Fängelsechefen om kvinnors rehabilitering till ett liv utan kriminalitet: ”Måste ta beslutet själva”
– Vår uppgift är att ge dem verktygen för att klara ett liv utan kriminalitet. Men beslutet att lämna det livet måste de ta själva, säger Daniel Hultman, Kriminalvårdschef på Hinseberg.
Hinseberg, några mil utanför Örebro, är en av sex anstalter i Sverige där dömda kvinnor kan avtjäna sina straff. Fängelset är en så kallat sluten anstalt med 102 platser och har säkerhetsklass 2 som är den högsta för kvinnor. Tidigare var majoriteten av de intagna dömda för narkotikabrott. De senaste åren har våldsbrott tagit över den positionen. Daniel Hultman ser hur kvinnor tagit en ny och mer aktiv roll i kriminella nätverk vilket återspeglar sig i klientelet och i den allmänna atmosfären på anstalten. De kan ha både våldskapital och status.
Den allmänna bilden är att kvinnor som muckat från Hinseberg återfaller i brott i högre grad än kvinnor som lämnat anstalter med lägre säkerhetsnivå.
– Enligt statiken ligger vi på ungefär 30 procent, men vi ligger samtidigt lägre än motsvarande statistik för män, säger Daniel Hultman.
Mannen har varit norm
Kriminalvårdschefen berättar att synen på hur kvinnor ska rehabiliteras till ett liv utan kriminalitet har förändrats ganska drastiskt under de senaste åren. Behandlande insatser har av tradition skapats för män och har därmed inte varit anpassade för kvinnors behov i Kriminalvården.
– Under lång tid var, och är även fortfarande, mannen norm och insatserna skapades och skapas utifrån från det även om vi ser förändringar.
Det kunde exempelvis vara program mot våld i nära relationer som alltid utgick från att mannen är förövaren, vilket inte är anpassat för kvinnor. Numera finns även behandlingsprogram som tar hänsyn till andra konstellationer och olika former av våld och som är mer anpassat för våra intagna. Samma sak med behandling av psykisk ohälsa. Män tar ofta ut sin ångest på ett sätt och kvinnor på ett annat. Därför måste behandlingen anpassas efter individen och utifrån faktorer som kön.
Men, menar Kriminalvårdschefen, återfallsförebyggande arbete genomsyrar hela verksamheten.
– Generellt sett kommer många från ett dysfunktionellt liv utanför fängelset. Allting vi gör här inne är återfallspreventivt. Det gäller allt från att ha en strukturerad vardag med väckning klockan sju och sedan frukost innan man går till någon form av sysselsättning. Det är den typen av rutiner vi försöker jobba in. Gemene man kan ju inte ligga och dra sig efter sju.
Ålder kan spela in
Den strukturerade vardagen kan innebära att den intagna, läser ifatt grundskolan eller gymnasiet. De kan jobba med sömnad, i centralköket och genomgå behandling för till exempel missbruk. Klockan 19 är det inlåsning.
– Det handlar om en strukturerad vardag som vi försöker fylla med adekvata insatser.
Daniel Hultman menar att möjligheten till rutiner, behandlingar och sysselsättning är verktyg som kan användas för att ta sig tillbaka in i samhället igen. Sedan är det upp till individen att vilja bryta med de gamla mönstren och leva utan kriminalitet.
Och det är ett val där saker som ålder kan spela in. En yngre kvinna i den kriminella ”karriären” har svårare att se lockelsen i ett laglydigt liv än en ”40-åring som gör sin tionde volta”.
– Det är ju inte så ballt. I 20-årsåldern har man inte samma insikt.
Men vad som gör att vissa muckar för gott och att andra återfaller i brott är svårt säga med säkerhet.
– Det är ju the million dollar question. Hade vi vetat det hade vi kanske inte behövt Kriminalvården.
