Spöket i Hammersmith - Ghostbusters på Jane Austens tid
I dag är Hammersmith en stadsdel i London men i vid sekelskiftet 1800 var det en by som låg utanför huvudstaden utan vare sig gatlyktor eller en poliskonstapel. Ett samhälle med smala gator och en gammal kyrkogård med ett virrvarr av övervuxna gångar. Det var nästan som orten bara väntade på att ett spöke skulle flytta in…
År 1802 hamnade en man från Hammersmith inför domstol för att ha misshandlat sin fru och han tog sedan sitt eget liv genom att skära halsen av sig. Trots att självspillingar, som man då kallade människor vilka begått självmord, inte fick vila i vigd jord begravdes han på kyrkogården. En tid efter började en illasinnad vålnad hemsöka Hammersmith. Hösten 1803 var det många bybor som mötte en kuslig vitklädd gestalt. Andra berättade om en skepnad med ett kalvskinn svept om kroppen som hade stora glasliknande stirrande ögon och horn i pannan. En kusk körde en droska full med folk nära Hammersmith när något ohyggligt störtade fram över ett fält. Kusken flydde i en sådan hast att han nästan körde ihjäl både sig själv och sina sexton passagerare. Det berättades att en kvinna som väntade barn och snart skulle bli mor hade blivit angripen av spöket på kyrkogården och sedan avlidit. Trots detta vågade en gammal kvinna några kvällar senare gena mellan gravarna. Månen lyste inte och den gamla höll ögonen på gången. Så kände hon närvaron av något ondskefullt, håren reste sig i nacken och hon tittade upp. En skepnad rörde sig i dimman och kvinnan flydde över den gropiga marken. Hennes hjärta bankade och hon vågade sig ett kvickt ögonkast över axeln. Spöket hade hunnit upp henne! Samma natt fann några bybor den gamla medvetslös på marken. De bar hem kvinnan och hon berättade osammanhängande om vad hon varit med om. Så somnade hon för att aldrig vakna igen.
Död mans grepp
Två bryggeriarbetare lät sig dock inte skrämmas av kvinnornas olycksöde och en kväll efter arbetet genade de över kyrkogården. En av dem, Thomas Groom, hamnade på efterkälken och gick obesvärat med händerna i fickorna och rocken under armen när två händer greppade honom om strupen bakifrån. William kämpade emot och lyckades skrika till så att hans arbetskamrat hörde honom och ropade ”Vad är det?” Innan Thomas hann svara lättade händerna sitt grepp, arbetaren slog ut med handen och nuddade ett ögonblick vid vad som kändes som en rock. Sedan famlade Thomas bara i kyligt mörker. Männen i Hammersmith patrullerade nu kyrkogården och kvarteren omkring för att fånga vålnaden. Vid denna tid trodde man nämligen att även spöken kunde ha kroppar som kunde gripas och skadas.
Patrullerade med vapen
En av de som gärna ville ta reda på sanningen var den 29-årige tulltjänstemannen Francis Smith. En rättskaffens man. STre kvällar in på år 1804 patrullerade Francis Hammersmiths gator beväpnad med en pistol och stärkt av en sup. Francis träffade på nattvakten William och de kom överens om att när nattvakten slutade sin tjänstgöring klockan elva skulle de tillsammans jaga spöket. För att känna igen varandra i vintermörkret bestämde de att när Smith ropade ”Vem kommer där?” skulle William svara ”Vän”. Så fortsatte männen åt var sitt håll.
