Så löstes dubbelmordet i Linköping - får inte använda metoden
- Jag glömmer aldrig samtalet när jag fick reda på att vi hade vår man. Jag blev nästan stum, berättar kriminalkommissarie Jan Staaf .
Tisdagen den 19 oktober 2004 blev blott 8-årige Mohammed Ammour knivskuren till döds på väg till skolan i centrala Linköping. Mördaren angriper bakifrån med en butterflykniv och hugger med kraft. 56-åriga läraren Anna- Lena Svensson, som antagligen försöker ingripa till pojkens försvar, attackeras också. Hon hinner berätta att attacken var oprovocerad men dör också av skadorna.
Morden chockar Linköping och Sverige. Föraldrar hämtar hem sina barn från skolan och försöker förstå vad det är som hänt. Det ar ingen uppgörelse i kriminella kretsar. Det här är en skolpojke och en vuxen kvinna som blivit brutalt mördade på öppen gata.
– Det här fallet har berört många av den enkla anledningen att så många har kunnat identifiera sig med offren. Att man har tänkt att det här kan drabba vem som helst, säger Jan Staaf.
– Så länge vi har jobbat med det har folk skrivit, ringt och mejlat till mig. Haft teorier, tankar och uppslag. Sa länge vi har haft det inflödet har förundersökningen levt.
Och spaningsläget såg lovande ut från början. Mördaren hade slängt mordvapnet på gatan och en mössa han hade haft på sig i en papperskorg i närheten.
”Så många har kunnat identifiera sig med offren”
Utredarna hade fingeravtryck, dna och vittnesbeskrivningar på en ung man med nordeuropeiskt utseende som sprungit från platsen. Någon beskrev mördarens utseende som ”en datanörd” och den gemensamma uppfattningen var ”alldaglig och ganska grå”.
Riksmordkommissionen kallades in redan från start for att bidra med sin expertis. En gärningsmannaprofil tog form.
Man letade efter en person som levde tillbakadraget. En person som kanske arbetade men som likaväl kunde leva på understöd.
Tusentals topsade
Den geografiska analysen hade inte många punkter att gå på men utgick från att mördaren troligen var hemtam i området och i Linköping.
– Det är den vi har haft som huvudspår hela tiden. Vi har inte låst oss vid den men utgått från att det är den har typen av gärningsman vi trott att vi skulle hitta.
Trots spåren och det stora engagemanget för att hitta mördaren lyckas utredarna inte ringa in honom. Man håller tusentals förhör och går igenom mängder med tips men ändå förblir han namnlös.
Jan Staaf håller ständig kontakt med Mohammeds och Anna-Lenas anhöriga och uppdaterar dem om arbetet. Förklarar vad man har gjort, vad man har tänkt och också varför man inte nått fram. Runt 6 000 personer har kallats till förhör och topsning i ärendet. Det har handlat lika mycket om att utesluta dem som att få nya tips, iakttagelser och funderingar. Och om det är något som fastnat hos Jan Staaf så är det tipsen om alla man mellan 15–30 som kom in.
Udda män som betedde sig konstigt men som vid narmare påseende kunde avföras från misstankar. De hade inget med mordet att göra men mådde uppenbarligen väldigt dåligt.
– Det slog mig framförallt de första åren där att den psykiska ohälsan var så utbredd.
Sedan 2010 har det funnits en fantombild på mördaren baserad på vad vittnen sett. 2018 kom en ny baserad på det dna som mördaren lämnat efter sig.
Samtidigt som utredarna i Linköping kämpat vidare skedde stora saker på det kriminaltekniska området i USA. 2017 kopplades släktforskare in for att hitta en gärningsman som lag bakom ett tiotal mord och över 50 våldtäkter i Kalifornien på 1970 och 1980-talen. Släktforskarna gick via kommersiella dna-register och lyckades efter mycket möda hitta en matchning. Den pensionerade polisen Joseph De Angelo, ”The Golden State killer”.
”Det här är som att lösa tre sudoku samtidigt”
Den amerikanska framgången väckte nya idéer på andra håll i världen också. Framförallt anade poliser som utreder kalla fall att man kanske hade ett nytt och skarpt verktyg att jobba med. Detsamma gällde släktforskare som jobbar med dna.
Peter Sjölund, släktforskare i Härnösand, ringde polisen och frågade om han kunde hjälpa till. I vanliga fall hjälper han vanligt folk att hitta sin familj. Nu ville han ställa sina kunskaper till de brottsbekämpande myndigheternas tjänst.
– Problemlösning är det jag älskar allra mest. Det här är som att lösa tre sudoku samtidigt, säger Peter Sjölund.
