Patricias ilska efter mordet på lillasyster Elin: ”Kan det få ett slut?”
– Vad krävs för att folk ska vakna upp, för att ändring ska ske? Vi alla bär ett ansvar men ingen tar något, säger hon.
För Patricia Klinteberg, 28, är tillvaron just nu som en mardröm hon aldrig vaknar upp ur. Det har gått snart en månad sedan hennes lillasyster Elin Klinteberg, 18, försvann plötsligt en natt. Efter en stor insats där många frivilliga deltog i letandet, hittades hon kort därpå död.
Polisen misstänkte mord och snart erkände en man i 25-årsåldern att han dödat henne. Mannen sitter i dag häktad misstänkt för mord.
Elin spred glädje till alla
För Elins familj är sorgen avgrundsdjup. Elin, som precis skulle ta körkort och hade hela livet framför sig, finns inte hos dem längre och kommer aldrig tillbaka. Saknaden är enorm, och Patricia berättar att även om hon själv bor i Göteborg sedan åtta år tillbaka har hon alltid haft en nära relation till sin lillasyster.
– Elin var en varmhjärtad och glad tjej. En person med större hjärta kommer nog aldrig gå att hitta igen. Hon spred glädje till alla och var alltid mån om att andra skulle må bra och våga leva livet. För det var vad hon gjorde, levde livet. Hon vågade alltid vara sig själv oavsett vad och gjorde inget för att vara någon annan till lags. Trots att jag var hennes storasyster såg jag upp till henne.
Se också: Christinas dotter mördades – ny teknik kan avslöja mördaren
Hade en sista tjejkväll ihop
Sista gången Patricia träffade sin lillasyster var i januari. Patricia och hennes familj bodde då en vecka i Höör eftersom deras lägenhet i Göteborg renoverades. Systrarna hann då umgås lite mer intensivt än vanligt.
– Jag var rätt upptagen med skolan och hon likaså, men jag är så tacksam att vi hann med några hundpromenader och att jag en fredagskväll föreslog en tjejkväll med vin och samtal. Den kvällen kommer jag bära med mig för alltid och jag kommer leva på känslan jag hade, att min Elin var på en bra plats i livet. Hon var glad, lycklig och hade blivit en så stark och klok tjej.
Pratar med psykolog
Just nu försöker Patricia bara ta sig igenom vardagen. Hon är tacksam att hon har sina barn och sin hund som kräver saker av henne, annars vet hon inte hur hon skulle komma upp ur sängen om dagarna. Sorgen och saknaden är kompakt.
– Jag är sjukskriven från mina studier och går till psykolog för att kunna bearbeta det här hemska. Nätterna är tyngst, jag sover otroligt dåligt och drömmer mycket mardrömmar och hjärnans tankeverksamhet går på högvarv då.
Fem kvinnor mördade på kort tid
Sedan den där fasansfulla dagen då Elin hittades död, har ytterligare fyra kvinnor på kort tid dödats i Sverige. En nybliven mamma i 20-årsåldern hittades död i ett radhusområde i Nacka, en kvinna i 45-årsåldern som levde på skyddad adress attackerades dagtid mitt i centrala Linköping, en kvinna hittades med livshotande skador i en lägenhet i Huddinge och avled kort därpå och en 40-årig kvinna attackerades på öppen gata i Alvesta.
Och de är långt ifrån ensamma – under 2020 utsattes 13 kvinnor för dödligt våld av någon de var eller hade varit i en nära relation med, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet. Och det är så trenden har sett ut de senaste åren – ungefär 15 kvinnor per år mellan 2017 och 2020 har dödats av någon de haft en relation med.
Elins syster: Jag är förbannad
Samtidigt som Patricia har försökt hantera sin egen stora sorg och saknad, har hon följt rapporteringen om det som hänt. Nu är ilskan nästan lika stor som sorgen.
– Jag är förbannad. Jag är så full av hat och tvivlar starkt på människan i stort. Vad är det för värld vi lever i? Vad krävs för att folk ska vakna upp, för att ändring ska ske? Vi alla bär ett ansvar men ingen tar något. Jag är rädd för vilken värld min dotter kommer behöva växa upp i och jag känner ett enormt ansvar som mamma till en son. Vi lever i trygga Sverige, men var är tryggheten? Ingen är trygg. Inte någonstans.
Hoppas på en förändring efter kvinnomorden
Som anhörig sätter Patricia nu sitt hopp till att en förändring ska ske. Fler kvinnor ska inte behöva falla offer för mäns våld, och det är bråttom att få till åtgärder. Ansvaret ligger hos oss alla, säger hon.
– Varningssignaler på de här männen måste noteras tidigare och fångas upp – oavsett vilka varningssignalerna är och hur starka. Någonstans börjar det tidigt, redan som barn eller ungdom och det får inte ignoreras, inte från någon. Polisen, socialtjänsten och andra myndigheter måste få fler rättigheter till att agera, allmänheten måste bli bättre på att säga ifrån och anmäla och sluta vara så förbannat mesiga, föräldrar måste lära sina barn rätt och fel, media måste sluta ge dessa män en syl i vädret och sluta ge dem möjlighet att göra sig till offer. Kvinnans röst måste börja bli den som blir hörd, säger Patricia och fortsätter:
– Och alla vettiga, kloka män – var är ni i den här debatten? Vi måste börja stå upp för mänskligheten, innan den går helt förlorad i vår skeva värld. Ingenting kommer någonsin kunna få min lillasyster Elin, eller någon av dessa andra kvinnor som fallit offer för mäns våld, tillbaka – men det kan väl få föra något gott med sig. Kan det få ett slut snart?
Känner sig sviken av samhället
Patricia berättar att hon och resten av Elins familj har fått ett stort och betydelsefullt stöd från lokalsamhället i Höör. Vänner, bekanta, grannar och utomstående har slutit upp på ett otroligt sätt. Bland annat har en insamling till familjen startats, vilket ger dem en chans att få sörja i fred. Men i övrigt känner Patricia sig sviken.
– Vi behöver själva dra i trådarna för att få någon form av hjälp, något jag i såna här lägen kan tycka ska komma automatiskt. Det sista man har energi till är att leta efter information och ta kontakt. Allt praktiskt behöver få läggas åt sidan lite, vilket är svårt i vårt land. Livet rullar på och kraven fortsätter att finnas. Man känner sig så otroligt utlämnad och ensam.
Sörjer sin lillasyster
Elin får hon aldrig tillbaka. Patricia säger att hon önskar det gick att spola tillbaka tiden. Hon önskar att hon själv, eller någon annan, skulle kunna göra något annorlunda så att den här historien hade fått en helt annan utgång. Så att Elin aldrig hade tagits ifrån dem.
– Jag har inte riktigt accepterat och förstått helt att hon är borta. Jag tittar fortfarande på vår konversation på Facebook och Snapchat med ett förtvivlat hopp om att hon kanske ser vad jag skrev den kvällen jag letade efter henne. Ett förtvivlat och meningslöst hopp om att det inte var hon som hittades och att hon är vid liv.
Nekar till mord
Den 2 november 2021 åtalades den misstänkte mördaren vid Lunds tingsrätt. Enligt åtalet ska Elin ha misshandlats till döds med knytnävar och en hammare. Efteråt ska mördaren försökt tvätta bort spåren av misshandeln i husbilen och gömt kroppen. Hammaren och vissa av Elins tillhörigheter hittades i en damm i närheten. I förhör har den misstänkte mördaren medgett händelseförloppet men han nekar till mord.