Beata nekades hjälp – nu åtalas ex-maken för mordet
Beata Ratzman flyttade till Malmö från Polen 2012 i hopp om ett bättre liv. Med sig hade hon sina fyra barn och inom kort träffade hon en ny man – även han med rötterna i Polen.
Till en början var äktenskapet lyckligt, uppger Beatas mamma för Kvällsposten, men efter en tid kom det att präglas av hot och våld. Beata anmäler maken för misshandel och ansöker även om skilsmässa.
I ett försök att skydda sig själv och barnen i samband med den uppslitande skilsmässan ansöker hon om kontaktförbud men får ett nej från åklagaren.
Försvinner spårlöst
Två veckor senare, den 24 september i fjol, ser vittnen hur Beata Ratzman åker iväg i en silverfärgad bil tillsammans med den 50-årige småföretagare som hon nyligen har ansökt om skilsmässa från. Deras barn är också med i bilen. Det är bara mannen och barnet som återvänder. Mannen säger att Beata fått skjuts av en vän. Men hennes anhöriga blir oroliga och kontaktar snart polis. Maken anhålls misstänkt för människorov och häktas sedan.
Sökandet från polisen och ett flertal frivilligorganisationer resulterar endast i en upphittad handväska med Beatas kreditkort och avstängda mobiltelefon – slängd i en buske utanför en Preemstation i Ystad.
Först två månader senare leder mannen polisen till en skogsdunge i närheten av Yddingesjön utanför Svedala. Där återfinns Beatas döda kropp. Under henne ligger en kniv.
Enligt åtalet har hon skurits eller strypts till döds eller en kombination av båda. Mannen åtalas också för så kallat barnfridsbrott. Det vill säga att barnet som var med i bilen sannolikt hört något av händelseförloppet. I förhör har barnet berättat att han satt i bilen och såg på en film i mobiltelefonen medan föräldrarna var utanför. Föräldrarna syntes inte till mörkret utanför men barnet hörde skrik. Beatas misstänkta mördare misstänks också för brott mot griftefriden. Det vill säga för att han gömt undan kroppen.
Mönstret med en kvinna som fallit offer för en våldsam man hon sökt skydd ifrån är inte obekant.
– Det är viktigt att ha med sig att det har inte är ett enstaka fall som gick fel utan det är ett globalt problem av väldigt stor omfattning. Det här är en verklighet för alltför många kvinnor och många gånger nekas de skydd av samhället på precis samma sätt som Beata, säger Jenny Westerstrand, ordförande i ROKS, riksorganisationen for kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Dras tillbaka för tidigt
Jenny betonar att det inte bara handlar om svårigheter att få ett kontaktförbud från första början. Hon får även signaler om att beviljade kontaktförbud många gånger dras tillbaka alldeles för tidigt, något som också innebär allvarliga risker for många kvinnor.
– Ofta handlar det om kvinnor som har levt gömda i kanske ett år och då skickligt hållit sig undan från gärningsmännen. Då slår man fast att ingenting har hänt under denna tid och så häver man kontaktförbudet – trots att det är kvinnan som har sett till att det inte har uppstått några problem. Det man inte tar med i beräkningen då är att de här männen ofta är oerhört dedikerade, de ger inte upp i första taget. De är ett stort problem på säkerhetsnivå för en annan människa.
Så fungerar ett kontaktförbud
- År 2011 trädde lagen om kontaktförbud i kraft och ersatte då den tidigare lagen om besöksförbud. Besöksförbud och kontaktförbud är med andra ord olika namn på samma sak.
- Kontaktförbud kan beviljas om det finns en klar och konkret risk för att en person trakasserar, förföljer eller begår brott mot en annan person.
- Den som får kontaktförbud får inte besöka, ringa eller på andra sätt kontakta den skyddade personen.
- Vid ett utvidgat kontaktförbud får personen som förbudet gäller inte vara i närheten av personens bostad, arbetsplats eller andra ställen där den skyddade personen brukar vara. Om ett kontaktförbud har överträtts tidigare kan det utvidgade kontaktförbudet innebära att förbudspersonen förses med fotboja.
