Ett skri i mörkret – vem dödade babyn Azaria?
I augusti 1980 besökte den 32-åriga pastorsfrun Lindy Chamberlain och hennes man Michael den mäktiga klippformationen Uluru i delstaten Northern Territory. Med på resan var sönerna Aidan och Reagan, sju respektive tre år gamla och så familjens lilla nykomling, Azaria som fötts samma juni. Vid Uluru fanns en campingplats där man kunde grilla och när folk gick för att slänga sopor kunde de se utsvultna dingoer, en slags småväxt australiensisk varg, som strök runt efter något ätbart. Viltvårdare var oroliga för att djuren blivit alltför vana vid människor och hade därför satt upp skyltar med ”DON’T FEED THE DINGOS” Men de flesta australiensare tyckte att dingoer bara var en slags fritt levande harmlösa hundar.
Kvällen den 17 augusti bäddade Lindy ner Reagan och Azaria i familjens tält. Azaria var klädd i en sparkdräkt och en löst sittande kofta för att skydda henne mot nattkylan. När Lindy stoppat om barnen ordentligt var klockan ca 8 på kvällen och hon gick till grillplatsen där resten av familjen befann sig med många andra campare. Paret Chamberlain stod och pratade med en annan nybliven mamma som hette Sally Shaw. Plötsligt hörde Sally ett kort skarpt barnskrik. Hon sa det till Lindy som genast gick till tältet för att se till sina barn. Lindy hävde upp ett förtvivlat skrik och Michael rusade iväg. Sally hörde Lindy ropa ”Herregud, herregud, dingoerna tog min baby!” Sally och många andra skyndade till tältet. Azaria var borta, där hon legat fanns blodfläckar och babyfilten var täckt av små hål. Tassavtryck ledde ur tältet. Lindy berättade att hon sett en dingo slinka bort och hon trodde att den haft något i munnen.
Guds vilja
I fyra timmar finkammade ca 150 campare området. De hoppades att dingon övergivit sitt byte och att de skulle hitta Azaria innan hon frös ihjäl i den frostkalla ökennatten. Men babyn förblev borta för alltid. Nästa dag intervjuades föräldrarna av en tidning och redan nu såddes de misstankar som skulle göra deras liv till ett helvete. Paret verkade så onaturligt lugna och samlade. Michael sa att Azarias död var Guds vilja men att han förtröstade om att de skulle möta henne i himlen. Australien var ett mycket kristet land och vanligtvis skulle en sådan stark tro väcka respekt. Problemet var att Chamberlaines tillhörde frikyrkan sjundedagsadventister som betraktades som en konstig sekt.
Kvällen efter Azarias försvinnande satt den lokala polisen på en bar och diskuterade om dingon verkligen kunde vara skyldig. En polis hällde sand i en plasthink motsvarande Azarias vikt och provade att lyfta den med tänderna. Han måste snabbt sätta ner den igen och det gick inte bättre för de andra männen i baren. För polisen var sandhinken viktigare än det faktum, att samma kväll som Azaria försvann, hade aboriginska spårare hittat tassavtryck från en dingo som släpade på någonting från tältet.
Polisens misstankar stärktes när en vandrare den 24 augusti hittade Azarias nedblodade sparkdräkt vid foten av berget. Det fanns hål och revor i plagget, men borde inte en dingo orsakat mer skada? Kunde en människa med en sax varit framme istället? Och låg inte plagget väl prydligt på marken? En polisman tog upp plagget och fingrade på det med sina bara händer. Så lade han ned det igen på det sätt som han tyckte att det legat från början och polisen fotograferade fyndplatsen.
Gudsoffer i vildmarken?
Några dagar efter att sparkdräkten hittats kom en polisrapport full av lösa rykten och spekulationer. Tex var det misstänkt att Azaria haft på sig en svart klänning vid ett besök på BVC. En bekant till Chamberlains hävdade att namnet Azaria betyder ”Offer till Gud i vildmarken”. Om polisen bara hade kollat i en namnbok hade de förstått att Azaria faktiskt betyder ”Gud har hjälpt mig.”
Snart spekulerade pressen om att Azaria offrats i religiös ritual. Avskyn mot Lindy växte efter en TV-intervju där hon framstod kall och hjärtlös. Tittarna förstod inte att TV-bolaget helt enkelt redigerat bort hennes sorg och tårar. När Lindy väl brännmärkts som en onaturlig mor var plötsligt allt hon gjorde på något sätt suspekt. Hon fick hatbrev där hon kallades för ”en tvåbent dingo” och ”om du inte dödade Azaria så gjorde en av dina söner det”. Så i december 1980 öppnade undersökningsdomare Dennis Barrit en offentlig offentlig om Azarias försvinnande. En erfaren dingoexpert klargjorde att en dingo skulle kunna röva bort ett barn. En dingo vill inte förtära något den inte kan smälta och den är kapabel att med hjälp av sina tassar och extremt rörliga mun dra av kläder. Detta utlåtande liksom vittnesmål från spårarna och campare fick Barrit att slå fast att Azaria dödats av en dingo. Men undersökningsdomaren var förbryllad över polisen uppgifter om att någon hade lagt Azarias sparkdräkt prydligt på marken. Därför sa Barrit någon eller några okända personer måste ha tagit Azarias kropp från dingon efter att hon dött.
