Släktforskarteamet vill lösa brott: "Hade kunnat lösa kallt fall på en dag"
– Jag är ju jättebesviken. Om det finns en metod som fungerar så vill man ju använda sig av den, säger Anders Eriksson, chef för polisens avdelning för Kalla fall i Region Väst.
Pilotfallet hade allt. Ett dubbelmord som plågat såväl anhöriga som samhället under många år blev äntligen löst. Och polisen kunde ta fallet till åtal med hjälp av något så exotiskt som en släktforskare med DNA-spets. En sådan som sitter vid sitt skrivbord och tuggar sig igenom kyrkoböcker och dödsböcker för att bygga ett släktträd genom generationerna.
Metoden hade tidigare använts för att lösa grova våldsbrott och identifiera okända brottsoffer i USA. Nu var det uppenbart att den skulle fungera även här.
Utvecklingen följdes med spänning av utredare i de olika polisområdena som såg en chans att få ny skjuts i fall där de flesta andra ansträngningar varit fruktlösa.
– Alla ville ju lyfta fram sina ärende, säger Anders Eriksson på Kalla fall i Region väst som hade försökt få med mordet på 36-åriga Marie Johansson i Göteborg 2005 redan i piloten.
Flera olösta fall väntar på svar
Marie jobbade i tygbutiken ”Stuvkällaren” när en okänd gärningsman , genom stickvåld, mördade henne länsade kassan och gick.
Enligt dna-spår från brottsplatsen och övervakningsbilder är Maries mördare en kvinna men trots alla utredningsåtgärder som gjorts går hon alltså ännu fri.
– Där har vi dna-spår som tveklöst kommer från förövaren och det ärendet försökte vi få med i piloten. Men då ansåg man att det räckte med Linköpingsfallet.
Alla inblandade i piloten visste att det fanns både etiska och lagliga ramar för metoden. Genom att ladda upp en misstänkts dna i en kommersiell databas för släktforskning så skulle man riskera att känsliga personuppgifter kom på glid. Dessutom rörde det sig om databaser i ”tredje land”. I det här fallet USA.
Piloten behövde både hängslen och livrem för att metoden skulle bli ett accepterat utredningsverktyg anpassat till gällande lagar och regler. Sökningar skulle bara göras i databaser där deltagarna gett sitt godkännande (opt-in) till att rättsvårdande myndigheter får tillgång till profilen. Bara polisen skulle ha ha åtkomst till dna-profilen i databasen. Och när eventuella matchningar var gjorda så skulle den profilen och användaren raderas.
Polismyndighetens egen rättsavdelning hade gett klartecken. Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) skulle informeras skriftligen vid varje överföring av känsliga personuppgifter till tredje land. Man bedömde dock inte att IMY behövde ge något samlat klartecken på förhand eftersom de ju skulle informeras löpande.
Efter piloten, där man alltså lyckades lösa ett ”kallt” dubbelmord, väcktes förhoppningar om att IGG (Investigative Genetic Genealogy) skulle kunna bli en godkänd arbetsmetod för den svenska polisen.
Anders Eriksson i Göteborg höll tummarna för att ”stuvkällarmordet” skulle bli nästa ärende på tur och DNA-släktforskaren Peter Sjölund samlade ihop ett team av landets skarpaste inom fältet för att kunna bistå vid utredningar.
Det fanns, som sagt, utredare över hela landet som sett en möjlighet att komma vidare.
– Vi har absolut ärende där det här skulle kunna ta oss vidare. De är kanske inte lika tydliga som ”stuvkällaren” men vi har ärende där vi har dna-profiler som är av juridisk vikt, säger Bosse Lundqvist, chef för Kalla fall i Region syd.
Strider mot integritetsskydd
För att kunna implementera metoden som verktyg lämnade Polismyndigheten in en begäran om förhandssamråd till Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) inför ändrad personuppgiftsbehandling vid Nationellt forensiskt centrum.
Svaret blev en besvikelse för anhängarna. IMY ansåg, i motsats till polismyndighetens egen rättsavdelning, inte att det fanns stöd att använda metoden i nuvarande lagstiftning.
“Det främsta skälet är att det finns ett förbud i brottsdatalagen för polisen att utföra sökningar i syfte att få fram ett urval av personer om sökningen grundas på känsliga personuppgifter vilket DNA alltså räknas som” sa Lisa Zettervall, jurist på IMY till Sveriges Radio våren 2021.
Enligt IMY:s bedömning skulle metoden alltså kräva en lagändring innan den kan tas i bruk. Och lagändringar görs som bekant inte i brådrasket.
