Vetenskapsjournalisten Henrik Ennert: ”Ett dödligt virus är bara ett mejl bort”
Pandemin lamslog Sverige och hela världen, ändå vet ingen med säkerhet varifrån viruset kom. Djurmarknaderna? Viruslabbet? Fladdermössen? Ingen kan med säkerhet säga. Kina har lagt locket på och nyckelpersonerna ger inga intervjuer. Någon ordentlig granskning av labbet i Wuhan tillåts inte.
Det var i början av 2020 som nyhetsmedierna rapporterade om ett nytt virus som upptäckts i Kina, men det var inget som berörde oss här i Sverige. Tills sportlovsfirarna började komma hem igen från skidresor i Italien.
De enstaka fall som till en början rapporterades blev allt fler och plötsligt befann vi oss i en pandemi. Vi skulle stanna hemma, undvika onödiga resor, hålla avstånd och tvätta händerna. Mantrat trummades om och om igen. Vi hamstrade toapapper och handsprit. Människor dog, och långt ifrån alla hörde till gruppen ”äldre äldre” eller multisjuka. Nästan hela världen stängde ner, och sjukvården kollapsade.
– Jag hörde också talas om Corona första gången på tv-nyheterna. Det var någonting i Kina och de svenska myndigheterna trodde inte att det skulle komma hit och inte så snabbt. Men det gjorde det och när min kollega dog av viruset kom det väldigt nära, säger Henrik Ennart.
Detta är Henrik Ennart
Ålder: 61
Yrke: vetenskapsjournalist och författare. Har bland anat skrivit boken döden i grytan och Åldrandets gåta.
Familj: Kristina, 57, psykoterapeut, Daniel, 22, Andreas, 21 och Erik, 19.
Bor: Strax utanför Stockholm.
Aktuell med: boken ”Virusvarning: om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism” (Bookmark) som han skrivit tillsammans med journalisten Gunilla von Hall.
Han och journalistkollegan Gunilla von Hall på Svenska Dagbladet skrev en artikelserie om högrisklabben redan under våren 2021. Det var då idén till boken ”Virusvarning: om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism” väcktes.
– Det fanns så många obesvarade frågor och nya trådar att dra i så vi tog tjänstledigt från våra jobb för att skriva boken tillsammans. Gunilla satt hemma i Geneve och jag i Stockholm. Vi tog oss an olika kapitel, hade skypemöten men sågs också på plats i Stockholm.
”Mycket talar för labbläcka”
Henrik säger att ambitionen har varit att spegla både teorin om labbläcka och naturen på ett så opartiskt sätt som möjligt.
Vi anser att båda spåren behöver utredas ordentligt
– Vi anser att båda spåren behöver utredas ordentligt. Vi var på väg till Kina, men skulle ha fått sitta i karantän i fyra veckor så resan avblåstes. Men vi har intervjuat många spännande forskare och min medförfattare Gunilla von Hall, som jobbat i Geneve i många år, har unika och bra källor bland diplomater och inom WHO.
Efter arbetet med boken kan Henrik inte säga säkert var viruset har sitt ursprung, men han har sina aningar.
Olyckor sker hela tiden i labb. Man spiller vätska, krossar en bägare eller slarvar med skyddskläderna
– Väldigt mycket talar för labbläcka. Inte minst för att viruset spreds så otroligt snabbt. Olyckor sker hela tiden i labb. Man spiller vätska, krossar en bägare eller slarvar med skyddskläderna. Om en forskare blir smittad tar hen i sin tur med sig smittan till familjen och viruset sprids vidare. Dessutom samlades det in stora mängder fladdermusvirus under hösten 2019. Forskarna hade bara munskydd och plasthandskar när de samlade in den smittade spillningen.
Labbläckor är inte helt ovanliga. Farliga sjukdomsvirus, bland annat tidigare coronavirus, har läckt från högsäkerhetslaboratorier i Ryssland, Kina, Singapore och USA.
I vissa av dessa labb pågår experiment med att göra virus farligare och smittsammare än de var från början.
Det pågår också mycket forskning ”under täcket” och med militär inblandning
– Det pågår också mycket forskning ”under täcket” och med militär inblandning. När USA stoppade vissa typer av farliga experiment flyttades dessa utomlands, exempelvis till Wuhan. Vi vet också att USA sponsrat labb i Ukraina där det förvarats farliga smittämnen men vi vet inte vilka typer av experiment de utfört i dessa labb. USA hävdar att det är en civil användning. WHO har uppmanat Ukraina att förstöra alla farliga smittämnen som landet haft i sina forskningslaboratorier, säger Henrik och påpekar att smittämnena också kan användas i situationer av terrordåd.
Som när brev med mjältbrandsbakterier skickades till nyhetsredaktioner och ledamöter av USA:s senat efter 9/11-attacken. Eller när ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj förgiftades med nervgiftet Novitjok för ett par år sedan.
Låg säkerhet
Henrik och Gunilla har under arbetets gång upptäckt att bara 30 procent av alla viruslabb är tillräckligt säkra. 25 procent anses ha låg säkerhet. På grund av pandemin har ännu fler börjat forska om farliga virus och fler labb väntas byggas de närmaste åren.
– Att man kan mejla en kod med ett virus-DNA till ett relativt simpelt labb där viruset sedan kan tas fram, väckas till liv och till och med utplåna hela jorden var en obehaglig överraskning.