- Om även detta överträds blir nästa steg särskilt utvidgat besöksförbud som innebär att området som förbudsperson inte får vistas i utökas. Här är det alltid aktuellt med fotboja.
- Kontaktförbud i gemensam bostad finns också – och innebär att personen förbudet gäller inte längre får vistas i det gemensamma hemmet.
Vi behöver modernare sätt att se på lagstiftningen
I slutändan handlar det om kunskapsluckor och en förlegad syn på gärningsmännens integritet som så viktig att man inte kan tänka sig att kringskära den, menar Jenny.
– Lagarna som ska värna var integritet har ju tillkommit i kölvattnet av franska revolutionen när fokus låg på att skydda människans integritet i relation till staten. Då var det viktigt att inte den starka staten fick kränka den svaga individen. Det man måste förstå är att helt andra spelregler måste gälla när det gäller skydd oss människor emellan. Gärningsmännen i de här fallen kringskär ju kvinnans integritet på värsta tänkbara sätt. Här skulle jag säga att svenska domstolar är anmärkningsvärt tröga när det galler att förändra sitt tankesatt.
Tänka om i grunden
För precis som vi har gjort under pandemin måste vi tänka om i grunden och vara beredda att backa från de här gärningsmännens integritet, menar Jenny.
– Under pandemin har regeringen stiftat nya lagar ganska lätt. Vi har inte fått samlas i grupp eller gå till jobbet om vi har hostat eller känt oss snuviga. I det här fallen har det inte varit några problem att diskutera och förändra när det kommer till frågan om vår instängdhet. Våld mot kvinnor är också en dödlig pandemi som gör att många kvinnor tvingas leva instängda för att skydda sig själva. Det är en fångenskap av värsta sorten och problemet är så pass utbrett att det på inget sätt kan ignoreras. Tänk om vi skulle dela på bördan när det kommer till den har pandemin också?
Vilka förändringar skulle du vilja se på det här området inom den närmaste tiden?
– Flera viktiga lagändringar har gjorts. Nu gäller det att domstolarna börjar efterleva dem. Vi var rätt ute redan 2014 när vi började prata om elektronisk fotboja i de här fallen. Men i praktiken har det använts ungefär 12 gånger sedan dess. Jag är inte främmande för att använda tekniken i betydligt högre utsträckning för att begränsa de här männen – till exempel genom ansiktsigenkänning och annat. Kan man flyga drönare och hitta Bin Laden så kan man val övervaka och hindra en våldsam man från att förfölja en kvinna i Motala? Vi behöver både modernare sätt att se på lagstiftningen och modernare sätt att se till att den efterföljs.
Andra uppmärksammade fall där kvinnor har nekats kontaktförbud
- År 2013 sköts en 45-årig kvinna till döds i Högsbohöjden i Göteborg av sin före detta sambo. Ungefär en månad tidigare hade hon ansökt om kontaktförbud för samme man men fått avslag.
- I juni 2016 misshandlades 41-åriga Lotta Rudholm i Brom- ma till döds av en man som hon försökte avsluta relationen med och som hon tidigare hade anmält för misshandel. Efteråt konstaterade Polismyndigheten flera brister i utredningsarbetet – bland annat hade ingen ansökan om kontaktförbud gjorts.
- I november samma år ansökte 43-åriga Elham Fattal om ett kontaktförbud mot sin make men fick avslag. Tre månader senare ströp han henne till döds med en förlängningssladd.
- I maj 2018 blev en 32-årig kvinna i Uppsala attackerad med yxa av sin exmake när hon var på väg för att hämta barnen på förskolan. Hon hade tidigare ansökt om utvidgat besöks- förbud, men åklagarmyndigheten sa nej till det. Kvinnan fick allvarliga skador och förlorade sitt ena öga men överlevde mirakulöst.
3 av 4 får avslag
De tre senaste åren har över 32 000 personer ansökt om kontaktförbud medan knappt 9000 fick ett förbud beviljat. Det innebär att nästan tre av fyra ansökningar får avslag.
