Jyoti skrev ut checkar för miljoner till sig själv-kallades "förfalskarnas Picasso"
Joyti De-Laurey hade en kärleksfull och privilegierad barndom. Hennes föräldrar, mamma Devi och pappa Mukkeisch Schahhou, var båda invandrare från Indien som hade etablerat sig väl i det engelska samhället. Mukkeisch var ekonom och Devi läkare.
Den lilla familjen bodde i en anspråkslös lägenhet i Primrose Hill i norra London. De pengar föräldrarna fick över satsade de på dotterns utbildning, Joyti gick i en fin privatskola. Fyllda 26 år gifte Joyti sig med Anthony De-Laurey, en man som av sina vänner beskrivs som en humoristisk Londonkille. Året därpå, 1997, föddes parets enda barn, sonen Max. När Max var 3 år började Joyti arbeta på investmentbolaget Goldman Sachs. En av företagets högsta chefer, Jennifer Moses, la snart märke till den effektiva unga kvinnan och utsåg henne till sin assistent. Jennifer Moses make, amerikanen Ron Beller, arbetade även han i företagsledningen och anlitade också flitigt Joytis tjänster. Jennifer och Ron var mycket duktiga i sina respektive arbeten, men de behövde hjälp för att få vardagen att gå ihop. Det innebar att Joyti snart arbetade lika mycket för paret privat som på företaget.
Hon anlitade hantverkare, skötte parets hushållsekonomi, bokade semestrar och ordnade med födelsedagsfirande. Anthony berättade hur makarna kunde ringa hans hustru när som helst: mitt i natten, på familjehögtider, ja så snart de behövde hjälp med minsta lilla. Joyti ansåg snart att hon fick alldeles för lite betalt för sitt arbete, så därför bestämde hon sig för att höja sin lön. Men det var inte någon vanlig löneförhöjning efter en förhandling med chefen. Nej, Joyti skötte även detta helt själv genom att helt enkelt plocka ut pengar från Jennifers och Rons privata konton. I sin roll som personlig assistent hade hon nämligen full tillgång till parets båda konton. Och när makarna inte tycktes märka stölderna blev summorna allt större. ”Först ville jag testa om jag kunde ta pengarna utan att någon märkte det”, förklarade Joyti senare i domstolen.
"Unnade sig"
För pengarna som hon stal köpte Joyti sådant hon aldrig annars skulle ha haft råd med: dyrbara designerkläder och juveler.
Hon passade också på att unna både sig själv och familjen lyxiga semestrar.
Stärkt av hur lätt det var att komma över stora summor blev Joyti allt djärvare. Hon skaffade sig en dyr sportbil och en lyxig motorbåt, men hon köpte också flera fastigheter och skänkte pengar till välgörenhet. När Jennifer och Ron fick nya arbeten på ett annat företag försökte de få sin personliga assistent att följa med dem. Joyti tackade nej, med motiveringen att hon ville fortsätta på investmentbolaget och bli högra handen till Jennifers efterträdare, Scott Mead. Arbetsrelationen mellan Joyti och Scott hann knappast inledas förrän Joyti började föra över stora penningbelopp från Meads konton till sina, hon förverkligade dessutom planen att köpa en villa på Cypern.
Men så närmade sig 25-årsdagen av Scott Meads examen från amerikanska Harvard university. Han tänkte fira dagen med att skänka en stor donation till det anrika lärosätet. När han upptäckte att det inte fanns tillräckligt med medel på det konto där han tänkte hämta pengarna insåg han att något var allvarligt fel. Den följande natten gick Scott Mead igenom sina bankkonton och hittade de många felaktigheterna. Han förstod snart att det var Joyti som stulit från honom. Morgonen efter upptäckten var Mead redan på plats på kontoret när Joyti anlände. Han konfronterade henne med sina misstankar innan han ringde till polisen. Utredningen fick de luttrade utredarna att häpna. Den unga kvinnan hade svindlat till sig enorma summor under sina fyra år på företaget.
Sju års fängelse
”Jag stal inte för att jag var tvungen att göra det, jag gjorde det för att jag ville det. Ju längre tiden gick, desto mindre tänkte jag på att åka fast”, konstaterade Joyti i en intervju med frilansjournalisten och författaren Julie Bindel.
I samtalen med frilansjournalisten påpekade den dömda att stölderna mot Jennifer Moses och Ron Beller säkerligen skulle ha förblivit en väl förborgad hemlighet om hon själv inte berättat om dem. Rättegången, som pågick i fyra månader, väckte ett enormt uppseende, de svarta rubrikerna avlöste varandra. Aldrig tidigare hade en kvinna i Storbritannien gjort sig skyldig till att ha förskingrat så mycket pengar, sammanlagt 4,3 miljoner pund, över 47 miljoner kronor! Under rättegången redogjorde hon även för hur enkelt pengarna överfördes mellan de olika kontona. I april 2004 föll domen, Joyti De-Laurey dömdes till sju års fängelse. Hennes mor och hennes make dömdes samtidigt för pengatvätt, något de hävdar att de inte gjort sig skyldiga till. De menar att deras enda brott bestått i att de hade litat på Joyti, tagit emot pengar som hon sagt kom från kraftiga löneökningar och stora bonusar.
Samhället fördömde bedrägerierna, men samtidigt blev bedragerskan något av mångas favorit, hon fick mängder av beundrarbrev under sina år i fängelset. I dag har hon avtjänat sitt straff och är lycklig över att vara en fri människa igen. ”Fängelse är inget straff, det riktiga straffet är att du inte får tillbringa din tid tillsammans med dem som du älskar”, har hon sagt och menat att det mest smärtsamma varit att missa sonens uppväxt. Äktenskapet med Anthony höll inte heller för påfrestningarna. Goldman Sachs och dess chefer uppger att företaget och den drabbade personalen fått tillbaka majoriteten av det de bestulits på. Lite tycks Joyti ändå ha behållit. Efter sin frigivning flyttade hon, tillsammans med sin nya pojkvän, in i en lägenhet i Cheam Surrey som hon köpt för 250000 pund, motsvarande drygt 2,7 miljoner svenska kronor, bara två veckor innan stölderna avslöjades.