Identifiera mordoffer
Polisen i Region Syd tog gärna emot hjälpen. Här handlade det om att identifiera ett oidentifierat mordoffer som hittats utanför Helsingborg 2003. Och där har Peter lyckats spara hans möjliga ursprung till några familjer i Kroatien. Men eftersom folkbokföringen ser lite annorlunda ut därnere så är det svårt att komma vidare på distans.
– Då måste man åka ner och leta på plats. Det är lite bökigare.
Även utredarna i Linköping fick ett samtal våren 2019. Peter förklarade vad han kunde hjälpa till med. Dubbelmordet hade större möjligheter än Ekebymannen.
– Jag visste att om gärningsmannen ar skandinav är det har en perfekt metod att använda. Det krävs bra kyrkoböcker och många dna- testare från området.
Att skicka in sitt dna till en kommersiell databas, som family tree dna eller gedmatch, ar inget konstigt i USA eller Sverige. Här ar det en växande fritidssysselsättning och en tänkbar julklapp.
2019 hade runt 30 miljoner människor världen över köpt dna-test via nätet. Runt 100 000 i Sverige.
Jan Staaf tyckte idén lät intressant och släppte in släktforskaren i ut- redningen. Men vid det har laget har förutsättningarna ändrats något.
Etisk debatt om integritet
Efter de första amerikanska framgångarna uppstod en etisk debatt om att polisen kunnat gå in på den öppna sajten och jämföra en gärningsmans dna med dna som privatpersoner laddat upp. Vissa upplevde det som ett flagrant intrång i den personliga integriteten. Och den är helig för amerikaner.
De kommersiella databaserna tog åt sig och införde ett val.
Är de som laddar upp dna okej med att rättsvårdande myndigheter tar del av uppgifterna så får de kryssa i en ruta (s.k opt-in). Sökmöjligheterna smalnade men Peter Sjölund såg ändå stora möjligheter att upprepa vad amerikanerna gjort.
Det började med att Rättsmedicinalverket tog fram en dna-profil for ändamålet och skickade denna till Family tree dna.
– Den profil som polisen hade från början var lite tunn. De testar bara 15 dna-markörer medan vi släktforskare testar 750 000. Men när jag hade fått resultatet och satt och tittade på matchlistan så tänkte jag att nu finns det ganska mycket att jobba med. Det här bör gå att lösa.
890 matchningar
Peter Sjölund jobbade vidare. Dels på distans hemifrån, dels på polishuset i Linköping.
Har jobbade Jan Staaf och två utredare vidare med traditionellt polisarbete medan Peter Sjölund byggde släktträd.
– Vi hade en lista på 890 matchningar. De flesta var jätteavlägsna men 20 var hyfsat nära. Inte kusiner men kanske bryllingar som på något sätt är släkt med gärningsmannen.
Sjölund hade fått upp vittringen och kände att han var på rätt spår när han byggde deras släktträd.
– Det visade sig tämligen snart att vi rör oss i Östergötland på allihop. Då är det ingen tvekan om att det här är släktingar till våran gärningsman.
Ibland tittar Jan Staaf in for att se vad släktforskaren håller på med. Han är imponerad. Det går i ett rasande tempo.
– Jag förstår ju gången när man släktforskar. Att man går bakåt i tiden och hittar gemensamma nämnare. Sedan exakt vilket otroligt arbete det är förstod jag först när jag hängde över axeln på Peter. Det är kyrkoböcker med väldigt gammaldags stil och namn på personer, gårdar och sådana saker. Det är ett grannlaga jobb.
”Jag har kartlagt 700 personer for att hitta kopplingarna mellan släkterna”
Peter Sjölund medger att han kunde känna viss frustration over att vara ensam släktforskare i utredningen. Det finns flera duktiga dna-släktforskare i Sverige, men i detta pilotprojekt jobbade han ensam utan någon att bolla tankar med om oklara faderskap och familjers flyttningar på 1800-talet.
Men nu hade han en tydlig riktning på arbetet. Först med att följa de 20 träffarna bakåt for att se var släkterna går ihop och hur stor mängd dna som matchar. Ju större mängd, desto närmare släktskap.
– Så jag har kartlagt 700 personer for att hitta kopplingarna mellan släkterna. Och då hamnar vi i slutet av 1700- och början på 1800-talet. Sedan gäller det att kartlägga alla deras barnbarnsbarnsbarnsbarnbarn fram till nutid. Och leta efter någon som är född på 80-talet och man. Och det var ju inte säkert att han bodde i Linköping. Han skulle ju kunna ha varit på genomresa.
Tidigare under våren 2020 hade spaningsledaren Jan Staaf sammanfattat spaningslaget i ett mail till Allers Brott.
I mailet berättade Jan Staaf att man fortfarande såg ljust på att kunna lösa brottet inom kort. Han skrev vidare att man arbetade efter fyra teorier kring varför man inte hittat gärningsmannen.
