne. Exmannen slår och slår framför ögonen på den vettskrämda dottern. ”Du ska sluta ljuga för polisen och socialtjänsten” skriker han och hamrar på med knutna nävar.
Börjar springa
Efter vad som känns som en evighet lyckas Theresia ta sig loss och börjar springa från platsen med dottern bredvid sig. Hela kroppen ömmar – särskilt handleden. Är den bruten? Bakom dem rivstartar bilen och exmaken styr rakt mot dem i ett besinningslöst försök att köra över dem. De kastar sig från sida till sida och lyckas till slut söka skydd på en fullsatt buss.
Men trots alla vittnen och trots tydlig dokumentation av skadorna efter händelsen lyckas Theresia inte heller denna gång få ett kontaktförbud för sin exmake beviljat.
Man måste vara död för att någon ska reagera
– Motiveringen till avslaget var att tidigare anmälningar har blivit nedlagda och att han hade sagt i förhör att han inte skulle kontakta mig mer. De brydde sig inte ens om att hämta ut journalerna från sjukvården som bevisade mina skador. Den enda personen de förhörde var en släkting till honom som han hävdade satt med i bilen. Hur är det möjligt att de tror på honom och de som håller honom om ryggen efter allt som har hänt under åren? säger Theresia med uppgivet tonfall och tillägger:
– Man måste vara död för att någon ska reagera.
Präglad av kontroll
Hennes berättelse om hur det först så kärleksfulla förhållandet successivt förbyttes i en tillvaro präglad av kontroll, hot och våld liknar många andra våldsutsatta kvinnors. Den första tiden svävade hon som på moln. Mannen skrev dikter till henne från dag ett och uppfyllde allt det där hon hade drömt om i en kärleksrelation. Men med små, små steg började han sedan manipulera henne och flytta hennes gränser för vad som var okej och snart var hon så nedbruten att de ständiga kränkningarna blev vardag.
Theresia minns särskilt en händelse där mannen efter att ha riktat en pistol mot hennes huvud lugnade henne med orden ”du behöver inte oroa dig, om jag ska döda dig kommer jag inte att använda pistol utan kniv”. Trots den fullständigt horribla situationen kände hon där och då en lättnad över hans ord.
Utslängd ur huset
Efter att Theresia en dag blivit allvarligt misshandlad och utslängd ur huset tillsammans med alla sina saker lyckades hon med kvinnojourens hjälp lämna den destruktiva relationen och flytta till ett skyddat boende. Men då började nästa helvete. Exmaken använde sin rätt till umgänge med döttrarna som verktyg för att fortsätta komma åt henne och grova hot strömmade in via mejl och sms. Vid varje överlämning av barnen tog han chansen att fortsätta hota och slå.
Döttrarna mådde så dåligt efter umgänget med pappan att de började kissa på sig trots att de för länge sedan passerat blöjstadiet. När de vid upprepade tillfällen berättat om våldsamma situationer för socialtjänsten började umgänget trots allt begränsas mer och mer. Och efter händelsen där Theresia och dottern höll på att bli påkörda stoppades det lyckligtvis för gott med hänvisning till barnens säkerhet. Theresia valde då att flytta till en helt annan del av landet för att försöka skaffa sig ett tryggt liv på behörigt avstånd från exmaken.
– Men han fortsätter att hota och han har till och med varit utanför vårt nya hem och tagit bilder som han har skickat till mig. Jag har visat dem för polisen men inte heller detta är tydligen grund för något kontaktförbud, enligt dem. Det är helt meningslöst. Jag har ansökt om kontaktförbud sammanlagt sju gånger men jag har fått avslag varje gång. Nu kommer jag inte att anmäla mer eller ansöka om fler kontaktförbud. Det är ingen ide. Jag har fullständigt tappat förtroendet for polisen. Han får inte ens en varning utan kan bara fortsätta.
Installerat larm
I stället gör Theresia sitt bästa för att skydda sig själv utan polisens hjälp, berättar hon. Hon har installerat larm i det nya hemmet och går ingenstans utan sitt överfallslarm.
– Jag gör mitt bästa för att få ett fungerande liv igen. Jag har börjat jobba 80 procent som lärare och hoppas kunna hjälpa andra utsatta kvinnor och barn om de kommer i min väg. Jag har fått samtalshjälp och annat stöd från kvinnojouren som har hjälpt mig igenom de värsta dagarna. Utan dem hade jag inte överlevt.
Fotnot: Theresia heter egentligen något annat och avgörande detaljer i berättelsen har ändrats for att bibehålla hennes anonymitet.