Kaninen Stig räddades ur en container – fick ett nytt hem hos sin hjälte: "Det kändes självklart"
Det är inte lätt att veta om denna text ska börja med en sorglig trend eller den lyckliga detaljen som utgör undantaget.
Människan brukar vilja ha de dåliga nyheterna först så låt oss börja med det.
Under pandemin skaffade många ett husdjur. Kanin blev ett populärt val för många barnfamiljer. Men den senaste tiden har djurskyddsföreningar vittnat om en oroande utveckling.
Allt fler kaniner dumpas i det fria.
I ett debattinlägg på Expressen (24/5-22) skriver Djurskyddet Sverige, en ideell organisation som verkar för att alla djur ska omfattas av en god djurvälfärd, att kaninen till och med är på väg att bli den nya "sommarkatten".
Med det menas ett djur som införskaffas under en tid då familjer har tid och luft i tillvaron, men sedan överges när vardagen återgår till det normala.
Kaniner kan bli den nya "sommarkatten"
Djurskyddet Sverige lyfter att problemet med övergivna katter har minskat i takt med att djurlagstiftningen har skärpts. Från och med förra sommaren får man inte släppa ut en okastrerad katt. Och från från 1 januari 2023 måste alla kattägare märka och registrera sin katt.
Detta har gjort att antalet hemlösa katter har minskat.
Men nu finns det ett nytt "slit-och-slängdjur", enligt Djurskyddet Sverige.
Kaninen.
Bilden bekräftas av Lotta Svensson som driver ett omplaceringshem för kaniner i Billesholm som ligger utanför Bjuv i Skåne.
– Det är otroligt mycket kaniner i år. Mer än någonsin skulle jag säga.
Lotta säger att hon varje vecka blir kontaktas av två till sju personer som vill lämna en kanin.
– Innan corona var det bara cirka två i månaden.
Hon kallar dem "coronakaniner". Kaniner som folk har skaffat under pandemin men som nu vuxit upp och kanske inte upplevs som lika söta längre. Kanske räcker tiden inte till längre. Kanske har barnen tröttnat.
Orsakerna kan man bara spekulera i. Men Lottas åsikt är den densamma.
– Man dumpar inte bara ett djur om man tagit på sig ett ansvar för ett liv. Man avlivar inte heller det. Då får man hitta ett bra hem.
Det är inte bara privatpersoner som tar kontakt med henne.
Listan är lång.
Lotta får förfrågningar av polisen när de hittar kaniner som förvisats utomhus. Länsstyrelsen hör av sig när myndigheten tagit hand om vanvårdade kaniner. Djursjukhuset tar kontakt med när det inkommer friska kaniner som ägarna vill avliva på grund av tidsskäl eller någon annan anledning.
Sammantaget har Lotta fått betydligt mer att göra.
– Det är otroligt svårt att hitta hem till alla. Jag har ju också krav på hemmen som de kommer till. En bur i källaren räcker absolut inte.
I skrivande stund har hon cirka 40 kaniner i omplaceringshemmet. Det är svårt att ta emot fler även om hon vill. Kön till att lämna in nya kaniner är större än efterfrågan på att ta hand om "hittedjuren".
Lotta uppmanar folk som går med kaninplaner att fundera över att skaffa en omplaceringskanin istället för att köpa en från avel.
– Jag brukar säga att att adopterar man två kaniner så räddar man fyra eftersom man gör plats för nya.
Ett försvarslöst djur
För många av oss är det svårt att ta in hur någon kan dumpa en kanin i naturen. Hur kan man överge ett försvarslöst djur som helt saknar förmåga att överleva på egen hand?
Svaret hänger i luften. Men problemet finns och har alltså vuxit även om det är inte lagligt att sätta ut en kanin i det vilda. Det är lika med döden för det lilla bytesdjuret. Kaninen saknar helt överlevnadsrutiner och har alltför mycket tillgivenhet för att klara sig.
Det var de dåliga nyheterna det.
Hittade övergiven kanin i container
Men som Leonard Cohen skrev och sjöng – fritt översatt – "det är genom sprickorna som ljuset kommer in". En strimma hopp som ändå visar att himlens grundfärg är blå – trots allt.
