Nu försvinner restriktionerna – här är 11 saker pandemin lärt oss
Coronapandemin är den allvarligaste fredstida krisen sedan vi drabbades av 1930-talets depression. De senaste två årens restriktioner har verkligen påverkat oss och gör så än.
Torsdagen den 3 februari berättade regeringen att nästan alla restriktioner försvinner från och med den 9 februari.
Dock lär det ta ett tag innan vi helt hittar tillbaka till normaliteten igen. Ett helt öppet samhälle där vi kan kramas och hälsa med en handskakning. Om vi ens kommer göra det, vem vet i nuläget?
Det finns dock några slutsatser som vi redan kan dra av pandemin.
Tio saker som pandemin har lärt oss
1. Vi längtar efter mänsklig kontakt
När pandemin rasade som värst var det ett stående skämt att svensken längtade efter att "håll avstånd på 1,5 meter"-uppmaningen skulle försvinna så att vi kunde gå tillbaka till våra vanliga fem meter.
Men i själva verket har vi inte varit så osociala. Vi har längtat efter att träffa varandra och det har gjort ont att inte kunna ses.
Ensamheten har varit utbredd och många har känt sig isolerade, enligt siffror från SCB.
2. Att gå ut blir värsta grejen
Det spelar ingen roll om vi ska träffa vännen, gå på dejt eller möta upp sin partner för en drink på lokal. Att gå ut blir en stor grej. En happening. Något som förtjänar en snygg blåsa och kanske en tur till frisören.
Ta med den känslan så länge du kan. Låt varje tillfälle bli en fest.
3. Vi älskar naturen
När man inte kunnat ses ute i vimlet, har vår lust att ge oss ut i skog och mark blivit större. Vi har alltså upptäckt att allemansrätten finns där ute, helt gratis för oss att använda oss av. Men väldigt många ville ge sig ut i naturen samtidigt vilket ledde till såväl nedskräpning som slitage i skogen.
4. Vi är inte särskilt logiska
När pandemin på allvar visade sitt fula tryne i februari år 2020, reagerade svensken på ett rätt irrationellt sätt. Vi stormade affärerna och köpte allt toapapper vi kunde hitta. Inom kort gapade hyllorna tomma.
Men är det verkligen toapapper vi behöver om samhället krisar?
Förmodligen inte. Men vi köpte ändå, "bara för att" vilket gav nästa person en större känsla av panik eftersom vi hatar att se hyllor gapa tomma med sådant som vi eventuellt hade velat köpa. Och just för att hyllan är tom, så hade vi velat köpa det. Det säger i alla fall forskningen.
5. Skafferiet kan vara viktigare än kylskåpet
I tider av kriser är det lätt att vilja hamstra. Det ska man generellt undvika då det innebär att du får massor, men andra riskerar att stå helt utan. Det betyder inte att man inte kan tänka smart. Om det nu är så att man inte ska eller kan gå ut och handla (så ofta), då kan det vara en god idé att tänka "skafferi" och inte "kylskåp". Det som ska in i skafferiet har ju en längre hållbarhet. Tänk knäckebröd istället för en brödlimpa, till exempel. Tänk torr pasta istället för färsk ravioli och så vidare.
6. Vi fick tråkigt – och blev kreativa
Under pandemin har många varit hemma vilket fått en hel del av oss att hitta nya sätt att hantera stress och oro. Vissa har börjat meditera andra har skrivit ner alla sina tankar och känslor i en anteckningsbok.
En hel del har också ägnat sig åt något hantverk, som stickning eller virkning.
– Vi har återupptäckt intressen som faktiskt tar lite tid, det gör ju stickning, säger mönsterdesignern Maja Karlsson till SVT.
Vi har helt enkelt tvingat oss själva att bli kreativa för att härda ut.
Varför? Jo, för att vi inte längre hade så mycket som distraherade eller underhöll oss. Vi hade kanske tråkigt för första gången på evigheter. Och det var sannolikt precis vad vi behövde.
7. Tacksamhet är viktigt
Vi lever i ett tryggt land. Men pandemin har visat att vi är långt ifrån fredade. En kris kan finnas precis kring hörnet. Och när den kommer så finns det människor som gör sitt yttersta för att hjulen ska snurra.
Covid-19 har fått oss att bli tacksamma för dessa insatser. För personalen inom vården, inte minst. Men också tacksamhet för att man får lov att vara frisk.
Vi kan fortsätta visa tacksamhet även efter att pandemin blivit ett minne för oss. Tacksamhet för alla som gör våra liv lättare. Eller för vem som helst som finns i vår närhet.
Det kan göras i det lilla. Visa vänlighet i vardagen.
Som att le mot en främling eller genom att hålla upp en dörr för någon.
Vi sitter alla i samma båt. Tillsammans får vi den att flyta och röra sig framåt. Även när vågarna går höga.
8. Vi behöver inte så mycket prylar
Innan pandemin har det lätt att bara sticka till affären för att köpa det där sista till en maträtt. Eller åka till köpcentrat för att "kanske köpa något". Nu känns det som en avlägsen tanke för många.
Varför?
Konsumtion föder mer konsumtion och pandemin har lärt oss att stanna upp. Vi har tvingats klara oss ändå. Det har gått precis lika bra ändå.
Pandemin har fått oss ifrågasätta om vi verkligen behöver alla saker och bekvämligheter som vi omger oss med.
Det kanske är i grevens tid.
Det är på tiden att vi tänker igenom våra prioriteringar och funderar över vad vi verkligen behöver. Just nu lever vi som om vi hade 1,6 jordklot.
9. Att resa är inget vi kan ta för givet
Pandemin stängde ner våra möjligheter att resa, i alla fall till stor del. Det gick att resa ibland men det var nästan omöjligt att hålla koll på vilka regler som gällde till vilka länder.
Framöver kommer sannolikt resandet att ses som en lyx. Något som vi inte kan ta för givet. Och om man tänker på det lite till, inser man också att det är så det alltid varit för de flesta av människorna på jorden. Majoriteten har helt enkelt inte råd. Den insikten borde göra oss ödmjuka inför hur bra många av oss har det, och öka förståelsen för privilegiet att få bo i Sverige.
10. Det går bra att jobba i pyjamas
En undersökning visade att var fjärde svensk jobbar i underkläder eller pyjamas under pandemin. Nu när restriktionerna försvinner och vi går tillbaka till våra arbetsplatser i större utsträckning, får vi hjälpas åt att påminna varandra om någon fortsatt med (o)vanen i kontorslandskapet.
11. Att fråga om hjälp är en styrka
Pandemin har lärt oss att vi inte är ensamma eller så islolerade som vi tror. Det finns människor omkring oss som vill hjälpa, om vi ger dem chansen. Men då måste vi be om hjälp. Det är inte ett tecken på svaghet, tvärtom. Det är en styrka.
