Yenie mobbades i luciatåget: ”Du är ju från pepparkakeland”
I och med den stundande julen med lucia och allt vad det innebär kommer många minnen och känslor upp hos mig.
Vi har nog alla varit där, mer eller mindre. Bärandes på minnen av situationer som följt oss genom livet och kommit att påverka oss in på djupet.
Därför vill jag berätta om hur lucia kom att bli ett sådan för mig. Hur lucia är mer än ”bara ett tåg ”.
Se också: Yenie om rasismen under barndomen
Jag minns det än. Det eviga nötandet på sångerna till luciatåget. Hur vi övade in hur vi skulle gå och ställa upp oss. Jag har minnen av åtskilliga tåg. Men mestadels så minns jag de så kallade ”skämten”.
Lucia är mer än ”bara ett tåg ”
Minns ”skämten” om hudfärg
Ord som sades och som aldrig för mig kunnat glömmas eller tas tillbaka.
”Du kan komma naken ”
”Du är ju från pepparkakeland”
”Glittret försvinner i ditt hår”
”Lucia ser inte ut som du ”
”Lucia är inte mörk ”
Varje lucia kom att bli en stående påminnelse om att jag inte passade in. Jag minns de hetsiga diskussionerna som utspelade sig på rasterna i omklädningsrummet på gymnastiken inför stundande Lucia.
I takt med att åren gick blev lucia en hetsigare och hetsigare popularitetstävling. Man valde på min skola slutligen att lägga ner röstningen och dra lott om vem som skulle vara lucia då hela grejen spårade ur.
Även om jag innerst inne hade velat att dom skrev upp mitt namn som kandidat så visste jag liksom alla andra.
”Finns inga svarta lucior”
Jag hade lärt mig nu.
Det fanns inga svarta lucior.
Dom sa det högt.
Lucia var inte svart.
Lucia var aldrig jag.
Lucia skulle ha långt blont hår. Hon skulle vara snygg och populär.
Aldrig såg någon åt mitt håll. Aldrig aldrig bjöds jag in att delta i samtalen där merparten drömde om att just den skulle bli lucia.
Aldrig att jag skulle kunna.
Jag var luft. Jag fans inte.
Jag vet inte hur jag förmådde mig att bita ihop varje gång. År efter år
Jag vet inte hur jag förmådde mig att bita ihop varje gång. År efter år.
Hur jag höll masken. Hur jag fortsatte. Hur jag aldrig helt gått sönder.
Kanske var det för att hemma fick jag vara allt jag ville. Hemma var jag lucia , jultomte och prinsessa på samma gång. Hemma berättades historier om vart lucia kom från.
Hemma var jag någon som räknades.
Hemma var jag allt.
2020 räddas många barn av pandemin
Jag tänker på barnen och tonåringarna som slipper detta år.
Hur dom mirakulöst räddats av en pandemi.
Jag tänker på alla dom som inte behöver känna klumpen i magen över vad dom kan och inte kan vara.
Hur dom inte måste stå där uppradade till allas beskådning när det innerst inne känns som man ligger ned i en hög.
Jag tänker på vad en sån liten stor sak som ett luciatåg kan betyda.
Jag tänker på vikten av ansvar vårdnadshavare och vuxna har i vårt samhälle.
Låt detta bli året vi lär oss.
Att uppmuntra barn och tonåringar att vara den dom är. Eller den dom vill vara.
Jag tänker på skolan och det hårda klimat som mångt och mycket pågår. Särskilt när du inte är normativ.
Jag vill önska er alla en trevlig lucia och glad tredje advent.
Låt detta bli året vi lär oss. Tar med oss ett ett öppet perspektiv till nästkommandes års luciafirande.
Samtidigt kan jag inte sluta tänka på hur fint det är att jag aldrig helt gått sönder.
Följ Yenie på Instagram
Vill du läsa mer av och om Yenie? Kika in på hennes Instagramkonto här!