Detta ägde rum en tisdag i maj. Platsen är den lilla orten Strövelstorp som ligger mellan Helsingborg och Ängelholm i nordvästra Skåne.
Caroline Lindberg gick hemma med barnen lekandes i trädgården. Plötsligt kom hennes yngsta in och ville säga något. Det hade kommit en kvinna som ville ställa en fråga.
– Hon undrade om jag hade en håv. Nej, svarade jag. Då sa hon att det var en kanin i återvinningen. Jag förstod ingenting.
Caroline gick dit och såg – mycket riktigt – att det fanns en livs levande kanin containern som innehöll papp.
– Jag blev helt chockad. Vem gör detta?
Caroline hörde av sig till företaget som sköter återvinningen. Men beskedet var tydligt. De hade inte tid eller personal att rycka ut.
– De tyckte att jag skulle ringa brandkåren. Lite konstigt tyckte jag.
Där stod hon med en stor portion medlidande. Lite rådvill, men snart tog handlingskraften över.
– Jag är inte så van vid djur, vi har inga hemma. Men då kom jag på att Anna finns. Hon har kaniner som vår familj har fått klappa. Så jag tog kontakt med henne.
Kände direkt kärlek till kaninen
Samtalet till Anna Adler Möller skulle inte bara bli räddningen för det lilla livet inne i containern. Det skulle också ge kaninen en ny framtid och en kaninkompis. Men det visste den fluffiga varelsen inte om än.
Inte heller att han skulle få namnet Stig.
Anna ryckte ut med resebur, håv, morot och pellets. Redo att locka ut kaninen till friheten. Med lite möda kom han ut.
– Han var helt slut. Hans päls var sträv som en gets. Det berodde på att han var undernärd och uttorkad.
Anna kände direkt kärlek för den tilltygade kaninen. Hon tog hem honom och byggde upp en egen liten utegård. Där kunde han äta upp sig och bli observerad.
– Jag iakttog honom för att se om han behövde veterinärvård. Långsamt men säkert blev han bättre. Till slut sa min yngsta pojke: "Hans avföring ser bra ut". Det var ett lugnande tecken.
Anna kan inte förstå hur någon med berått mod slängt honom i containern. Att han skulle ha hamnat där av sig själv ser hon som uteslutet.
– Springan sitter väldigt högt upp. Dessutom finns ett grönområde i närheten. Det är mer sannolikt att han hade sökt sig dit i så fall.
Vad känner du kring att någon har gjort detta?
– Jag kan inte ta in det. Jag blir gråtig bara av att tänka på det. Det ser också ut som att någon gjort något med hans morrhårr. De ser brända eller klippta ut.
Händelsen är polisanmäld och Anna har skrivit en efterlysning i byns lokala Facebook-grupp. Ingen har gett sig till känna. Det ser ut som att Stig kommer få ett nytt liv med Anna och hennes familj. En andra chans i livet.
Men solskenshistorien slutar inte där.
Hemma hos Anna fanns nämligen redan kaninen dvärgväduren Fia. Det är en kanin som inte heller haft det så lätt i livet.
– Hon hade först blivit inhandlad av en familj som redan hade en hane. Men han tyckte inte om henne. Så hon var lite ratad. Det fick mig att tro att det skulle bl svårt att få ihop henne med en annan kanin.
Men?
– De stortrivs ihop, Stig och Fia. Hon har till och med börjat tvätta honom. De sover med ansiktena mot varandra och äter ur samma matskål. Det är verkligen jättefint.
Tack vare dig fick Stig en ny chans i livet. Jag tänker på att någon inte brydde sig om han fick leva eller inte.
– Det tänker jag också på. Och de här grundläggande värderingarna... Om det nu är en familj med föräldrar som gjort detta, vad säger de till sina barn? Och om barnen har gjort det, var gick det fel någonstans? Vi pratar mycket om hur vi människor ska behandla varandra och det är bra, men vi borde också prata om hur vi behandlar djuren.
