Jannis man dog när han skulle rädda familjens hund: ”Han gjorde alltid allt för alla"
Så var det också den ödesdigra decemberdagen när han gick ut på en isbelagd sjö för att rädda familjens hund – och föll genom isen.
Två timmar innan Jens Erik dog, ringde han till sin fru, Janni, som höll på att ställa upp kylvaror inne på bensinstationen i Odense, Danmark, där hon arbetar.
– Han frågade mig hur det gick. Han var alltid så omtänksam och uppmärksam på hur jag och alla andra mådde. Det var en helt vanlig dag, och vi såg fram emot att äta lördagsgodis med barnen på kvällen.
– Jens Erik var ute på jakt och berättade att han hade skjutit några änder och fasaner och nu skulle han ut på det sista passet. "Jag ringer till dig igen när du har slutat, älskling", sa han sedan. Det var hans sista ord till mig, berättar 45-åriga Janni Holmberg Bruun med tårar i ögonen.
Fick ett samtal av sin son – polisen stod i vardagsrummet
När hon vid 16-tiden satt i bilen på väg hem till bostaden i Vissenbjerg tänkte hon inte närmare på att hon inte hade hört från sin man som han hade lovat. Tiden går ofta snabbt när man är på jakt, tänkte Janni, som själv är fritidsjägare.
Faktum är att det var hon som skulle ha deltagit i jaktkonsortiet vid Søndersø den här kyliga decembereftermiddagen, men Jens Erik hade tagit hennes plats eftersom hon inte kunde få ledigt från jobbet.
Det kändes som om jag var med i en film där det hände något med någon annan
När telefonen ringde var det inte Jens Erik, utan hennes 15-åriga son, Malik, som var i luren. ”När kommer du hem? Polisen är här och vill prata med dig," sa han till sin mamma.
Malik hade suttit och sett på Kalle och chokladfabriken med sin lillebror, sexåriga Magnus, när två poliser med tända ficklampor plötsligt befann sig i deras vardagsrum.
– Alla möjliga tankar började rusa genom mitt huvud. Malik och Magnus, de borde vara okej, för de var ju hemma, och jag hade precis pratat med Jens Erik två timmar tidigare. Jag är föreståndare på bensinstationen, så kanske handlade det om något bedrägeri där – men varför hade de då inte kommit ut till mig på jobbet?
Ett kvart senare parkerade Janni sin bil bakom polisbilen på uppfarten.
– Poliserna kom ut och berättade för mig att min man hade fallit genom isen när han hade gått ut på sjön för att hjälpa vår hund, Whisky. Dykare hade letat efter Jens Erik, men de hade inte hittat honom, så de var tvungna att meddela mig att min man hade drunknat. Jag sa bara: "Det kan inte stämma! Jag har precis pratat med honom!", berättar Janni.
Beskedet: Både din man och hund har omkommit
Polisen förklarade för henne att de snart skulle avbryta sökandet på grund av mörkret och i stället vänta till nästa dag.
– Tiden stannade när de sa det. Men sedan gick en av poliserna bort en stund, och när han kom tillbaka berättade han att Jens Erik och Whisky hade hittats, men att de båda omkommit. Jag kunde inte tro det. Jag visste hur skicklig jägare och simmare han var. Det kändes som om jag var med i en film där det hände något med någon annan.
Janni var nu tvungen att ta sina livs tyngsta steg in till pojkarna för att berätta den fruktansvärda nyheten. Malik blev både arg och ledsen. Magnus förstod inte riktigt allvaret när hon förklarade för honom att hans pappa nu är i himlen och spelar kort med gammelmormor.
Själv stängde Janni av sina känslor som en överlevnadsinstinkt. Hon var tvungen att vara stark för sina barn.
Han visste förmodligen att han själv skulle falla genom isen
Nästa dag kom några av jaktsällskapets deltagare förbi med Jens Eriks bil. De hade bevittnat olyckan och kunde berätta detaljerna om hans sista minuter i livet för Janni.
Vid ungefär klockan tre på eftermiddagen hade Whisky sprungit ut på den isbelagda sjön efter en and som hade blivit skjuten. Men isen var för tunn för att bära vikten, så hunden föll genom.
– När Jens Erik såg det tog han av sig alla sina kläder, förutom sin T-shirt och kalsonger, och kröp ut på isen för att rädda hunden. Han visste förmodligen att han själv skulle falla genom isen, och det gjorde han. Det var åtta minusgrader den dagen. Han var i vattnet i högst två minuter innan han kom tillbaka till kanten, där en kvinna från jaktsällskapet låg på mage för att försöka få tag i honom, medan en annan höll i hennes ben, berättar Janni och fortsätter:
– Hon höll fram en gren som Jens Erik lyckades få tag i, men när han greppade tag om den, tittade han en stund på henne och blev sedan tom i blicken. Och då släppte han taget och sjönk.
Begravdes tre dagar innan julafton – fick ett värdigt avsked
Janni tror att Jens Erik fick ett hjärtstopp, och hon hoppas att han inte hann förstå vilken riktning det gick åt. Hon har blivit informerad om att han aldrig hade i panik.
