Seriemördaren i Baton Rouge: Vittnen ledde polisen på villospår
Rebecca Yeager kommer i maj 2002 hem till sitt hus i Baton Rouge, Louisiana. Det är lördag och hon och Charlotte Murray Pace, 22, som hon delar bostad med, ska åka på bröllop. Det är en gemensam kompis från universitetstiden som ska knyta hymens band.
Dörren är öppen och Rebecca går in. När hon kommer in i sovrummet får hon en chock. Charlotte ligger livlös och naken på golvet. Det är blod på möblerna och på sängöverkastet. Rebecca ser sår på vännens kropp. Många djupa sår. Angriparen har dragit Charlottes tröja och behå över hennes huvud. Över hennes hals löper ett öppet skärsår.
När polisen kommit på plats kan de konstatera att det finns spår av strid även i andra delar av huset. Ett trasigt strykjärn med blod på, till exempel. Men det finns inga tecken på inbrott.
Kriminaltekniker säkrar spår efter en möjlig gärningsman. Både på Charlottes kropp och under hennes naglar. Enligt rättsläkaren har hon 81 hugg över sin kropp.
Charlotte har blivit våldtagen och Julia D Naylor, en forensiker och expert på DNA-analys, har hittat spår efter förövaren. DNA som hon jämför med databanker lokalt, regionalt och nationellt. Men det blir ingen träff.
Se också: 5 av historiens värsta kvinnliga seriemördare
DNA-träff på annat mord
Men mordet på den nyutexaminerade studenten från Louisiana State University klingar bekant i andra utredares öron. Det fanns flera olösta våldtäkter och mord i Baton Rouge och Lafayette-området. Ensamma kvinnor som blivit brutalt attackerade i sina hem. När labbet jämför DNA:t från Charlotte Murray Paces mördare med DNA från de olösta fallen så får man träff. En av träffarna är från september 2001. Då hittades sjuksköterskan Gina Wilson Green mördad i sitt hem bara ett stenkast från Paces hem. Hon var precis som Charlotte en attraktiv kvinna som hade blivit överfallen, våldtagen och mördad, utan spår av inbrott.
På hennes blus kunde teknikerna säkra en blodsdroppe och därmed en DNA-profil. En profil som stämde helt överens med Charlottes baneman.
Medan polisen söker efter Charlottes och Ginas mördare slår han till igen.
Pam Kinamore bodde med maken Byron och ett barn i Baton Rouge. En kvinna i 40-årsåldern som skrattade mycket och jobbade i antikaffär. En kväll i juli 2002 när hennes man kom hem var hans hustru bara borta.
Byron ringde och efterlyste henne samma kväll. Maken berättade att när han kom hem stod dörren öppen med nycklarna i. I badrummet var badkaret fullt och det fanns blod på en matta i sovrummet som inte hade funnits där tidigare.
Blodet visade sig senare vara Pams. Parets son hade sovit över hos en kompis och kunde inte hjälpa utredarna vidare.
Pams mamma Lynne förklarade för de besvärade utredarna att det var otänkbart att hennes dotter rymt från man och barn.
– Det svär jag på. Hade hon haft en pojkvän hade jag vetat om det och då hade jag gett er hans namn direkt. Men Pam inte så mycket som tittade åt någon annan man.
Familjen klistrade upp affischer med efterlysningar i hela området och utlyste en belöning på 75 000 dollar till den som kunde lämna information om var Pam blivit av.
Men deras förhoppningar krossades. Efter fyra dagars letande hittades Pams kropp i sankmarken bredvid en bro 10 mil från hennes hem. Hon hade blivit våldtagen och knivhuggen till döds samma natt hon försvann.
Lovande vittnesuppgifter
I närheten hittade några åskådare, av en slump, en bit av en telefonsladd. Pams mamma Lynne hade hoppats in i det sista.
– Vet du hur det känns när du förstår att du aldrig kommer att få fler minnen att bevara, aldrig någonsin mer. Det är så det känns att förlora ett barn.
Utredarna hade uteslutit maken Byron som tänkbar gärningsman. Han hade ett alibi som kunde intygs av andra. Men en vittnesuppgift kom in som verkade lovande. Vittnet uppgav att han sett någon som liknade Pam sitta framåtlutad i en vit pickup några kilometer från platsen där hon hittades. Enligt vittnet var föraren ung och vit.
Men även om vittnesmålet var lovande så snävade det inte av sökområdet tillräckligt.
– Tyvärr finns det 35 000 pickups registrerade i Baton Rouge, uppgav åklagaren Dana Cummings.
Nu satte man hoppet till att DNA-profilen som säkrats efter förövaren skulle ge utredningen bättre styrfart.
Telefon visade sig vara betydelsefull
Profilen matades in i FBI:s databas för en körning mot både dömda kända förövare och mot bevismaterial från andra olösta fall.
Nu hittar utredarna materialet från morden på Charlotte och Gina. Tre attraktiva kvinnor som överfallits bestialiskt i hemmet. Förutom brutaliteten så hade morden telefonen gemensamt. I något av fallen hade han tagit den med sig. I åtminstone ett fall hade han använt telefonsladden för att strypa sitt offer.
En av teorierna var att mördaren bett offren om hjälp att kunna ringa för att på så sätt ta sig in i deras hem. Telefonen och andra saker som han rört vid skulle han därefter ha tagit med sig efteråt för att undanröja bevis.
– Allting som han rörde vid tog han med sig. Det var hans troféer, kommenterade distriktsåklagare Tony Clayton. Utredarna insåg att det här var något helt nytt. Seriemördare hade de bara sett på tv förr i Baton Rouge.
