Kuppen som startade gängkriget
– Död är något man rycker på axlarna åt. De betraktar det som en del av spelet.
På Strandkyrkogården i Tyresö i Södra Stockholm finns en muslimsk begravningsplats. Här vilar flera av offren för maktkampen mellan omskrivna gängen Dödspatrullen och Shottaz. Unga killar som kanske varit kompisar med varandra som barn men som hamnat på olika sidor i konflikten på vägen.
Här finns även offer för liknande konflikter i andra delar av Stockholm. Som lärarstudenten Shayan Gaff från Segeltorp. Shayan hade varit på restaurang med sin kusin och ätit. På väg till bilen kom en skytt på moped och öppnade eld. Shayan träffades med 13 skott och blev bara 22 år. Skytten hade, av allt att döma, förväxlat Shayan med någon annan.
En person som man tror att man är bror med är en sådan som kan mörda dig.
Föräldrarna och syskonen som sörjer vid gravarna till offren från Rinkeby känner i flera fall varandra. De flesta har rötter i Somalia och känner varandra från kvarteren i Rinkeby eller moskén. Deras barn kan ha sovit över hos varandra, spelat fotboll tillsammans eller skolkat från lektionen för att tjuvröka ihop. I några av mordfallen har de drabbade familjerna försökt förhandla med de utpekade mördarnas familj för att utverka skadestånd – blodspengar. Det är en konflikt utan tydliga lojaliteter eller medlemskort.
– Det finns olika sidor och inom dessa finns det ytterligare sidor. Men det finns tydliga exempel på när lojaliteterna sviks konstant. En person som man tror att man är bror med är en sådan som kan mörda dig, säger Diamant Salihu som har intervjuat folk på alla nivåer av konflikten för att begripa.
Se också: Nina Rung, Gör så här om du tror att någon blir misshandlad
Rånet i Farsta splittrade kompisarna
I boken Tills alla dör sätter han startpunkten till rånet mot Forex-kontoret i Farsta galleria i juli 2015. En kupp som gav drygt två miljoner kronor i byte men som också väckte ont blod bland de som inte fick vara med och dela på pengarna.
Några yngre killar känner sig snuvade och söker upp Izzy. En 19-årig kille som pekas ut som rånets regissör. En uppgörelse som slutar med att Izzy skjuts till döds. Bara dygn senare kommer hämnden. Maslah, en kille som inte hunnit fylla 17, skjuts ihjäl på en bensinmack. Det sägs att han skaffade fram vapnet som användes när Izzy sköts. Nu finns det två sidor att välja på som kommer att prägla våldsspiralen in i våra dagar.
Rektorn på Rinkebyskolan berättar om när en städare hittade en skarpladdad pistol i botten på en papperskorg. Andra berättelser handlar om tidigare elever som låtit sig rekryteras av gängen och nuvarande elever som leker ”DP eller Shottaz” på skolgården.
– Jag vet inte om det är så nu men det är ju ett tydligt tecken på hur nära den här gängkonflikten är, säger Diamant Salihu.
Beskriver gängkonflikten som krig
Ofullständiga betyg och frånvarande fäder går som en röd tråd genom berättelserna om de som valt gängen som karriär. Samtidigt är det uppenbart att samhället gjort vad de förmått i form av sociala insatser eller ungdomsvård på främmande ort till exempel. Det är lika uppenbart att insatserna inte fungerat.
Men det är inte så att engagemang saknas. Tills alla dör rymmer också berättelser från kämpande föräldrar, trötta socialarbetare, hårt jobbande poliser och härdade lärare.
Det var en jag pratade med som sa att ”syns man inte, så finns man inte”.
Det går inte riktigt att sätta fingret på var någonstans de inblandade bestämt sig för att vända samhället ryggen. Många av dem är födda i Sverige och uppvuxna med föräldrar som flytt hit från kriget i Somalia. Så sönerna kanske har fått leva med föräldrarnas trauman från krigsupplevelser men själva skyddats ifrån dem. Ändå beskriver de konflikten de är involverade i som ”krig”. Diamant Salihu ger sig inte på att förklara utan låter deras berättelser tala.
– De här barnen har uppenbarligen inte respekterat vare sig föräldrar eller traditioner eller myndigheter.
Bygger varumärken på sociala medier – och genom rappen
Dragningskraften av ett liv i skyddsväst och ständiga blickar över axeln kan verka svag. Men barnens lek på skolgården säger något om hur Shottaz och Dödspatrullen etablerat sig i det allmänna medvetandet. Om forna tiders gangsters var måna om att hålla en låg profil så tillhör dagens kriminella en annan skola. De kan flasha med pengar, dyra klockor och märkeskläder på sociala medier och posta stories från exklusiva semesterresor. De är ”gangfluencers” och bygger varumärken.