Se också: 4 krimfall som skakat världen
Dödliga skott
Samma kväll vandrade den 23-årige Thomas Millwood genom byn. Thomas var stuckatör och som brukligt var inom hans yrke bar han helvita kläder. Han var gift men den här kvällen var hans hustru borta och arbetade och han skulle därför besöka sina föräldrar och sin syster Anne som bodde i en stuga vid Black Lion Lane, en smal gata omgiven av höga buskar. Det blev en trevlig kväll och efter att föräldrarna gått och lagt sig satt Thomas länge och pratade med sin syster. Syskonen hörde nattvakten ropa ut att klockan var elva och då var det dags för Thomas att hämta sin fru från arbetet och följa henne hem. Han sa adjö till Anne vid dörren, bara några sekunder senare hörde hon en mansröst ropa ”Förbannelse över dig. Vem är du och var vill du? Jag skjuter dig om du inte talar!” Nästan omedelbart kom ett pistolskott. Orolig ropade Anne ”Thomas!” och sprang ut efter sin bror. Thomas låg på gatan med ansiktet fullt av blod och krutrök. Hon tog hans hand och bad honom säga något, förgäves… Snart samlades vinhandlaren John Locke, William Girdler och Francis Smith vid kroppen. Det var Francis hade som hade skjutit Thomas och han hade sedan hämtat Locke till platsen. Girdler hade lockats dit av skottet. Liket bars till Black Lion Inn där en läkare förklarade att Thomas dött av ett skott i ansiktet på nära håll. Francis var helt förstörd över vad han gjort och lät sig villigt arresteras. En vecka senare ställdes han inför rätta för mord. Inför domaren sa Francis att han inte var någon mördare då han skjutit i panik. Han hade varit så rädd att han inte kunnat tänka klart.
Systern vittnar
Francis sa att han förstod att det inte handlade om ett spöke men att han ändå varit vettskrämd. Han hade två gånger uppmanat mannen att stanna och berätta vad han hette men denne hade bara fortsatt framåt. Rädd att den okände skulle kunna begå vilka illdåd som helst hade Francis skjutit honom. I sitt vittnesmål bekräftade Anne att Francis uppmanat Thomas att säga vem han var men hon insisterade på att brodern inte fick någon chans att svara innan Francis sköt. Ett antal personer från Hammersmith trädde fram inför domaren för att intyga att Francis Smith var en bra karl och att byn var mycket uppskrämd av spökerierna. Men det vittne som kanske blev mest betydelsefullt för Francis var den dödes svärmor Phoebe Fullbroke. Hon berättade att Thomas vid ett tillfälle tidigare varit ute och gått på kvällen i sina arbetskläder, då en vagn med fint folk åkt förbi honom. En gentleman hade då ropat ”Där går spöket.” Thomas hade blivit arg och sagt att han inte var mer spöke än gentlemannen och hotat att klappa till honom. Efter detta hade Phoebe uppmanat Thomas att ta på sig en mörk rock på kvällarna men han hade bara sagt att han skulle tänka på saken. När domaren summerade fallet inför juryn förklarade han att det enligt hans uppfattning rörde om mord. Francis Smith hade avsiktligt avfyrat ett dödligt skott mot Thomas Millwood och det rörde sig inte om självförsvar. Även om Thomas verkligen hade varit ute och spelat spöke så skulle det inte ha givit någon rätt att döda honom. Trots domarens bistra ord återkom juryn med tillkännagivandet att Smith skulle fällas för dråp. Domaren vägrade att godkänna juryns beslut och de förklarade honom då skyldig till mord. Han dömdes att hängas inom några dagar och sedan dissekeras.
Det verkliga spöket erkänner
Francis brast i gråt och svimmade nästan. Han måste bäras ur de anklagades bås. Men redan samma kväll kom beskedet att kungen hade omvandlat Francis straff till ett års straffarbete. Efter bara ett halvår släpptes han från fängelset. Man kan undra hur Francis Smith kände sig när han sedan på Hammersmiths gator mötte skomakaren John Graham. Två dagar efter Thomas död hade skomakaren erkänt att det var han som satt igång hela spökeriet. John var arg på en av sina lärlingar som skrämt upp hans barn med spökhistorier och åstadkommit mystiska ljud sent på kvällarna. För att lära lärlingen en läxa hade John svept in sig i ett vitt lakan och själv spelat spöke. När spökhysterien väl kommit igång hade även andra bybor roat sig med att leka vålnad på kyrkogården.
Men kusken som nästan körde ihjäl sig och de två kvinnorna som dött efter en promenad på kyrkogården? Det visade sig att de aldrig existerat i verkligheten utan hittats på av tidningar som ville öka sin upplaga. Spökhysterin i Hammersmith lär dock ha skapat ett äkta spöke. Det sägs att den stackars Thomas Millwood hemsöker Black Lion Inn dit han togs för att dödförklaras.