– Dagen efter olyckan fick vi tillåtelse att se honom på rättsmedicinska avdelningen. Han låg där med ett leende på läpparna, precis som vi känner honom. Han var blå i ansiktet och hade skrapsår från isen, men han såg fridfull ut. Han såg ut som om han sov, och vi väntade bara på att han skulle börja snarka, som han brukade. Eller att han skulle resa sig upp och säga: 'Ha! Där fick jag er!', säger Janni, som finner tröst i att hennes man dog medan han gjorde det han älskade: Att vara ute på jakt i naturen.
Den 22 december, sex dagar efter olyckan, begravdes Jens Erik i Vissenbjergs kyrka, där han och Janni hade gift sig tre år tidigare. Han fick ett vackert och värdigt avsked.
Han betydde så mycket för så många människor
– Han hade sin jakthornsuniform på sig, och barnen hade lagt olika jaktrelaterade föremål i kistan. Ovanpå kistan låg hans jakthorn och ett hjorthorn som också hade använts som dekoration vid vårt bröllop. Bland sångerna valde jag att få spela Tænker altid på dig av Bamses Venner, säger Janni och berättar att kyrkan var fullsatt till bristningsgränsen.
– Det vittnar om hur många människor han betydde något för. Förutom sitt arbete som lastbilschaufför var han ordförande för Otterup Jägarförening, hundtränare och spelade korpen-fotboll i Otterup Boldklub, och även om han hade mycket att göra, hade han alltid energi över för att hjälpa andra.
Janni ångrar att hon inte fick kremera Whisky så att hon kunde sprida askan över Jens Eriks grav för att förena dem.
– Jag var överhuvudtaget inte beredd att ta ställning till vad jag skulle göra med Whisky när deltagarna från jaktsällskapet kom med vår hund i en likpåse dagen efter olyckan och frågade vad jag ville göra med den. Jag var fortfarande i chock över Jens Eriks död och kunde inte ta emot mer, så de tog med sig den igen och begravde den på ett jaktområde. Men på Jens Eriks kista fanns det en bild av honom och Whisky tillsammans, så på det sättet förblev de tillsammans.
Efterlämnat sig ett stort tomrum
Efter begravningen kom tomrummet.
– Självklart är det också svårt att förlora sin hund, men så går tiden och man kanske skaffar en ny. Jens Erik är oersättlig, och han var kärleken i mitt liv. Folk har redan börjat säga till mig: ”Om några år kommer du att ha en ny partner.” Det kan jag verkligen inte förhålla mig till och önskar inte det heller, betonar Janni, som i stället föredrar att minnas de många bra åren hon hade med Jens Erik.
De träffades i juni 2010 genom dejtingtjänsten Match.com. I augusti samma år förlovade de sig. Hon föll för hans godmodiga humor och hans vänliga och lugna natur.
– Och han såg uppenbarligen något i mig, även om jag var skild, hade skulder och fyra barn från mitt tidigare förhållande. Kanske var det för att jag nämnde för honom att jag övervägde att ta jaktkort, skrattar Janni, som förutom Malik och Magnus, också är mamma till Lucienne, 18, Micas, 20, och Lecia, 22.
– Vi fick bara Magnus tillsammans, men Jens Erik tog de andra som sina egna och gjorde aldrig någon skillnad på dem, säger hon och lyser upp vid tanken på parets första möte. Hon var inbjuden på kaffe och tårta hemma hos honom.
– Han hade köpt en hel tårta bara för oss två! Jag gav honom en bukett röda rosor, och han sa: ”De kommer från Rema (lågprisvaruhus reds anm.) och kostar tjugo kronor.” Det visste han eftersom han levererade blommor. Sedan den dagen var det alltid han som såg till att jag hade färska buketter. Han köpte också ofta presenter till mig, som han gömde överallt. När jag fick hans bil efter olyckan hittade jag två små presenter i handskfacket som han inte hade hunnit ge mig. Jag öppnade dem på julafton. Det var två par örhängen.
Satte alltid alla andra före sig själv
Janni har fortfarande svårt att vänja sig vid att Jens Erik inte längre finns här och att det nu står "änka" på många av de dokument hon får. Den 7 januari 2023 flyttade hon in i det nya hemmet i Gelsted, där hon och Jens Erik hade sett fram emot att bo tillsammans i många år.
Hans beslut säger allt om hans karaktär
– Nu ska jag inreda det själv, men jag har hängt upp många av hans saker på väggarna så att han på det sättet också har flyttat in. Jag pratar ofta med barnen om honom, så han lever vidare i våra minnen. Magnus har till exempel sagt att han är glad att hans far hann köra honom till skolan den sista dagen. Jens Erik skulle ha velat att vi fortsätter livet och njuter av varje ögonblick. Vi kommer också fortfarande att jaga tillsammans, och jag har nu blivit medlem i jaktföreningens styrelse för att fortsätta arbetet i Jens Eriks anda.
På Facebook har Janni läst flera kommentarer från folk som anser att det var ett felaktigt beslut av Jens Erik att ge sig ut på isen. Janni är av en annan åsikt.
– Jag hade gjort samma sak. Vi älskade vår hund, som var som vårt barn – och vem skulle inte försöka rädda sitt barn? Hans beslut säger allt om hans karaktär. Ända till slutet satte han alla andra före sig själv.