– Det var en jag pratade med som sa att ”syns man inte, så finns man inte”. Man bygger sitt varumärke som farlig. Både för egen del och för gänget.
Diamant Salihu menar att sociala medier är en konfliktyta precis som gatan. Gängen kan, och har, hånat motståndare med förnedrande klipp och kan referera till kompisar som stupat i konflikten i bilderna. Enligt amerikanskt mönster spelar också rappen en roll i varumärkesbygget. Både Yasin och Jaffar Byn, numera JB, kommer från Rinkeby och knyts till Shottaz-falangen. De berättar om sin verklighet i texterna. Eller det är i alla fall så de beskriver sin metod.
”Som artist, jag är en konstnär”, säger Yasin i förhör. »Jag målar bara det jag ser när jag kommer ut från min port. Om jag ser någon bli våldtagen och jag målar en bild av en flicka som blir våldtagen, det betyder inte att jag är våldtäktsman.«
”Det är bara att jag målar det, jag är en konstnär, jag har en vision. Det är artisteri. Artisteri det kan vara skådespeleri ...«
Båda rapparna går varma på Spotify och YouTube. Det är musik som ”kids” sjunger med i oavsett om de bor trångt eller har butler. Samtidigt som de rappar om sin verklighet menar polisen att de inte nöjer sig med att observera.
Båda har avtjänat straff för grovt vapenbrott och Yasin har under våren 2021 suttit häktad misstänkt för stämpling till människorov. Sedan om deras texter är en modern form av arbetarlitteratur, avancerad lyrik eller bara skrevgreppande skryt är en fråga för kultursidorna att träta om. Klart är i alla fall att både videor och texter har blivit föremål för tolkningar och, i somliga fall, del av förundersökningar.
Varumärkesbygget fungerar. Det finns ingen brist på unga män som är villiga att, i värsta fall, ta till vapen för att tjäna snabba pengar. Många är fortfarande bara pojkar. Hur unga märks i en scen från rättegången i Danmark sommaren 2020 då fem medlemmar av Dödspatrullen fälldes för att ha lockat in tre medlemmar från Shottaz i en fälla och skjutit ihjäl två av dem.
– Två av killarna var ju 17 år. Det hördes på rösterna. Till exempel när advokaten frågade den ene om han hade flickvän, eller om han hade haft flickvän någon gång. Man hörde hur han skrattade lite blygt åt frågan och svarade nej.
– De har knappt hunnit leva, ändå har de levt ett liv som är extremt svårt att relatera till.
Konflikten lever
Pojkarna dömdes till 20 års fängelse för sina roller i eldöverfallet. Med flera ledande gängmedlemmar i fängelse så kanske man kunde tänka sig att det skulle bli stopp på skjutandet. Men redan under inledningen av rättegången i Danmark sköts det igen i Järvaområdet. Den här gången mellan det yngre gänget ”Filterlösa grabbar”, beskrivna som Shottaz svans, och Husbys hyenor. Konflikten lever och flera av de ledarfigurerna avtjänar straff som de muckar ifrån under de närmaste åren.
Diamant Salihu har riktat in sig på Järvaområdet i allmänhet och Rinkeby i synnerhet. Han menar dock att granskningen antagligen hade sett liknande i andra svenska utsatta förorter där gäng eller nätverk etablerat sig.
Khaled lämnade den kriminella världen
Samtidigt som verksamheten har en bas i förorten så säljs drogerna till alla adresser och typer av människor. I Tills alla dör berättar Khaled, en kriminell som hoppat av, om hur han levererat kokain till hela spektrat – från knegare, till festande fotbollskillar, småbarnsfarsor och finansmän.
Khaleds resa från aktiv till avhoppad finns med i Tills alla dör. Och det är en process som inte varit helt okomplicerad med byråkratiska hinder. Som till exempel att det är olika procedurer från kommun till kommun. En avhoppare som söker skydd kan också behöva berätta om vilken hotbild han lever under. Det vill säga lämna information om andra kriminella. Och det är inte alla som är beredda att göra det.
Regeringen har dock beslutat att ett nationellt avhopparprogram ska införas som en del av 34-punktsprogrammet mot gängkriminalitet.
– Min bild efter att ha intervjuat de i gängen och de som försöker få dem att hoppa av är att man snabbt måste kunna hitta en lösning när det finns motivation och få bort dem från området. Det måste bli lättare att hoppa av.