Gängkriminaliteten stjäl resurser från våldsutsatta kvinnor
Kunskapen om hur vi bör skydda våldsutsatta kvinnor finns, men dessvärre inte resurserna. Svårigheten att få ett kontaktförbud beviljat är bara en liten del av problematiken, hävdar advokat Ulrika Rogland som anser att den tunga gängkriminaliteten alltför ofta prioriteras före våld mot kvinnor och barn.
Diskussionen kring svårigheten att få ett kontaktförbud beviljat har pågått länge och flera försök att skärpa upp lagstiftningen för att stärka de utsattas skydd har gjorts. Tidigare fick polisen bland annat kritik för att handläggningstiderna var för langa. Detta gjorde att man år 2011 snabbade på processen och antog en ny regel: inom 14 dagar ska en särskild kontaktförbudsutredning numera göras.
– Baksidan av det är att man då inte hade hunnit komma särskilt långt i den andra utredningen som handlar om att belägga det våld och de kränkningar som kvinnan har utsatts för. Resultatet blir i praktiken att ännu fler kvinnor får avslag på sin ansökan om kontaktförbud för att man inte har hunnit få tillräckligt på fötterna ännu, säger Ulrika Rogland.
Ansöker på nytt
Många våldsutsatta kvinnor väljer därför att ansöka om kontaktförbud på nytt lite längre in i utredningen, berättar hon. Och då kan möjligheten att få det beviljat vara större.
Men viktigt att ha med sig i sammanhanget är att ett kontaktförbud i sig inte innebär något skydd, betonar hon. Tvärtom kan det i vissa fall innebära att en misstänkt får upp ögonen för att han är just misstänkt. Ju mer våldsbenägen mannen i fråga är desto farligare kan detta då bli för kvinnan, menar Ulrika Rogland. Men säger samtidigt att det i andra fall kan fungera som en viktig markering mot mannen.
Snabbare från början
– Det bästa hade varit om man kunde handlägga hela förundersökningen mycket snabbare från första början. Då hade inte delen om kontaktförbud behövt vara separat och fler farliga män hade i stället kunnat bli frihetsberövade i ett tidigt skede. Som det ser ut nu kan jag se en tydlig motsatt tendens där allt färre våldsamma män frihetsberövas.
Hur svårt det är att få ett kontaktforbud beviljat varierar dock mycket beroende på var i landet du bor.
– På många håll är ett kontaktförbud väldigt svårt att få medan det är betydligt lättare på andra. Ojämlikheten som råder i detta är givetvis också ett stort problem.
Och just resursproblematiken är något som Ulrika Rogland anser vara en mycket viktig fråga i sammanhanget. Gång på gång har hon sett hur utredare plockas från familjevåldsenheter till framför allt den gängrelaterade kriminaliteten.
Värre och värre
– Så har man gjort i många år och det blir bara värre och värre i takt med att gängkriminaliteten ökar. Till saken hör att relationsvåld dessutom är ett väldigt tungt område att jobba inom så många orkar inte jobba där särskilt länge. Vi måste verkligen se över hur polisens resurser används. Våld mot kvinnor och barn är och ska även i praktiken vara högprioriterade brott.
Vid årsskiftet stärktes skyddet för våldsutsatta kvinnor, bland annat genom höjda straff för överträdelse av besöksforbud. Hur ser du på dessa åtgärder?
– Jag välkomnar dem såklart! Men om det är fortsatt få kontaktförbud som beviljas kommer inte lagen att få någon direkt effekt i alla fall. Det som framför allt behövs är att polisens arbete bedrivs på ett annat sätt, att tvångsmedel används oftare och att fler riskbedömningar görs på de här männen. Höjda straff är mer en politisk åtgärd. Vi har problem med fulla häkten så man måste göra det enklare att få fotboja istället. Men det är också ett resursproblem – man måste kunna följa upp om det blir larm. Tanken är ju att man ska rycka ut direkt.
