Sjuksköterskan Lucia de Berk dömdes för mord på patienter – friades flera år senare
Hösten 2001 arbetade den 40-åriga ensamstående mamman Lucia de Berk sedan två år tillbaka på drottning Julianas barnsjukhus i Haag. Hon var en skicklig sjuksköterska som månade om sina patienter men ändå var det en del kollegor som inte gillade henne, de tyckte att hon var konstig och alltför reserverad. Ett av de barn som Lucia tog hand om var den sex månader gamla Amber. Flickan höll på att återhämta sig från en hjärtoperation och fick den hjärtstärkande medicinen digoxin.
Amber hade också problem med andningen. Men läkarna räknade ändå med att babyn snart skulle kunna lämna sjukhuset. Den 4 september hade Lucia nattjänst och vid ettiden bad hon en barnläkare komma och titta till Amber. Lucia hade gett flickan syrgas och hon hade dessutom diarré.
Babyn var ansluten till en monitor som registrerade hennes hjärtverksamhet och andning men denna kopplades bort när barnläkaren kom och undersökte Amber. Läkaren ansåg inte att Amber var allvarligt sjuk men beslöt att babyn skulle få dropp för att förebygga uttorkning. Så gick barnläkaren och överlät åt Lucia att koppla in monitorn igen.
Kort innan klockan tre på natten larmade Lucia om att flickan hade svårt att andas och hennes hjärta slog oregelbundet. I en halvtimma kämpade personalen för att rädda den lilla men allt var förgäves.
Även om Ambers död kom oväntat utgick läkarna ifrån att den var naturlig –till dess att en av Lucias kollegor sökte upp sjukhuschefen. Hon var oroad över hur dödsfall och plötsliga insjuknanden klibbade kring Lucia. En av många patienter var den sexårige Ahmad. I december 2000 hade han plötsligt fallit i koma. I blodet hittade man en livsfarligt hög koncentration av ett läkemedel som han behandlades med. Hade någon i hemlighet gett honom en extra dos? Ahmad återhämtade sig men dog oväntat en månad senare.
Följa henne i graven
När chefen undersökte Lucias arbete fann han tio misstänkta incidenter. Han kontaktade sjukhus där Lucia tidigare arbetat och antalet misstänkta fall steg till 30. Amber obducerades och i hennes blod fann man dödliga halter digoxin. När polisen tittade på utskrifterna från Ambers hjärt-och lungmonitor såg de att mellan 01:16 och 01:59 så hade inga värden registrerats. Hade Lucia stängt av monitorn för att kunna spruta in digoxinet obemärkt?
Bara några dagar efter Ambers död hade Lucia de Berk stängts av från sitt arbete och hon tog i stället hand om sin morfar som hon var mycket fäst vid. Han var svårt sjuk och hon vårdade honom i hemmet. Men polisen misstänkte att Lucia planerade att förkorta morfaderns liv och i december, på självaste Luciadagen, greps hon vid hans sjukbädd.
Polisen konfiskerade också Lucias dagbok och privata anteckningar och här kunde de läsa märkliga saker. Lucia skrev om ett tvång att göra något som för alltid måste förbli hemligt och följa henne i graven.
Samma dag som en gammal patient hade dött hade Lucia skrivit att hon gett efter för tvånget men att detta gjorde människor lyckliga.
Lucia förklarade anteckningar på två sätt. Dels så höll hon på att skriva en kriminalroman och dels så var hon rädd att hennes chef skulle upptäcka att hon spådde sina äldre patienter i tarotkort, vilket var strängt förbjudet. Men polisen menade att Lucia kände en drift att begå barmhärtighetsmord på sjuka och sköra patienter.
Trehundrafyrtiotvå miljoner
Lucia de Berk ställdes inför rätta våren 2003. Det ansågs säkert att hon dödat Amber och Ahmad och att man därför kunde sänka beviskraven för de andra misstänkta brotten. Åklagaren menade att det räckte om ett dödsfall eller ett insjuknande var oförklarligt ur medicinsk synvinkel och att hon haft möjlighet att skada patienten. Tillsammans bildade incidenterna en kedja som omringade Lucia och band henne till brotten.
Rätten fäste stor vikt vid en sannolikhetsberäkning enligt vilken sannolikheten att Lucia skulle vara oskyldig och ändå arbetat när så många incidenter ägt rum var 1: 342 000 000 – väldigt osannolikt med andra ord.
”Jag behöver inte höra mer, jag har inte gjort det!”
Lucia dömdes mot sitt nekande för flera mord och mordförsök. Hon överklagade men befanns återigen vara skyldig och fick . När domaren läste upp domen skrek Lucia ”Jag behöver inte höra mer, jag har inte gjort det!”.
Hennes förtvivlade rop väckte genklang hos allt fler vetenskapsmän och experter som menade att hon måste vara oskyldig. De påpekade att sannolikhetsberäknaren inte var en professionell statistiker. Han hade glömt att ta hänsyn till de incidenter som ägt rum när Lucia inte var på jobbet. Gjorde man det så förändrades sannolikheten radikalt.
När experterna gick igenom de misstänkta incidenterna upptäckte de att polisen systematiskt ignorerat de läkare som ansåg att naturliga orsaker kunde ligga bakom. Dessutom hade en del medicinare klassat fall som suspekta utan att ha läst in sig på grundläggande fakta.
Frikänd
Det sistnämnda gällde fallet med den lilla flickan Amber. Om Amber dött av digoxinförgiftning så borde hennes hjärta ha varit sammandraget i dödsögonblicket – men istället så hade det befunnit sig i viloläge. Men hur kunde hon då ha onaturlig höga digoxinvärden i blodet? Jo, blodprovet kom från en del av kroppen där digoxin ansamlas. Dessutom användes en gammaldags analysmetod som visade för höga värden.
Men varför hade Ambers monitor varit avstängd i en trekvart natten hon dog? Vid närmare granskning av monitortrafiken visade det sig att monitorn bara varit avstängd en knapp halvtimme. Och under hela den tiden hade antingen en barnläkare eller en sköterska varit tillsammans med Lucia.
Vad gällde pojken Ahmad så visade det sig att slarviga läkare skrivit ut alldeles för höga doser av stark medicin. Ahmad var svårt sjuk och fick flera olika slags mediciner men läkarna hade inte brytt sig om att ta hänsyn till hur olika mediciner på ett livsfarligt sätt kunde samverka med varandra.
Ambers och Ahmads död var de starkaste länkarna i beviskedjan och när de spruckit började rättvisans kvarnar sakta mala för att Lucia skulle släppas fri.
Våren 2010 förklarades Lucia helt oskyldig och fick en skriftlig ursäkt från Nederländernas justitieminister. Hon fick också ett skadestånd vars storlek aldrig offentliggjorts.
Lucia hade inte bara förlorat sju år av sitt liv i fängelset, hon hade också drabbats av ett slaganfall som lämnat svåra spår. Lucia sa till pressen att hon nu bara ville ha ett tråkigt händelselöst liv. Arbeta som sjuksköterska igen? Nej aldrig! Bara hon såg ett barn hosta fick hon ångest…
Men en sak gav Lucia obeskrivlig glädje, att åter få träffa sin dotter Fabiënne som hela tiden kämpat för henne och krama om Fabiënnes lilla dotter Julia som fötts när mormor satt i fängelset. År 2014 gick filmen Lucia de B upp på bio med den svenska skådespelerskan Amanda Ooms i en biroll.