Sedan IMY:s besked har regeringen tillsatt en utredning som ska utreda hur biometriska data (till exempel fingeravtryck och dna) ska kunna användas i brottsbekämpning.
”Regelverket i dag är inte anpassat till de tekniska möjligheterna att använda biometri i brottsbekämpning, därför behöver lagstiftningen ses över”, skrev Justitiedepartementet när biometriutredningen presenterades.
Resultatet ska presenteras senast februari 2023. Ett vakuum på flera år som polisens utredare har svårt att acceptera.
– Det är ju frustrerande att det ska ta så lång tid, säger Anders Eriksson.
Nytt hopp slocknar
En annan aspekt är anhöriga som läst om genombrottet med dubbelmordet i Linköping och fått förnyat hopp. Här har man alltså en metod som bevisligen fungerar och så får polisen inte använda den?
– Ja, det är klart att det måste förefalla märkligt för gemene man. Rättsavdelningen har ju, inför pilotfallet i Linköping, gjort bedömningen att det var förenligt med gällande lag. Jag kan tycka att polismyndigheten kunde varit betydligt mer offensiv i det här, säger kalla fall-chefen och hänvisar till att IMY:s yttrande är rådgivande och inte allenarådande.
– Det finns ju en uppenbar risk att förtroendet, utifrån denna processen, minskar för polismyndigheten. Det blir lite ett löjets skimmer över förfarandet. Polismyndighetens rättsavdelning och IMY förefaller ha gjort olika tolkningar av aktuell lagstiftning. Detta sagt utifrån mitt perspektiv som förundersökningsledare där fokus ligger på att lösa varje enskilt brott.
Frustrationen handlar inte bara om kalla fall. Det finns aktuella grova våldsbrott med dna-spår, till exempel grova våldtäkter, där rådande lagstiftning lägger hinder i vägen för de tekniska möjligheter som finns.
– Det handlar om vår tids inställning till biometriskt information. Vi gör det onödigt svårt, säger Bosse Lundqvist.
Att en utredning ska vara rättssäker är en självklarhet men det måste finnas utrymme för att nyttja de verktyg som tekniken ställer till förfogande.
– Vi måste våga använda tekniken med gott syfte. Det är klart det kan missbrukas men vi har väl inarbetade juridiska kontrollfunktioner, säger han.
– Herregud svaren finns ju här, Linköping visar det. Vi berövar målsägande och anhöriga rätten de har att få reda på vad som hänt. Det är en skyldighet vi har till och med.
– Jag tror att om 30 år kommer man att titta tillbaka på vår tid och fråga ”varför gjorde ni inte mer”?
"Skulle kunna lösa ett kallt fall på en dag"
Dna-släktforskaren Peter Sjölund är också kvar i startblocken och ivrig att sätta igång. Under tiden som de juridiska kvarnarna mal har han och det team som sattes ihop av experter ägnat sig åt ”vanlig” släktforskning. Istället för att spåra misstänkta mördare spårar de okända fäder. Mellan mars förra året och fram till januari hade man hittat 80 tidigare okända pappor.
– Och det har varit riktigt knepiga fall som där pappan är från Kalix till exempel.
Kalix?
– Ja, det är ett ställe med vad vi brukar kalla begränsad genpool. Att det har varit en liten befolkning under många många hundra år. I dna ser alla ut som bryllingar. Det blir mycket pusslande för att ta sig fram.
Peter Sjölund menar att teamets kapacitet är mycket hög. Man skulle kunna göra nytta i brottsutredningar.
– Med den erfarenheten skulle vi har skulle vi kunna lösa ett kallt fall på en dag.
"Vi sållar ju människor hela tiden"
Enligt IMY:s synpunkter skulle det vara integritetskränkande att använda dna för att få fram ”ett urval” som man kan gå vidare med. Det är en invändning som utredarna har svårt att begripa eftersom det liksom tillhör arbetsbeskrivningen.
– Vi sållar ju människor hela tiden. Det är i princip det vi poliser gör, säger Bosse Lundqvist.
Kollegan i väst, Anders Eriksson, är lika oförstående. Hur kan släktforskning som metod anses vara kränkande när masstopsning är okej?
Peter Sjölund minns att utredarna i Linköping berättade om hur de fått besöka anhöriga till unga män som tagit livet av sig för att kunna avföra dem som misstänkta.
– Tänk dig att bara behöva ställa frågan? Det om något är väl integritetskränkande.