Seriemorden satte skräck i hela samhället. Så länge mördaren var lös var ensamma kvinnor på sin vakt och mammorna ropade in sina barn från lekplatsen innan mörkret fallit. Men trots vaksamheten kunde mördaren slå till igen. 23-åriga Trineisha Dene Colomb blir överfallen när hon är på väg hem från kyrkogården. Hon har varit och besökt sin mammas grav när hon blir seriemördarens offer. Hon hittas 4 mil från kyrkogården. Våldtagen och ihjälslagen. Enligt vittnesuppgifter har en vit kille i en vit pickup synts i närheten av kyrkogården vid tiden för mordet.
FBI byggde profil på misstänkt mördare
Utredarna hinner knappt hämta andan innan en annan kvinna hittas död. Den här gången är det 26-åriga Carrie Lynn Yoder, doktorand på LSU, som hittas inte långt ifrån där Pam Kinamores kropp dumpats.
Enligt DNA är det samma gärningsman bakom samtliga fem mord. Utredarna hade förstått att det var en mördare som förföljde och kartlade sina offer innan han slog till. Nu vände de sig till FBI:s profilerare för att förstå vem eller vad de jagade.
Experterna utgick från att mördaren antagligen iakttog kvinnorna på avstånd. Och om han tog kontakt så skulle det antagligen bara vara en kort stund eftersom kvinnorna skulle känna obehag.
Enligt profilen så var mördaren antagligen associal och hade låg inkomst.
När nyheten om FBI-profilen nådde medierna så letade sig även uppgiften om att mördaren var vit in i beskrivningen. För polisen letade ju efter en vit man i 20 till 30-årsåldern sedan tidigare.
Det var dock ingen slutsats FBI dragit även om 90 procent av alla seriemördare, enligt statistiken då, var vita.
Med beskrivningen vit man, 20 till 40 år med vit pickup och kriminellt förflutet, topsades tusen personer. Det blev ingen träff.
Visade sig att mördaren inte var vit
Nu kom molekylärbiologen Tony Frudakis till utredarnas hjälp. Han erbjöd sig att göra profilering utifrån mördarens DNA för att läsa av fysiska särdrag. Ursprung till exempel.
Argumentet var att både ögonvittnen och gärningsmannaprofilerare kan ha fel.
– Många gånger är den typen av information felaktig. Vissa människor ljuger och andra tar helt enkelt miste.
Utredarna var tveksamma men lät doktor Frudakis pröva sina vingar. Tekniken, som var helt ny och tidigare okänd, gick ut på att spåra en individs ursprung och därigenom kunna bestämma hudfärg.
Utredarna lät doktorn bevisa sig genom att skicka honom 20 prov. Han spikade vartenda ett och kunde säga om en individ var till exempel 20 procent asiat och 80 procent ursprungsamerikan.
I sökandet efter en vit man hade utredarna utgått från att mördaren var av kaukasiskt ursprung. Det vill säga vit. Doktor Frudakis nya test visade att det var långt från sanningen.
– Mördaren var 85 procent från subsahariska Afrika och 15 procent ursprungsamerikan. De kunde inte tro på det först. Jag kommer ihåg att det blev helt tyst i luren när jag berättade. Jag antar att de var tvungna att smälta uppgifterna.
Poliserna hade letat efter en vit seriemördare. De borde letat efter en svart.
Med de nya uppgifterna tog utredningen ny fart. En händelse som tidigare sorterats bort fick ny aktualitet. Det handlade om en kvinna, Diane Alexander, som hade blivit attackerad i sitt hem utanför Baton Rouge, ungefär samtidigt som Pam Kinamore mördades. Mannen hade knackat på och bett om att få låna telefonen. När Diane vände ryggen till hade mannen ryckt loss telefonen från väggen och använt sladden för att försöka strypa henne. Överfallet avbröts när Dianes vuxne son körde in på uppfarten framför huset.
Angriparen flydde med telefonsladden i handen.
Sonen hann inte ingripa men han kunde ge ett bra signalement på flyktbilen och den telefonsladd som hängde ut från dörren.
Telefonsladden som hittats vid Pams kropp jämfördes med den del som var kvar i Diane Alexanders hem. Bitarna passade ihop.
I en fotokonfrontation kunde Diane Alexander peka ut Derrick Todd Lee, en 34-årig arbetare och tvåbarnsfar, som den man som överfallit henne.
Derrick Todd Lee var född i Baton Rouge 1968. Han var uppvuxen med en pappa som led av psykiska problem och 13 hel och halvsyskon. Skolgången var trasslig och kort. Lee var känd i hemmakvarteren som en enstöring och fönstertittare.
I hans brottsregister fanns gripande för inbrott och för att han förföljt kvinnor. Han hade även avtjänat ett fängelsestraff för att han överfallit sin älskarinna på lokal.
DNA matchade med mördaren Derrick Todd Lee
Lee nekade dock till anklagelserna om kvinnomorden. Men hans DNA matchade gärningsmannens i alla fem fallen. Nu kunde man dessutom knyta Lee till flera andra olösta kvinnomord i trakten. Bland annat på Geralyn Sesoto, 21, som våldtagits och strypts i sitt hem.
Derrick Todd Lee fälldes för morden och dömdes till döden.
– Dödsstraff är inte tillräckligt för honom. Han borde avlivas lite i taget, sa Pam Kinamores mamma Lynne.
Lee avled av en hjärtattack i fängelse 2016.
Utredningen om seriemördaren i Baton Rouge är en av anledningarna till DNA-teknikens ökade status som brottslösande verktyg. Och utvecklingen pågår ständigt.
– Jag tror inte det är helt tokigt att påstå att det kommer begås färre brott i framtiden jämfört med idag eftersom folk inser att när de begår våldtäkt eller mördar så kan de lika väl slänga sitt körkort på marken för de uppgifterna kommer att komma fram.