Brittisk expert
Varken allmänheten eller polisen var nöjd med Barrits utslag och polisen använde orden om att okända hanterat Azarias kropp som en förevändning för att knyta hennes föräldrar till dödsfallet. Varför var polisen var så besatta av paret Chamberlains förmodade skuld? Ingen vet riktigt, det kan ha varit så banalt och så grymt att politikerna i Northern Territory ville värna turistnäringen. Sommaren 1981 skickade polisen Azarias sparkdräkt till den brittiske rättsläkaren James Cameron. Han hittade varken hår eller saliv från en dingo men däremot tyckte han sig se spår av ett blodigt handavtryck på ryggen. Enligt Cameron tydde mönstret av blodfläckar på sparkdräkten att Azaria fått halsen avskuren. Samma september dök polisen upp hemma hos Chamberlains och sökte igenom deras hus och bil. När Lindy informerades om Camerons teori sa hon att saliven och dingohåren måste ha hamnat på Azarias kofta. Polisen uppmanade henne att erkänna att koftan aldrig hade existerat. I bilen hittade polisen misstänkta fläckar i framsätet som dessutom bildade ett sprutmönster. Blod? Ja, menade biologen Joy Kuhl som analyserade fläckarna, och dessutom blod från ett barn som var yngre än sex månader. Polisen föreställde sig att Lindy hämtat Azaria till bilen och satt sig med henne i framsätet. Så hade hon skurit av dotterns hals med en sax och gömt kroppen i en fotoväska i bilen. Efter detta gick hon tillbaka till tältet och arrangerade ett dingoöverfall. Senare när sökandet kommit igång berättade Lindy för Michael vad hon gjort. Tillsammans gick de till bilen och gjorde sig av med kroppen.
En räddande kofta
”vi talar om min lilla flicka och inte om något ting”.
Den 13 september ställdes Lindy och Michael Chamberlain inför rätta den höggravida Lindy tvingades gå genom en hatisk folkmassa som skanderade att hon var en mördare. Åklagaren frågade ut Sally Shaw men hon berättade besvärande nog att Lindy var en kärleksfull mamma och att Sally hört Azaria skrika efter det att hon enligt polisens scenario redan vore död. När åklagaren förhörde Lindy kallade han henne lögnare och pepprade henne med frågor om hur en dingo kunde ha dödat Azaria. Till slut utbrast Lindy gråtande ”vi talar om min lilla flicka och inte om något ting”.
Enligt åklagaren var de rättsmedicinska bevisen så starka att de i sig räckte för att fastslå paret Chamberlains skuld. Men försvarsadvokaten Stuart Tipple avslöjade att James Cameron hade ett skamfilat rykte. Tipple kallade också in en expert som ifrågasatte Joy Kuhls analys. Tyvärr uttryckte sig experten så komplicerat och akademiskt att de tolv vanliga australiensare som utgjorde juryn hade svårt att hänga med i resonemanget. Den 29 oktober dömde juryn att Lindy var skyldig till mord och att Michael hjälp henne att dölja gärningen efter att den begåtts. Lindy fick livstids fängelse och Michael en villkorlig dom. Under sin första vecka i fängelset födde Lindy en dotter som togs ifrån henne. Chamberlains kämpade för att få resning men fick avslag av Australiens högsta domstol. Trots detta nederlag fanns det ändå personer som stödde Lindy och Michael. Advokaten Stuart Tipple var en trogen vän och han grävde fram att det test som Joy Kuhl hade använt även reagerade på koppardamm - Chamberlains bodde nära en koppargruva. Dessutom hade Kuhl förfalskat sina analysresultat för att ”förbättra” dem. Det hölls demonstrationer för att stödja Lindy där Sally Shaw talade och nu var media villig att lyssna på vad hon hade att säga. Media lyfte också fram flera fall av dingoangrepp på barn.
Opinionsvinden vände och 130 000 människor skrev på en petition om att rättegången måste tas om. Så i februari 1986 letade polisen efter en försvunnen campare nära Uluru. Nära en dingohåla fann man Azarias lilla kofta. Denna kofta som polisen hävdat att den aldrig hade existerat. Samma månad fick Lindy lämna fängelset men det dröjde till år 2012 innan myndigheterna officiellt slog fast att det var en dingo som dödat Azaria.
