"Den andre" Harvey Weinstein kidnappades och begravdes levande
I våra dagar är Harvey Weinstein synonymt med demonproducenten som under åratal begick övergrepp på kvinnor. En av de första maktmän som namngavs under Metoo-rörelsens första varv. Men det har funnits flera och mera rättskaffens Harvey Weinstein. Bland annat den Harvey Weinstein som kallades för The tuxedo-king, Smokingkungen. 1993 var Harvey 68 men arbetade lika mycket som tidigare. Han brann för familjeföretaget Lord West Formal Wear. Ett företag i tekobranschen som fadern, Emanuel, hade startat under 1940-talet.
Populär chef med enkla vanor
Harvey levde ensam men hade en ny kärlek, Susan Glickman. De fyra barnen från det första äktenskapet: Mark, Dan, Lori och Deb var vuxna och hade egna familjer. Fritiden ägnades tillsammans åt Susan, barnen och deras familjer och den judiska församlingen i New York. Harvey var en av dem som uppskattade rutiner i vardagen. Varje dag inledde han med frukost på Mark Twain’s diner, ett enkelt kafé. När han ätit sina ägg och druckit sitt kaffe, bytt några ord med sina bekanta väntade en lång arbetsdag i stadsdelen Queens. Företaget var mycket framgångsrikt, det hade 500 anställda och flera fabriker runt om i New Yorkområdet. Där syddes kostymer under eget märke och även på uppdrag för stora namn som Ralph Lauren och Pierre Cardin. Med sitt anspråkslösa sätt var Harvey en omtyckt chef. Hade någon i personalen ett problem, såg han till att personen i fråga fick den hjälp som behövdes.
Krävde tre miljoner i lösen
Onsdagen den 4 augusti 1993 dök Harvey aldrig upp på kontoret. Personalen blev snabbt orolig, det hade aldrig tidigare hänt. Personalen ringde Harveys flickvän Susie och sedan barnen. Ingen av dem visste vart den Harvey tagit vägen. Polisen kontaktades och kunde snart få bekräftat att familjefadern och företagsledaren sin vana trogen, ätit frukost på kaféet. Misstankarna på att något allvarligt inträffat växte när polisen hittade hans bil övergiven och rentorkad på fingeravtryck. Kort därpå ringde en okänd kvinnoröst till företaget och förklarade att Harvey hade kidnappats av en organisation som hette Black cat organisation. Han skulle släppas fri så snart en lösensumma på tre miljoner dollar hade betalts. Kvinnan lämnade instruktioner på var och när lösensumman skulle lämnas över och i vilka valörer. Familjen gjorde genast som kidnapparna krävde. Men när Marks söner befann sig på platsen för överlämnandet dök kidnapparna aldrig upp. De väntade i timmar, förgäves. Djupt oroade återvände de hem, svävade i ovisshet var deras far hölls fången, om han levde eller var död. Sedan dröjde det inte länge förrän kvinnan hörde av sig igen, nu med en ny plats för överlämnandet. Proceduren upprepades gång på gång och dagarna gick. Susan och barnen var utom sig av oro och polisen hade få uppslag att arbeta efter. Harvey Weinstein var som uppslukad av jorden och trots omfattande efterforskningar hittade de ingen information om organisationen Black cat. Organisationen fanns helt enkelt inte. Oron växte i takt med att tiden gick.
”Kidnappningar brukar normalt sett pågå i fyra eller fem dagar. Den här bara fortsatte och fortsatte”; sade George Duke, en av poliserna som arbetade med fallet.
Under tiden som sönerna åkte till den ena utlämningsplatsen efter den andra led Harvey svåra kval. Efter frukosten den där dagen Harvey försvann hade en av företagets tidigare anställda, Fermin Rodrigues och ytterligare en man kommit fram till honom. Intet ont anande hade Harvey pratat med dem när de utan förvarning hade dragit fram en kniv och tvingade in honom i baksätet. Trion lämnade Queens och hade kört till Manhattan där de stannade till vid en stor öde industritomt. Harvey tvingades ut ur bilen och tvingades framåt. Efter en stund stannade de vid en stor, tung plåt som låg på marken. De drog bort den, tog bort munkaveln innan de tvingade ner den förtvivlade mannen i hålet under plåten. De två kidnapparna kastade ner en vattenflaska och lite frukt till honom. Sedan drog de för det tunga metallocket och lämnade platsen. Med ojämna mellanrum stannade någon av kidnapparna till på platsen, kastade ner lite frukt och vatten till honom för att snabbt lämna platsen. Men leveranserna blev allt sporadiska.
Se också: 4 krimfall som skakat världen
Åt aldrig mer frukt
Till slut, efter 13 dygn, när sönerna Mark och Dan åter befann sig på en plats där lösensumman skulle överlämnas dök Fermin Rodriques upp. Fermin tog väskan med pengarna och försvann snabbt från platsen. Polisen skuggade honom och grep honom så snart det var möjligt. Det första han fick göra var att visa var Harvey fanns. När plåten över hålet lyfts upp hördes en svag stämma:
”Tack gode gud för att ni har hittat mig”.
Den slitne mannen i gropen ska därefter ha bett sina räddare om en cigarett. Harvey kördes i ilfart till sjukhus där det visade sig att han klarat fångenskapen på ett enastående sätt, något han förklarade med sina erfarenheter som marinsoldat under andra världskriget på Iwo Jima bland annat. Läkarna kunde konstatera att Harvey återhämtat sig snabbt och inte hade ådragit sig några bestående skador. Den 19 augusti gav han en presskonferens och några dagar senare var han tillbaka på jobbet. Det dröjde inte länge förrän Harvey återgick till sina gamla vanor. Det var bara en sak som förändrades, han åt aldrig mer frukt.
De rättsliga efterspelen efter kidnappningen visade att det var bröderna Fermin och Antonio Rodrigues som planerat allt tillsammans med en William Rivera. Kvinnan som ringde samtalen var Fermins flickvän, Aurelina Leonor. Alla dömdes till långa fängelsestraff med hänvisning till att kidnappningen lika gärna kunde ha slutat med att den tillfångatagne hade dött under den långa fångenskapen. Harvey Weinstein avled 2007, 82 år gammal.
Det var långt innan hans namne producenten dömdes till 23 års fängelse för våldtäkt och sexuella trakasserier.
Källa: New York Times, The New Yorker, Los Angeles Times