Skolan hamnade mitt i påskupploppen – rektorn berättar: ”Barnen blev vittnen”
För Allas berättar rektorn om hur barnen bad polisen om ursäkt och hur man bygger framtidstro i ett socioekonomiskt utsatt område.
På skärtorsdagen den 14 april 2022 satt rektorn Pernilla Dahlgren och åt påskmiddag med sin bokklubb i Söderköping när hennes son Oscar ringde. Det var oroligheter i Navestad i Norrköping och hennes skola sades stå i lågor. Pernilla trodde inte att det var sant, men slängde sig i bilen för att åka den dryga milen in till Silverdansens skola.
– Jag kände att jag var tvungen att åka in och kolla vad som hänt, säger Pernilla så här drygt ett år senare.
Rasmus Paludan och 200 personer i påskupploppet
När Pernilla svängde upp mot Navestad, en Norrköpingsstadsdel som är rödmarkerad av polisen, var hennes bil den enda i rörelse. Det var skymning, disigt och dålig sikt. Men plötslig såg hon maskerade ungdomar, bilar som rök och poliser i full kravallmundering. Pernilla kände en overklighetskänsla, ville veta vad som hänt med skolan och körde därför fram för att prata med polisen.
Tidigare samma eftermiddag hade uppemot 200 personer deltagit i det som senare kom att kallas påskupploppen, extrema våldsamheter där polis och polisfordon utsattes för stenkastning och brandbomber, så kallade molotovcocktails. Allt som en reaktion på att den högerextreme politikern, advokaten och opinionsbildaren Rasmus Paludan hade bränt koranen i Jönköping.
Pernilla Dahlgren
Ålder: 52.
Bor: Norrköping.
Familj: Tre vuxna barn.
Gör: Rektor på Silverdansens skola i Norrköping.
Polisen kom att beskriva det som ”våld av en kaliber vi inte sett tidigare”, men tack och lov var skolan oskadd.
På Silverdansens skola går 255 elever från förskoleklass till åk 3. Här finns också fritidshem och särskola. Skolan ligger inklämd mellan två stora miljonprojekt byggda i slutet på 60- och början på 70-talet. Man har ingen egen skolgård, utan barnen leker på gården med lekplats. Det har några gånger skapat problem då barn grävt upp narkotika, knivar och kanyler, eller som när några boende bestämde sig för att ha fest på gården.
– Sådant kan vi inte förutspå och det måste man ju få ha, säger Pernilla och ler.
Någon gång har det också kommit in påtända eller beväpnade personer i skolan. De har inte varit hotfulla mot barnen men likväl kommit in. Numera är dörrarna alltid låsta och barnen tränas i att inte öppna för någon som knackar på.
Gillar att jobba i socioekonomiskt utsatt område
Pernilla arbetade i närmare tjugo år som lärare i matematik, NO och idrott på skolor i Norrköping innan hon tog steget och utbildade till sig rektor 2016. Att söka sig till ett socioekonomiskt utsatt område som detta var givet. Pernilla har mycket skinn på näsan och ser det som en utmaning.
– Vi har barn från världens alla hörn och här talas 15 olika modersmål. Jag gillar att jobba mångkulturellt. Det är något att bita i och en utmaning. Men det är också här du kan göra störst skillnad, säger hon.
Flera barn hade blivit vittne till upploppet
Det blev väldigt tydligt när barnen kom tillbaka efter Påskupploppet. Flera barn hade blivit vittnen till obehagliga scener, någons syskon och föräldrar hade varit med och kastat sten mot polisen och flera hävdade bestämt att det hela var polisens fel. Pernilla kände sig manad att reda ut ett och annat och samlade personal och barn för att prata om vad som hade hänt.
Det blev många frågor från barnen och i slutändan kunde det samstämmigt konstateras att det inte var polisen som startade upploppen, att man visst kan vara muslim och polis och att det faktiskt är lagligt att bränna såväl bibeln som koranen i Sverige. Och det är inget som polisen har bestämt.
Många barn vad ledsna och ville nu be polisen om ursäkt.
Bjöd in polisen för att prata om påskupploppet
Pernilla bjöd därför in polisen i Norrköping, som kom redan dagen efter. De mottogs som rockstjärnor. Elevrådet överlämnade blommor och choklad, samtidigt som flera hundra barn skanderade ”polisen, polisen”, klappade händer och lämnade teckningar de ritat. En poliskvinna bröt ihop började gråta. Allt hat hon mottagit var nu förbytt till kärlek.
En lågstadiepojke erkände att han hade plockat sten, som hans bror sedan hade kastat mot polisen. Han undrade nu om de var arga på honom och bad samtidigt om ursäkt. Polisen intygade att de inte var arga på honom.
Polisen stannade länge och svarade på barnens frågor. Dagen efter kom en film från polishuset i Norrköping där en hel korridor var tapetserad med barnteckningar.
Pernillas förhoppning är att sådana här insatser ger ringar på vattnet.
– På lågstadiet kan man fortfarande göra skillnad. Vi kan få dem att själva resonera kring värderingar. Var det verkligen polisens fel? Nej, det var det inte. Får man bränna koranen? Ja, det får man. Sedan går de hem till sin mamma och pappa och berättar hur lagen fungerar i Sverige. Vi håller inte på med happenings som kompisveckor i skolan utan vi kör värdegrund och barns rättigheter hela tiden. Vi tänker att det är viktigt att bygga framtidstro. Oavsett vilket land du kommer ifrån, om du är flicka eller pojke så har du rätt till ditt eget liv och din egen kropp, säger Pernilla, samtidigt som hon guidar oss runt i de nyrenoverade och ombonade lokalerna.
Pernilla vill vara en engagerad och närvarande rektor. Hon tror att det är en fördel att hon är lärare i grunden, eftersom hon då förstår sina lärares utmaningar bättre.
Här kan man verkligen göra skillnad
Petter Haukland, som jobbar i grundsärskolan är en av dem. Han blev färdig lärare 2006 och har arbetat på Silverdansens skola sedan 2008.
– Om man börjar här så känns det som att man gärna stannar. Det finns både utrymme att växa själv och att man växer med barnen. Här kan man verkligen göra skillnad, säger han.
Alla ska få rätt stöd
Petters känsla är att barnen är trygga, nyfikna och vill gå till skolan. Han tycker att lärarna och barn skapar en nära och fin relation, som håller även när de små pojkarna blivit stora tuffa tonårsgrabbar.
På Silverdansens skola screenar man alla barn på deras kunskaper i matematik och svenska redan i förskoleklass ”detta för att ingen unge ska falla mellan stolarna och för att alla ska få rätt undervisning och stöd”, förklarar Pernilla.
På skolan kan lärarna koncentrera sig på att vara lärare medan de fyra anställda elevcoacherna tar hand om allt runtomkring. De möter barnen på morgonen och knackar dörr hemma om någon inte dyker upp. Det tycker Petter är väldigt bra, eftersom läraryrket inte blir så splittrat.
Skolan har också ett nära samarbete med polis, socialtjänsten, hyresbostäder och Svenska kyrkan. Allt för att skapa en trygg och lugn miljö för barnen, berättar Pernilla.
– Vi är ett gäng som samarbetar kring området. Vad pågår just nu? Vi var oförberedda på påskupploppen. Det var ingen som kunde tänka sig att det kunde ske och jag hoppas och tror inte att det kommer hända igen. ●