Han kunde befinna sig utomlands, på institution eller hade dött. Den fjärde teorin var att gärningsmannen ”mår bra idag och fungerar i samhället” utan att göra fler brott.
Tidigt under året hade polisen dessutom fått ett tips om en möjlig gärningsman. Det var ett tips från en kille som sett fantombilden och tyckte att det påminde om en kamrat. En kamrat som dessutom hade haft en mössa likt den som hittades kastad i papperskorgen och ett intresse för knivar.
Den utpekade killen hade kallats till förhör och topsning men inte dykt upp. Men tipset fanns i den så kallade ”Linköpingshögen” med trådar som skulle tas upp.
Men Peter Sjölunds arbete med släktnätet hade fått fart. Det finns fallgropar som ”fader okänd” eller barn som adopterats bort utan tydlig adress men i det har fallet föll pusslet på plats utan större komplikationer.
En fredagskväll i juni hade Peter Sjölund lösningen framför sig.
Ett brödrapar i rätt ålder, bosatta i Linköpingstrakten.
– Då är den första känslan att det finns en chans på miljonen att det här inte stämmer. Man måste dubbelkolla allt så att det verkligen inte kan vara någon annan.
– Men det var också en jättefascinerande känsla. Hela släktnätet bara stämde.
Jan Staaf var på studentuppvaktning när mobilen ringde. Peter Sjölunds namn stod på displayen.
– Jag sa ursäkta att jag ringer så sent men jag har hittat honom.
Jan Staaf fick hålla masken resten av kvällen men ville sätta igång direkt. Helgen var ledig men delar av den gick att till att förbereda vad som komma skulle.
Greps odramatiskt
Peter Sjölund reste ner till Linköping for att dubbelkolla namnen han fått fram mot polisens register. Jan Staaf och utredarna tittar närmare på brödraparet för att avgöra vem av dem som är mest aktuell.
På måndagen träffar de åklagare for att få den ena brodern begärd anhållen. Den andra vill man ta in på förhör och topsning.
Peter får berätta vad han kommit fram till och hur det gått till så pedagogiskt som möjligt. Att kyrkböckerna pekar i en riktning ar ju inget bevis i sig men en tydlig vägvisare.
Den 9 juni 2020 på morgonen hämtar insatsstyrkan in en 37-årig man misstänkt for dubbelmordet 16 år tidigare. Gripandet är odramatiskt.
Hans dna visar sig stämma till 100 procent med det man säkrade på brottsplatsen. Samma eftermiddag erkänner mannen för polisens för- hörsledare.
Mannen har genom åren levt tillbakadraget. Han gick i skola bara 500–600 meter från mordplatsen och känner området väl. Det mesta verkar stämma. Fran dna till alla profileringar som gjorts genom aren.
Jan Staaf kunde ringa till de anhöriga med nyheten. Den har gången med positiva nyheter.
– Det var väldigt fint att kunna ringa dem och meddela att den har personen blivit anhållen.
Under sitt arbete med att leta efter dubbelmördaren i Linköping har många av Peter Sjölunds vanliga jobb fått ligga på is. Han säger själv att spänningen i att hitta någons okända pappa är stor. Nästan lika stor som att hitta en misstänkt mördare. Men i det senare fallet har den allmänna responsen varit större.
– Jag har fått mejl, brev och samtal från Linköpingsbor som har tackat mig. Det här har verkligen varit ett trauma for staden.
Han konstaterar att det här är det första fallet utanfor Nordamerika som fått sin lösning på det här sättet.
Det finns redan andra utredare i andra delar av Sverige som står på kö för att använda samma metod.
Ett kraftfullt verktyg
Jan Staaf menar att det ar ett kraftfullt verktyg. Han menar att tipset från allmänheten hade lett utredarna rätt under sommaren eller tidig höst. Men Peter Sjölund var en snabbare väg.
– Ser man krasst på det så hade vi hittat honom även utan släktforskningen men det hade tagit ytterligare några månader.
– Å andra sidan, hade vi haft det har verktyget redan 2004–2005 så hade vi sluppit de har 16 åren.
Hösten 2020 dömdes den då 37-årige mannen som gripits och erkänt morden till rättspsykiatrisk vård. Han hade lidit av en allvarlig psykisk störning vid morden och bedömdes även lida av det under rättegången.
Efter det lyckade pilotfallet ville polisen införa metoden med dna-släktforskning. Integritetsskyddsmyndigheten bedömde dock att metoden står i strid med gällande lagstiftning. En utredning om lagändring har tillsatts och ska presentera sina förslag 2023. Under tiden ligger metoden på is.
Artikeln är ursprungligen publicerad i Allers Brott hösten 2020