– Den låga säkerheten, i kombination med att koden till ett dödligt virus bara är ett mejl bort, gör att det brådskar med att täta igen de här hålen så att labben blir säkrare. Utvecklingen har gått snabbare än regelverket. Den debatten tror jag att vår bok kommer att bidra till.
5 frågor till Henrik Ennart om nästa pandemi
Varifrån kommer nästa pandemi?
”Alla trodde att den skulle komma från fågelvirus redan denna gång, och fortfarande är det ett hett tips. Hanteringen av inavlade kycklingar, med samma DNA, som trängs i små utrymmen är en bra grogrund för virus.
Hur hänger skövlingen av regnskog ihop med farliga virus?
”Skövlingen av regnskog, när vi tränger djupare in i djunglerna, för att skapa odlingsytor för soja till köttindustrin innebär risker. Där det finns rik biologisk mångfald som invaderas av människor finns alla förutsättningar för spridning av zoonotiska virus (sjukdomar som sprids mellan djur och människor).”
När utbryter nästa pandemi?
”Det vet man inte men uppkomsten av virus som bryter artbarriärer kommer tätare och tätare.”
Är vi bättre förberedda nästa gång?
”Fler är på tå, men det är nästan omöjligt att kartlägga alla 1,5 miljoner farliga virus som finns. Det är en stor fara att börja röra runt i den grytan.”
Måste vi ha högrisklabb?
”Labben är viktiga för att bedriva forskning för att bättre förstå hur virus och bakterier fungerar och hur man utvecklar vaccin, behandlingar och diagnosticering. I en del av högrisklabben bedrivs också ”Gain-of-Function”, det är forskning där man gör virus så farliga och smittsamma som möjligt, med syfte att kunna utveckla framtida vaccin och behandlingar. Därför är det också extremt viktigt att känna till konsekvenserna och att öka säkerheten.”
Utdrag ur boken ”Virusvarning: om högrisklabb, fladdermöss och bioterrorism”:
”Det är en vanlig torsdagsmorgon i februari 2020 i den lilla staden Codogno i norra Italien. Narkosläkaren Annalisa Malara har just packat sin träningsväska för att gå till gymmet efter jobbet. Hon ser fram emot träningspasset då det envist grådisiga vädret börjar tära på krafterna. Hon längtar efter lite ledighet. Men så blir det inte.
Drygt 48 timmar senare återvänder hon hem från sjukhuset med alla planer på träning och ledighet punkterade för de närmaste månaderna. Den 37-åriga narkosläkaren har hittat det första klusterfallet av det nya coronaviruset i Europa – en lika oväntad som chockartad upptäckt. Några veckor tidigare har enstaka Kinarelaterade covidfall dykt upp i Frankrike och Tyskland. Men denna gång handlar det om en smittad person i Italien som inte har haft någon kontakt med Kina.
Annalisa Malara får kämpa sig fram till en diagnos. Motsträviga kollegor och myndigheter försöker på alla vis stoppa henne från att testa den italienske patienten för covid-19. Onödigt och kostsamt, heter det. För övrigt härjar viruset bara i Asien och inte i västvärlden, tror man. Men efteråt har det medgetts: Malaras intuition och envishet ledde till att det första fallet kunde diagnostiseras vilket sannolikt bidrog till att viruset inte spreds snabbare och förvandlade Europa till ett pandemikaotiskt Brasilien eller Indien. För detta har hon senare hyllats som hjältinna i Italien och fått prestigefylld medalj av president Sergio Mattarella.
Men det har hon ingen aning om när hon kliver över tröskeln till sjukhuset denna kulna torsdagsmorgon. I vanlig ordning byter hon om till sjukhuskläder i en skrubb. Hon lämnar sin bruna Kånken-ryggsäck i ett låst skåp, plockar fram skyddsrock och hårnät och gör sig redo för dagens patienter. Sekunden efter ringer hennes larmtelefon.
Han är 38 år och maratonlöpare. En framgångsrik italiensk chef på multinationella bjässen Unilever som älskar fotboll och aldrig haft problem med hälsan. Mattia Maestri har alltid varit kärnfrisk men nu har han drabbats av feber och hosta som inte ger med sig. Han har fått antibiotika under en vecka men det hjälper inte. Febern rusar och han börjar få svårt att andas, är andfådd fastän han ligger helt stilla. Annalisa Malara kallas in akut, och när hon kommer in i sjuksalen säger Mattia bara att han vill hem till sin gravida hustru. Malara skakar på huvudet och gör omedelbart en lungröntgen.
Bilderna som kommer tillbaka beskrivs som ”fruktansvärda”. Lungorna är proppfulla med ett okänt virus, det breder ut sig som ett vitt nät på röntgenbilderna. Samtidigt är Mattias blodvärden extremt dåliga och syresättningen på kritiskt låg nivå. Detta är något de aldrig sett tidigare. Men vad? tänker Annalisa Malara. Visst finns det nya coronaviruset bara i Kina, inte Europa? Och inte kan det drabba en ung och stark maratonlöpare? Men Malara minns vad hon lärt sig under medicinstudierna: När en sjuk person inte reagerar på normal behandling bör man inte utesluta att det kan vara något värre – mycket värre. Man måste leta efter det omöjliga. Det kan trots allt vara covid-19, resonerar hon.”